Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 10 av 66)

Rallytävling för Kasper och Lakrits i Märsta

Igår tävlade jag med båda hundarna på rallylydnadstävlingen i Märsta. Vi hade tur med vädret: först mulet och sedan uppsprickande sol.
Lakrits hade startnummer 13 medan Kasper gick som 37. Efter att ha gått med båda kändes det helt okej, jag trodde nog att jag klarat 70-gränsen med båda två. Men när prisutdelningen kom och vi fick tillbaka protokollen visade det sig att Kasper snöpligt nog hamnat 3 poäng under gränsen. Varför? Tydligen hade jag schabblat med fötterna på hinder nummer 12 (se banbild) där man går bakåt med hunden frontad 1–2–3 steg. Nu råkar detta närmast vara Kaspers och min paradgren, så jag är jätteförvånad. Med Lakrits minns jag att jag tänkte noggrannare på hur vi gjorde, för han är inte så van vid den, men med Kasper har jag tränat den så mycket att detta borde vara omöjligt. Men, tja, det är bara att acceptera. Får kika på filmen sen, för husse var med och filmade bägge rundorna.
Så här blev alltså resultatet:
Lakrits
Skylt 5: 2 mindre nosningar, 1 bristande kontakt
Skylt 8: 1 mindre förarfel, 1 fel övning – Lakrits gör Snujjen istället för att bara ställa sig upp.
Skylt 11: 1 större nosning
Skylt 12: 1 mindre nosning
Skylt 15: sent utförande
23 poängavdrag på momenten, 1 avdrag på helheten, totalt 76 poäng.
Helhetsintryck: Jättefint och speciellt i starten. Synd på ställandet.

Kasper
Skylt 1: 1 mindre nosning
Skylt 2: 1 mindre nosning, 1 mer än 0,5 m från skylten (aj då, lite onödigt i den 270-graderssvängen)
Skylt 3: 1 sent utförande
Skylt 4: 3 mindre nosningar
Skylt 5: 1 bristande kontakt, 1 större nosning
Skylt 6: 1 mindre nosning
Skylt 8: 2 sned position, 1 rör sig i sin position (ja, på ställandet ställde han sig rakt ut från mig)
Skylt 12: fel övning (se ovan)
Skylt 15: 1 mindre nosning, 1 mindre bristande kontakt

33 poängavdrag på momenten, 0 avdrag på helheten, totalt 67 poäng.
Helhetsintryck: Trevligt. Fint jobbat. Matte lite otydliga steg (skylt 12).
Domare: Sofia Angleby

Nu har jag iallafall två hundar med varsitt Godkänd i nkl. Vi får se när vi försöker skramla ihop fler sådana. Ingen brådska, men trevligt att tävla med båda hundarna vid samma tillfälle, blir inte så lång väntan då. Trevligt mingel var det också.

Spårläggning på egen hand

Har fortfarande alltför mycket att göra för en ordentlig redovisning av kurshelgen, men på lunchen tog jag hundarna med för att iallafall lägga ett par gräsmattespår.
Spår 1, gröna ängen, till Lakrits:
Gick hackigt, ett par meter i taget. Känns som han inte har koll på vad han gör.
Spår 2, gröna ängen, till Lakrits:
Här klantade jag mig. Han gick lite säkrare, fast inte med nosen riktigt ned hela tiden. Jag stannade honom för att se om jag kunde få ned nosen och insåg att jag inte visste var sluthögen låg. Jo, på ett ungefär såklart, den borde ligga inom ett par meters omkrets. Men jag kunde tamejsjutton inte se den. Hade missat att ta en riktigt noggrann hållpunkt. Jag satte honom och kikade runt, men nej. Till slut gav jag honom godis från fickan och berömde honom för hans försök.
Nu tänkte jag att jag kollar med Kasper istället, han är ju van att spåra, om än inte godisspår.
Spår 1, gröna ängen, till Kasper:
Han var mycket distinkt i kopplet, en enorm skillnad mot Lakrits tveksamma hållning. Han går med nosen för högt, inte ner i kärnan som Mari vill, men han hittade direkt till sluthögen. Här skulle jag nog ganska enkelt kunna stanna och hålla i och på så sätt få ner nosen.
Den lilla ängen räcker inte till fler spår än så, så vi promenerade upp till grusplanen bakom skolan. Jag är såklart medveten om att spåret blir svårare då, men nu ville jag få bättre koll på vad Lakrits verkligen gör.
Spår 3, grusplanen, till Lakrits:
Jag drog fötterna efter mig i gruset för att verkligen kunna se exakt var jag gått. Och det var bra, för nu framkom det enorm tydligt att han kan gå i spåret några meter, sen avbryter han och går åt sidan. Ett par gånger avbröt han när jag sade Duktigt, så det ska jag nog sluta med och istället vara tyst och bara följa med. Men ungefär halvvägs bara slutade han helt och hållet. Han gick upp med nosen, gick runt i en cirkel. Jag försökte vänta ut honom, men till slut blev det löjligt. Jag visade på spåret med handen (nu var den tydliga linjen väldigt bra att ha), och så hankade vi oss fram nån meter i taget. När vi hade kanske sju meter kvar (1/3 av spårets längd) lyfte han huvudet ett par decimeter och visade intresse. Nere i spårkärnan noll intresse. Till slut lät jag honom ta den där vinden som ju såklart ledde honom till godiset. Där hade nog vinden vänt för den var i ryggen när vi började. Iallafall nådde han belöningen och jag berömde.
Summa summarum: vi har långt kvar innan han har uppnått någon som helst spårförståelse. Får leta fler ställen där det går att lägga för mej tydliga spår.

Störningsträning

Idag var Freja på sin tomt när vi kom till gröna ängen för att köra lite övningar. Jag bestämde mig för att idag var det inte lekdag, utan satte Lakrits ned och hivade iväg en boll med chuckiten. Han markerade den, men sen satt han och starrbligade mot tomten. Jag sade nej flera gånger, och han reste sig inte, men hade ohyggligt svårt att fokusera på markeringen. Till slut släppte han henne aningen iallafall och jag chansade på ett skick. Jodå, vimsigare var han inte än att han visste vart bollen tagit vägen, men han kikade ett par gånger åt tomthållet medan han sprang. Men han kom tillbaka med bollen och jag berömde och gav godis för detta fina beteende.

Sedan fick Lakrits ligga platsliggning medan jag lekte med Kasper och en rolig kanintrasa alldeles framför nosen på honom. Störningen Freja försvann nog in i huset efter en stund, men lite jobbigt hade han i början, även om han låg kvar. Jag belönade mellan varven och ökade sen störningen genom att rulla en tennisboll alldeles framför honom. Sen puttade jag på honom, och se då satte han sig upp. Lurad! Ett nytt liggkommando och mera störning och puttande, och snart låg han fint hur jag än bar mig åt. Då fick han kuta och hämta bollen som belöning.

Kasper ska till Karin över helgen medan Lakrits och jag ska på spårkurs. Jag har lovat Kasper att få med sig en mindre kanintrasa till henne, så han kan lära henne nåt nytt om hur man bäst leker med gårdshundar. Den stora åker nog med på spårkursen, som leksak att hitta i spåret. Ja, spårlinan, ja. Hittade den till slut i boden där jag fick åla mig in för att rota i hundlådan. Skönt att snart ta ut alla vinterförvarade grejer och få lite mer utrymme och ordning i boden.

Tre tävlingar

Idag vad det tävlingsdag med stort T: Lydnadsklass 1 med Lakrits, Rally nybörjarklass för både Lakrits och Kasper. Däremellan resterande dag inne på rallysekretariatet. Resultatet är att Kasper är dagens hund, trots att det är Lakrits födelsedag idag.
Två år har grabben hunnit bli – hipp, hipp hurra!

Lydnadsklass 1 med Lakrits 156 poäng, andrapris
Platsliggningen gick kanon: 10 poäng × 4 = 40 p.
Tandvisningen var han lite för ivrig på i vanlig ordning: 5 poäng × 1 = 5 p.
Sedan blev det lite paus, vi startade som sjua. Planen var blöt och tydligen väldigt väldoftande, för han var stundtals rätt nosig.
Linförighet: 7  poäng × 4 = 28 p.
Läggande: 8,5  poäng × 2 = 17 p.
Inkallning: 8  poäng × 2 = 16 p.
Ställande: 6  poäng × 3 = 18 p. Här gjorde jag dubbelkommando med handen, för han missade en del ställanden utanför plan medan vi värmde upp.
Apportering: 7  poäng × 1 = 7 p. Dagens mest onödiga -3 poäng. Han tramsade, ställde sig upp, tuggade lite på apporten. Jag misstänker att det nog delvis var mitt fel, för jag velade in i det sista om jag skulle vänta och ge honom apporten enligt gamla reglerna eller räcka fram och ge direkt enligt nya reglerna. Gjorde dumt nog det senare istället för att ta det lugnt som vi brukar göra. Nu hade ju tre poäng till inte gjort nån skillnad i sig, men sura avdrag var det.
Hopp över hinder: 10  poäng × 2 = 20 p. Riktigt snyggt gjorde han det! Och här som han strulat på senare tid med sneda sättanden i ingångsposition. Idag satt det klockrent! Dagens bästa moment från Lakrits sida.
Helhetsintryck: 5  poäng × 1 = 5 p.

Här är jag riktigt besviken, efter platsliggningen trodde jag verkligen att vi skulle greja ett förstapris. Orka komma igen? Tja, just nu känns det inte som prio ett.

Rally nybörjarklass med Lakrits, 57 poäng
På lydnadstävlingen tidigare på morgonen kunde han sitta bra, likaså på uppvärmningen innan vi skulle in på banan. Men sen …
Min gissning är att det blev lite för mycket. Det var en kall och mycket blöt (för att inte säga dyngsur) plan, mycket hundar och mycket moment i både lydnad och rally.
Vi fick 30 poängs avdrag i fel övning för att han inte satte sig när han skulle, utan stod och tittade frågande på mig. Sen var han rätt nosig även på denna plan, och vi fick 1 poängavdrag för sträckt koppel, 2 poängavdrag för nosning, 5 poängavdrag för sent utförande (hängde ihop med sättandet, eller bristen på detsamma) samt 3 poängavdrag för bristande samarbete.
Inte alls min vanliga hund som annars är en naturbegåvning i rally.
Med 2 poängavdrag för helheten slutade vi på 57 poäng. Det här grejar han normalt, det vet jag, så vi tar igen det en annan gång. Kommentar från domaren Agneta Hjelm: Trevlig runda även om det var kallt för rumpan!

Det sammanfattar väl det hela i ett nötskal. Men så brukar han ju inte vara, han tål ju normalt väta mycket bra…

Rally nybörjarklass med Kasper, 83 poäng
Vad kul att vi äntligen fick till det med godkända poäng! Och att Kasper slog Lakrits, det hade jag väl aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro… Jättestolt över honom!
Vi fick 8 poängavdrag för nosning, 3 poängavdrag för sträckt koppel, 4 poängavdrag för bristande samarbete, 2 poängavdrag för helheten, totalt 83 poäng. Kommentar från domaren Agneta Hjelm: Mycket trevlig runda med bra känsla. Tänk dock på koppellängden redan från början! 


Hoppsan, där fick jag något att finslipa. Det var väldigt många duktiga ekipage idag, så 83 poäng räckte bara till en 17:e-plats, men jag är oerhört nöjd med det. Måste nämna att det fanns en annan gårdshund på plats som fick hela 95 poäng!

Nu måste vi väl anmäla till nån mer rallytävling, det är ju helt klart. Får bara avvakta Lakrits jaktprov så jag vet vilka helger vi har att spela med.

Håll nu tummarna att både Lakrits och jag orkar ladda om till Bro-provet imorgon där vi startar som sista ekipage!

Lite lydnadsträning inför lördag

På eftermiddagen igår körde Lakrits och jag ensamma ett litet lydnadspass, en hel del fritt följ följt av Stå och Ligg under gång. Emellanåt missar han på vilket jag vill att han ska göra, orden är väl inte supervälbefästa, men oftast blir det rätt. En ensam platsliggning var förstås inga problem. På hemvägen hittade jag en låg korvgrillningsbänk som fick fungera som hinder, och så nötte vi Hopp med ingång till fotposition ett tag. Han har ju börjat med att sätta sig lite snett där, rumpan utåt och blicken gissningsvis i riktning mot belöningsfickorna. Så nu körde jag först ett tag med dubbelkommando Hopp + Fot och då gick det bra. Jag valde nu istället att belöna bakåt med boll med vänsterhanden från ryggfickan för att ta bort uppmärksamheten snett fram åt höger. Det gav en bättre ingångsposition, och när jag så slutade med dubbelkommandot och körde med bara Hopp så satt det skapligt bra, det med. Får hoppas att detta räcker…
Hemma i köket tog jag sen fram apportbocken och repeterade det momentet ett par gånger. Inga problem. Då kom Kasper och ville vara med. Han biter ju inte som en retriever, men han genomför ändå momentet, lillkillen. 🙂 Särskilt nu när man inte längre behöver vänta med Apport-kommandot skulle nog även Kasper klara den biten.
Så var det ju tandvisningen… ja, full pott lär det ju inte bli där, och det var ett tag sen vi tränade det. Ja, ja.
Jag har iallafall laddat ner iPhone-appen Lydnadspoäng inför morgondagen, så kan man räkna ut vad det blir med koefficienterna.

Träningstävling i snöglopp

Lånar en bild från dagen av Anna Hagberg.
Visst känner man hur blåsigt och jäkligt det var?!

Idag var det träningstävling i rally på klubben. Carola håller på att utbilda sig till domare och behövde döma en tävling tillsammans med en utbildad domare. Nu vaknade vi upp till en vintervit dag med rejäla mängder blötsnö, och när vi kom till klubben visade det sig att den riktiga domaren hade kört i diket, så tävlingsdömandet räknas inte för Carola. Synd! Tappert höll hon ändå i tävlingen, och trots lite bortfall på ekipage som inte lyckades ta sig dit var vi väl 9–10 startande i nybörjarklassen.
Jag startade 4 med Lakrits och 7 med Kasper. Jag hade ju inte så stora förväntningar på Kasperpojken, särskilt som det vid banvandringen visade sig att banan var lagd med inte mindre än TRE skyltar som innebar läggande!
Lakrits tuffade på i säker stil och verkar ha vant sig vid rallyskyltarna, trots att vi inte gått många uppskyltade banor tillsammans.
Kasper var som väntat ynklig, hukande och darrande, men gjorde ändå i stort sett som jag sade. Jag tror att han lade sig lite grunt, men det måste ha nått ner till snönivå iallafall (snarare än marknivå, om ni fattar) för vi fick inga avdrag för dåligt liggande.
Inne i stugan delades så protokollen ut med start bakifrån, och jag väntade på att få höra Kaspers namn tämligen omgående. Det var bara en hund som hamnat på under 70 poäng (gränsen för godkänt), men sen nämndes hund efter hund. Jag tänkte att här måste det vara nåt fel, de har bergis blandat ihop papperen, helt begripligt i det usla vädret där skrivaren var tvungen att stå med ryggen till på grund av snålblåsten. Men, nej då.
Jag slutade etta och tvåa med mina fina hundar!
Lakrits fick 92 poäng med avdrag för 4 nosningar och 4 sträckt koppel. Kopplet, ja! När jag kom fram till klubben i morse och skulle koppla hundarna för att gå en kisspromenad upptäckte jag att jag glömt Lakrits läderhalsband hemma, så jag hade inget att sätta kopplet i. Fick ta ett retrieverkoppel som jag alltid har som reserv liggande i bilen. Men jag har aldrig gått en rallybana förut med retrieverkoppel, så att det gick vägen var bara det riktigt bra. Carola tipsade efteråt om att sätta retrieverkopplet nedåt och inte uppåt, som jag gjort, för att få snyggast koppelböj med minst risk för sträckningar. Jaja, nästa vecka när det är riktig tävling ska jag försöka minnas läderhalsbandet istället…
Kommentaren på helhetsintrycket för Lakrits: Mycket snyggt läggande under gång! Jättebra!
Kasper, då? Han kom bara en poäng efter brorsan, på 91 poäng! Avdrag för 2 nosningar (!), 1 sträckt koppel (!), 4 st avstånd längre än 0,5 m från skylt och 3 sent utförande. De båda sista avdragen berodde såklart på vädret, detta var inget han gjorde med största glädje. Det gick helt på lydnad och tapperhet!
Kommentaren på helhetsintrycket för Kasper: Bra jobbat, Kasper! Och så ett fint ritat hjärta!
Även domare och skrivare tyckte han var värd en tapperhetsmedalj.
Väl hemma fick Kasper välja belöning först, och valde favoriten vomburgare. Lakrits fick det sista frusna märgbenet. När så vomburgaren var slut gav husse honom en extra tuggpinne som han genast sprang och skröt med för Lakrits.

Imorgon är det WT på Lidingö, undrar hur det går med vädret? Hoppas detta smälter snabbt, för nästa vecka har vi både rally- och lydnadsprov på VaBK på lördagen och sen jaktprov i Bro på söndagen.

Husse har lekt

Husse har lekt och resultatet kan ni se här. Några kuliga hopklipp:

Rallyhundar till instruktörsutbildning

Det var instruktörsutbildning i rallylydnad i helgen på klubben, och det behövdes hundar att träna. Kasper och Lakrits ställde alltså upp söndag eftermiddag för tre blivande instruktörer.
Vi var tre ekipage som skulle lära oss tre godtyckligt lottade skyltar.
Kasper fick vara först ut, och första skylten var enkel: sitt, höger, ett steg, sitt från fortsättningsklass. Sedan var det två skyltar från avancerad klass: sitt, hopp över hinder, återgå till föraren samt sitt, gå ifrån, kalla in.
Båda dessa var nya för oss, men Kasper skötte dem galant. Min allra bästa lilla bushund kunde hålla pli på sig och komma in till matte när han skulle. Så kul!
Eftersom det var kallt och började snöa tyckte jag sen att Kasper kunde få hoppa in i bilen, så fick Lakrits vara med för de båda andra instuktörerna. Här inledde vi med sitt, stanna kvar, höger, ett steg, sitt. Alltså nästan samma skylt som tidigare, men där hunden skulle stanna kvar istället för att följa med föraren. Första gången tjuvade Lakrits och reste sig och tog något steg mot mig innan jag kallade in, men vi gjorde om några gånger tills han fick pejl på det hela.
Sitt, gå runt hunden, ihop med fötterna och gå vidare var inga problem, den har vi gjort förut.
Sista skylten var knepig, 412 från mästarklass: vänster om båda. det vill säga att Lakrits skulle vända åt vänster samtidigt som jag skulle vända åt vänster, varpå vi (när vi lyckats trassla oss rätt) hamnade med hunden på höger sida om oss. Vänster, vänster en gång till och vi var tillbaka igen. Körde med godislockning för att få med honom, och det funkade riktigt skapligt efter en liten stund.
Sista instruktören, då. Vi började med enkla sitt, stå, sitt. Eller: den borde ha varit enkel, men Lakrits hade tillfälligt glömt bort ordet Stå, så vi fick repa det ett par gånger. Sen var det enkelt.
Det hela avslutades med två knepiga skyltar från mästarklass, 410 och 408. Sidbyte bakom var svår. Lakrits är ju så van att alltid gå på vänster sida att det var ett riktigt schå att få honom att förstå att han skulle komma bakom mig upp på höger sida. Det krävdes godislockande med högerhanden bakom knäna. Vips när han fattat och fått sin godis så gjorde han genast ett bakombyte tillbaka till vänster sida igen. Fniss.
Sista övningen var framåtsändande till kon. Här hade jag velat köra baklängeskedjning, alltså börjat framme vid konen, sen backat successivt bakåt till skylten. Men instruktören (enligt min mening den sämste av de tre) bad oss genomföra momentet i framåtföljd utan någon direkt genomgång av hur vi skulle träna in det. Det gick ju givetvis inte särskilt bra, men jag lyckades ändå få honom aningen framför mig med Före och sen ett Stanna på det. Men lärt in momentet … näe, här krävs det betydligt mer.
Det bästa var nästan att Lakrits fick lite mer träning på att utföra rallymoment nära skyltar. Vi har ju mest tränat skyltlöst, och han är ännu inte riktigt van vid att de står där, att man inte ska nosa på dem och inte heller sätta sig på dem. 🙂 I vilket fall kändes det bra, jag hade båda hundarnas uppmärksamhet, ingen nosning, trots främmande hundar i närheten. De gillade belöningarna som vankades: en Lidl-korv som dissats av oss människor och så den avlånga orange kampgrejen som legat undanstoppad ett bra tag nu. På det hela taget känns det bra inför 21 april, även om givetvis vad som helst kan hända då. Ska iallafall försöka få till en eller ett par träningar med skyltar och bana innan dess.

Rimfrost

Jag, som ju vill att våren ska infinna sig snarast, lockades ändå av morgonens rimfrost att gå ut och testa vårt nya allroundzoom, ett Tamron AF 18-270mm f/3,5-6,3 Di II VC PZD. Det har ju sina begränsningar, t.ex. är det inte särskilt ljusstarkt, men att ha med allt från vidvinkel på 18 mm till zoom på 270 mm för bara 450 gram är rätt svårslaget.

 Så suddig att den blev kul att leka lite med i Lightroom.

– Matte, kan vi gå hem nu? Det är kallt och jag vill
hellre ligga och sola i min vrå ute på dörrmattan.

Två hundar, varav en i koppel, och långt zoomobjektiv är en knepig kombination, men bildstabilisatorn gjorde att det fungerade ändå. Däremot blev det alltför krångligt att hela tiden växla mellan att ta tjusiga bilder på rimfrosten och att försöka plåta hund. Den här gången fick naturen företräde.

 Vallentunas kulturskola gör sig alltid på bild.

 På utvägen var tallen full av rimfrost…

… men man ser vilket flyt jag hade.
På hemvägen hade det mesta redan smält.

Premiärcykling för Kasper

Idag tog husse ut cykel och Kasper på premiärtur. Nöjda och belåtna kom de hem från en tur till Ormsta. Inga läskiga ispartier kvar, rapporterade husse. Kasper fick välbehövlig underredestvätt efter turen.

Lakrits får hjälpa till på kontoret genom att springa med korrekturpapper ner till husse i källaren, och sedan upp till övervåningen igen en stund senare. Detta uppdrag sköter han med den äran. Kasper blir lite svartsjuk och vill gärna hjälpa till. Honom har vi skickat ibland också, då med pappersrullen instucken innanför halsbandet. Lite smidigare bara med en hund som bär säkert i munnen hela sträckan.

Äldre inlägg Nyare inlägg