Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 13 av 66)

Semester på Norrby Gård

I eftermiddags kom vi till Norrby Gård ett par mil utanför Eskilstuna. En riktigt solig höstdag visade vårt lilla semesterhus från sin bästa sida. Hundarna var ivriga att utforska huset medan vi packade upp det viktigaste. Sen åkte jag in till stan för att handla lite mat medan husse tog hundarna på en promenad.
Efter middagen åkte husse ut på en cykeltur medan jag tog med hundarna ned till vattnet. Det är en vik av Mälaren som går förbi här, gissningsvis cirka hundra meter över till andra sidan just här. Vi förfogar över en roddbåt som jag hoppas vi kan utnyttja framöver, som ligger förtöjd vid en liten brygga.
Jag inledde med att kasta ett totalt uselt kast som hamnade ett par meter ut från bryggan. Rätt begripligt hade Lakrits inte alls nån lust att kasta sig ifrån bryggkanten, så jag tog med honom i land igen till en plats bredvid ytterligare en roddbåt som ligger på snedden och spärrar hela den pyttelilla stranden bredvid bryggan. Vi får försöka flytta på den imorgon. Bredvid båten fick jag honom till slut att springa i — och inte var skicket fint, men han fattade i alla fall att han skulle rädda dummien som vid det här laget hade guppat in under bryggan. Duktig hund!
Jag kastade ett par gånger till, från båten vid stranden in i vassen och från bryggkanten åt samma håll (mot vinden). Sista bryggkastet blev skapligt och nu testade jag igen att få Lakrits att hoppa ifrån bryggan. Och se, nu var han så taggad att han efter en ytterst kort tvekan plaskade i och simmade ut till den enkla markeringen. Jag passade på att gå in till land och ropade på honom så han skulle förstå att han skulle simma dit och inte till bryggan. Jajamensan, det fattade han.
Kan notera att jeans inte är idealiskt när man ska ta emot blöt och skakande hund vid apporteringsavlämningarna. Kunde i alla fall konstatera att vattnet kändes varmt och skönt.
Vi avslutade med lite närsök i ett rejält ogrässnår intill vassen och sen fick Lakrits springa sig lite varm med några bollkast på gräsmattan.

Strawberry Fields och rallyträning

Igår träffades Monika, Annika och jag för träning på Strawberry Fields. En jättehärlig solig dag fick vi, lite oväntat, och bra träning dessutom. Annika visade dirigeringsfyrkanten som jag hade förstått ganska bra, men hade missat på att man skickar åt två håll från en viss punkt, man går inte runt fyrkanten igen och skickar från fyra håll. Dirigeringsfyrkanten har fyra faser: spårat och synligt, spårat och osynligt, ospårat och synligt samt ospårat och osynligt. Det blir mycket tydligt när man gått för fort fram och det blir också enkelt att backa tillbaka  i faserna. Varje fas kan man dessutom förlänga (man startar med cirka 30 meter per fyrkantssida) och försvåra genom att ha terrängbyte. Man ska inte återanvända fyrkanten, utan byta till ny mark hela tiden, så att hunden inte lär sig att springa till en viss plats. Det är jättebra att märka upp i kanten på något sätt, antingen med snitsel eller genom att memorera något visst träd eller sten eller liknande, för annars är det lätt hänt att man dirigerar hunden helt fel. Här har Lakrits och jag mycket att jobba med!
Sedan visade Annika på en rolig och oförutsägbar metod att träna Stopp-signal. Hon började med att blåsa Stopp med hunden helt nära, bara för att visa att nu är det det här vi ska pyssla med. Belönade med godis/boll/leksak. Sen blåste hon efter att ha skickat hunden en liten bit ut, och varvade därefter belöningen: det kunde vara närsök åt sidan (förberett på förhand åt båda hållen), det kunde vara inkallning med belöning hos föraren (t.ex. en leksak), det kunde vara en kastad boll, eller ut en bit till och närsök, eller stanna där så kommer jag med en godis till dej osv. Hon växlade hela tiden med vilket mål och vilken belöning som skulle komma, vilket gjorde att hunden upplevde det som en rolig lek och blev väldigt lyhörd för mattes signaler. En nyttig lärdom för mej här var att man ska uppfatta Stoppsignalen inte så mycket som stopp (även om hunden givetvis ska stanna) utan mer som en Kontaktsignal. En nu-ska-vi-samarbeta-om-det-här-signal. Kändes jättebra!
Jag har börjat fundera på om min handtarget-signal kan användas som kom-närmare-signal så man slipper slita på och kanske sabba den vanliga inkallningssignalen. Annikas brasklapp: kan handtargeten missuppfattas och sammanblandas av hunden som något annat, t.ex. Vänster/Höger/Närsök åt något håll? Tror inte det, vad tror ni? Jag håller handtargeten i lårhöjd någon decimeter från kroppen.
Vi avslutade med lite markeringar över stora diket. Lakrits var lite yvig i början, men jobbade bra på slutet. Enda skumma är att både han och Mio drog sig långt åt vänster när de skulle tillbaka över diket. Hade det varit på utvägen hade det kunnat bero på vittringsvind, men på återvägen är det konstigt att de inte valde samma återgång som utvägen som var känd mark och lite nedtrampat redan. Tja, svårt att veta hur de tänker.

Ikväll var det höstens första torsdagsträning. I höst kör vi med teman och först ut var rally. Dessutom finns det en instruktör som går iväg på vardagslydnadspromenad med ett gäng hundar, så alla kan hitta något kul att vara med på. Carola hade satt upp en riktig tävlingsbana (inför tävlingen i helgen) och vi körde träningstävling. Jag hade först tänkt vara passiv åskådare, men ångrade mej och ställde upp med båda hundarna. Jag startade sjua med Kasper och tack vare snäll domare fick vi bara fem minuspoäng på nosande. Han var jättebra och alert ikväll! Jag startade som 13 med Lakrits, och här hade vi tur med skyltarna, för han kan ju inte alla än. Jag missade visst på en 360-graderssväng som jag gick fel varv på (suck), men i övrigt hade han bara tre nedslag. Då räknar jag bort att han skulle diskats för att han bajsade på plan. 🙁 Nåja, han var med andra ord superduktig, han med. Det var cirka femton rallyekipage (en del med flera hundar) och ett gäng som promenerade med Lili. Riktigt kul att se så många på höststarten! En del bekanta ansikten, som översättaren Inger Samuelsson som dök upp med nyinflyttade systerns fyraåriga schäfer, och Lisa från Västervik med Engla, Agneta med Thella med flera, och en del ansikten som var nya för mig. Nästa gång är det TÄS som håller i temat och dessutom är det styrelsemöte. Tyvärr krockar det med all sannolikhet med en dålig period för mig, så det är tveksamt om jag dyker upp då.

Rallyträning

Var en sväng på klubben idag och träffade Carola och Agneta för lite rallyträning. Det är ju inte min bästa period just nu, men det funkade faktiskt över förväntan, bara jag vilade lite mellan varven.

Jag började med att låta Kasper springa i flexit och Lakrits fick hämta lite bollar som jag kastat med en spagettislev, så de fick rusa av sig den värsta springivern. På flygfältet bygger man för övrigt nu upp allting inför STOKK:s stora hundutställning som är i helgen.

Carola hade gjort en liten bana med mest frontvändningar. Kasper började lite ofokuserad, men jag vägrade starta honom när nosen åkte ner i marken direkt. Efter cirka fyra omstarter fungerade det och jag fick med mig honom. För att vara första gången på hur länge som helst gick det bra, även om han fastnade på frontvändningarna på tillbakavägen. Han ville inte stanna utan skynda in i mål …

Efter lite vila tog jag Lakrits på samma bana, och med tanke på att han bara sett rallyskyltar en gång tidigare gick det riktigt bra.

Inför omgång två byttes en skylt ut mot Läggande under gång och Agneta ville ha upp spiralerna att träna på, så banan förlängdes med dem. Eftersom marken är torr och varm var det inga problem att få Kasper att lägga sig under gång, men jag hörde efteråt att vi visst sträckte kopplet en del under raksträckorna på spiralen. Fick tipset av Carola att träna längre sträckor fotgående, kanske 25 meter. Får tänka på det.

När det blev Lakrits tur förenklade jag läggandet, för han kan ännu inte Läggande under gång. Han fick sätta sig och sedan Ligg, så körde vi resten av banan som den var tänkt. Det gick jättebra, han är ju aningen mer förig än lillfläckis. 😉

Sök i stenskogen

Jag var inte på topp idag, men tänkte att lite måste ju hundarna få sig till livs. Tog därför bilen till stenskogen, fast det inte är särskilt långt. Vi började med en promenad för att jyckarna skulle få lite spring ur kroppen.
Sen hämtade jag den kasse med fjäderdummisar jag lagt under en gran ungefär där jag tänkte mig att bakkanten av sökområdet skulle vara. Jag stegade lite slarvigt, men uppskattar sökområdet till minst 100 meter djupt, dock inte särskilt brett (kanske 30 m). De bakre 30 m var ganska tät skog, medan de 70 främre m var ganska öppen och stenig tallterräng. Kasper, Lakrits och jag gick ut och vittrade upp sökområdet och jag lade en fasandummy,  en mindre dummy med fastbunden vinge (nån ripa eller så?) följt av en fasandummy till. Alla dessa i skogsdelen. Sen passerade vi en liten smal stig och tallskogen bredde ut sig. Kvar hade jag två kaninbollar som jag lade ut på  kanske 60 m och 40 m. Vi gick till min tänkta startplats och jag band upp Kasper lite bakom i ett träd. Han gnällde lite emellanåt, men denna störning bekom inte Lakrits det minsta. Under utläggningen passerade en man med två småhundar lite längre bort på den större stigen, men jag sade till Lakrits att sitta (lös) och han bara satt och väntade på mig. Han visste ju att det var jobb på gång.
Jag skickade honom och han tog in den främre kaninbollen. Gick fram ett par meter och skickade igen. Den bakre kaninbollen.
Nu gick vi fram ytterligare lite, totalt kanske 10 meter (dvs 90 m till bakkant), och jag skickade igen. Han kändes säkrare när jag talade om för honom att det fanns en till därute (och han hade ju själv varit med och lagt ut dem). Nu sökte han noggrant av mellanområdet där det inte fanns något mer, men gav sig sedan in i tätskogen. han kom ut med den tredje lagda fasandummien. Under tiden hade jag gått fram lite till upp på en liten höjd för att se bättre vad han gjorde. Startade därifrån, på kanske 80 m. De övriga gångerna gjorde han likadant, sökte länge i mitten innan han gav sig vidare ut. Han plockade in samtliga dummies i precis omvänd läggordning, dvs den yttersta sist.
Jag ser detta som ett genombrott i vår sökträning och mycket nöjd kunde jag kollapsa i säng hemma igen.
Jo, just det, Kasper fick ta en lätt kaninboll på slutet. Han kunde ju inte låta bli att nagga lite på den på Kaspervis, men han var uppenbart nöjd att även han fick göra nåt.

Kasper 4 år!

Grattis även till Kasper som fyller fyra år idag!
Han fick fira genom att hänga med till Gryt och cykla på nya, roliga vägar på den sörmländska landsbygden.
Hemma igen vankades vomcigarr och mjukisråtta från Ikea, samt resterna av den store mannens välförtjänta oxben.
Båda verkar mycket nöjda.

Bilder från hundkollot

Stort tack till Anette Wallin som både tagit hand om jyckarna och fotat dem så matte kunde sova lugnt om nätterna borta i det grekiska landet. Här kommer ett urval av hennes bilder:

 Nyanlända på kollot: bakre raden från vänster gästen Zig-Zag och Kinke, främre raden från vänster Lakrits, Kasper och Vagabond.
Kasper lattjar järnet.
Det är kul att leka med varandra också.
–Klart jag hjälper till, Uffe. Förresten, vad grillar du?
Arbetsledaren fördelar jobbet.
Lakrits leder badligan.
Lek i vattnet med Kinke.
Alla fyra rymdes faktiskt i bilen.
Badligan igen. Lakrits har en skön stil …
Kasper står mer och mediterar.
Spontan sittning i väntan på fotografen.
Ops. Sängen blev visst upptagen.
Lakrits stajlar genom att stå på frambenen. Är de pälsklädda imponerade?
Kasper undrar mest när de har badat färdigt.
Åsså en ny gruppbild.
Anette har förstått hur man tar hand om en gårdshund …

Första gemensamma cyklingen

Efter att på morgonen ha jagat ut en pilfink som förirrat sig in i huset där Lakrits huserade ensam, var det dags för lite pedikyr på Kasper.
Sedan bestämde vi oss för att ta vår första lilla gemensamma cykeltur. Jag tog min vanliga cykel (Trek med herram) och Kasper medan husse tog den gröna damcykeln med Lakrits.
Jag vågar ännu inte riktigt cykla mer än något hundratal meter med Lakrits, för han är fortfarande lite oberäknelig. Husse har ju cyklat några gånger nu med Lakrits och tycker det går ganska bra (förutom pudelincidenten, då).
Men nu märkte vi genast att det blev svårare. Lakrits ville ha koll på var hans matte och brorsa befann sig och när vi cyklade bakom dem bara snodde och vände han sig om mest hela tiden. Såg jätteläskigt ut, även om Rolf redde ut det galant.
Så bytte vi så jag cyklade före – och vips blev Lakrits värsta draghästen. På några ställen gick det bra att cykla jämsides, och det var klart bäst ur hans synvinkel. Då blev det en lugn och fin cykling.
Rundan blev på totalt 1,7 km i lugnt tempo, lite lagom start. Den rundan kommer vi säkert att göra om fler gånger framöver så Lakrits vänjer sig vid att vi kan befinna oss på alla sidor om honom utan att han behöver ha järnkoll hela tiden.

Lakrits badar i Slagsta

Idag åkte vi ner till Alby-trakten där husse ville fota cricket. Jag tog hundarna och promenerade istället ner till Slagsta-badet. Det visade sig att hundar fick hålla till lite till vänster om människobadet, riktigt trevligt.

Lakrits var lite försiktigt först, gick gärna i men inte längre än att han bottnade. Sen kom en Groenendael på 9 år som gillade att bada, och då ville ju Lakrits inte vara sämre. Vid det laget hade kameran/mobilen åkt ner i byxfickan, för det var knepigt att ha en lös våt hund som skulle filmas, en ovillig hund i flexikoppel och en dyr och lättappad iPhone vid strandkanten samtidigt.

En liten filmsnutt blev det iallafall, även om den inte ger rättvisa åt hans simmande en stund senare.

Sommarhage

Igår tog vi en promenad i en riktig sommarhage med mer kex än någon hund kan äta.

Angarnsjöängen.

Vi letade efter en cache, hittade avsedd ruin, men sen tröt orken för oss. Alltför många stenar att leta bland.

 Hundarna älskade dock den här ängen.

Så högt med hundkex och annan växtlighet att hundarna knappt syntes.

Premiärtur tillsammans i buren

Idag skulle husse in och kika på Stockholm Maraton, så jag tog hundarna till skogs.
Eftersom jag inte kan bära så mycket prioriterade jag två tennisbollar, koppel och myggmedel. Det visade sig vara helt rätt tänkt, myggen har definitivt anlänt nu. Kasper var allmänt pestig i flexikoppel, medan Lakrits fick gå lös hela tiden, ibland Nära och ibland Fri. Jag kastade ett par markeringar till honom och gjorde ett par sök. Sen hittade han sitt alldeles egna spa. Rätt var det var sade det PLASK i skogen och snart dök det upp en belåten brun hund.
Jag kan ju inte böja mig ner och torka av honom nertill, så jag fick nöja mig med överdelen. Vi promenerade en timme, och nu är vi trötta och belåtna alla tre. Lite vilotajm.
Äldre inlägg Nyare inlägg