Edit: Enligt uppgift: 14 startande, 10 st 0:or, 3 st 3:or och ett 1:a pris. Jenny Långström och Oban var enda 1:an.
Lånar en bild av Märta Segerström från provplatsgölen.
Hade ju tänkt hinna före med att lägga upp ett inlägg om Bispgården, men det tar lite tid med bilder och så, så dagens b-prov får komma först. Kan börja med att säga att det blev en katastrof.
Vi gick ut som första par med en golden, och domaren fick göra om lite några gånger när verkligheten emotsade den teoretiska testplaneringen. Vädret: temperaturen var bra, ganska svalt, men vinden blåste riktigt hårt. Terrängen bestod mest av lårhöga nässlor och ännu högre tistlar.
Momenten i lite oordning: Till att börja med gnällde han. Det var typ ett år sen sist.
Vattenmarkeringarna gick riktigt bra, de hade en ganska snäv kastvinkel, men det löste han fint.
Landmarkeringarna: här var han nära att knalla, var plötsligt mer än en hundlängd framför mig och när jag skulle rätta tillbaka honom missade han den andra kastade markeringen. Försökte dirigera honom dit, men han kom nog lite för långt bak i vinden, och vi fick aldrig in den.
Vattendirigeringen: den gick skapligt bra, förutom på slutet när han skulle upp på en av de branta kullar som ligger utkastade i gölen. Då lyssnade han plötsligt inte på mina signaler utan simmade bakom och när jag som bäst undrade var fan han var nånstans sade domaren att där är han ju. Jag såg honom fortfarande inte. Jag fick gå och ställa mig vid domaren och då anade jag en svart fläck i det höga gräset uppe på kullen med mörka granar i bakgrunden. Bara att blåsa närsök så hade han den. Lite väl sent, bara.
Landdirigeringen gjordes på en äng med högt gräs. Jag skulle ta in den högra av två utsatta flaggor, nästan rakt i motvind. Även här var det en mycket snäv vinkel till den andra flaggan, och när Lakrits drog åt vänster undan vinden kom han så pass nära flaggan att han kände vittringen. Då var det förstås som förgjort att försöka blåsa honom rätt. Han tog alltså in fel fågel. En duva, som han dessutom tuggade lite på vid levereringen. Hmmm.
Söket var lagt på en mycket stenig skogig kulle. Bara att ta sig upp dit med fotgående hund var en bedrift, som jag dock tycker vi klarade bra. Sen fick man stå aningen nedanför toppen och skicka ut. Åt sidorna såg man lite vad hunden hade för sig, men rakt fram försvann den bakom kullen och man hade som förare ingen som helst aning. Domaren stod högst uppe på kullen och såg mycket bättre. Hon återberättade iallafall att han varit mycket okoncentrerad i söket. Han kissade en gång och kom in med tuggat vilt!
Hjälp! En superstressad hund, alltså!
Så här i efterhand kan man ju säga att det varit totalt fel av mig att knyta fast honom före start en bit bort. Jag hoppas iallafall att detta är orsaken, och inget allvarligare. Jag tycker det är svårt när man är första par och ska få en genomgång och sen ha hunden klar meddetsamma. Jag trodde också att vi skulle få gå ner i provområdet och få det visat för oss före start, såklart utan hund, men så var det inte upplagt. Dessutom tog det en herrans tid innan vi blev startklara. Hade jag vetat det hade jag aldrig knutit upp honom. Och imorgon gör jag inte det utan låter honom vara kvar i bilen om det bara är möjligt. Vi startar nämligen som första par imorgon också.
Väl hemma fick Kasper komma ut på egen hand en sväng med godis och elastisk kampleksak och träna lite rally. Tjoho, vad kul, tyckte han och mallade sig för Lakrits när vi kom hem igen.
Kasper tyckte inledningsvis att det var väl onödigt att ge sig ut i blötan, och med sele på, dessutom, men efter en kort stund sprang han så fint som om han aldrig velat nåt annat.
Lakrits blev överlycklig när vi kom fram till den avstängda skogsvägen och han fick kuta lite som han ville. Han gjorde riktiga bocksprång som värsta hingsten.
Senaste kommentarer