dsg | Skogsstjärnas hundblogg

Kategori: dsg (sida 4 av 66)

Fler bilder från Issjön

28 april 2013 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Rolf fotade ju också igår vid Issjön, så jag kan inte låta bli att lägga upp några av hans bästa bilder här.
Jungmans första hästmöte. Han skällde ut dem, men de var som tur var coola. Vi mötte dem lite senare en gång till, och då var han lugnare. Bra med dubbelmöte.
Koola moln som speglar sig fint i vattnet. Jungman tyckte inte dummien var värd att ta in när den låg ute i vattnet. Jag är troligen på väg för att hämta räddaren i nöden, Lakrits.
Mysig fika.
Visst missnöje över uteblivna bullar.
Rast i bortre änden av sjön. En valp behöver vila en del mellan etapperna.

Lakrits tyckte bryggan gungade för läskigt. Jungman var mycket koolare med det.

Med pudel runt Issjön

27 april 2013 / hundadmin / 2 kommentarer

Jungman är faktiskt högre än Lakrits nu med sina 59 cm.

Ska man tro mina hundar var det ett himla schå att visa storpudeln Jungman vägen runt Issjön, för det är knappt de lyfter huvudet ens när det vankas jordnötter nere vid tevesoffan. Antar att det är ömsesidigt och att Jungman, 7,5 månad, är minst lika däckad.

Petter och hundarna före avfärd mot skogen.

Det var inte meningen att vi skulle gå riktigt så långt. Men vi valde högra vägen när vi kom ner till sjön och satt en stund och fikade vid första raststugan. Sen var vädret så fint att vi sade att vi går en sväng till innan vi vänder. Rätt var det var var vi vid sjöns bortre ände och det kändes som det var lika bra att fortsätta runt efter en vilostund. Vi testade ena bryggan också, men den var rätt vingligt läskig, tyckte både Lakrits och Karin.

Spången slutar.

Vägen fram är varierande djup.

Hittills hade vi egentligen bara stött på ett sankt område, men nu kom vi fram till en spång som bara tog slut. Mitt ut i vattnet. Det visade sig funka ganska bra att gå lite runt, nätt och jämnt att stövelskaften räckte till där.

Sen var det torrt och fint till nästa raststuga, men efter en paus där med så nådde vi fram till ett kalhygge som också var rätt sankt. Man fick slingra sig fram och försöka hitta lämpliga vägar mellan rötter, nedsågade grenar och vattenpölar.

Det blev iallafall en fin promenad och Jungman blev rätt många erfarenheter rikare. Han kollade när Lakrits kastade sig i vattnet efter nån markering men föredrog att själv hålla sig på land. Landmarkeringar var kul att hämta, men lämna av? Nja, helst inte. Hästar med ryttare fick han också chansen att skälla lite på.

På jakt efter en bra väg över kalhygget.

Kolla hur Jungman forcerar vattenpölarna. Vågar man ana ett visst mått av pälsvård efteråt?

Skogspromenad med Kristina och Lukas

22 april 2013 / hundadmin / 1 kommentar

Kul när man kan få sällskap på lunchpromenaden ibland. Idag var det Kristina och Lukas som hängde med en runda i Gävsjöskogen. Jag trodde vi skulle gå vilse (inte ovanligt i denna skog), men när vi mötte samma par med en vit golden för andra gången förstod vi att vi verkligen hade hittat en runda.

Lukas var törstig. Och badsugen, men avleddes med lite sprutvatten.

Lakrits hade redan hittat vattenpussen. Och det är lika bra att han får vänja sig vid det kalla vattnet, för snart ska han i på riktigt.

Skogen är bitvis riktigt vacker med sina stenhällar. Och rätt var det var pryddes naturen av en oväntad skulptur.

Skon har suttit där ett tag, lätt mossbelupen är den vid det här laget. Undrar över själva positionen, hur har den hamnat så där?

Kasper var såklart med också, men fastnade inte på bild den här gången. Nästa gång kanske vi tar med lite fika till en av stenhällarna?

Hela familjen på premiärcykling

14 april 2013 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Ja, husse och Kasper har ju cyklat flera gånger vid det här laget. Men själv tycker jag att cykling under +10 grader är en fakirövning man inte behöver ägna sig åt. Men nu sken solen så fint att jag plockade fram min trogna aluminiumtjänare ur vinterförvaringen. Den var i fin kondition, bara lite luft i däcken så var vi rullande igen.

Husse fick ta Lakrits, så tog jag Kasper. Första hundra metrarna eller så var Lakrits lite yster, men sen lugnade han ner sig och travade hur fint som helst på husses sida (med springer). Några tillsägelser om att inte lukta vid vägkanten var allt som behövdes.

Kasper uppförde sig mycket trevligt, även vid de hundmöten vi hade.

Det är så skönt att båda börjar bli riktigt cykelvana. Vi cyklade ju en hel del med dem i Villeneuve på sensommaren (till exempel invid kanalen Berry, eller läs också Kaspers och Lakrits dagbok), men av min cykelmätare att döma (som stod på dryga 22 km) har jag inte cyklat sen dess. Den här första gången stannade mätaren på 4 km. Gott nog.

Det märks att folk inte är vana än vid att det kommer cyklister, för vi såg flera som vimsade omkring på cykelbanan med mer fokus på mobilen än på medtrafikanterna. Hoppas nu att vädret fortsätter vara så här skönt, det är ett bra sätt att jobba upp Lakritspinnens kondis.

Kasper poserar aka spårar

6 april 2013 / hundadmin / 2 kommentarer

Idag ville Terese Brandwold fota Kasper lite i hans utan konkurrens bästa gren – spårning. Som hon sade: ”Kasper är den bästa hund jag har fotat i spårsammanhang, inte många minuter lyfte han på nosen utan poserade lydigt.”

Det är just det: han har spårat sen han var 8 veckor och jag har fått kämpa järnet för att få hans uppmärksamhet i konkurrens med alla de goda och intressanta dofterna.

Kasper spårar. Foto: Terese Brandwold

När vi vara klara med fotograferingen bytte jag hund och plockade med Lakrits bort till samma ställe i gränsen skog/fält som där vi för ett par månader sen gjorde ett sök. Ett sök där han hade svårt att gå ut på fältet och hämta in de dummies som låg där. Nu gjorde jag om ungefär samma sak. Mindes ju inte exakt hur Annika lagt ut apporterna, men jag lade två stora på fältet och tre mindre inne i skogen bland de olika rishögarna som finns där.

Lakrits fick sitta en bit ifrån och titta på, och den första jag lade ut såg han. Och mindes, för den kom sen in först. Sen tog han in den andra lilla som låg rätt nära (men som han inte kunnat se), därefter en ute på fältet. Bra! Sen fick han en svacka där han sökte länge och mycket, men utan träff. Vinden låg på ungefär rakt framifrån sett från skickplatsen, men det låg en rishög rakt framför också, som antagligen stoppade upp vittringen från nummer fyra som låg en liten bit utanför riset ute på stubbåkern. Den kom in till sist, men satt långt inne.

Sen sökte han som lite planlöst, kom in och frågade, ut igen. Till sist kallade jag in och skickade igen, mer riktat bort mot den risiga skogsudden där den sista lilla dummien låg. Näpp. Blev till sist tvungen att kalla in och gå kanske halvvägs fram mot rätt rishög och skicka på nytt. Nu kom den in efter en del ytterligare sökande. Det var en liten dummy gömd i gles rishög, och tydligen jättesvår.

Ska vid tillfälle framöver göra om samma procedur igen här, för det är tydligen ett knepigt ställe att söka av.

Hemma igen hade jag inte den minsta lust att gå in, så jag satt ute i lä i solen och läste lite i min nya Kobos Glo, som är en förträfflig liten apparat som det funkar att läsa i solen med – väl i klass med Kindle, tror jag, men klarar också svenska biblioteksböcker.

Foto: Terese Brandwold

Kasper har premiärcyklat

3 april 2013 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Medan Lakrits och jag var på äventyr på Vasakullen passade husse på att ta med Kasper på hans premiärcykling för säsongen. En 4 km runda blev det på idel snöfria cykelbanor. Kasper trivdes med att få sätta lite fart igen.

Uthållighet på Strawberry Fields

31 mars 2013 / hundadmin / 2 kommentarer

Åkte till Strawberry Fields för att kolla hur marken är där nu. Status:

lerig och slaskig första väg
snöig/isig andra väg
lucker snö på fälten
skare som asfalt i skogen

Tycker gott man kan vänta ett par veckor till innan man tar området i bruk för mer ordentlig träning.

Iallafall lade jag ut några smådummies och skickade på långa linjetag. Vid fält 2 skulle jag kasta upp två fickdummies på den stora stenen. Detta var synligt för Lakrits. Den första rullade åt vänster och hamnade mellan stenen och ett träd. Den andra rullade bakåt utom synhåll. Så gick vi över hela fältet i en rundböj och så skickade jag tillbaka ospårat. Den första tog han in helt galant och jag trodde då det var dummien som hamnat bakom (distansen var så stor att det var svårt att se exakt). Så skickade jag honom att plocka in nummer två. Han sökte och sökte. Några gånger tog han vidare lovar och jag kunde på ett fint sätt dirigera tillbaka honom till stenen. Några gånger var han bakom stenen jättelänge utan att jag kunde se honom. Eftersom jag inte heller såg nån rörelse i skogsbrynet tänkte jag att han nog faktiskt sökte och beslöt mig för att ha is i magen. Jag tog inte tiden, men jag tror bergis han sökte intensivt där en kvart. Till slut bestämde jag mig för att nu har han varit duktig nog, gjort ett jättebra försök och hållit sig väl i området, så jag kallade hem honom. Han fick klapp och godis när han kom tillbaka.

Jag satt en stund på en sten och solade mig medan hundarna fick skrota omkring. Kasper fick ett godissök. Sen lämnade jag en fickdummy i en enklyka innan vi vände åter över fältet. När vi var kanske 30 meter ifrån stenen skickade jag honom på nytt till det gamla sökstället. Han for dit i god fart och började söka. Men inget. Nu gick jag närmare utan att avbryta honom. När han tittade upp på mig sade jag bara Sök! Var är den? Och så letade vi tillsammans. Jag insåg nu att den i trädklykan mot stenen var den han hade plockat in, och den andra måste ha ramlat ner i ett djupt hål precis bakom stenen. Det var neryrt snö i det hålet och när jag gick närmare stack Lakrits ner huvudet så långt ner och in han bara kunde. Kanske för att visa att det var där den låg, men han kunde inte få fatt i den? Jag belönade honom igen och gav slaget tappt. Kanske går den att återfinna när snön smält lite mer, eller så får sorkarna eller ormarna nåt kul att leka med.

Fickdummyn i enklykan då? Jo då, den var det ingen problem att få in bortifrån stenen.

Solskenspromenad och träning

29 mars 2013 / hundadmin / 2 kommentarer

Även om hundarna fortfarande är i kennelhostekarantän så har jag börjat träna Lakrits lite försiktigt igen. Han hostar inget alls när jag testar ett längre linjetag. Ja, de har inte låtit det minsta konstiga på nästan en vecka nu, men just vid hårdare ansträngning vet man ju aldrig. Men nej, ingenting.

Däremot märks det att orken har blivit sämre efter de senaste veckornas stillhet.

Både igår och idag blev det promenad utmed sjön. Bil en kort bit för att slippa byggeländet. Det finns ju en del snö och is kvar, men också lite barmarksfläckar här och där. Härligt.

Jag lät Lakrits få några dolda långa linjetag. Tre gick bra, men på fjärde tyckte han det blev jobbigt. Fick dirigera lite och vissa sträckor travade han. Lät honom vila och när vi vände borta vid badkaret som korna dricker ur på sommaren visade jag honom tydligt hur jag lade ut en liten fickdummy.

Sen gick vi långt tillbaka, en bra bit över hundra meter. Ville köra denna för att få till ett långt rakt linjetag med hög motivation, lite konditionsträning på samma gång. Och den kom in i flygande fläng. Nu fick det räcka med ansträngning.

Istället blev det på tillbakavägen några närsök och kortare dirigeringar: en gömd i vassrugge, en upphängd i buske, en i en ihålig trädstam (där han först fick hoppa över lilla bäcken på ditvägen; tillbaka valde han träbron) och en gömd i en trädklyka invid bäcken.

Allt gick utomordentligt och han verkar komma ihåg vänster, höger och även närsignal bakom sig. Så skönt.

Glad påsk!

28 mars 2013 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

– Beware, cats, we’re coming!

Ett litet påskkort från oss i all enkelhet.

Promenad i naturreservatet

3 mars 2013 / hundadmin / 2 kommentarer

Började på klubben, men det var så himla blåsigt att efter träff med några Welsh Corgi-valpar med tillhörande matte och husse och lite fotande så for vi vidare till Angarnreservatet för att få lite lä under promenaden.

Det blev mest eget spring, men några små övningar blev det också. Kameran var tyvärr lite felinställd (efter klubbens soliga läge), men några bilder blev iallafall halvskapliga.