Skogsstjärnas hundblogg

Idag var det fantastiskt fint väder, så vi passade på att åka till Vada kullar med hundar och kameror. Det blev en del bilder som kommer att läggas upp här de kommande dagarna som en del av fotoutmaningen, men redan nu lägger jag upp några smakprov med bilder på hundarna.

Kasper hittade ett mycket intressant hål där det antagligen dolde sig en eller annan gnagare.

En gårdshund är alltid på spaning.

Den här bilden har inte superskärpa, men jag tycker den vinner på glädje. Tjoho!

Det är inga problem att motivera Lakrits att ställa upp framför kameran.

Han har en härlig fart och fläkt när han kommer in med sin dummy. Snön sprutar!

Jag låg ner och fotade många av dagens Lakrits-bilder medan Rolf hjälpte till att kasta dummisar åt lämpliga håll så han skulle komma in rätt framför kameran.

På hemväg åkte vi förbi en vattenslang som sprutade vatten på ett träd, något som gav de mest fantastiska isformationer. Vi var givetvis tvungna att vända runt för att fota detta. Några av dessa bilder kommer upp här de närmaste dagarna i fotoutmaningen. Välkommen tillbaka och titta på dem!

Ett gott nytt år önskas alla bloggläsare!

Kasper avslutade i riktig gårdshundsstil genom att hoppa upp till köksbänken och putta ner en brödkorg. Där hade jag lagt mina sista lchf-formbröd att tina inför vår kräftmiddag. Där låg också några finncrisp, och det var så jag kom på vad han gjort.

Själv var jag nere i källaren och eldade brasa och tittade på teve, och rätt var det är kommer den lille gårdshunden nerspringade, klart nöjd med sig själv, och med ett finncrisp i munnen. Det hoppar han upp i soffan med och lägger sig intill mig på en filt och börjar mumsa.

Vänta nu – finncrisp! Det går upp en talgdank för mig och jag skyndar upp för att kolla. Jovisst, brödkorgen låg vält på köksgolvet och alla lchf-skivorna är uppätna. Finncrispen ligger utströdda på golvet, så de var visst inte lika intressanta. Minus den nere i soffan, då, förstås.

Ska jag tolka detta som beröm från Kaspers sida: han föredrar mattes hembakta?

(Idag har han för övrigt skitigt nästan lika stort som en labrador.)

Annars hade vi en trevlig och lugn nyårskväll. Kräftorna var goda och fyrverkerierna var på lagom nivå hos oss, inga stressade hundar här. Det var lite märkligt att gå ut vid midnatt och njuta av fyrverkerierna medan taket droppade för fullt.

Lakrits mage blir långsamt lite bättre. Inga spyor, och bajset är först normalt ett par korvar, sen följs det av blodigt slem. Nu är vi inne på sista dietburken, jag varvar med ordentligt uppblött diettorrfoder.

Har funderat lite på hundmålen för 2013:

Prio 1 är att starta i öppen klass i jaktprov och få pris. Gärna ett förstapris, såklart, men når vi ett pris redan i vår är jag klart nöjd.

Sedan vore det roligt att ta varsin rallypinne till i nybörjarklass med båda hundarna. Det känns dock inte så viktigt att jag kommer att leta runt efter tävlingar att starta i, men dyker det upp nåt passande inom rimlig körväg så gör jag gärna ett försök.

Möjligen, möjligen, gör jag också något försök till att klara lkl 1 med Lakrits. Men det står inte högt på priolistan.

Däremot, och det kan ju ses som ett steg på vägen till en lkl 1-etta, har jag anmält oss till en lydnadskurshelg i vår på klubben. I sommar hoppas jag att Annika och jag kommer med till Labbecampen.  Och sen är det ju Thorsvis kennelträff igen, förstås. Hoppas därutöver på att hitta nån mer bra kurs inom jakt, vet ju lite var jag ska kika efter en sån.

I början av mars åker Rolf och jag till kanarieöarna en vecka. Om någon vill förbarma sig över två rännskitande hundar får de gärna höra av sig. 🙂 Äsch, de är såklart helt friska charmtroll vid det laget!

Sedan ska jag ju försöka klara av utmaningen 365 foton 2013. Alltså ska kameran med på dagens hundpromenad med Annika. Bra start, där.