Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 9 av 66)

Ny cykling vid Freden – med MTB

Uj, uj, idag körde vi uppe vid Freden igen, lite längre denna gång, kanske 8 km totalt. Fast med stumpjumprarna. Oj, oj, roligare att kunna köra över stock och sten och ner i lerpölar på ett annat sätt, men samtidigt bra mycket jobbigare. Jag har ju en dubbeldämpad hoj som är mjuk att trampa, så man får slita två eller tre gånger om mot en standardhoj utan dämpning. Men kul är det som sagt.
Båda dogsen lika trötta som jag. Bara husse håller ställningarna väl.

Väl hemma tog vi oss lite fika med varsin bit jordgubbscheesecake. Hundarna fick stanna inne och vila medan vi fikade utanför köket. Husse gick in och hörde ett regelbundet dunsande. Det var Kasper … Hopp, slick, duns, hopp, slick, duns … Cheesecaken, som uppenbarligen stått lite för nära bänkkanten, hade blivit skapligt naggad i kanten. Jamen, vadå, sade Kasper, var det inte min födelsedagstårta? Jag fyllde ju fem i fredags!

Cykling norr om Freden

Idag bytte vi grusväg mot en mycket bättre. I och för sig också lerig och vattenpölig bitvis, men roligare. Stenig här och där, så man fick hålla tungan rätt i mun var man skulle sätta hjulen i förhållande till stenar och pölar – och inte minst hundens tassar. Lite mer kuperad var den också, så matten fick jobba upp en bra svett.

Vi parkerade vid korsningen vid Freden och sen körde jag Lakrits kopplad första biten. Då drog han farligt mycket i kombination med en skapligt brant nerförsbacke, så efter en stund kopplade jag loss och så fick han springa Nära vid sidan istället. Han var lite sprallig i början, mindes antagligen hur roligt det hade varit igår, och någon gång fick jag skrika Akta åt honom för att inte köra rakt in i honom. Tvärnit. För att blidka mig ville han då ställa sig på vänster sida istället vid uppstarten. Hmm, nej, så skulle vi ju inte ha det. Till slut var han tillbaka på höger sida och vi kunde fortsätta. Vi körde tre km innan vi vände (då har man kanske 1 km kvar till Husby) och då hade han lugnat ner sig och travade jättefint vid min sida. En och annan Rrrr-korrigering när han ökade fram mot framhjulet och sen ett Duktig när han låg rätt i höjd.

Jag frågade husse om inte han ville byta hund och testa med Lakrits. Så jag tog Kasper (idag iförd den förhatliga selen) och husse började med kopplad hund, så att Lakrits skulle fatta att det var bredvid honom han skulle springa nu. Det gick bra och efter en stund kopplade han loss. Det gick bra det med, förutom att han gärna sprang lite längre fram än vad jag tillåter. En vanesak. Han sprang iallafall inte till mig när han skulle vara hos husse, och det var ju huvudsaken.

En härligt bilfri cykeltur på sex km blev det alltså. På slutet var Lakrits riktigt trött (då hade vi bytt tillbaka hundarna) så jag körde lite långsammare sista biten med honom.

Imorgon blir det istället viltträning med vatten med Annika och Mona. Ska bli kul!

Cykling vid Issjön

Idag gjorde husse och jag något jag längtat efter länge, men som inte blivit av på grund av vädret: vi cyklade tillsammans alla fyra. 3,6 km blev det, inte jättelångt alltså, men längsta nånsin för Lakrits och mig ihop.
Vi tog alltså cyklarna på taket och for bort till Issjönsparkeringen. Där mötte oss en oväntad syn: skogen man brukar traska igenom när man ska till Issjön var borta. Kalhygge!
Och grusvägen som vi tänkte ta, på andra sidan bommen, den där lastbilarna kör till och från grusgropen, var borta. Asfalterad!
Nåja, vi måste i vilket fall ta den vägen en bit, för att sedan vika vänster. Jag hade Lakrits kopplad med sele i WalkyDogen, just det som jag varit lite skraj för. Skulle han dra omkull mig när han plötsligt fick för sig att nosa/kissa/bajsa nere i vägrenen? Men på grund av lastbilstrafiken de där två hundra meterna vågade jag ännu mindre ha honom lös. Rolf körde med Kasper i koppel som han brukar.

Positiva erfarenheter:

  • Det gick utmärkt att ha Lakrits kopplad med sele i WalkyDogen. Han drog ibland aningen åt höger, men det gick lätt att parera med cykeln åt vänster.
  • Väl inne på grusvägen åt vänster släppte jag honom lös efter en stund och körde med kommandot Nära. Då sprang han jättefint bredvid mig, nästan som om han vore kopplad. Någon gång stannade han och kissade, men sprang sen ifatt mig igen. 
  • På tillbakavägen testade jag att köra med kommandot Fri. Då hoppade och skuttade han leklystet en stund, lite framför cykeln ibland, så man fick vara beredd, men mest svängar fram till husse och Kasper eller in en runda i skogen och tillbaka ut till grusvägen igen. Efter en liten stund tröttnade han på det, för det var nog lite jobbigt att hålla takten med oss ändå, så då sprang han mestadels mellan husse (framför) och mig (bakom). 

Negativa erfarenheter:

  • Kasper blev som tokig i den här intressanta, väldoftande skogsmiljön och husse ångrade att vi inte tagit med hans sele och Springern. Det får bli nästa gång.
  • Grusvägen var alldeles mjuk. Det kanske de flesta grusvägar är efter allt regnande, men här hade det också gått hästar, så det blev lite extra jobbigt när man dessutom var osäker på hur hunden skulle bete sig. Dessutom blev det en del kryssande mellan vattenpölar så det blev ju ett bra test på hundens lyhördhet. Den var det inget fel på, iallafall från Lakrits håll.

Hitta en ny väg till nästa gång, alltså. Vi har ett par stycken i tankarna som ska provas. Det var i vilket fall en bra väg om man ville vara ganska säker på att det inte skulle komma några bilar. Förutom den där asfalterade sträckan, då. En nyttig genomkörare för matte blev det iallafall, för den mjuka marken gjorde att det kändes bra mycket längre än vad vi faktiskt cyklade.

Håll till Höger, Lakrits!

Just inkommen från dirigeringsträning, med betoning på Höger, som visade sig behöva en extra duvning.
Vi gick en runda på flygfältet och så lade jag ut fyra mindre dummisar i högt gräs i skogskanten. Jag började med att skicka dit från lite olika håll, raka dirigeringar långt utifrån och så. Men så behövdes det en korrigering av riktningen åt höger vid ett tillfälle, och då fungerade det inte alls.
Så jag fick tänka om och inrikta mig enbart på ren högerträning.
Jag upptäckte också att fyra dummisar ju bara inte KAN finnas på samma ställe. I Lakrits värld, alltså. Att springa ut en gång går bra, två gånger också. Tre gånger är tveksamt och fyra gånger tänker man då rakt inte springa till samma ställe. Nähä.
Fick gå ut och motivera upp flera gånger. 
Men så varvade jag med några spagettislevade bollar in där (som i och för sig gömmer sig svårare), och då höjdes motivationen. Avslutade sen med att lägga dit ett par igen bara för att kolla om ordet satt utan en ivägsvischad markering först. Jodå, på slutet gick det väldigt mycket bättre. Rakt och målmedvetet. Avslutade med en vanlig rak dirigering utan några stoppkrusiduller.
Kasper fick ett litet godissök.

Värsta flytkänslan på rallyn idag

Lakrits och jag hade värsta flytet idag – allt fungerade bara perfekt! Jag visste ju inte hur långt det räckte, men vi kunde absolut inte ha gjort mer.
Kasper skötte sig alls inte dåligt heller, men en del nosande hann han ju med på plan, även om vi hade ganska bra flyt, vi med.
När det var dags för prisutdelning (inofficiell tävling på VaBK) visade det sig att Kasper skrapat ihop 85 poäng och hamnade på åttonde plats av 23 startande. Lakrits, då? Ja, det dröjde och dröjde innan man var uppe på prispallsnivå och fortfarande inte hade ropat upp oss. Det visade sig att vi kom tvåa på 99 poäng! Endast Lili med Milton kom högre och klämde i med en fullpottare. Grattis Lili och Milton!
Vårt enda poängavdrag var ett sträckt koppel på hinder nr 4. Glömde fota banan, men det torde ha varit någon sväng, tror jag. Kanske 270 grader höger.
En rolig sak att notera var vad dagens godis gjorde med hundarna. Jag hade skurit i småbitar lite ryggbiff som vi själva tyckte var för seg för att tjäna som människoföda. Detta var hundarna väldigt glada för. Med Lakrits var ju detta godis uppenbarligen helt optimalt, medan med Kasper innebar det att en del av hans gamla valp-olater kom i dagen igen: gnäll när han inte belönades tillräckligt ofta med detta gottigottiga, plus hoppande vid vissa moment. Det var en ren dèja-vu-känsla, hade glömt bort hans hoppande som valp, faktiskt. För honom kanske skinkost på tub är en mer lagom belöning, iallafall tills efteråt.
Behöver väl inte säga att jag är supernöjd med två så duktiga hundar!

Kasper på Rasdata

Ta en titt på nya fina Rasdata som ingen mindre än Jörgen Norrblom har fixat åt rasklubben. Känner ni igen det fina huvudet på förstasidan? Jomenvisst, det är ingen annan än herr Götängens Bonus Kasper himself. Visst blev han fin där? Fotot har Rolf Sävström tagit.

Koka kaffe

Det är intressant med hundar.
Lakrits är så klart den stora vattenälskaren här i huset, medan Kasper milt sagt är måttligt förtjust och går i spat på sommaren högst till knäna. Hans knän, dårå.
Ibland, särskilt om sommaren, när jag velat få Kasper att dricka vatten, har jag lagt en godis i vattnet och så får han fiska upp den. För att fiska upp den måste en bra bit av nosen ner i vattnet, och då blåser han ut luft genom  näsborrarna à la leken Koka kaffe. Han grejar alltid biffen och verkar tycka att det är rätt kul.
När jag så försöker göra samma grej med Lakrits kan man tycka att det borde vara en baggis. Näppeligen.

Jag lade i en riktigt god ostbit i vattenskålen här hemma:
Han stirrar ner på godisen i tron att han ska få upp den med hypnos. När det inte fungerar börjar han dricka vatten. Okej, det fungerar ju på sikt, och det är såklart bra om mitt syfte var att få honom just att dricka vatten. 🙂 Men om målet är att äta ostbiten så är det ett ganska opraktiskt sätt att först pimpla i sig närmare litern vatten innan man får tag i den rackarns ostbiten.

Och han ska vara en vattenälskande retriever? Hur tänker hundar egentligen? Blir norpad på konfekten av en rackarns liten gårdshund.

Filmtajm – rally med Kasper

Här kommer filmen på rallytävlingen den 17 maj i Märsta med Kasper. Kolla särskilt på momentet 1-2-3-back, är jag så otydlig med fötterna där? Lite snabb, kanske, men otydlig?

Backträning på gröna ängen

Tog med en bunt bollar och spagettisleven för lite backträning. Kasper fick några godissök under tiden.
Jag började med några vanliga enkla Back-övningar. Kanske tio meter synligt och inga störningar. När jag kände att han sprang konfident ut till dem tog jag fram spagettisleven.
Jag lade ut en ny likadan,  tio meter synligt, klockan 12, men innan han fick springa på den kastade jag med sleven ut en störning klockan 5. Ingen tvekan att ta in rätt boll.
Jag vände honom så att han nu hade den utslevade bollen klockan 5 i ryggen och slevade ut en ny störning klockan 1. Lite tajtare vinkel, alltså, och dessutom längre avstånd till bollen. Själv stod jag på ungefär samma avstånd till honom, kanske tio meter. Inga problem nu heller.
Nu vände jag honom så han hade slevbollen klockan 1 i ryggen och slevade ut nästa störning till klockan 11. Nu blev det för svårt och han försökte flera gånger springa till den. Jag förenklade för honom genom att flytta honom lite närmare bollen så att vinkeln blev större, men när även det var för svårt lät jag honom behålla det avståndet men gick ut och visade på bollen. Nu gick det kanon.
Som avslutning fick han ta störningen klockan 11 på ännu längre avstånd, men helt utan störning. Jodå, visst mindes han den. Det känns som att han nu börjar få tillbaka minnesbilden av vad Back är för något. Får fundera ut vad nästa dirigeringsövning ska bli.
Jag hade en liten plastburk med mig och avslutade med att göra några närgodissök i plastburk i ett tätt snår. Varvade Kasper och Lakrits på den övningen, som båda tycker är kul. Det bästa är ju att burken måste tillbaka till matte innan man kan få belöningen, något som är väldigt bra för en självständig liten gårdshund.

Promenad i stenskogen

Tog båda hundarna på en promenad i stenskogen idag. Myggen börjar komma med solen och värmen, än så länge rätt få, men man får börja ha med myggmedel i ryggan.
Lakrits fick mest lufsa omkring efter helgens ansträngningar, men eftersom jag insett att han glömt bort ordet Back körde vi iallafall några sådana korta, grundläggande Back-övningar. Var tvungen att ge ordentlig retning för att han skulle förstå. Blir mera sånt framöver.
Kasper fick nöta fotgående, hoppa upp på hög godissten och söka ett godisträd.

Äldre inlägg Nyare inlägg