Skogsstjärnas hundblogg

Efter noggrann kontroll av Lakrits rörelsemönster bestämde jag mig för att han skulle få följa med till kursen på Storsten idag. Vi var med på nästan allt, hoppade bara över den första övningen som bestod av markeringar lite här och där tvärs över allra risigaste terrängen. Vi gick med gruppen och markerade dem, men jag skickade inte på någon. Bra övning det med, för all del.

Nästa station var skick ut till ett dike där Anita satt två vimplar som angav gränserna för bollsök i diket. Jag skickade, men han ville springa snett ut åt höger – det håll vi kommit ifrån och där alla de roliga markeringarna dumpit ner. Jag tog in och gjorde om, men med liknande resultat. Då bestämde vi att jag avstår vidare försök just nu och så fick två ekipage gå emellan. När det så blev vår tur igen (och han hade kikat lite på de andra) sprang han spikrakt ut och över diket. Blåste stopp och han stannade. Bra, för vinden kom bakifrån och jag ville nu att han skulle söka mot mig. Blåste söksignal och först rände han lite ovanför dikeskanten, men snart var han därnere. Han kom lite långt åt höger, men efter lite mekande fick han tag i en boll. Detta var egentligen dagens enda svårighet, sen gick det bara bättre.

Station tre var en utplacerad vimpel med fyra bollar nedgrävda cirka två meter ut åt alla håll. Anita sköt en markering rakt förbi vimpeln, som alla hundar fick se innan alla utom nr 1 plockades utom synhåll bakom en stor gran. Vi startade som nr 2 här och när jag skickade Lakrits på Ut var jag beredd att få blåsa i med stoppsignal. Precis innan jag fick ljud i pipan stannade han dock självmant. Han hade fått vittring på en boll! Piece of cake, sade Lakrits. Den enda som egentligen fick jobba på den här stationen var Ulrika, för den sista bollen låg lite mer i lä bakom några stenar. En jättebra övning, men den måste göras lite svårare nästa gång.

Därefter hade vi en station med fyra utskjutna markeringar medan vi stod på linje och markerade dem alla. Vi tvåbeningar hade lite knepigt att memorera dem alla och fick i läxa att träna detta. Lakrits fick som andra hund ta in den först skjutna, och från vår vinkel visste jag precis hur den skjutits. För att se vart han tog vägen flyttade jag mig dock kanske tre meter åt vänster och genast var det supersvårt att ha koll på exakt vart han skulle. Jag dirigerade något lite så han inte kom för långt åt höger, men sen lämnade jag det åt honom och han kom in med rätt apport. Bra där.

Sen tror jag bara det var en station till, en ganska stor invittrad kvadrat med 8 bollar. Var den 5 eller 7 meter i sidan? Vet inte, men väl definierad med fyra vimplar var den iallafall. Vi skickade uppifrån en lätt sluttning över ett litet dike och så var kvadraten där. Lakrits började denna gång och Anita frågade hur jag tänkte. Jag berättade att jag bestämt mig för att skicka till den vänstra kanten, eftersom vinden nu kom från höger. Sen skulle jag blåsa närsök in åt höger. Sagt och gjort. Det gick ungefär som jag ville, men han gick aningen snabbt i rutan och var nästan framme vid högra kanten innan han fick nos på en boll. Han måste rimligen ha passerat över en eller två bollar till eftersom vi var första ekipage.

Nästa skick hade två bollar tagits in, några hundar hade snopna fått avstå belöning av diverse skäl. Denna gång visste han ju var bollarna fanns, så jag skickade ungefär rakt in och blåste Stopp. Han hade redan fått nos på en, men tvärstannade ändå. Väntade ett par sekunder innan jag blåste närsöksignalen varpå han såklart bara plockade upp den och kutade tillbaka. Ett suveränt bra stopp där!

Mot slutet var det så två bollar kvar. Ulrika ville ta en och jag sade att Lakrits kunde ta den andra. Jag tyckte att Aya hade sökt bra i området (kanske lite väl fort för att få korn på dem, fick jag höra sen) så jag tänkte att det här blir svårt: att hitta den sista lilla nergrävda bollen. Jag skickade in honom och sen sökte han av området ordentligt. Jag blåste ett antal gånger om han kom fram till en kant, stoppade, skickade in honom igen med närsöksignal. Han följde alla tecken jättefint (utom en gång då han ville gå för långt åt vänster och fick ett Error av mig) så till slut sade Anita att blås nu stopp vid lämpligt tillfälle och gå fram och belöna med en kastboll. Jag lånade en boll av Tina och gick fram en bit och kastade. Den flög bra mycket längre än jag tänkt mig, så nu fick han leta en stund efter den istället. 🙂 Jag gick fram för att bistå, men han hittade den själv, och så fick han ett par korta buskast istället som belöning för det fina arbetet. Bättre avslutning kunde vi inte få.

Vid fikat fick vi ett par andra träningstips:

• Skicka ut på linjetag över vatten till andra sidan och gör ett Därsök där.
• Vittra in några olika därsöksområden, inte alla nödvändigtvis med boll/dummy, utan några kan vara tomma. När hunden sökt där ett tag kan man skicka vidare till nästa område, där hunden får sin belöning alternativt kasta in en belöning ungefär som det blev ovan med Lakrits.

Jag är så glad att jag vågade ta med honom dit idag och allt gick jättebra med benet. Han haltar inget nu efteråt, mer än att han kanske är lite stel precis när han rest sig upp från vila. Nu tar vi det lite lugnt någon dag och så satsar vi på träning hos Åsa på söndag. Där utlovas hopp över livlig Hågaå med branta sluttningar, ett hinder som är precis i stil med vad Lakrits behöver träna på. 

Väl hemma igen ville Kasper leka med filten. Lakrits är nog lite trött, men låter lillen hållas.