Att jag ska gå Cattlins fortsättningkurs med klicker i vår har ju stått helt klart sedan länge. Jag var bara lite orolig att hon inte skulle få ihop tillräckligt med deltagare, så jag skrev på en intresseanmälan till grundkurs i allmänlydnad på Vallentuna Brukshundsklubb också. De ligger ju på hemmaplan, och jag är redan medlem, synd att inte utnyttja det. Nu fick jag häromsistens en erbjudan till den kursen på ca 8 ekipage.
Oj då. Jag har vridit och vänt på alla kursdatum, och funderat fram och tillbaka. Hur många orkar jag? Och hur många orkar Kasper egentligen? Kollade med Cattlin vad hon trodde, och hon trodde nog att för Kasper var det inga problem, snarare för mig då. Men jag är ju rätt studievan, och kan behöva få en anledning att hålla mig borta från datorn…
Tänker som så att det kan vara bra att gå på VaBK, lära känna lite folk där, kanske få lättare att komma med på en spår- eller sökkurs eller liknande vad det lider. Så jag ringde kursledaren och pratade lite med henne. Det verkar bli en trevlig mix av hundar – en eller två golden retriever, en mellan- och en storpudel, en mindre blandras, en vit herdehund (de verkar fina, dem är jag lite nyfiken på) och nån mer. Kursen är rätt ambitiös, se länken http://www.vallentunabrukshundklubb.com/ och kolla Kurser / Allmänlydnad grundkurs – inriktning Allmänlydnadspasset (och klicka på länken Klicka här). Om kursen försvinner finns länk till samma dokument under avdelningen HUS. Där finns en uttömmande beskrivning av de moment vi ska jobba mot. En hel del att ta itu med för oss…
Status i nuläget på dessa 12 punkter:
1. Funkade igår, men inte förra lördagen. Rätt skakigt, alltså.
2. Inte en chans i nuläget.
3. Det tror jag han fixar.
4. Inte en chans.
5. a) går nog bra; b) har inte prövat, men det kommer vi nog att testa hos Eva, så kanske kan detta gå bra.
6. Jodå, gick jättebra igår.
7. Nja, beror på störningsmomentet, men ute i skogen idag ville han INTE komma. Hade dock löplina, så ingen katastrof. Blir svårt, särskilt med störande hund.
8. Behöver övas mer, men vi har kanske en chans här.
9. Funkar bra inne, har inte testat så mycket ute, givetvis mycket svårare där.
10. Det gillar han, men det låter som ganska lång tid. Vet inte.
11. Undrar vad vi ska välja där? Hmmm.
12. Det gick bra igår, men inte förra lördagen. Skakigt, men med mer träning så tror jag på det.
Sista gången blir det bedömning, så får man svart på vitt vad man behöver arbetea mer med.
Iallafall, Cattlin och VaBK går parallellt mån och tis, så det lär bli fullt upp.
Precis efter dessa kurser startar så Evas Steg 2-kurs. Efter förra veckans katastrof och lite väl hårda handskar var jag inte säker på att det var något för oss. Efter gårdagen är jag mer positiv, men vi funderar väl fortfarande. Den har ett ytterligare lite annat stuk än de båda andra kurserna, och här (om inte förr) blir det mer koppelgåendeövningar, en del skogsträning (bra, för jag vill få honom rådjursfri!), agility, hundlek med inkallning osv. Måste nog bestämma mig snart medan det finns plats kvar. Isåfall har vi kurser fortlöpande fram till sommaren. Oj.
Sen har ju Cattlin en hanteringskurs på några gånger som är lite lockande. Att den går parallellt med Evas Steg 2 bekymrar mig inte, för de är ju helt olika inriktade. Kunde ju vara kul att ställa ut Kasper åtminstone nån gång, och då måste jag veta grunderna i hur man beter sig. Tja, den behöver vi nog inte boka ännu, kan ju fundera lite på det.
Igår var det dags för kurspass 2 av 4 för Eva Sognevik. Det gick avsevärt bättre än förra lördagen, vilket känns skönt. Tog Kasper på en skogspromenad på förmiddagen där han fick gå lös en stund, leta reda på mig några gånger och leta korv på några trädstammar.
Vi kom till Frösunda i god tid, så vi passade på att gå med Enzo och Kasper en grusvägssväng före kursen också. Han var därför inte lika överaktiv som förra gången, utan visade inte bara alla dåliga sidor, utan en del bra också.
Vad gjorde vi då? Vi började med att promenera i rad längs en väg, så vi mötte varandra på tillbakavägen. Kasper var duktig och tittade på mig nästan hela tiden. Sen gick vi in på den mycket doftintressantare gräsmattan (hundar, får, hästar…) och då skulle vi kolla spontankontakten (0 gånger…) och se om hunden stannade och tittade på oss när vi stannade. Nja, ena gången…
På en gräsmatta fick vi gå förbi en godisskål med ett par korvbitar i. Utan att dra i kopplet skulle vi, bara med rösten, få hunden att strunta i korven och följa med oss istället. Nåja, vi fick ha egna godbitar i handen att locka med istället. Ett skarpt ”hörrö” fick honom att avbryta skålattacken och jag fick honom med mig. Hurra!
Vi fick fortsätta träna våra läxor: att backa med godis under ljust glatt prat, samt tussleken där vi när hunden fått bra grepp skulle vända upp och promenera med hunden på vänster sida. Så bra som Kasper gjorde den övningen har han aldrig gjort ens på hemmaplan! Enda åsikten vi fick på den övningen var att ta en lugnande kel- och gospaus mellan varven för att han inte skulle bli för uppstressad.
Backa med godis gick också bra, även med andra hundar som störning tätt intill. Fortsättningen på detta gick dock betydligt sämre: att med rösten få hunden att sluta äta godiset. Att låta arg så han backade och skippade korven undan misslyckades jag kapitalt med. När Eva provade fick hon dock Kasper att bli så ynklig att han kom ynkandes till mig för att få stöd.
Inkallning med lek gick bra, förutom att han vid det laget tröttnat på att leka med ulltussen. Det var för kallt för att vara så kul längre att leka alls, så jag tog honom bara när han kom och gav godis istället.
På slutet fick vi testa några agilityhinder på lek. Tunneln var läskig första gången, men andra gången kom han igenom nästan med det samma. Hoppa över små låga hinder har han gjort förut, inga problem. Vippbrädan var läskig, hade inte Eva och jag stått på var sin sida hade han hoppat ned högst där uppifrån, men nu fick vi honom att stå kvar medan vi långsamt sänkte brädan för hand. Men den behöver han nog träna många gånger…
Läxor: ta tempen (har jag ju redan gjort när han var 12 veckor, men det kanske han har glömt…), dominansövningen där han inte ska ta godis när jag låter arg på rösten, utan bara när jag låter glad (blir svårt), gå med ulltussen, inkallning med lek, backa med godishand och vrida handen till Sitt. Det sistnämnda var nästan omöjligt igår, för handen var så stelfrusen att korven bara gled ner i Kaspers mun utan att jag kunde hindra honom när jag skulle byta handrörelse.
Hittade lite gammalt footage från Saras filmkamera på när Kasper just var hemkommen till oss. Visst ser det skönt ut i gröngräset? Och vad liten han är!
Nu längtar jag verkligen till sommaren…
Helgen var ett enda stort äventyr för Kasper. Vi åkte bil långt bort, det fanns snö så tassarna blev kalla och vi bodde på ett annat ställe än vanligt. Dessutom var han så nyfiken på de stora fåglarna att han tog ett litet vinterbad.
Vi reste alltså till Hellefors Herrgård. På vägen dit stannade vi vid en mack så vi fick en utomhusfika och Kasper fick känna på snön och kissa. Det tog en stund innan han ville kissa, för allt var ju så spännande.
Kaspers nya halsband fungerar bra. Trevligt att det har reflex också.
Det bildades is under tassarna på promenaden. Ynk, sade Kasper och lyfte en tass. Då var det dags att lyfta upp och värma tassarna en stund i händerna. Sen gick han villigt vidare.
Idag tog vi en lång promenad i det fina vädret. Bland annat fick Kasper springa lös en stund i ett fint mosstensområde. Kika bara.
Nu när valpkursen är slut hoppas vi på att träffa Enzo lite mer. Och kanske gå promenad med brukshundsklubben. Vad är det nu Kasper behöver öva på primärt?
Tja, det räcker väl till att börja med.
Vi var på kurs igen igår. Näst sista gången. Känslan att det är trist att det snart är slut blandas med känslan att det ska bli skönt att slippa stå och frysa på gräsmattan i nollgradigt mörker. Har vi tur hittar kursledaren ett ridhus så vi kan fortsätta i vinter.
Jag fick hjälp igår av kursledaren att hålla Kasper i rätt sidoposition. Hon gick bakom mig och höll i långlina medan han gick och nosade längs min vänstra sida. Jag försökte hela tiden hålla kontakt med honom. Så snart han lyfte huvudet klickade jag och gav godis. Det kändes som att det gick halvskapligt bra. Men då hade jag som sagt en mänsklig svans efter mig…
Idag var vi så ute på lunchen för en liten träningsrunda, och då kunde han plötsligt…
titta upp med tindrande ögon på matte fint gåendes på vänster sida invid benet utan att sniffa på marken och med löst hängande koppel
Jag gav ultramycket godis, som en riktig godismaskin. Vi började övningen på tomten, men när det gick så bra tog vi en extra runda på asfalterad väg, följt av gräsväg, följt av en annan asfalterad väg som han mycket väl vet leder hem igen. På den sistnämnda vägen brukar han dra i kopplet som sjutton. Han hittar ju hem! Nu gick allt jättebra de första två vägarna, och längs den sista svåra vägen hamnade han lite för långt fram, men fortfarande kunde jag gå långa sträckor utan spänt koppel. Hurra!
Håll nu alla tummar för att denna trend håller i sig. Måste nog testa ett nytt kort litet varv snart. Kommentera gärna våra framsteg, för idag är vi glada.
Kasper gillar inte att man klipper hans klor. Men idag kom vi på en fungerande metod: husse sitter bredvid och matar direkt ur leverpastejtuben och distraherar på så sätt den lille så jag kan klippa ifred.
Här sitter gårdshunden och vaktar huset. När han inte gnager på det, förstås, käkar upp grusgången eller bara solar sig.
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer