Tack för all bra input om koppelpromenader! Jag fortsätter gärna att diskutera detta intressanta och viktiga ämne. Jag var inne på Lidl och råkade av en slump snubbla över billiga flexikoppel. Såg det som ett omen med tanke på diskussionen här, såg jag slog till.
Har funderat lite på hur jag ska lägga upp det med gruppromenaderna. Om jag ska ha två koppel ska flexikopplet vara det ena, det där Kasper kan snooza omkring som han vill (inom rimliga gränser och utan att leka med den andra hunden). Vilket ska då vara det andra?
Kings matte föreslog retrieverkoppel, och ett sånt har jag ju. Men med det kan jag inte träna inkallningar och annat som jag brukar – med släpande koppel, eftersom ett retrieverkoppel så lätt kan hakas av hunden. Jag fortsätter nog hellre att använda mitt gula billiga slit-och-slängkoppel med invävda reflextrådar, som det inte gör något om det släpas i vätan och geggan. Jag vill ännu ett tag till ha säkerheten att kunna trampa tag på kopplet om det behövs. Men – bör man då ha två olika halsband, så hunden verkligen uppmärksammas på att nu byter vi, eller räcker det att byta själva kopplet som signal? Det skulle ju onekligen vara enklast.
Hittills har jag gått några promenader med enbart flexit för att testa hur det fungerar. Man kan verkligen inte slappna av med det och gå och tänka på annat, iallafall inte på sträckor där det kan komma fordon eller andra människor. I början löpte han oftast linan ut på Fri, men nu har han börjat vänja sig. Så snart han är längst ut och börjar dra stannar jag och väntar ut honom. Då brukar han komma inspringande och får sig en liten godisbit. Eftersom jag hittills kört med ett koppel har jag också kört lite korta avsnitt med kortast längd tillsammans med Nära-kommandot. Kortaste längden är precis lagom långt för detta syfte, men jag har märkt att det är lite svårt att få honom att lyssna på Nära-kommandot efter att han just fått springa fritt en stund. När han väl begripit så går det riktigt bra. Detta kan ju kanske tydliggöras med koppelbyte.
En bieffekt med flexit är att man inte alls känner lika tydligt om hunden drar. Handtaget tar upp en del av kraften, på gott och ont. Något som verkar positivt hittills är att man kan få till en mer avslappnad promenad med flexit (rätt använt). Kasper får en större frihet och kommer rätt ofta in och checkar av, varpå jag belönar. På sikt kan vi nog få till lite roligare promenader av detta, med mer lek och skoj.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: träningspromenad (sida 2 av 3)
Egentligen har han en alltför stor radie för att jag ska vara nöjd (ett antal hundra meter kan det lätt bli), men han kommer relativt ofta in frivilligt och får sig en klapp och en godis. Är han inte alltför långt borta kan jag kalla in honom med rösten, men ett par gånger fick jag ta till visselpipan. Han vände dock i nästan alla fall omedelbart och kutade in till min vänstersida. De gånger han segade sig in eller hade irrat sig alldeles för långt bort blev det löplina ett tag så han fick lugna ned sig. Vid dessa tillfällen gjorde vi också några korta små träningspass, Fot, Nära, Sitt, Vänta. Ett par gånger kopplade jag loss honom med Sitt, Vänta och gick bort kanske fem meter, varpå jag gjorde inkallning och sen omedelbart lät honom springa Fri. Detta fungerade riktigt bra.
Jo, det är mycket sant. När vi går ensamma får han ju pauser i och med Fri-kommandot. Det knepiga är att ge honom Fri i omedelbar närhet av andra hundar utan att han uppfattar det som lektillstånd.
Jag tar inte alls alltid till flaskan, ibland dricker jag fint också. Man blir ju lite törstig av att träffa en sån där snygg tik.
Det var ett tag sen vi träffade sheltien Enzo, men idag blev det läge. Kasper och jag cyklade dit, och Kasper var helt i gasen när han insåg vem han skulle få träffa. Jag fick inte honom lugn, så vi började promenera utan att de fått hälsa. Kasper var eländig i början av promenaden, och jag fick korrigera/stanna hur många gånger som helst.
Efter ett tag började han lugna ned sig och båda hundarna fick gå med släpande koppel. När vi kom bort till öppna fält släpptes båda hundarna, och oj, vad kul det var! I början lekte de tillsammans, men Kasper har helt klart mer energi i sig än gamlingen Enzo (ett år äldre ;)) så efter ett tag vidgades Kaspers räckvidd lite väl mycket.
Jag kallade in otaliga gånger och fick ibland ta till mörka rösten. För det mesta kom han susande som ett skott, även om han ibland tycker att det räcker att springa fram till Enzo och inte de sista metrarna till mig. Några gånger dröjde det lite väl länge, men eftersom han inte varit lös så här med annan hund på bra länge får jag väl ändå tycka att det fungerade skapligt. Förbättringspotential finns dock…
Mot slutet tränade Kasper och jag fotposition med Annas skarpa ögon till hjälp. Han sitter ofta in med rumpan bakom mig, och Anna trodde det beror på att han vrider sig lite när han ska söka ögonkontakt för sin belöning. Tänk ostbåge… Jag provade att föra godishanden utåt vänster lite, men jag vet inte om det blev bättre av det. Helt klart är att detta måste övas mycket mer, för jag har nog ofta klickat honom för sneda positioner, och det blir inte bra på sikt.
Cyklingen hem igen gick långsammare, det märktes att Kasper var trött. Nu sover han så fint hoprullad i gästsängen här bredvid mig. Bra att han fått jobba ordentligt så jag kan åka in till stan på julfest ikväll utan dåligt samvete.
Idag tränade vi störning och skvaller i Vallentuna Centrum. På vägen dit kom jag på att jag behövde köpa några band i sybehörsaffären som ligger alldeles i utkanten av centrum, så vi gick dit först. Därinne betedde sig Kasper som en alldeles vildsint hund, skulle hoppa och dra, och det gick inte att få honom att sitta still med än några sekunder i taget. Jaha, hur skulle den här träningen gå mitt i centrum?
–Den här hunden behöver tränas, sade expediten. Suck. Hoppas hon har möss i butiken och det är därför han beter sig så här, tänkte jag elakt.
Nästa stopp var utanför Swedbanks uttagsautomat. Där stod det några människor i kö, och andra passerade förbi. Inga hundar inom synhåll, så jag började träna lite med Kasper där på torget. Att träna fotposition har han börjat tycka är superkul, så det gjorde vi en hel del. Han brydde sig över huvud taget inte om att folk gick förbi. En del tittade lite åt vårt håll, men det bjöd vi på. När jag sen satte honom och skulle ställa mig framför för att träna lite backande hände något oväntat. Han hängde med, och ställde sig vid min vänstra sida… Gulligt! Jag fick köra Sitt och Vänta för att han skulle förstå att nu var det inte fotposition som gällde. Det är ju helt kanon att han hängde med spontant så där!
Det gick förbi två hundar medan vi var på det nedre torget, men Kasper var så upptagen av träningen att han helt ignorerade dem! Wow! Den andra hunden ville jag att han skulle uppmärksamma, så jag avbröt träningen, gick några steg och ruskade lite på mig så han skulle förstå att nu var det inte uppställning som gällde. Först då tittade han till på den andra hunden. Jag klickade och belönade. Första gången någonsin jag velat uppmärksamma honom på en hund…
Vi gick upp till passagen mellan Konsum och ICA, där det rörde sig lite mer folk. Det stod en husse med hund inne i värmeslussen till Konsum, så vi ställde oss mittemot och började träna. Kasper kastade bara nåt ögonkast åt den andra hunden, och valde sen att träna med mig istället. När hunden sedan kom ut passerade vi den, och jag klickade och belönade Kasper säkert fyra–fem gånger för att han inte skulle bry sig om den hunden. Det gick jättebra.
Jag passade också på att skvallerträna på några småbarn som gick förbi väldigt nära. Så länge de går ett par meter bort är det ingen fara, men kommer de på nån meters avstånd har Kasper en tendens att hoppa mot dem i hälsningsiver. Med klick och utkastad belöning (kombinerat med nån varnande morrning från min sida) fick jag honom att avstå från att kasta sig över smågluttarna.
På hemvägen stötte vi på en vit liten pudel med husse som väntade utanför leksaksaffären. Där är det en gång på kanske 2,5 meter innan det blir buskage, och normalt hade jag valt att gå runt buskarna. Men nu tänkte jag att nej, vi ska gå förbi mellan butiken och hundekipaget. Den hunden visade sig vara det svåraste idag. Så länge vi var på kanske tre meters avstånd gick det bra med klick och belöning, men när vi kom närmare gav Kasper ett par gläfs ifrån sig och började med lekinviter. Jag fick neja ett par gånger och sedan intensivt klicka + belöna oss förbi dem. Egentligen borde jag ha vänt och passerat ett par gånger till, men nu bar jag en tung hundmatspåse i handen, så det fick anstå.
Den här typen av träning behövs en masse, men jag tycker ändå Kasper var jätteduktig idag, undantaget sybehörsaffären och kanske den vita pudeln.
Hemma däremot har Kasper börjat ta sig friheter. Måste skärpa upp övervakningen av honom, tror jag, för på sistone har han börjat med saker han inte gjort någonsin tidigare, typ ta pennor och annat intressant som ligger på bord. I början trodde jag han hittat grejen på golvet, men nu har jag insett att han faktiskt tar dem från skrivbord, soffbord osv. Vattenspruta fungerade ju kanon när han var valp, ska nog ta till det igen. Får också se till att han har lite roliga alternativa leksaker tillgängliga framme.
Vi gick ungefär samma runda som igår, för jag ville kolla om bollen låg kvar där jag kastat den. Jodå. Satte Kasper i backen ovanför och visade nedåt: Sök bollen. Han for iväg och kom tillbaka med den! 🙂 Avståndet var väl 5–6 meter, så ingen jättedistans, men iallafall.
Sen fick han bära den bort till en liten plan där vi lekte lite med den. Sen lade jag den vid sidan av planen och ställde upp mig. Som vanlig provade han ett par beteenden, men när jag flyttade lite på mig åt höger (som vid klossträning) fattade han plötsligt att han skulle in vid min sida. Sen tränade vi fotposition en stund. Jätteduktig! Nu börjar jag behöva någon inspektör som kan se om han sitter rakt eller snett, för nu börjar han kunna grundmomentet och jag vill inte lära in sned position så det sitter för hårt sedan. Har inga golvspeglar att öva mot, tyvärr… När jag tyckte vi tränat det klart fick han ett varsågod att springa till bollen.
Sen kom det ut några barn på gården (skola där), så då gick vi vidare. Han gick hela tiden med släpande koppel och gick så fint att jag nästan ryser över hela kroppen. Dit hade jag nästan gett upp hoppet om att vi skulle nå… Men några köttbullar i fickan gjorde susen.
Vi gick upp till grusplanen. Den vet han är så kul att han ville springa före, men jag nejade och fick honom att gå vid mig. Gick lite zickzack och snirkligt och till sist var vi uppe vid planen utan att han hade dragit i förväg. Då fick han springa iväg som belöning.
Där lattjade vi lite med tussen, jag gjorde någon inkallning, sitt med lekstörning, körde lite mer fotposition och så fick han springa runt och nosa för resten.
Hela tillbakavägen gick han också lös med släpande koppel. En hel promenad utan koppel! Nu var det ju inte jättestörande miljö, men halvstörig, skulle jag vilja kalla den: barn, träd och buskar med intressanta dofter, roliga grusplanen. Dock inga hundar, och bra var väl det, så han fick lyckas. Han är dessutom lite snuvig (hoppas inte noskvalster) sen någon vecka tillbaka, fast jag tror det håller på att ge sig. Hittills i höst har vi hållt jämna sjukdomssteg, han och jag, men det måste väl ändå vara en slump?
Väder: +4 grader, mulet, ganska vindstilla, blött i markerna
Spår: Lade spåret i ”fårtickeskogen” efter bäcken, som var rejält lerig att ta sig över. Inte bara hästar, utan även någon crosshoj, hade passerat där. Väl borta ifrån stigen var terrängen mycket bättre.
Rakt fram, högervinkel vid bergknalle, över en stig, vänstervinkel, bloduppehåll, högervinkel, spårslut vid stor sten och liten gran. Längd: cirka 140-150 meter. Liggetid: ska försöka låta det ligga cirka 3-4 timmar. Återkommer…
Hittade förresten två fina gula kantareller mitt i spårläggningen – blir perfa i min lunchomelett!
Spårning: Spåret fick ligga längre än planerat, 4 timmar och en kvart, ungefär. Svårare än någonsin tidigare för honom, alltså! Kan bara säga att det gick kanonbra. Första vinkeln tog han som om det var motorvägsskyltat. Vid andra vinkeln befann jag mig lite nedanför i en stenig slänt och hade fullt upp med att se var jag satte fötterna, så jag har inte full koll på hur han gick, men när jag kom upp hade han redan tagit av åt rätt håll, så nån större miss kan det inte ha varit. Tredje vinkeln genade han lite i, någon meter eller så. Sen var han för en gångs skull rakt på klöven och intresserade sig för den när jag hann fram.
Lysande duktig pojke!
Passade på att träningsgå lite med honom, och även om jag fick säga till/stanna honom ett antal gånger försökte han verkligen behärska sig, särskilt på tillbakavägen. I det snåriga partiet förbi kraftledningen kommenderade jag Bakom, och det funkade faktiskt. Jag plockade fram tre olika leksaker som han däremot inte intresserade sig alls för: handske i snöre, ulltuss i snöre, rosagrön pajas à la McD. Köttbullar kan han ta, men annars är det som sagt nosa som gäller i skogen. Bättre belöning kan man inte få!
Igår kände jag mig urtrött på Kasper. Vi skulle på en trevlig skogspromenad och han var hur urjobbig som helst. Skulle bara dra och dra. Det gick inte att vara social och prata med husse, utan all koncentration var tvungen att läggas på vilden i andra änden av kopplet. Det var så jag tappade lusten att någonsin mer ta med honom ut i skogen. Så illa var det.
Så idag var det dags för viltspårkurs. Vi var på plats en halvtimme för tidigt och jag hade bestämt mig för att passa på att träna skogsgående. Så snart vi tagit tio steg bort från bilen kom en annan kursdeltagare gående med sin hund. Jag bet ihop och tänkte att jaha, då får vi träna både skogsgående och hundmöte, då.
Jag vände med Kasper och så tillbaka. Vände och tillbaka. Så där höll vi på ett antal varv samtidigt som jag klickade de få steg han gick fint. När vi kom fram till ett ställe med högt gräs satte jag honom och gav Fri-kommandot och han skuttade runt som en galning. Sen kissade han faktiskt på kommando. När han så lugnat ned sig lite och satt fint fick han till sist lov att hälsa på borderterriertiken. Efter det fortsatte vi ensamma uppåt stigen lite och jag fortsatte att göra timeouter så snart han förivrade sig, vända om och gå tillbaka, zickzacka på stigen, ja, allt man kan hitta på för att han inte bara ska ha fokus på att dra rätt fram utan kontakt med mig. En gång provade jag att ta fram repbollen som belöning, men den var totalt ointressant i skogen. De enda belöningar som funkar någorlunda är köttbulle eller annat riktigt gott och så att få bli fri att nosa. Jag hoppas jag kan hitta nån leksak som duger även i skogsmiljö, ska prova handske i snöre nästa gång och se hur det tas emot.
Så fick han lägga sig i bilen igen och vi gick ut för att lägga spåren. Vårt spår var kanske 150 meter långt: rakt fram, vinkel höger vid foten av en bergknalle, bloduppehåll, fortsatt rakt fram, vinkel höger utan särskilt kännetecken i terrängen och sen rakt fram till spårslut. Varmt idag, cirka 9 grader och muldisigt, fuktig terräng.
Sen var det fika, snack och väntan på att spåren skulle ligga till sig. Det var en ny tjej där idag med labbetiken Asta. Jag tyckte jag kände igen henne, och efter att ha lagt spåret i skogen trodde jag att jag äntligen hade kommit på var jag träffat henne förut. Mycket riktigt, vi gick samma kurs i strategisk marknadsföring på RMI Berghs för typ 15 år sen… Världen är bra liten!
Rätt var det var medan vi alla satt samlade (8 hundar + förare och instruktörer) kom det två hästar med ryttare och tre lösa medföljande hundar. Några av våra hundar började skälla på dessa konstiga inkräktare, men både häster och hundar gick lugnt vidare förbi vår grupp. Hur koolt som helst! 😉 Kasper höll på att dras med av de andras upphetsning, men jag höll honom och klappade på bringan, så han lugnade faktiskt ned sig. Överlag uppträdde han mycket bättre idag under den passiva delen av kursen, nästan inget pipande och still för det mesta. Mot slutet fick han tråkigt och grävde lite i jorden och gnagde på nån stor pinne. Men på det hela taget var han okej i samlingen. Fick chansen ett par gånger dessutom att belöna skvaller.
Sen passade vi på att träna lite mer skogsgående medan vi väntade på att en jaktlabbe före oss gick sitt spår.
Spårningen, då: hade förberett linan medan jaktlabben jobbade. När jag selat på och visat på spårstarten var han iväg direkt. Han gick rakt och fint. En gång tyckte jag han gick väl långt åt höger, men rätt var det var vek han vänster helt rätt upp i spårkärnan. Pia mumlade nåt positivt uppmuntrande bakom mig. Första vinkeln tog han klockrent, bloduppehållet visslade vi också förbi. Någonstans stannade han upp och kom av sig. Han gick runt ett par varv med huvudet lite höjt, såg lite förvirrad ut, men sen hittade han spåret igen och började om. Jag stod bara passiv och avvaktade hela tiden. Frågade sedan Pia om detta skulle gett avdrag på prov, men hon menade att om han bara löste problemet själv, vilket han ju gjorde, så var allting bra. Det var bara om jag hade gått in och hjälpt honom som vi skulle fått avdrag för detta. Nästa vinkel gick också bra, och sen höll han rak väg hela biten bort till spårslutet. Han gick någon meter förbi, sen gick han tillbaka, runt några decimeter bort. Vid ett tillfälle stod han rakt över klöven. Sen sänkte han nosen och tog den, och jag berömde och belönade med köttbulle. Pia var mycket nöjd och tyckte att vi kunde förvåra genom att ha lite längre liggetid nästa gång. Efter att vi kampat om klöven lite bar han den halva vägen tillbaka till basen, som en fin retriever.
Det känns som att vi nog ska prova på att göra anlagsprov efter kursen, och det tror jag att instruktörerna kommer att tillstyrka. Känns kul!
Det är tur att sådana här bra och trevliga dagar följer efter en dålig dag som igår…
Tidigare idag gick vi på träningspromenad. Följde de höjda kriterierna och det gick ganska bra. En gång åkte ytterdörren igen innan vi kom ut, en gång fick han gå tillbaka in för att han inte satte sig ute när jag skulle låsa dörren och en gång gick vi tillbaka till ytterdörren för att han inte gick tillräckligt bra mot hålet i häcken.
Sen gick vi längs en gång- och cykelbana och jag fick stanna rätt många gånger för att han ville ta det där lilla steget framför. Vi gick förbi en rökare som berömde honom. Själv var jag inte lika nöjd, men det är ju alltid kul att få beröm. 😉
Jag vill ju inte släpa mitt nya fina koppel, så antingen fick vi köra kopplat hela tiden eller så skulle jag chansa och köra med honom lös. Bestämde mig för det senare. Gjorde en ganska kort inkallning på en asfalterad vändplan (lite enklare, inte så många dofter) som gick klockrent. Sade Nära och gick bakom husen mot en gräsklädd allmänning. Han gick relativt skapligt kanske fem meter, och så sade jag Fri. Wow, vilken action! In i en buske för att jaga en fågel (som stuckit för länge sen) och sen iväg utmed kanten. Kallade på honom, och han kom för att omedelbart sticka igen. Lade en köttbullsbit på en cementtrumma och när han hoppade dit sade jag Ligg och kopplade. Vi körde Nära i koppel en liten bit, sen trodde jag han varvat ner sig och släppte igen. Men istället för Nära så drog han som en racerhund runt, runt på gräsmattan. Lade en ny godis på nästa cementtrumma och kopplade när han kom dit. Sen körde vi kopplad Nära resten av promenaden.
Ikväll fick jag för mig att träna lite på tomten. Det är ju mörkt så tidigt nu, så jag tände lite julbelysning vi har hängandes och körde rätt nära huset för att iallafall se något. Tog tre burklock och lade köttbullsbitar på, sen gick vi kopplad Nära runt, runt dem i olika cirklar. Klickade och lät honom antingen få ta en av köttbullsbitarna på locken eller gav direkt från handen när han gick fint. Kopplade loss och gjorde samma övning igen. Han tjuvade en gång, annars gick han jättefint med bra kontakt. Som slutbelöning fick han äta alla köttbullsbitarna och så kastade jag tennisboll rätt ut i mörkret ett par gånger. Tredje gången fick han spel och rejsade runt på tomten. Som tur är har han aldrig fått för sig att springa genom häcken, vilket vore lätt gjort, särskilt nu när löven har fallit.
Inne igen var han fortfarande alert, så jag började träna utgångsplacering. Läste på lite i Lydnadsträning i teori och praktik, moment 5.1. En del av dessa steg har vi gjort tidigare, men jag började med pekfingertarget så han satte sig vid min vänstra sida. Sen övergick vi till att köra lådan, fast med bok. Den kan han rätt bra, så snart jag lägger en bok på golvet hoppar han upp med framtassarna och ställer sig vid min sida. Flyttar jag mig runt åt höger hänger han på.
Men sen kommer övergången från steg 5 till 6 i Grundfärdighet 5.1. Man ska ta bort lådan/boken och göra samman övning utan. Men då fattar han inte alls. Jag provade att låta boken ligga kvar på golvet och flyttade mig någon meter åt sidan. Då krafsade han i boken med framtassarna i frustration över att inte få nån belöning. Jag avvaktade för att se om han istället skulle testa att komma fram till min vänstersida. Nej. Istället nospuffade han till slut fram boken till mig och ställde sig på den. 😉 Gullehund, innovativt drag, måste jag säga.
Slutade där, men nu är vi lite fast i hur vi ska komma vidare i denna övning…
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer