Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: träningspromenad (sida 3 av 3)

Inspirerad till fler regler för bättre attityd

Läste så mycket intressant ikväll i bloggarkivet http://workinglabs.wordpress.com/2007/06/ att jag måste punkta ned de viktigaste sakerna här. Vi har ju redan en del regler för Kasper, men det kan nog vara bra för att förbättra hans attityd att införa fler:

  • Sätta sig innanför dörren direkt när vi ska gå ut – funkar klockrent
  • När man sitter lugnt med kontakt öppnas dörren. Då ska man inte sitta och vädra över nejden för att kolla vad som händer ute. – kontakt kör vi också med, däremot spejandet över nejden finns ju där. Ska skärpa till denna bit, dörren igen vid spejning från och med nu.
  • Utanför dörren säger jag sitt medan jag låser och då ska hunden sätta sig direkt annars går vi in igen. – jag har nöjt mig med att Kasper ska vara lugn och inte rycka i kopplet. Även här kan jag gott höja ett snäpp. Just att sätta sig snabbt är väl inte direkt hans starka sida, det sker ofta med tuggummiseg fördröjning.
  • Promenaden till grinden ska vara lugn och man ska sätta sig direkt och ta kontakt. – Får i vårt fall översättas till ”hålet i häcken”. Lugn promenad dit brukar jag kräva, annars kör jag timeoutstoppet. Skulle kunna blir lite hårdare där och gå tillbaka till dörren och börja om igen. Därefter kör jag kommandot Bakom genom häckhålet, vilket fungerar bra. Utanför häcken har Kasper haft en vana att genast hoppa fram och förbi mig. Tidigare (och ibland fortfarande) har jag morrat med mörka rösten, och numera kör jag timeoutstopp. Han har lugnat ned sig här, men det är inte alltid hundra.
  • Under promenaden ska man gå fint vid sidan, inte nosa eller stanna och kissa. Bryter man mot det stannar vi, hunden får sitta en stund innen vi fortsätter promenaden. Sabina har ju en otrevlig vana att kasta sig ut i kopplet mot doftfläckar, hundkompisar och annat. På det här viset hoppas jag att promenader blir trevligare. – Vi har kommit en bit på vägen med detta. Hundmöten är dock fortfarande alltför frestande. Ska bli spännande att få verktyg för detta på torsdag.
  • Freddie avancerade snabbt till att gå runt fältet och i eftermiddag utökade jag till att gå genom gräset där det frestas med massor av dofter. Belöning för att sköta sig blev dragkamp och det var så skoj att när jag släppte lös Freddie ville han inte lämna min sida. Lekte lite doggy-zen med snörbollen och han är otroligt duktig. – Har tränat liknande i skogen och idag på VaBK:s appellplan. Svårt, men det går bättre nu än tidigare.
  • Jag har också infört att allt som ska hända utgår från att Freddie sitter vid min sida. Tanken är att han ska veta att ingen apport kommer om man står framför utan efter avlämning gäller det att snabbt komma i utgångsställning. – Väldigt bra tanke, även om jag inte riktigt vet hur jag ska få till det i praktiken med Kasper. Idéer mottages gärna!

Igår gick Kaspers smala fina läderkoppel sönder, och det kändes lite akut med ett nytt. Åkte runt till fyra olika ställen och shoppade på mig lite allt möjligt:

  • en rygga med sittpall (har använt en trebent lös pall, men den är så jäkla låg att jag känner av mitt onda knä av den)
  • ett citykoppel på 60 cm (när man ändå går hela tiden med hoprullat koppel i handen kan man lika gärna ha ett kort, blir nog bra på tåg osv också)
  • ett mjukt fint rundsytt läderkoppel. Fast när jag kom hem kom jag på att det vill jag ju inte låta släpa i marken när Kasper träningsgår lös vid min sida, så jag måste nog komplettera med ett billigt syntetkoppel, kanske med reflex, ett koppel som kan släpas i asfalt och grus hur mycket som helst.
  • ett finhalsband à la samehantverk. Dyrt, men oemotståndligt.

Så egentligen hittade jag ingen ersättare för det trasiga kopplet, men en massa andra bra-ha-saker…

Viltspårträning och timeout-träning i skogen

Måste börja med att gratta Kaspers släktingar som ställt i Växjö idag med jättefina resultat:

  • brorsan Bond: 1:a pris och vann unghundsklass hanar
  • syrran Binkis: 1:a och tvåa i unghundsklass tikar
  • Azahara (äldre halvsyskon, om jag inte har helt fel): 1:a pris, CK och vann öppen klass tikar

SUPERGRATTIS TILL ER!

Lade ett viltspår i förmiddags.

Väder: 6 grader vid läggningen, 4 grader vid spårningen. Blött i marken men uppehåll.

Spår: mätte upp 164 steg, så det var nog ca 80–90 meter långt. Mossig granskog. Korsade två större stigar, där jag blodade extra. På slutet fick jag syn på en så perfekt sten att avsluta mot att jag bestämde mig för att testa en vinkel åt vänster för att komma dit. Blodade extra i den för att underlätta.

Spårning: gick spåret efter 2,5 timme. Den här gången slog Kasper i spåret vid flera tillfället, både åt vänster och höger. Jag hade missat att kolla av vindriktningen, men det blåste inte mycket alls där inne i skogen, så jag vet inte om det var det som det berodde på, eller kanske den längre liggtiden? Ska fråga instruktörerna imorgon. Vid ett tillfälle kom han av sig och började äta nån liten god harplutt eller så. Efter att ha avvaktat lite kallade jag på honom och utan att jag sade något mer kom han på vad det var han skulle göra. Iväg igen. På grund av slagningen gick vi emellanåt på varsin sida träd och busker, men tack vare den utmärkta nya långlinan funkade det bra att släppa taget och ta om på andra sidan. Stigkorsningarna klarade han utmärkt och och vinkeln tog han efter ringning. Inga problem att hitta skanken! Missade att titta på klockan omedelbart, men det tog ca 9–10 minuter.

Eftersom inte Enzo med matte kunde hänga med på skogspromenad som tänkt bestämde jag mig för att använda skogen som träningsarena. Normalt åker man ju till skogen för att gå långpromenad, plocka bär eller svamp osv. Åtminstone jag har inte tänkt på att man behöver ju inte gå så långt bara för att man är i skogen.

Så jag började köra Nära-övningar med den senaste timeout-tekniken. Först gnällde han och gick oroligt upp och försökte nosa omkring efter bara nån sekund. Jag bara stod tyst, säkert nån minut, innan jag tyckte att han satt tillräckligt lugnt för att ta ett steg. Ett steg, ja. Vips var han framme och skulle iväg. Stannade och väntade. Han är bra på att hoppa tillbaka när jag stannar, så mycket har han lärt sig i våras. Lille Skutt… Och så ett steg till. Vi pratar verkligen myrframsteg här…

Fem minuter senare kunde vi ta två steg, sen stopp och vänta. Fem steg. Vänta. Jag bytte riktning på stigen ett par gånger, och successivt kunde vi gå lite längre i taget innan vi fick göra timeout igen. Klickade och belönade så snart han gick rätt, i början mest med godis men lite längre fram även med Fri (=nosa tillåtet). Wow, när han får ett Fri! Rycket i axeln får mig att inse hur mycket han faktiskt försöker behärska sig när han ska gå fint, och i det läget är jag glad att jag bara har en åttakilos hund, inte en trettiokilos.

På ett ställe möttes stigarna som en trekant, vilket jag utnyttjade så vi kunde gå lite runt och fram och tillbaka, inte helt förutsägbart. Efter nästan en halvtimme tyckte jag han fått jobba nog och promenaden tillbaka till bilen var i princip trivsam. Vilken skillnad! Att växla mellan Nära och Fri fungerar snart lika bra i skogen som på gångvägarna hemma. Jag är så glad över det här senaste tipset, känns som ett verkligt genombrott.

Träningspromenad med Benson

Idag träffade vi Benson igen, första gången sen valpkursen förra hösten. Och oj, vad han hade vuxit, är en stor och ståtlig Rhodesian Ridgeback nu. Han och Kasper är ju precis jämngamla, skiljer en dag på dem. Hade tänkt ta en mobilbild på honom men glömde det, så jag tjuvar (förlåt, Helena!) en bild från hans blogg istället.

Precis som jag anat var det urjobbigt att gå med Kasper i den lockande naturreservatsmiljön vid Bögs gård tillsammans med denna spännande hund, så det gick inte att hålla på principen och att stanna och vänta 10 sekunder varje gång Kasper tog något steg framför mig. Då skulle vi fortfarande inte ha kommit mycket längre än ut från parkeringen… Höll istället kort koppel och körde lite morrande när han blev för jobbig. Vi testade ett par hälsningar där hundarna skulle sitta stilla och fint på varsin sida. Nja. Jo, Benson skötte sig väl bra, men Kaspers tålamod med detta var väldigt kort. Det var rätt länge sen vi övade på det, får nog ta upp det igen, kanske med Anna och Enzo. Underligt nog började Kasper gå som värsta välartade hunden de sista hundra metrarna till bilen. Vet inte vad han fick för knäpp där…

I Småland snöar det, och här regnar det och blåser nu. Igår bytte jag som tur var till vinterdäck, så det ska väl gå att ta sig till nån skog imorgon och lägga spår. Har tinat klöv och blod. Bara det inte börjar snöa här med. På lördag är det kurstillfälle två i viltspårningen.

Måndagspromenad

I måndags kväll tog jag mig i kragen och gick iväg på en måndagspromenad igen. Anordnas kostnadsfritt av VaBK, suveränt. Jag var ju med rätt många gånger i våras, men sen tog Allmänlydnadskursen över på måndagarna, och sen blev det sommar.
I princip alla hundar var nya för oss, bortsett från en av ledarens hundar. Där fanns två schäfrar, en boxer, en (fox?)terrier, en podenco, en tax och en labbevalp på sex månader (hon var så söt).
Och så Kasper. Jag hade med mig en lövruska för att verkligen kunna träna att han inte skulle dra iväg framåt i sin iver att hälsa på alla hundarna.
På samlingsplatsen var han pipig och ivrig, men sen började vi med att gå runt i ring, så hundarna fick nosa på alla hundspår. Det hjälpte en hel del. Schäferägarna fick kämpa rätt rejält med sina tunga, ivriga hundar, boxern hade en halti som hjälpte bra.
Sen gick vi rundan utmed sjön, och utmed vägen gjorde vi ytterligare ett par övningar: alla stod still på led medan en hund i taget passerade bakåt och ställde sig sist, samt en ny ringövning där en hund stod i mitten medan övriga gick runt.
Kan till min glädje konstatera att de där övningarna klarar Kasper bra nu. Han ville ju gärna framåt, men med lövruskan nådde jag ned i rättan tid för att förekomma honom. Det var bara på slutet av en-och-en-halv-timmespromenaden som jag inte riktigt orkade vara lika snabb och konsekvent längre.
Men det kändes så skönt att kunna konstatera att ifrån att ha varit en av gruppens jobbigaste hundar var han nu en av de bästa. Detta blir helt klart en kick för att ta mig iväg på fler sådana här nyttiga måndagspromenader.

Träningspromenad i Frösunda

Ytterligare en bild från Drottningholm igår.

Idag var det hundpromenad i Frösunda. Idel nya hundar, en bekant matte – Bobs matte som var där med sin äldre bc. Kasper var jobbig, hade svårt att koncentrera sig med så många främmande hundar. Vi var 14-15 hundar, Kasper var yngst och klart jobbigast, även om en del andra också hade svårt att ha hundra pli på sina hundar.

Det var mycket nyttig träning utmed promenaden, som att gå förbi alla de andra, att sitta eller ligga när andra passerade, sitt och inkallning osv.

Det var fri lek vid fyra tillfällen. Jag släppte rätt sent så när Kasper kutade framåt var jag i slutet av flocken. Rätt var det var hördes ett hjärtskärande skrik. Det var Kasper! Jag såg ju aldrig vad som hände, men när jag kom fram hade Eva lyft upp honom, och vad jag förstod hade en rottis hoppat över honom i leken, dunkat i så Kasper ramlade och skrek. Jag har ju hört honom gnälla till många gånger när jag varit nära att trampa på honom, men det här var mycket mer utdraget och mycket gällare. Rottisen backade visst undan direkt, men istället kom två andra hundar fram och attackerade – en amstaff och, tror jag, border collien. Kasper verkade iallafall okej, och Eva släppte ned honom efter en kort stund.

Efter fikat kom vi ut på en ljus äng och då såg jag att Kasper hade ett litet sår bakom vänster öra. En tand eller möjligen en klo hade gjort ett hål som blött lite. Hällde vatten över såret.

Nästan släpp var han mycket mer vaksam vad han hade bakom sig för något, och höll sig generellt mycket närmare mig. Han kom direkt på varje inkallning. Allt detta kan man bara tolka som att han var lite skakad…

Han hittade lite nya lekkompisar, bland annat en beagle. En steriliserad Jack Russeltik var också kul att nosa i rumpan.

Väl hemma har jag desinficerat såret och han ligger nu och tar igen sig.

Nyare inlägg