Vi tog en tur i skogen idag och jag fick för mig att testa lite på ”längre ut”, för det har jag saknat ibland. Jag hade med en skål som jag lade godis i, visade honom detta, och sedan satte jag Lakrits några meter bort, gick ytterligare lika långt själv. Provade att göra låtsastjejkast med vänster hand samtidigt som jag sade Ut. Precis som Anita förvarnat kom Lakrits in till mig istället för att springa ut till skålen – men inte alls till nån ingångsposition utan kastade sig upp i famnen på mig. Husse lyckades fånga detta på bild.

Ett riktigt gigantskutt, medan jag fortfarande har tjejkasthanden uppe.

Jag gjorde om igen med samma resultat. Då sade husse något klokt: ”Jag tror att han tror du säger Bus och inte Ut.” Jepp. Så var det nog. Bättre än väntat att Bus fungerar så bra på distans. 🙂 Men det var ju inte det vi skulle träna nu. Jag bytte alltså raskt ord. Jag förstår ju egentligen inte varför man ska snobba med engelska ord när vi har svenska, så jag gjorde en kompromiss: valde Back, fast med svenskt uttal. Tänk drickaback.

Och nu gick det snart bättre. Av någon anledning verkade han tycka högerhanden var tydligare än vänsterhanden, och det var enklare när han satt lite på tvären än rakt mittemot mig. Det tycker jag är helt okej så här i första skälvande inledningsträningen.

Här kommer en radda bilder där man ser hur han sitter mellan skål och mig och hur han springer åt rätt håll när jag ger kommando, jag ropar bra när han är nästan framme, han äter godiset och glatt kutar tillbaka till mig.

Sedan lämnade vi detta moment, promenerade närmare en och en halv timme, och när vi var tillbaka vid bilen fick jag för mig att prova igen. Nu klarade han Back-övningen på andra försöket. Riktigt duktigt av lillen, det nya hade fått ligga och mogna en stund.