Intressant att kolla på Kasper. Båda hundarna fick varsin tuggrej och Kasper skyndade genast undan med sin.
Det verkar ju rätt logiskt med tanke på att Lakrits är hans fysiska överman med råge.
En stund senare kommer han nu in till rummet där Lakrits ligger, har med sig tuggen (Lakrits har givetvis redan ätit upp sin) och lägger sig precis intill Lakrits. Lakrits låtsas inte om att Kasper har kommit, utan ligger lugnt kvar. Först efter en stund börjar han snegla åt storebrors håll.
Svårt att tolka såklart, men kan det vara att Kasper börjar bli lite nöjd och därför törs riskera grejen? Han vill passa på att retas lite med Lakrits, kanske.
Skönt iallafall att det går lugnt och stillsamt till, oavsett hur strategin är uttänkt från den lille gårdshundens sida.