Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: hundpromenad

Lakrits på valpträff 3

Vi träffades på Wij – Speja, Easy, Reko och Lakrits – och gick upp i skogen. Vi fick börja med att gå på linje, stanna, gå vidare, stanna, vända runt och samma tillbaka.
Lakrits var inte helt med på att gå Nära, så ibland sackade jag efter för att få honom i rätt position. Vill inte att han ska gå före mig i sådana lägen. Tror linjen på det hela taget såg rätt bedrövlig ut. 😉

Nästa svårighet var att vara tyst. Lakrits och Reko pep mest av valparna, och Anita tyckte vi skulle använda dominans för att säga till dem. Jag rrr-ade ibland och petade till honom i halsen, men längre än så går jag helst inte. Jag tycker att han redan har gått ner i ljud och vill ge det lite mer tid och se om belöning av tystnad kan räcka. Vi får helt enkelt se de närmaste månaderna.

Sedan kom kaninbollar fram. De var jätteroliga och inte alls som vanliga bollar, tyckte Lakrits. Anita kastade en boll in i en gran och vi skickade hunden. Lakrits sökte först en snäv cirkel, men när han inte hittade den tog han en vidare cirkel. Han var även borta hos kennelmamman som hade fler kaninbollar i sin väska. Smart grabb … Till sist hjälpte Anita till genom att kasta ytterligare en boll när han inte såg och den tog han omgående och sprang tillbaka till mig.
Vi gjorde om samma övning en gång till med skillnaden att när bollen var kastad så fick vi gå ett litet varv runt med hundarna för att sudda ut minnet från nedslagsplatsen lite. Tillbaka till utgångspunkten och dirigering med Ut. Den här tog han kanonbra och kom tillbaka fint också.
Nästa steg vi kan träna hemma är att blåsa närsöksignal när hunden kommit ut till själva sökområdet.
Vid lunchen bad jag om tips på att förebygga hopp mot köksbänkar/-bord. På Carinas kurs tipsade hom om fälla med ett litermått med vatten, men det funkar inte så bra på en retriever. En skrammelfälla skrämmer inte särskilt mycket heller. Anitas åsikt var att det är bäst att gillra en tillräckligt lockande fälla och sedan vara kvar i närheten och säga åt hunden på skarpen när man tar den på bar gärning. Några andra idéer? Förslag mottages som vanligt gärna.
Vi fick se på när Guinness demonstrerade stoppsignal (en längre ton) med omedelbart bollkast. Det ska vi börja träna hemma nu. Steg 2 är att hålla inne bollen någon sekund efter stoppsignalen, steg 3 att hålla inne ännu längre medan hunden står still och väntar. Man ska alltid se till att kasta bollen bakom eller vid sidan av hunden. När man sedan utökar till längre avstånd kan man antingen använda ”spagettislev” (träna den separat först!) eller bolla med bollen så hunden ser det och närma sig successivt tills man är inom kastbart avstånd. Då får hunden en visuell belöning medan den väntar på den riktiga belöningen.
Avslutningsvis gick vi en gruppromenad där enda regeln var ”inget dragande fram till annan hund och ingen lek”. Det gick utomordentligt.

Skogspromenad

På eftermiddagen igår fick Kasper en avkopplande skogspromenad med gula labben Tosca, som hade vett att säga ifrån när pojkspolingen blev för närgången där bak. Vi gick i ett härligt skogsområde med mycket granithällar, mossa och tallar och efter att inledningsvis varit sedvanligt odräglig (ny miljö, ny hund) lugnade han ner sig så att jag bestämde mig för att släppa honom. Han skötte sig riktigt bra och kom på inkallningarna, även om han försvann utom synhåll ett par gånger så jag fick ta till visselpipan. Då rasslade han å andra sidan tillbaka illande kvickt, så jag var nöjd.
När Tosca fick jaga boll nöjde sig Kasper med att springa efter henne, inte i konkurrens om bollen, utan bara nöjet att få hänga med den stora tjejen. Det var lite gulligt…

Imorgon åker vi en sväng till Skåne över dagen, så Kasper ska få komma till en tillfällig dagmatte han varit hos någon gång förut. Det var nåt år sen, så jag vet inte om han minns. Men han har ju blivit äldre och klokare sen dess, så jag hoppas att det ska gå bra.

Några bilder från hundpromenaden

Det damp ned några bilden från hundpromenaden härom helgen, den dag då Kasper blev biten i halsen. De tre bilderna illustrerar precis svårighetsgraden på den här träffen:
Alla hundar skulle ligga i början på promenaden. Syns Kasper? Nej, just det, han klarade inte att ligga så tätt inpå de övriga.
En lång rad med hundar och förare i skogen. Någon ställer/sätter/lägger sin hund vid sidan av stigen och övriga går förbi. Jättesvårt för Kasper med alla dessa okända och intressanta hundar så när inpå.
Mot slutet får alla ligga igen för fotografering. Nu går det mycket bättre för Kasper som klarar detta mandomsprov. Eh, hunddomsprov?

Idag har jag tränat uppbindning. Han har ju lite svårt för det, inte utanför lilla affären, men i skogen, så jag valde en mittemellanmiljö – mc-klubbens tomma gårdsplan. Band honom tre gånger för sökruta, och leksaksuppletande. Tredje gången lade jag ut min mobiltelefon också (vad gör man inte för hunden?) och han hittade den, nosade och tittade på mig. Själva uppbindningen gick också bra. Ska testa i skogen nästa gång.

Skogspromenad och hinder


Lillmatte ska äras för denna bild.
Idag har vi varit på en lång härlig skogspromenad. Långlina hela tiden. Lite jobbigt för husse och matte med trassel runt buskar och träd, men annars hade han bergssäkert dragit, för vi gick i jakttrakter, delvis längs Roslagsleden. Vi fikade vid ett vindskydd och konstigt nog låg det blodpuddingsbitar utspridda på marken där…

Igår kom lite agilitymaterial från Hööks. Har provat att sätta upp ett hopphinder med koner och ribba inomhus, sätta honom på ena sidan och en godisskål på andra sidan. Hoppar hur fint som helst på kommandot Hopp. Nu börjar det bli bättre väder så vi kanske provar lite ute också senare idag eller imorgon. Nu har vi koner så vi kan zickzacka och göra en ruta med target i till honom. Ska bli kul att göra lite annat än att bara traggla med koppelgåendet, som så ofta bara leder till frustration när han drar iväg för mycket.

Skogspromenad

Det är inte lika kul att gå på skogspromenad med Kasper i långlina hela tiden, men det är ett måste nu.
Han skulle bokstavligen dra till skogs annars.

Klättra upp på stenar och leta godis går ju bra ändå.

Och smask, vad söt man är när man har käkat upp nåt gott.


Kasper i stor hundklunga

Idag var vi på stoooor hundpromenad i Upplands Väsby. Det småregnade hela tiden och ängarna var plaskblöta, men vad gjorde det?
Kasper var i sitt esse (drog ordentligt i kopplet) den första stunden, innan alla 20-22 (min uppskattning) hundarna i olika storlekar från yorkshireterrier och papillon till schäfer och riesenschnauzer släpptes lösa på ängen.
Några av inkallningarna var lite svåra att få till – det var ju så oerhört kul och många hundar att bekanta sig med – men några gånger gick det riktigt bra. En av hundarn, en engelsk springer spaniel, kände vi lite sen VaBK:s promenader, men annars tror jag att hans favoriter blev den 6-åriga grå kortklippta riesenschnauzern och kanske en av de superfina långhåriga schäfrarna. Märker att han ofta dras till de stora hundarna när han får välja, även om han lekte en del med nån terrier och en JR också. En tibetansk terrier var också rätt kul.
Tyvärr inga bilder, men det var mäktigt när alla människor och hundar rörde sig över fälten i samma riktning.
Lite rörigt några gånger var det, med ett par smågruff. Inget som Kasper var inblandad i, som tur var. En gång var han på väg åt gruffhållet, men jag fick honom att ändra riktning. (Puh.) Med på turen fanns en hanhundsaggressiv svensk lapphund, och trots att jag försökte styra Kasper bort från honom hela tiden (lapphunden var den enda som gick i långlina) var han framme och nosade nån gång. Det gick bra det med.
Imorgon är det sista kurstillfället i Steg 1 hos Eva i Frösunda. På måndag startar sen Allmänlydnad hos VaBK – teoripass utan hund – och på tisdag börjar Fortsättningskursen med klicker hos Cattlin. Wow, intensivt, men ska bli kul!