Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: storpudel

Stadsfärd med Jungman

Skulle fylla på Reskassekortet på väg in till stan. Givetvis var biljettautomaten avstängd, så vi fick gå till Pressbyrån och Jungman fick sitta uppbunden en kort stund. Det gick bra, men han var superglad när jag kom tillbaka!

2013-05-14 16.35.47Sen fick vi vänta en stund på tåget och han lade sig genast ner på plattorna. Tror lillen var lite trött.

2013-05-14 16.46.10

 

På Roslagsbanan kunde vi lyxa med en ”fyra-kuppe” och Jungman lade sig direkt igen.

2013-05-14 17.23.45Inne vid Tekniska Högskolan fick vi det tvivelaktiga nöjet att åka hiss.

2013-05-14 17.29.40Sen var det rusningstid och mängder av folk på perrongen. Vi fick ståplats en hållplats och hade sen turen att få en sittplats. Han är mycket duktig på att knöla in sig mellan benen när man sitter. Men sen lade han sig ner igen, tröttpojken.

När han är trött och/eller när han går ensam utan annat hundsällskap är han en lättpromenerad hund som oftast vet sin plats på vänster sida.

Snart var vi framme vid Mariatorget där matte mötte upp. Stor pudelglädje!

Jag kopplade av efter dagens hundstök med lite god middag och ett par glas vin med lite översättarkollegor. Mycket trevligt. Extra härligt var det att det fortfarande kändes varmt när jag kom hem och tog ut de egna hundarna på en sista kvällspromenad. Sommarkänsla!

Alla tre på Strawberry Fields

Hur skulle lunchpromenaden bäst klaras av? Vi löste det genom att stoppa in alla tre i bilen och köra till Strawberry Fields. Efter en kortare koppelpromenad med nolltolerans blev det frisläpp och rajtan tajtan.

2013-05-14 13.46.58 2013-05-14 13.46.57 2013-05-14 13.46.48 2013-05-14 13.46.30 2013-05-14 13.46.28 2013-05-14 13.46.25 2013-05-14 13.46.15

Jungman missbedömde emellanåt diket och plumsade i. Det var också mycket gott att dricka riktigt vatten istället för kranvatten.

2013-05-14 13.38.43 2013-05-14 13.38.29

I mitt sökande efter en bra belöning till Jungman kom jag på att denna elastiska kaninskinnsgrej var populär förra gången vi hade honom. Jodå, mycket roligare än trasan hemifrån!

2013-05-14 13.36.42 2013-05-14 13.36.22 2013-05-14 13.36.17-1 2013-05-14 13.35.41

I övrigt kan meddelas att köttbullar är mycket godare än skinkost på tub.

Status för Jungman:

Dricka: jodå, hellre ute än inne, men båda går bra.

Äta: nej, bara träningsbelöningar typ köttbullar och tubost. Den upphällda maten fick Lakrits ta över. Då stod Jungman och tittade snopet.

Hälsa: Han ynkade sig en gång över ont i höger framtass. Jag trodde han fått en sticka i trampdynan, men har inte hittat något. Senare sprang han som vanligt. Kanske värt att kolla upp.

Övrigt: Han är rätt skitig i underredet, om man säger. Överlämnar detta till hans rätta ägare efter viss avtorkning här hemma.

Har tränat: gå fint vid sidan (ja, emellanåt); att hoppa upp i bilen (nej); att hoppa ner från bilen (ja); att gå upp för den läskiga trappan med hål i (nej); att komma in med kastad tennisboll (ja – belöning: ny tennisboll kastas); att sluta kampa vid Tack (ja, efter en stund – belöning: byta kamptrasa mot köttbullsbit).

Ska tränas: att inte kuta ut när dörr öppnas (där tog han mig med överraskning, är så van att alla stannar inne tills jag sagt varsågod). Vi får träna det vid alla dörrar på väg in till stan.

Tja, det var väl allt just nu. Nej, förresten: han skäller en del när han blir ensam kvar i köket och alla gått upp, och han sen hör okända ljud uppifrån (typ en hund som vänder sig på golvet).

Jungman på finbesök

I morse kom den stora mjukt krullhåriga chokladpuddingen till oss. Ja, storpudeln Jungman, alltså. Han ska vara här över dagen och så ska jag lämna tillbaka honom efter kollektivfärd in till stan i eftermiddag. Full rulle, kanelbulle, alltså. Han trånade lite efter sin matte, men lekte sen järnet en stund i köket. Jag lät dem hållas, tyckte att det var bra att han gjorde sig lite hemmastadd istället för att bara längta efter matte.

När jag druckit klart mitt morgonkaffe tog jag mig så an utmaningen att gå hundpromenad. Tre hundar var uteslutet, och eftersom Kasper redan gjort ifrån sig i hagen och det regnar bestämde jag mig för att kombon Lakrits och Jungman var en tillräckligt stor utmaning. Jungman är ca 6 månader och har ännu inte lärt sig gå fint i koppel, men jag bestämde mig direkt för nolltolerans. Målet med promenaden var att Lakrits skulle få göra ifrån sig, sen hur lång promenaden blev skulle helt bero på Jungmans uppförande.

Alltså: så snart Jungman gick framför en tänkt linje parallellt med mina ben vände jag på klacken. När han hann upp mig och fräste om, vände jag såklart igen. Lakrits fick Nära-kommando och fick på detta sätt en extra duvning i att gå fint vid mina fötter. Det gjorde han också. Jag hade med klicker och en osttub med skinkost och den tog Jungman nådigt av, men det var ju inte så att han kastade sig över den, direkt. Jag lade därför rätt snabbt av med klickern och sade istället bara Duktigt när han gick rätt och vände runt när han gick fel.

På detta snurriga sätt tog vi oss faktiskt runt hela skolan. Vissa sträckor gick det jättebra, och jag kunde till och med sätta dem ner för en fotografering. Jag släppte Lakrits en liten stund så han kunde bajsa, men det var enklare att ha honom kopplad. Annars ville Jungman genast skutta dit och göra lekinviter. 2013-05-14 09.01.14_crMot slutet av promenaden, strax utanför nya dagiset, fick Jungman tilt i hjärnan. Antagligen Information Overload, så han satte igång med värsta pudelfnattet. Jäklar vad en halvårig storpudelhane kan dra till i kopplet när han sätter den sidan till! Jag sade till Lakrits att sitta, och det gjorde han som tur var, och besvarade inte Jungmans galna hopp och lekinviter. Jag berömde Lakrits hela tiden och började mata med tubosten, och struntade helt i Jungman som hängde bakom ryggen vilt hoppandes i snöret.

Till sist började han tröttna lite, och just då såg jag rottisen med barnvagn nere i backen. De hade tydligen stått och väntat på oss, men jag hade haft ryggen mot dem och såg inte det. Bra att de inte gick upp! Istället drog jag nu in hela vårt ekipage bakom slöjdsalen och skärpte tonen lite mot Jungman. Det gjorde susen och vi kunde sen ta oss sista biten hemåt. Nu är Jungman ensam med husse i köket och har vad jag vet ännu inte velat äta sin frukost. His bad!

Fortsättning följer.

Fler bilder från Issjön

Rolf fotade ju också igår vid Issjön, så jag kan inte låta bli att lägga upp några av hans bästa bilder här.
hästarJungmans första hästmöte. Han skällde ut dem, men de var som tur var coola. Vi mötte dem lite senare en gång till, och då var han lugnare. Bra med dubbelmöte.
moln_jungman_EvaKoola moln som speglar sig fint i vattnet. Jungman tyckte inte dummien var värd att ta in när den låg ute i vattnet. Jag är troligen på väg för att hämta räddaren i nöden, Lakrits.
fika_tre_hundarMysig fika.
fikaVisst missnöje över uteblivna bullar.
rastning_brygganRast i bortre änden av sjön. En valp behöver vila en del mellan etapperna.
BRYGGA

 

Lakrits tyckte bryggan gungade för läskigt. Jungman var mycket koolare med det.

251 Risig nr 109 (365)

Spången_slutar

 

Risig är det minsta man kan säga om den här spången som vi mötte på igår när vi var ute på skogspromenad. Vattenspeglingen visar vilket fint väder vi hade stundvis.

Bilden är tagen med badkameran.

Med pudel runt Issjön

Jungman_Lakrits

Jungman är faktiskt högre än Lakrits nu med sina 59 cm.

Ska man tro mina hundar var det ett himla schå att visa storpudeln Jungman vägen runt Issjön, för det är knappt de lyfter huvudet ens när det vankas jordnötter nere vid tevesoffan. Antar att det är ömsesidigt och att Jungman, 7,5 månad, är minst lika däckad.

Petter_hundarna

 

Petter och hundarna före avfärd mot skogen.

Det var inte meningen att vi skulle gå riktigt så långt. Men vi valde högra vägen när vi kom ner till sjön och satt en stund och fikade vid första raststugan. Sen var vädret så fint att vi sade att vi går en sväng till innan vi vänder. Rätt var det var var vi vid sjöns bortre ände och det kändes som det var lika bra att fortsätta runt efter en vilostund. Vi testade ena bryggan också, men den var rätt vingligt läskig, tyckte både Lakrits och Karin.

Spången_slutar

 

Spången slutar.

Spången_slutar_folk_hundar-2

Vägen fram är varierande djup.

Hittills hade vi egentligen bara stött på ett sankt område, men nu kom vi fram till en spång som bara tog slut. Mitt ut i vattnet. Det visade sig funka ganska bra att gå lite runt, nätt och jämnt att stövelskaften räckte till där.

Sen var det torrt och fint till nästa raststuga, men efter en paus där med så nådde vi fram till ett kalhygge som också var rätt sankt. Man fick slingra sig fram och försöka hitta lämpliga vägar mellan rötter, nedsågade grenar och vattenpölar.

Det blev iallafall en fin promenad och Jungman blev rätt många erfarenheter rikare. Han kollade när Lakrits kastade sig i vattnet efter nån markering men föredrog att själv hålla sig på land. Landmarkeringar var kul att hämta, men lämna av? Nja, helst inte. Hästar med ryttare fick han också chansen att skälla lite på.

kalhygget

 

På jakt efter en bra väg över kalhygget.

kalhygget_jungman_petter

 

Kolla hur Jungman forcerar vattenpölarna. Vågar man ana ett visst mått av pälsvård efteråt?

Barnkalas

Idag var det barnkalas och vi skulle träffa Jungman igen. Om det inte var för att jag så kapitalt missbedömde tiden så att vi inte alls kom till överenskommen äng en halvtimme före kalaset. Tanken var lite hundröj före, men så blev alltså inte fallet.
Vi visste ju att Jungman redan var på plats, så båda hundarna fick tills vidare stanna i bilen.
Snart skulle Jungman ut på pinkning och då tog jag ut Kasper också. Jungman ville gärna leka med sin nya hundkompis på gräsmattan, men det var inte besvarat. Kasper visste nämligen var han hade hamnat: utanför det hus där det alltid serveras goda kaksmulor på golvet!
Han ville alltså med bestämdhet in så fort det bara gick. Nu uppskattade inte matte dessa idoga koppelryck, så det tog sin rundliga tid att komma in i huset. Men sen … dammsugarnosen gick för högtryck och ingen smula lämnades oäten. Födelsedagsbarnet tappade dessutom en hel kaka… vem var omedelbart på plats, beredd att träda i städtjänst?

Ytterligare en stund senare fick Jungman ett grisöra. Så länge han höll i det och tuggade på det fick han behålla det. Men så var han ju lite valpigt oförsiktig och lämnade det en decimeter bort. Vips var Kasper där och norpade det. När så Jungman närmade sig Kasper på nån meters avstånd fick han rejält morr till svar. Lille Jungman fick sig en hård lektion i den tuffa hundskolan.
Jungman verkade inte ta åt sig så särskilt. Låtsades som att han ju ändå hade tuggat klart och visst kunde låna ut örat ett tag, bara han fick tillbaka det sen. Och det fick han ju. Jungman är en cooling, tog det väldigt lugnt bland barn och vuxna. Enda gången han skällde lite var när han fick ett ryck och ville leka lite med Kasper inne.

Lakrits, då? Det blev aldrig läge att plocka in honom, så han fick en alldeles egen promenad när vi kom hem igen. Nästa gång, Lakrits, ska du få första tjing på att leka med Jungman!

Jungman på besök

Storpudeln Jungman, 10 veckor, kom på finbesök. Vi började med att gå till gröna ängen där han fick lära känna Kasper till att börja med. Det funkade bra och Kasper var mer intresserad av människorna än valpen, så jag plockade fram Lakrits istället.
Han tyckte det var buskul med valpen. Han fick ha koppel på först medan vi kollade av hur Jungman reagerade på den stora buffliga svarta hunden, men snart åkte kopplet av och de busade runt. När det blev lite läskigt sprang Jungman in mellan benen på någon lämplig människa, men snart var han ute igen och lekte.
Väl inne somnade Jungman som en stock på golvet. Det var jobbigt att leka så intensivt med de stora hundarna.
Sen blev det lite lek- och träningstips, middag till människor och hundar samt en klicker och bilsele med hem.
Jungman känns väldigt cool, har lätt att koppla av. Nu ska vi träffas igen på lördag på barnkalas. Det går säkert lika bra då.