Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: utställning (sida 1 av 2)

Lite mer från utställningen

12 september 2010 / / Kommentarer inaktiverade för Lite mer från utställningen

Lakrits har verkligen varit duktig idag. Han gnällde lite när han inte fick ur det innersta i märgbenet. Och vem skulle inte det? Och så visade han några gånger att han kan skälla när det kom andra hundar under sekretariatsbordet. Men annars har han varit väldigt lugn och fin. Han har sovit en hel del, både med enbart Ingrid där och alldeles själv när vi båda var ute på vift.

Längst in i vänstra hörnet kan man ana en hundbädd med nåt svart i. Det är Lakrits som softar.

Ordförande Ingrid och jag bemannade sekretariatet idag. Det gick riktigt bra.

Utställningschef Agneta visar upp lite sponsorspriser.

Planering av stora mått pågår.

Denna ståtliga, välmusklade greyhound blev Best in Show.

Och detta lilla terv-charmtroll blev femma bland unghundarna. Klart charmigast enligt mig.

Varningens ord, valpkurs och utställning

25 maj 2010 / / 2 kommentarer

Ett ganska ordagrant återgivande av telefonsamtal nyligen med min mamma:

Riiing.
– Hej, jag måste ringa och varna dej. Du vet min bekant som tidigare haft flera weimaraner och nu har en labbe? 
– Ja?
– Jag berättade för henne att du skulle köpa en ny hund, och då sade hon att bara det inte är en sån där jaktlabbe. De är så avmagrade, hetsiga och uppstressade. Det är väl inte en sån du ska köpa?
– Jo, just en sån ska jag köpa.

*Skratt.*

Sedan har jag – redan innan jag faktiskt köpt hunden – anmält mig till valpkurs i Eva Bodfäldts regi. Det är Carina Persson som håller den i juli, och nästa kurs skulle inte bli förrän oktober, och det kändes ju för beige. Att han inte riktigt hunnit bli 12 veckor (skiljer ett par dagar) tyckte Eva inte var något problem. Det känns bra med ett par tillfällen att få lära oss att umgås med andra små valpar av olika raser rätt tidigt. Och så gillar jag hennes pedagogik.

Sedan tycker man på VaBK att jag, eftersom jag ändå ska vara med och arbeta på klubbens utställning den 12 september och planerar att ha åtminstone Lakrits med mig där, borde ställa ut honom som junior.
– Ställa en jaktlabbe? sade jag förbluffad.
– Ja, är det nån gång de kanske har en chans att gå bra är det medan de är juniorer, tyckte folket på klubben.
Jag får fundera på det, det innebär ju egentligen ingen meransträngning eftersom vi ändå finns på plats, och det kanske vore kul att göra det en endaste gång med honom. Jag har ju faktiskt visat Kasper två gånger, så gått i ringen förut har jag, om än med annan ras. Vad säger du om det, Anita? Häpp.

Hund 2008 i Älvsjö

7 december 2008 / / 10 kommentarer

Idag hade jag hundfri förmiddag. Eller hundfri, jag åkte ju till Älvsjömässan och tittade på Hund2008. Kasperfri borde jag väl säga. Bara jag, hur skönt som helst, ingen som hade åsikter om vad som skulle tittas på eller hur länge man skulle stanna.

Det tog längre tid att köa för p-biljett än att komma in utan hund på mässan. De flesta stod ju med hund och skulle passera veterinärkontrollen.

Där fanns mängder av utställningsringar, rasmontrar och givetvis försäljningsmontrar. Jag kikade en liten stund på agilityn, men den var svårfotad.


Ett besök i gårdshundsmontern var ju givet, och där var det fullt av besökare den stund jag var där. Pompe står ut med att bli klappad på huvudet.
Jag tittade på när Barbro Börjesson gav tips åt en matte med en blandras som ville valla bilar, och hon pratade mycket om att använda rösten på rätt sätt. Kändes lite som Eva i Frösunda. Fick inte alls så negativa vibbar som man hört att folk har om B.B. Lite åt det gammaldags hållet kanske, men å andra sidan varade det bara 20 minuter, så man fick ju inte hela bilden.
Sen var det rasparad: en ras i taget fick steppa in med en speaker som berättade i korta ordalag om rasen. Lite kul att se vissa ovanliga raser jag bara hört talas om, men aldrig sett i verkliga livet.

På gårdshundssidan hade man satsat på gammaldags bondgårdsutstyrsel. Hunden var väldigt pigg och verkade gilla att visa upp sig.

Vit herdehund var noggranna med att visa på sitt schweiziska ursprung. Läste i deras infomaterial om bakgrunden: det var 1933 som vita schäfrar förbjöds i Tyskland. Ringer det några klockor?
Rasdifferentiering skedde alltså på fler plan än bara bland människor.

Fina är de iallafall, och rakare rumpor än många av dagens schäfrar har de också. Det här är den första korthåriga herdehunden jag sett (långhårig finns längre ned).


Labradorerna visade på sin bakgrund inom jakt och fågelapportering.


Lite ovanligare var den ungerska kuvaszen, en mycket gammal herdehundsras.


Bergamascon är en italiensk vallhund, inte en rastafrillad jycke som diggar Marleymusik.

Flera hundar fick visa på sin dragförmåga: här en landseer.


Och här en alaskan malamute.


Sen pratade jag med folk om flera intressanta raser. Försvarsmaktens hundtjänstenhet var till exempel på plats och pratade om fodervärdskap åt schäfervalpar. Undrar hur det skulle vara som en förövning till en brukshund? Den har man i ca 15–18 månader, sen tar Försvaret tillbaka de hundar man vill satsa på. Kan ju bli hårt att skiljas, förstås. Ca 20–30 % gallras ut vid MH/korning. De som inte platsar får fodervärden chans att köpa.
Några raser som jag kikade lite extra på:

Den vackra vita herdehunden, långhårig. Mot herdehunden talar skällighet och mycket hårfällande. Annars verkar det vara en mycket trevlig brukshund.

Gul labrador hör till de vanligare raserna. Skulle jag nån gång skaffa en sån ska det vara en jaktvariant eller möjligen en dp. De flesta labbarna på utställningen var alltför grova (feta), den här hörde till de smalare. Unghund?
Jag gillar deras lyhördhet och träningsvilja. Mot talar väl mest vanligheten, och att det kanske är svårt att få köpa en jaktlabbe om man inte jagar.

Kromfohrländer har jag ju alltid gillat. Det skulle ställas tre stycken, men den här tiken var den enda jag såg. Hon var importerad från Finland och var inte alls så reserverad som rasen ofta omtalas. Hon hanterade den ganska tuffa miljön mycket fint.
Det kanske inte blir nästa hund, men nån gång vill jag ha en kromie.

Mor och dotter beauceron. Killen i montern talade sig varm för rasen. Det var hans första brukshund och han tyckte absolut man kunde ha en sån som nybörjare inom bruks. Han hade köpt sin hund från en kennel 23 mil härifrån och hade god och regelbunden kontakt med dem, med träffar, kurser och sånt.
Det skulle jag också uppskatta – en sån här lite svårare ras behöver man nog rätt mycket tips och råd med.

Båssarna finns också i merle, en färg jag normalt inte gillar, men den här var snygg.

Och som en sista, lite outsider: korthårig collie. Jag pratade inte med någon om rasen, men har tidigare läst att den hör till de lite lättare bruksraserna och mer arbetsvillig än den långhåriga.
Inte så ful som jag tänkt mig, även om jag har lite svårt för den långsmala nosen.

Viltspårträning och timeout-träning i skogen

31 oktober 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Viltspårträning och timeout-träning i skogen

Måste börja med att gratta Kaspers släktingar som ställt i Växjö idag med jättefina resultat:

  • brorsan Bond: 1:a pris och vann unghundsklass hanar
  • syrran Binkis: 1:a och tvåa i unghundsklass tikar
  • Azahara (äldre halvsyskon, om jag inte har helt fel): 1:a pris, CK och vann öppen klass tikar

SUPERGRATTIS TILL ER!

Lade ett viltspår i förmiddags.

Väder: 6 grader vid läggningen, 4 grader vid spårningen. Blött i marken men uppehåll.

Spår: mätte upp 164 steg, så det var nog ca 80–90 meter långt. Mossig granskog. Korsade två större stigar, där jag blodade extra. På slutet fick jag syn på en så perfekt sten att avsluta mot att jag bestämde mig för att testa en vinkel åt vänster för att komma dit. Blodade extra i den för att underlätta.

Spårning: gick spåret efter 2,5 timme. Den här gången slog Kasper i spåret vid flera tillfället, både åt vänster och höger. Jag hade missat att kolla av vindriktningen, men det blåste inte mycket alls där inne i skogen, så jag vet inte om det var det som det berodde på, eller kanske den längre liggtiden? Ska fråga instruktörerna imorgon. Vid ett tillfälle kom han av sig och började äta nån liten god harplutt eller så. Efter att ha avvaktat lite kallade jag på honom och utan att jag sade något mer kom han på vad det var han skulle göra. Iväg igen. På grund av slagningen gick vi emellanåt på varsin sida träd och busker, men tack vare den utmärkta nya långlinan funkade det bra att släppa taget och ta om på andra sidan. Stigkorsningarna klarade han utmärkt och och vinkeln tog han efter ringning. Inga problem att hitta skanken! Missade att titta på klockan omedelbart, men det tog ca 9–10 minuter.

Eftersom inte Enzo med matte kunde hänga med på skogspromenad som tänkt bestämde jag mig för att använda skogen som träningsarena. Normalt åker man ju till skogen för att gå långpromenad, plocka bär eller svamp osv. Åtminstone jag har inte tänkt på att man behöver ju inte gå så långt bara för att man är i skogen.

Så jag började köra Nära-övningar med den senaste timeout-tekniken. Först gnällde han och gick oroligt upp och försökte nosa omkring efter bara nån sekund. Jag bara stod tyst, säkert nån minut, innan jag tyckte att han satt tillräckligt lugnt för att ta ett steg. Ett steg, ja. Vips var han framme och skulle iväg. Stannade och väntade. Han är bra på att hoppa tillbaka när jag stannar, så mycket har han lärt sig i våras. Lille Skutt… Och så ett steg till. Vi pratar verkligen myrframsteg här…

Fem minuter senare kunde vi ta två steg, sen stopp och vänta. Fem steg. Vänta. Jag bytte riktning på stigen ett par gånger, och successivt kunde vi gå lite längre i taget innan vi fick göra timeout igen. Klickade och belönade så snart han gick rätt, i början mest med godis men lite längre fram även med Fri (=nosa tillåtet). Wow, när han får ett Fri! Rycket i axeln får mig att inse hur mycket han faktiskt försöker behärska sig när han ska gå fint, och i det läget är jag glad att jag bara har en åttakilos hund, inte en trettiokilos.

På ett ställe möttes stigarna som en trekant, vilket jag utnyttjade så vi kunde gå lite runt och fram och tillbaka, inte helt förutsägbart. Efter nästan en halvtimme tyckte jag han fått jobba nog och promenaden tillbaka till bilen var i princip trivsam. Vilken skillnad! Att växla mellan Nära och Fri fungerar snart lika bra i skogen som på gångvägarna hemma. Jag är så glad över det här senaste tipset, känns som ett verkligt genombrott.

Kaspers omdöme i Tollarp 2 augusti

1 oktober 2008 / / 2 kommentarer

Lite sent, men jag hittade just Kaspers omdöme på utställningen i Tollarp den 2 augusti. Så här sade den norske domaren Rodi Hübentahl:

Kraftig, välbyggd. Typiskt huvud och uttryck. Mkt bra hals o rygglinje, välutvecklad bröstkorg. Bra benstomme o goda vinklar. Rör sig väl. Tyvärr har hunden underbett.

Status på Kasper just nu:
Han hostar fortfarande emellanåt, särskilt när han kom in efter att ha varit ute i regnet en stund. Ingen extremhosta nattetid, dock. Hostan är så pass gles att vi avaktar och tror han klarar sig utan veterinärbesök.

Tollarpsträff

3 augusti 2008 / / 3 kommentarer

Kasper och jag har nu varit på Tollarpsträff i dagarna tre. Vi har bott i tält, vilket gått över förväntan bra. Det knepigaste har varit att han är så intresserad av att träffa alla andra gårdshundar, oavsett om de vill träffa honom eller ej, liksom att han fortfarande har svårt att vara ensam bunden ute medan jag försvinner bort. Men båda delarna har gått lite bättre allt eftersom dagarna gick, så det finns väl hopp att vi ska lösa detta vad det lider.
Dag 1 lyssnade vi på avelsinfo, intressant. Kontentan var att dsg-uppfödarna behöver avla mer på friskhet och mindre på skönhet, och att så mycket som 83 % av den genetiska variationen har försvunnit i rasen de senaste 40? åren. Dags att bli mer aktsam, alltså.
Dag 2 ställde vi ut, och det gick åt skogen. Förra gången fick vi ju en 2:a (blått band) och hade väl trott att vi skulle få det igen. Men icke, den norske domaren gav honom en 3:a (gult band). Har inte utlåtandet framför mig, får slänga in det en annan gång, men kontentan var att Götängens Bonus Kasper är kanonfin på alla sätt – utom tänderna. Underbettet genererade alltså en 3:a. De jag pratade med både innan och efter hade precis samma åsikt – en kanonfin hund, välvuxen på alla sätt, men tänderna gör att man inte kan avla på honom. Vet inte vad det innebär för resten av kullen? Påstås vara ärftligt, enligt vad jag förstod. Iallafall är han är superhärlig hund.
På eftermiddagen tittade vi på lydnadstävling, intressant att se alla moment sammanföras på det sättet, sånt som vi tränat i små snuttar. Men jag tycker den militäriska kommenderingen känns lite overkill… Rallylydnad är lite mänskligare, och känns närmare Kasper och mig.
Dag 3 gick vi på vår 7:e kurs – viltspår. Jätteintressant och kul! Vi åkte ut till en vacker bokskog (bara det…) och lade ett enkelt rakt snitslat spår på 60-70 meter genom att dra en rådjursklöv och droppa ut nötblod. Sen väntade vi en timme innan vi gick spåren. Vi var bara fyra hundar så det var kanonbra. Kasper fattade snabbt vad han skulle göra, nosen fint i marken hela tiden, gick lagom fort och hittade klöven före mig, trots att jag egentligen visste var den fanns… Han tog inte upp den i munnen, men var klart intresserad av den. Tillbaka vid bilarna fick han kika på den lite till och då tog han den faktiskt i munnen ett par gånger. Det här måste vi försöka få till, men det är ju lättare om man kan hitta en spårkompis.
Nu har vi tagit in på vandrarhem i St Olof, mer från oss följer vid tillfälle.

Några blandade bilder

20 juli 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Några blandade bilder

Vi var ju på Drottningholm häromdagen och träffade bland annat den här whippeten och den lilla blandrasen (chihuahua och något mer) som hade rätt kul ihop en stund.
Idag var det värsta solardagen. Husets båda herrar gonar sig.
Mobilbild jag råkade hitta från i våras. Härliga vårblommor!
Jenni skickade över en bild från Circuiten på Kasper som hon fått av en annan utställare. Hoppas det är okej att publicera den… (säg till annars!) Hans ena bakben står ju helknasigt, men annars ser han väl rätt kool ut.

Fler bilder från Circuiten

4 juli 2008 / / 1 kommentar
Många hade rejält med prylar med sig. Här både pirra och dragdjur…
Fullt ös på parkeringen för att ta sig in till rätt ring. Mycket att hålla ordning på.
Hos bedlingtonterrierna (och en del andra raser) höll man på med finputs in i det sista. Inte som Kasper, som fick ett bad och kloklippning dagen innan, så var det bra med det…
Gårdisarna gillar att hälsa på varandra. Här är det en annan hund än Kasper som är ivrig.
Coola pudelbollar.
Några av dagens gårdshundsvinnare grattar varandra.
Tripp, trapp, trull.
Det var en varm dag, så hundarna köade till den öppna bartappen.

Kasper ställs ut på Circuit 2008

2 juli 2008 / / 6 kommentarer

Ja, så har då Kasper ställts ut för första gången. Lika bra att starta rejält, om man nu ska testa alls, så Circuit CAC Breed Show 2008 blev det, som hålls i anslutning till World Dog Show här i Stockholm. Jag visste ju sedan tidigare att Kasper har underbett, så full pott skulle vi knappast få, men kul ändå att få en bedömning av honom.

Jag tyckte vi tagit till god tid på oss till Almare-Stäket, men minst nån kilometer kö var det på slutet, och det rullade ytterst långsamt. Tack och lov bestämde sig husse i sista minuten för att följa med, så när klockan tickade på och jag började bli nervös att vi inte skulle hinna fram i tid bytte vi förare och jag tog Kasper och ryggsäcken och gick istället. Fördelen var att Kasper fick göra sig av med lite energi och bajsa av sig, och så kom vi igenom veterinärbesiktningen och hann leta reda på ringen innan husse dök upp från parkeringen långt bort. Den nyinköpta stora plastburen blev kvar i bilen, för den var alldeles för otymplig att släpa på. Hjulen är ju fortfarande restade…


Juniorklassen för hanar var första klass, och vi var startande nummer tre. Nummer ett dök dock aldrig upp liksom ytterligare något ekipage, så vi traskade runt som andra ekipage bland fyra juniorhanar. Kasper skötte sig skapligt bra inne i ringen, och var mer stressad och intresserad av andra hundar utanför den plastremsade fyrkanten.

”Det var väl synd”, sade domare Lars Adeheimer när han skådade Kasper i munnen. Både han och flera andra verkade annars tycka att Kasper var fin, så bettfelet är lite trist.

Susanne Agrell från Rimbo var domarsekreterare.

Det utlåtande han fick lyder så här:
Quality grading: Good
Könspräglad hund med bra öron och ögon. Något rakt framskjutet skulderparti med kort överarm. Korrekt bröstkorg med bra rundning och djup för sin ålder. Utmärkt välv. bakställ. Bra rörelser bak, lösa fram. Alltför oregelbundet bett.
Ett blått band och därmed andrapris, alltså. Precis som damen på Valhallavägen sade för någon månad sedan.

Vann gjorde Nydningen’s Dirck från Danmark med Gundvald från Ingarö på andraplats. Grattis till dem!

Tandställning för hundar? undrade någon. Nja, tror Kasper skulle få spader då.

Nu fick han istället välja och vraka bland det godis jag köpte på utställningsområdet:

Vomburgare – när Kasper själv får välja. Kaspiskt ordspråk

Handlingkurs hos Cattlin del 2(5)

6 maj 2008 / / 2 kommentarer

Mums, vilken god grisfot matte hade med från Valdemarsvik.
Förra veckan började vi ringträning hos Cattlin. Då var vi tre hundar, en lapphund, en pudel och så Kasper. Båda de andra hundarna var lite reserverade och domarens visitering ses som det största problemet. Kasper har motsatt problem, han har svårt att stå still och när en domare kommer vill han gärna slicka den personen i ansiktet. Vi fick order att främst träna Stå i veckan.

Så ikväll var det dags igen. Vi har ju inte hunnit träna så mycket eftersom vi varit bortresta, men lite har det blivit. Både träna på att ha utställningskoppel (snöre snarast) på sig och att stå. Ikväll uteblev lapphunden, men istället var gårdshunden Asta där, även hon av det skyggare slaget. Kasper blev allt bättre under lektionens gång på att stå. Det visade sig att om vi distanserade oss mer från honom och inte böjde oss ned så gick det bättre att hålla honom lugn. Nedböjning tolkar han som kontakt och ska då hoppa, slicka i ansiktet osv. Fortfarande står han lite åt vilket håll som helst, men kan nu emellanåt stå still någon minut trots passerande hundar.

Jag funderar på att skaffa en bur, men en ren utställningsbur känns fånigt, eftersom vi säkert bara kommer att ställa ut en eller ett par gånger. Nä, det får bli en man kan flyga med också. Det fåniga är att Medium verkar vara på gränsen för låg i tak om man ska följa alla mätregler, och att köpa en Large för en gårdshund känns ju lite löjligt. Nå, vi får se hur det blir.
Äldre inlägg

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑