Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: valp (sida 1 av 6)

Blick tillbaka på 2016 och in i 2017

img_2449Hundåret 2016

Jag hade som mål att klara elitettorna med Lakrits under 2016, men dit nådde vi inte. Vi avancerade iallafall från ett par treor 2015 till ett par tvåor. Där är jag gladast över den jättelånga och ursvåra dirigering på havet som han nästan lyckades med. Han blev också tvåa på elit-WT på Lidingö. Duktigt jobbat!

Jag skrev som mål för 2016 att göra fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga, att ha en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang, att bli bättre på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster. Jag  har periodvis tränat mycket sök och Vänster, och tror jag fått in en rätt bra rutin kring vår prov-/tävlingsbubbla. Däremot att få till en vettig vändsignal, två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning), har jag inte gett mig i kast med. Kanske orkar jag med det 2017?

fotgaende-2537

Sansa kom till oss efter midsommar så efter det har proven i det närmaste legat nere. Jag har lagt ner tid på miljöträning och grunder med henne, och även om vi självklart har mer att jobba på innan det är provdags där är hon en lovande liten tik som det är kul att jobba med. Mycket krut får läggas på lugn.

Jag grundade hennes vattenkontakt under den härliga semesterveckan i Forserum.  Hon har fått apportera and, kricka och korp. Hon gjorde FART-test med bravur i slutet av året.

Lakrits kastrerades i slutet på året.

Bokåret 2016

Vi lyckades sjösätta novellantologin, tillika presentboken, Från ljugarbänken i Täby. Det krävde en enorm mängd energi och stor arbetsinsats från min sida vad gäller framför allt layouten inne i boken och en massa bildbearbetning. Det känns otroligt skönt att lägga detta projekt bakom sig.

lf6a2031

Torsholma 2016

2016 var första året jag bott här utan att ha något stort projekt på gång. Jag nöjde mig med att plantera lite perenner vid den stenlagda uteplatsen och sydde lite nya gardiner. Skönt med paus från renoveringsarbete och bara kunna njuta av hus och trädgård.

20161030_125024

Övrigt 2016

Jag var en vecka på Cypern, där jag bland annat besökte Margareta. Trevligt!

På hösten åkte jag på konferensresa till San Francisco med vandring i Yosemite.

Träningsmål 2017

När jag läste tillbaka om 2016 insåg jag att jag inte egentligen tränat The Diamond så mycket efter Keith Matthews-kursen. Det ska jag försöka ta tag i under året. Det vore ju fortfarande kul att få till ettorna i b-prov elit, vi får väl se hur det går med det. Det är ju fortfarande söket som behöver stärkas. Under vintern har Sansa drabbats av kennelhosta (startade 2 december) och hundarna har varit i karantän och tappat en del kondition. Den måste byggas upp igen under tidig vår.

Kanske blir det någon start med Sansa i WT eller b-prov nkl. Först ska grunderna sitta mer ordentligt med fokus på lugn och stadga. Arbetslusten är det inget fel på. Hon har ännu bara hört skott i passivitet, och det finns fler viltslag att introducera. Det kommer under året.

0881_omslag_v1

Bokåret 2017

Jag ska försöka jobba vidare med uppföljaren till Den gula giraffen. Den nya boken utspelar sig i Bourgogne och Tyskland, där Hallberg och hans nya kvinna är på vinresa. En i sällskapet mördas i en crémantgrotta och Anders Hallberg bryter gärna semestern för att ta sig an fallet. Parallellt bokar en njursjuk kvinna från Täby in sig för transplantation hos MEHEC, en privat lösning då landstingsköerna är ohållbart långa. En liten teaser, fortsättning följer …

Torsholma 2017

Det kanske inte ens blir en tumme, men det finns en del som borde göras, och annat som vore roligt att göra:

  • byta fönster
  • tilläggsisolera vissa väggar med ny fasad
  • ny trappa till entrén
  • entrétak (knepigt på grund av låg takhöjd)
  • balkongdörr på baksidan (istället för ett vardagsrumsfönster som ändå ska bytas)
  • trädäck på baksidan (möjligen med tak på del av däcket, kan vara knepigt på grund av låg takhöjd)
  • jacuzzipool i anslutning till trädäcket

Dessa saker hänger åtminstone delvis ihop, så ett samlat grepp vore bäst. En kostnadsfråga, såklart. Vi får se.

Dessutom är det på gång att vi förhoppningsvis får fiber hit ut. Det handlar om att tillräckligt många ska ansluta sig till fibernätet. Det är en stor dröm – fiberanslutning till mitt torp från 1886! Snacka att dåtid och framtid möts. Till hösten hoppas jag att det finns på plats.

20160819_170334

Övrigt 2017

Jag ska åka på konferensresa till Los Angeles. Det innebär återseende av en del gamla kollegor, så det ser jag fram emot.

Stugan i Forserum har vi bokat i år igen. Då hoppas jag få till mycket vattenträning, framför allt med Sansa, när vi har nära tillgång till sjö och båt.

I övrigt hoppas jag på många andra trevliga händelser, och framför allt att nära och kära får ha hälsan.

Första anden

Mona kom förbi med en and från Annika (tack båda!) och hon hjälpte mig att föreviga Sansas första kontakt med vilt.

Det var lite läskigt först. Hon nosade och reste lite ragg, men när Lakrits snabbt kom och nappade åt sig en blev det ju ändå lite oemotståndligt.

Jag kastade fågeln ett par gånger för att ytterligare trigga intresset, och rätt var det var vågade hon greppa den. Kul!

IMG-20160829-WA0000 IMG-20160829-WA0001 IMG-20160829-WA0002 IMG-20160829-WA0003 IMG-20160829-WA0004 IMG-20160829-WA0005

Båtträning i Forserum

Vi passade såklart på att träna valparna i att åka båt när vi hade så goda möjligheter.

båtträning_Eva-2165 båtträning_Eva-2166 båtträning_Eva-2168 båtträning_Eva-2169 båtträning_Eva-2173 båtträning_Eva-2177 båtträning-2031 båtträning-2080 båtträning-2081 båtträning-2082 båtträning-2083 båtträning-2084 båtträning-2085 båtträning-2118

Chilla var kaxigast, men Sansa tog sig också efter ett tag.

Och ibland busar vi bara!

profil_busar-2338

Forserum – ett paradis i Småland

Efter ett andrapris i ekl i  södra Roslagen med Lakrits på fredagen 12 augusti var det att snabbt packa om bilen och stuva in alla hundar för att åka till den sedan länge bokade sommarstugan i Forserumstrakten. Annika med Cheysie och Chilla var med, men vi fick åka varsin bil på grund av alla hundar.

Lite blandade bilder från veckan (en del bilder är tagna av Annika):20160814_11542620160813_172836 20160814_19283520160813_192611 20160814_084016 20160814_094145 20160814_094253 20160813_192500

Vår stuga låg på en egen ö i en iskall sjö (13 grader hela tiden). Perfekt för Kasper att springa fri på. Och vi hade en plasteka att ro omkring med.

hopp hopp-2

Ibland blev vi lite skitiga. Men då fanns det ju rent vatten att bada av sig i.

20160813_201146 FB_IMG_1471110641775En underbar sagomiljö. Det var dags för kräftfiske också. Det fick dock andra sköta.

IMG_1916 IMG_1923näbbmus

Näbbmus infångad av Sansa i skogen. :O

En härlig skog med mycket åsar och sten, och där Lakrits tyvärr stukade sig redan första dagen. Blev bättre efter några dagar, som tur var.IMG_1975 IMG_1990

IMG_2412 IMG_2416 IMG_2424 IMG_2432 IMG_243620160814_094949 20160814_100440 20160814_123102sansa_chilla_kräftbåt-190715

Kasper hade det bra också, särskilt som han fick vara fri på ön.

kasper_badar kasper-2179 20160814_142210 20160815_125843 20160817_135216 FB_IMG_1471176952998 FB_IMG_1471252264894

De flesta av oss simmade också.

IMG_1895 20160818_14062920160818_140137 20160820_101701_001 FB_IMG_1471417978891 FB_IMG_1471417989496 20160817_090129

Sansa har flyttat in

LF6A2781_hela_flocken

I söndags hämtade jag Sansa, 8 veckor, på kenneln Zetastar.

20160626_135220-2Jag trodde att Kasper skulle ge sig i kast och leka med detsamma, medan Lakrits skulle vara mer på sin vakt: ”Vilken konstig bebis!” Men båda har visat att här kommer man inte och tar för sig hur som helst, och när ska du ta ditt pick och pack och dra hem igen? Lite morr här och där när man är för nyfiken eller råkar ta den Viktiga Grejen, helt enkelt.

Sansa kan redan utan problem klättra in och ut via yttertrappan och sköter merparten behov ute.

När de Läskiga Typerna blir arga finns tillflyktsorterna under köksbord och -stolar samt under soffan. Soffan är så låg så det gömstället lär bara funka nån vecka eller två till.

20160626_171151-2 20160626_174932-2Jag har gamla bilburen inne i vardagsrummet och den är också populär. Har inte börjat träningen att stänga burdörren ännu, men det kommer. Dit in slänger jag in alla leksaker som dräller omkring, så att det alltid ska vara kul att komma in dit. Där ligger också snuttefilten från mamma Cheysie.

Sen finns det nu kompostgaller till alla dörröppningar, så att det går att enkelt spärra av de ytor där vi inte ska vistas just nu. (Sen gäller det ju att matte kommer ihåg dem också…)

Den uppblåsbara sängen jag skulle sova i nere i hallen krånglade första kvällen, så vi fick ändå ta sovrummet uppe, jag och Sansa. Hon sov fint där till närmare fem, och efter att ha rantat nerför den smala branta trappan sömndrucken med valp i famnen blev det att trängas med de stora hundarna i vardagsrumssoffan resten av natten. Nu har problemet lösts med den uppblåsbara sängen och jag sov gott i hallen inatt. Fick först spärra av delar av hallen lite mer för fröken Nyfiken skulle ut på forskningsexpedition när matte var som tröttast.

20160627_080757-2 20160627_080750-2Mat är inte henne grej just nu. Leksaker slår långt högre. Ja, de stora hundarnas mat är ju lite spännande, men se då får man sig en morrning som heter duga.

I övrigt softar vi, tränar kontakt (håller på att klicka in henne), går små promenader i trädgården och har åkt ett par små korta turer med bilen.

Första bilturen var hon ensam bak, och hon kungjorde detta med högtidlig solosång. Nästa gång bedömde jag att Lakrits nu var så pass polare att det kunde funka att ha båda i samma bur, och efter något morrande gick det bra. Det blev lite pip nu med, men inte alls lika mycket.

Jag tror förresten att Lakrits kan vara på väg att vekna. Jag tog hans kära fotboll igår och sade till honom att Vänta medan jag rullade iväg den åt Sansa. Hon kutade ju efter och försökte bemästra den. När hon gett upp bad jag Lakrits att hämta in den. Och sen körde vi så några gånger, Sansa fick kuta efter och klättra, bita, lattja på den och när hon tröttnat fick Lakrits hämta in den. Han tittade lite förundrad på henne, och det var som att han fick sig en tankeställare. Den där lilla kunde kanske vara något att ha iallafall. Vi får fortsätta att leka så med mig som medlare idag med och se hur det utvecklas.

På kvällen myser vi en stund i tevesoffan.
20160627_203611-2 20160627_203602-2

 

 

Tillökning väntas i familjen

Det är så roligt – det planeras en liten ny medlem i familjen! Det blir en gul tik från Zetastar, undan SEJ(j)CH NO JCH Zetastar Mighty Cheyenne, vår träningskompis Cheysie, och efter danske hanen DKJCH DKBRCH SEJ(A)CH NOJCH NORDJCH Bjoljahn Maddox, till vardags Milo (uttalas Majlo på danska).

IMG_0113
Cheysie och Milo i Danmark (foto: Annika Månsson)

Tre tikvalpar föddes den 1 maj, så helt plötsligt fick jag tänka om. Jag som planerat en hane. Men jag har väntat på en valp efter Cheysie i ett och ett halvt år nu, så när de väl var födda var det ingen tvekan. En sån liten rackare ville jag ha! För att lösa det praktiska hemma kommer jag troligen att kastrera Lakrits vad det lider. Han ska ju ändå inte gå i avel. Och Kasper är kastrerad sedan många år.

De har tre något olika nyanser av gult – alla jättesöta och jämna i storlek och utveckling än så länge. Jag vet självklart inte än vilken av dem det blir som hamnar i Torsholma, men  oavsett vilken så lär det bli hur bra som helst. Nedan följer några bilder på dem när de var 10 dagar gamla.

IMG_1236 IMG_1247 IMG_1250 IMG_1387 IMG_1390 IMG_1403

Stilstudie på ljusaste

IMG_1173 IMG_1179 IMG_1267 IMG_1269 IMG_1451 IMG_1464

Stilstudie på mellan

IMG_1187 IMG_1191 IMG_1284 IMG_1286 IMG_1295 IMG_1325

Stilstudie på mörkaste

IMG_1199 IMG_1207 IMG_1209 IMG_1222 IMG_1434 IMG_1440

Passivitetsträning på Wij

Lakrits och jag var på passivitetsträning ikväll när Thorsvihundar hade vattenträning. Det var omväxlande primalskri, pip och lugn hos min boyfriend.

Det var mycket trevligt att sitta med där. Kul att se de vuxna duktiga hundarna och förarna arbeta. Vi var tre A2-valpar där ikväll, kuligt.

Till Lakrits höjdpunkt hörde att få prova på vilt. ”Smaka på”, som Anita sade. Och det tog han fasta på, bokstavligen. Tjoff, så försvann huvudet på en duva in i Lakrits glupska käft snabbare än vi hann säga tjiddevippen. Men det går ju att träna även med huvudlösa duvor …
Lätt tveksam lät Anita honom lite senare få lukta på en korp och ytterligare lite senare en hare. Korpen nosade han på men gjorde inget försök att bita i, medan harskanken lätt kunde fått följa med hem till vardagsrumssoffan som tilltugg till fredagsmyset.
”Vi behöver inte träna vilt med honom än på ett tag” var Anitas omdöme om Lakrits. Hon har nog en poäng i det. 🙂

Kvällens lakritsnamn: Lakritspipa.

Träning i följsamhet

Häromdagen bad jag husse spela in Lakrits och mig när vi tränade följsamhet i trädgården.
Filmen spelades in med en iPhone som råkade hållas uppochned, det blev en massa motljus och skakningar. Äkta dogma, alltså. 🙂 Men jag har mekat och åtminstone lyckats vända filmen rätt, även om jag inte har verktyg för att fixa ljuset.
Första filmsnutten gick träningen precis som den brukar gå när man ska visa för nån – åt pipan. Men istället för att plocka bort valde jag att ta med det klippet, för om inte annat ger det en god bild av hur vår träning har utvecklats. Andra halvan av filmsnutten går det mycket bättre!
Visst kan ni nästan inte hålla er? Här kommer filmen:

Tre måltider per dag

Nåja, förra inlägget var kanske lite väl optimistiskt. Regnat har det ju gjort, men lite nejlikbroskskivlingar i gräsmattan plus nån enstaka skräpsvamp i skogen är allt jag skymtat hittills. Men jag hoppas att snart göra lite fina karljohan- och kantarellfynd.

Idag har jag gått över till mat tre gånger per dag för Lakrits. Det är himla mekigt att ge fyra gånger per dag, och nu får han ju en större portion vid varje mål istället, så jag tänkte att han kanske känner sig belåtnare av det. Det hindrade ju inte att han tittade uppfordrande på mig vid fyratiden. Och när inte det hjälpte gick han mycket målmedvetet in och puttade på Kaspers matskål som stod mest lättillgänglig precis innanför dörren. Matte, klockan är fyra och jag vill ha mat!

Nå, vi tränade lite istället, få fick han lite belöningsgodisar. Det verkade göra tricket, nu ligger han och sover.

Första valpträffen på Thorsvi

Idag var det valpträff på Thorsvi. Eftersom familjen är i Finland och Tyskland lovade snälla Karin att ta hand om Kasper. Jag började alltså morgonen med att åka till Liljeholmen och lämna av honom. Därefter for Lakrits och jag vidare till kenneln utanför Enköping.

Vi började med en inkallningsövning där Anita höll valpen och en förare i taget kallade in med visselpipa. Lakrits rasslade in precis där han skulle, utan omvägar. 🙂
Anita menar på att det är viktigt att träna in ”närinkallningar” (eventuellt med koppel) där föraren backar och tar emot hunden rakt framifrån, tar emot eventuell apport (så småningom) varpå hunden lugnt sätter sig. Jag körde med dubbel handtarget där, funkade jättefint redan vid första försöket.

Nästa lilla övning var Sitt. I princip alla menade att hundarna kunde Sitt redan när de hämtades från kenneln, och jag kan bara instämma. Jag har egentligen inte satt kommando på det än, men det börjar väl dags att göra det nu.

Sedan fick vi träna att gå jaktfot, dvs. utan att kräva full fokus upp på förarens ansikte. Här rekommenderar Anita att träna i åttor för att det hela tiden ska hända saker och inte bli en långtråkig raksträcka. Själv brukar jag också köra zickzack på gångbanan, det är väl ungefär samma grej.

Därefter var det lunchdags. Jag gav Lakrits sin lunch på gräsmattan och sen fick han hoppa in i bilen med tvåbeningarna gick in i huset och fick en jättegod rostbiffsallad. Under kaffet pratade Anita om vikten av passivitet, och hon menar (till skillnad från Carina Persson på valpkursen) att man inte ska belöna passiviteten, eftersom man då bygger en förväntan vilket genererar aktivitet. Hon vill att vi går till något händelselöst ställe och sätter oss med kort koppel och tar tiden på hur lång tid det tar tills hunden har tröttnat och bara kopplar av. Ska bli ett intressant projekt!

Som alternativ till denna metod (att bara vänta ut hunden) pekade hon på ryggsäcken (som Eva Bodfäldt kör med), bur eller uppbunden. Jag ska absolut köra fler burlekar med Lakrits för att ytterligare stärka burens rolighet. Redan nu går han ju gärna in frivilligt, det som behöver ökas är tiden utan att det blir pip. Samma sak med stadga vid Sitt, vi ska lägga mer fokus på att öka tiden snarare än avståndet till hunden.
Om man ser en tendens till bristande stadga (musklerna börjar spännas, hunden rör sig osv.) ska man ta till nästa övning, som vi fick praktisera efter lunchen:
Kontakt – du och jag
Man har hunden sittandes framför sig. Starta övningen med något ljud (jag kör nog med tit-tit, tungan mot tänderna, som jag redan ofta använt för att få Kaspers uppmärksamhet, det kändes spontant rätt). Att ha ett ljud här är nog bra med tanke på shejpingövningar där man också ofta startar med hunden framför sig, dock utan att säga något. Det blir ett sätt för Lakrits att skilja på övningarna så han inte börjar testa olika beteenden här. Ha godisar i handen från start, inte i fickan, och för godishanden långsamt mot hunden precis i ögonkontaktens bana. Tanken är att få full fokus på godishanden (och därmed förarens ögon) och helt ignorera omgivningen. Behövs det kan andra handen komma upp i stoppsignal och man kan luta sig aningen mot hunden för att dämpa den. När hunden sitter lugn och fin ger man godiset. Det blir nästan som lite omvänt lockande där godiset uteblir om man inte sitter lugnt och fint.
Avsluta med att föraren återgår till utgångsposition med hunden sitter kvar och väntar tills annat kommando ges.
När vi provade i praktiken var det svåraste att tänka på att inte titta ner på hunden när jag återgick till utgångsposition, utan titta rakt fram. I övrigt tycker jag att det gick jättebra så här första försöket.
Jag fick höra om de handtecken Anita använder, men det lägger jag in bland kommentarerna i det gamla inlägget, så jag får allt sånt på ett och samma ställe.

Mot slutet fick valparna rejsa lite, och en del tog chansen att kolla om mjölkbaren fortfarande var öppen. Är ganska säker på att Lakrits var en av dem.

De fyra hörnstenarna kontakt, lydnad, passivitet och stadga är de saker vi nu ska träna vidare på. Vi träffas igen om en månad. På senhösten ska vi sedan göra en FART-test i Flentrakten. Det ska bli spännande.

Avstår från att ens försöka namnge människor eller hundar, det är dömt att bli fel. Om någon vill ta på sig uppgiften så hör av er. 🙂


Väl tillbaka i Liljeholmen igen fick jag bara höra lovord om Kasper. Sånt glädjer ju en mattes hjärta. Karin och Kasper hade varit på Långholmen och gått en långpromenad och han hade gått fot, skött sig fint vid hundmöten och hittat på trix. Citat från Facebook:
Kasper sköter sig fantastiskt, är hur väluppfostrad som helst och charmar mig sönder och samman. Han gör till och med tricks UTAN att man gett kommando! Antar att det är ett uttryck för extremt sug efter köttbullar, men ändå… gullig! 
Vi har varit ute i skogen i två timmar och nu sover han i soffan brevid mig. Hundlivet asså. *love*
Jamen,  det är ju sånt där vi som lånar ut hundar vill höra! Det där med utan kommando är antagligen ett resultat av vår shejpingträning. *grin*

Äldre inlägg