Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: valp (sida 2 av 6)

Valpkurs 2(2) för Carina Persson

10 juli 2010 / / 1 kommentar

Dagens valpkurs gick mycket bättre än sist ur gnällsynpunkt. Ja, egentligen ur alla synpunkter, men förra gången var han ju också världsduktig på vissa saker.
Lite gnäll kom det periodvis, men han kopplade av bättre. Och en del övningar vi gjorde var effektiva, så med lite mer träning blir det nog jättebra.
Vi började med att berätta hur träningen gått under veckan och så fick vi visa upp vår geni-/shejpingövning. Jag passade på att fråga Carina om Stolpen och fick visa hur långt vi kommit med den. Hon tyckte det såg bra ut, och tipsade om att varva med extern belöning och inte bara handen när jag ska fejda bort godishanden, t.ex. en skål med godis framför hunden. Över huvud taget talades det mycket idag om vikten av att variera belöningarna, både typ av belöning och placering (båda händerna, munnen, externt åt något håll, kasta).
Vårt shejpingtrix blev så här:
Jag sitter på en stol och så böjer jag mig fram och lägger vänsterarmen över bägge knäna.
”Var hänger du då?”
På det kommandot hoppar Lakrits upp med framtassarna på armen och verkligen hänger på mig. Ibland hänger han ner med huvudet också, men det sitter inte hundra än.
”Hos matte, såklart!”
Inte så avancerat, men det mottogs väl.

Sen hade vi en skvallerövning. Jag har ju gått en ren skvallerkurs hos Eva B, det här var introt, kan man säga. Lakrits var duktig på detta, och jag vet ju hur vi ska köra vidare.

Nästa övning var något Carina kallade Indianen: att kalla in när hunden tittar eller redan är på väg mot mig. (Detta ska man se till att göra 80 % av inkallningsgångerna.) Man ska sträva efter att alltid kalla in till något, inte från något. Övriga 20 % kan ske när hunden är riktad från/på väg från föraren.
Denna övning gjordes genom att hon höll i hunden medan föraren knatade bort en bit och kallade in med leksak som belöning. Lakrits tyckte det var så där halvkul. Han tog den lite, men släppte rätt snart. Jag har ju fått lära mig på diverse kurser (bl.a. Eva Sognevik och Bus och lek med Anette W) att prata med ljus och glad stämma (kvittra) till hunden för att få den att vilja komma, och nu kom just samma Anette med en konstruktiv synpunkt – den ljusa rösten kunde göra att jag blev intressantare för Lakrits än leksaken! Så – bort med rösten och köra enbart leksak blev nästa prov när vi skulle testa att smyga undan från hunden och se om den märkte något, och om vi kunde göra en inkallning utifrån det. Lakrits är ju ingen man smyger undan från, men enbart leksak utan röst gav faktiskt resultat! Jag märkte att så fort jag sade så lite som ett Bra! att han grep kaninskinnet så släppte han – antagligen i tron att nu skulle vankas godis. Här ser man ett tydligt exempel på hur mina båda hundar är väldigt olika – med Kasper behöver man vara rejält roligt och anstränga sig mycket för att man själv ska vara intressantare än omgivningen … En mycket bra lärdom.

Därefter var det mycket inomhusövningar. Skönt, för det var 30 grader varmt ute. Vi tränade bl.a. hantering, som utgick ifrån Ryggsäcken med en godishög framför. Vi satte oss på golvet och började träna de första stegen av dessa moment:
Klor:

  1. tass i handen
  2. hålla i och pilla lite på klo
  3. föra en tång till klon
  4. klippa med tången

Vid alla dessa delmoment ska hunden vara lugn och hålla tassen still som kriterium för att man ska släppa tassen och ge en godisbit från högen.
Tänder:

  1. lyfta lite på läppen vid sidan av munnen
  2. lyfta på båda läpparna
  3. in med ett finger till tänderna
  4. in med finger och öppna käkarna

Samma kriterium – lugn och stilla hund, så släpper man det man gör och ger en godisbit från högen.
Öra:
Samma sak, lyfta örat, ner med ett finger grundare/djupare.

Nästa moment var handtarget. Det kan ju Lakrits redan, så vi fick visa det. En sak jag aldrig gjort var att köra även med höger hand och att variera positionen på handen till mellan benen osv. Inga problem förrän vi kom till höjd hand där hunden skulle hoppa för att nosa. Lakrits satte sig och bara tittade på mig. Efter några försök trillade poletten ner hos mej. Ett sådant handtecken gör jag ju när han ska sitta still och inte springa fram till Kaspers matskål! Han tolkade alltså övningen som Stopp. Mycket bra gjort, egentligen!
Carina tipsade om att hon kör öppen hand även i brösthöjd, till och med två utsträckta öppna händer (tänk fågelskrämma), för signalen Kom. Samma som jag gjort, fast bara nere vid vänstersidan. Till Stopp-signal har hon använt knuten hand. Till sin bc har hon stått som fågelskrämma med två knutna nävar, hunden stannar och kikar omväxlande på den ena och andra handen, ivrig att se vilken hand hon tänker öppna. Det har blivit som en rolig lek dem emellan. Kul!
Så nu ska jag försöka ändra mitt Stopptecken från öppen lyft hand till knuten lyft hand. Vi får se hur svårt det blir…
Det sista vi gjorde nu när hundarna var trötta var en passivitetsövning. Ryggsäcken igen med godishög framför, sedan släppa taget om hunden när den känns helt lugn och samtidigt införa kommandot Vänta. Sedan fick vi testa oss fram och avlägsna oss lite (men fortfarande ha koll på hunden och högen). När hunden var riktigt lugn och fin – varsågod. Gick kanon. Men å andra sidan var han bra trött nu, får se nästa försök när han kanske är lite piggare.

Efter lite velande bestämde jag mig för att passa på och köpa nya Kontaktkontraktet med dvd och handledning till kurspris. Jag har ju redan gamla versionen, så är det någon som vill köpa den till ytterst reducerat pris går det bra att höra av sig…

Matmissilen (kräsmagevarning)

8 juli 2010 / / 7 kommentarer

Plötsligt fick jag se hur Lakrits tuggar på något misstänkt. Något rött. Hmmm. Dags att agera.
Jag lyckades få fatt i grejen i hans tuggande, sylvassa mun. Så här såg grejen ut:

Vad är det? Gissa innan ni kikar vidare!

Som ytterligare ledtråd kan jag berätta att just när jag åt middag ute i hagen lade han en tvåa. Okej, tänkte jag, den tar jag efter maten. En liten stund senare ser jag hur han rotar just i den trakten. Neeeej …. vill inte!
Så kommer han skuttande mot mig när jag ropar … med något rött i munnen. En till!
Raskt bytte jag till mig denna läckerhet mot en bit squash från min tallrik. Jodå, precis vad jag misstänkte.
Tur att jag vid det här laget hade börjat bli mätt, för aptiten sjönk nu något. Alltså, vad kan det vara?

*

Igår tappade jag en röd påsklämma på golvet, en sån där femcentimeters giljotinvariant som snäpps ihop i ena änden. Tänkte inte så mycket på det, men innan jag visste ordet av hade Lakrits snappat upp den och drog iväg. Jaja, tänkte jag, han kommer väl tillbaka med den. Icke.
Han dök upp snabbt igen, men utan klämma. Jag letade överallt. Ingen klämma. Hoppades febrilt att jag missat att leta på något ställe, för inte kunde väl han ha …?
Idag fick vi beviset. Han kunde ha. Och gjorde det.
Det var antagligen tur att den gick sönder i gångjärnet och kom ut i två delar.

Det är stor skillnad på en dansk-svensk och en labrador. Kasper skulle aldrig, ens som yttepyttevalp, kommit på tanken att äta en sån. Inte ens en storlek mindre. Oavsett färg.

Cykeltur och ensamhetsträning

8 juli 2010 / / Kommentarer inaktiverade för Cykeltur och ensamhetsträning

Kan rapportera att denna natt gick lika bra som gårdagens. Är så nöjd över lillen, han har klarat sig från midnatt till närmare sju.
Efter lite frukost och lek bestämde jag mig för att ta Kasper på en morgoncykling innan det blev för varmt. Jag bedömde att Lakrits var ganska trött och förhoppningsvis skulle kunna klara att vara ensam en liten stund.
Kasper och jag tog en runda på drygt 4 km och träffade många morgonrastande hundar på vägen. Han var dock cool vid varenda möte och bara sprang på koncentrerat. Enda gången han reagerade var när vi blev omcyklade av två cyklister, då ville han gärna hänga på dem. 🙂
När vi kom hem låg Lakrits fint och väntade vid skohyllan. Inget söndertuggat vad jag kunde se, inga pölar heller. Och tyst var det. Min fina lilla hund!

Genombrott!

7 juli 2010 / / 3 kommentarer

För första gången sen Lakrits kom hem har jag sovit i min egen säng!
Igår reste Rolf bort, så jag är solo hemma med hundarna. Sara dyker upp nån gång ibland, hon är en bra backup.
Natten till igår märkte jag att det var jag som vaknade vid fyrasnåret, inte Lakrits. När jag gick upp hängde såklart han på, och han fick en snabbkiss ute. Jag insåg att det nog var den knirkande (inte puttrande!) sängen som jag vrider mig rätt mycket i för att den är rätt tuff mot ryggen som gör att han fortfarande vaknar flera gånger på natten, inte hans blåsa.
Nu när jag inte hade några andra personer hemma som kan störa nynattade vovvar tänkte jag att jag provar att gå upp (galler för trappan både uppåt och nedåt så de måste hållas i köket), sitter vid datorn en liten stund, klär av mig och lyssnar av läget. Är det lugnt så lägger jag mig däruppe. Sängen nere utnyttjades av Kasper, vilket var rätt bra: viss distans för att inte locka till lek, men samtidigt närhet till Lakrits.
Jag hörde ytterst lite ynk nerifrån och släckte lamporna successivt på övervåningen. Till slut var det bara sovrummets lampa som lyste genom den öppna dörren. Tyst. Jag släckte och gick och lade mig. Skönt med egen säng igen!
Jag vaknade inte förrän 06.30 – av mig själv, inte av hundarna. Bäst att stiga upp meddetsamma och kolla av läget där nere. Några pölar?
Hundarna vaknade direkt av mina rörelser, och välkomnade mig som den försvunne atlantfararen. Jag släppte omedelbart ut Lakrits på en morgonkiss. Inget inne! Det här är verkligen ett genombrott!
Jag tror det var bra att börja nu, med huset tomt på andra. Då har jag full koll på miljön, hundarna kan få det lugnt när de behöver det, inget ljud som plötsligt väcker dem så vi får börja om från början igen.
På hundmatssidan har vi också gjort genombrott, men inte lika plötsligt. Det har mer kommit smygande, lite successivt. Jag började ju omedelbart när Lakrits kom hem att kräva ögonkontakt innan han fick matskålen. Sitta gjorde han spontant, det kanske han lärt sig på kenneln?
Sen har jag i små steg nått fram till att jag sätter ner skålen framför honom och han fortsätter att titta på mig tills han får ett varsågod. Där är vi nu uppe i ett par sekunders väntan. Jättebra!
Kasper kan ju vänta hur länge som helst på ett varsågod. Jag kan gå på toa, ta mig en kaffe, göra vad som helst utan att han tjuvar vid matskålen. Det är en kanonegenskap som vi har brukat ägna åt att träna på lite smågrejer på morgonkvisten innan han får sin frukost. Det har blivit omöjligt nu med den lille matmissilen i huset.
I början när Kasper skulle äta sin mat fick jag hålla Lakrits i famnen för att Kasper skulle få vara ifred. Sedan räckte det med att på golvet hålla honom över bringan. På senare tid har jag kunnat resa mig upp och bara stå emellan dem med järnkoll på Lakrits. Nu kan båda sitta framför mig, och så säger jag ”Kasper, varsågod!”. Problemet där är att Kasper är så vältränad (i köket! ute i andra miljöer kan han minsann tjuva) att inte tjuva på något annat än ett rent ”Varsågod” att jag fått lite svårt att få honom att förstå att han faktiskt får ta maten, samtidigt som mitt kroppsspråk tydligt (för Lakrits skull) visar att nån mattagning minsann inte är tillåten. Nåja, hellre ett problem åt det hållet än åt det andra… Lakrits sitter kvar och väntar, lägger sig ibland ner (måste försöka ha en klicker tillgänglig då, har missat det hittills) och vet nu att han inte får gå fram till Kasper medan han äter. Nu senast fick jag till och med honom att vända sig bort och börja göra andra saker!
Efter hundarnas frukost hämtade jag tidningen och gjorde mig en latte och gick och satte mig i solen i hagen medan hundarna fick leka av sig lite. Därefter fick Kasper en egen träningspromenad av det kortare slaget. Vill ännu inte lämna Lakrits så länge, men nån kvart går faktiskt bra. Han ligger vid skohyllan när man kommer tillbaka, så det är nog bra att ha lite koll på vilka skor man lämnat framme innan man går ut. 🙂

Nyvaken och tuggsugen

6 juli 2010 / / Kommentarer inaktiverade för Nyvaken och tuggsugen

Valpkurs 1(2) för Carina Persson

3 juli 2010 / / Kommentarer inaktiverade för Valpkurs 1(2) för Carina Persson
Vi var idag på valpkurs för Carina Persson (Eva Bodfäldts företag) och jag kan ge både ris och ros åt lillen. Sammanfattningsvis så går ros till att han är så kontaktbenägen och redan kan gå så fint i koppel. Ris går till att han konstant gnällde. Jag blev jätteförvånad, för det har jag inte märkt något av alls hemma, här kan han koppla av coollugnt. Men på kursen var det så mycket att hålla koll på att han inte alls kunde koppla av. Dels var han ju i koppel hela dagen, det är han inte van vid, och hade därmed väldigt begränsad rörelsefrihet, särskilt då vi satt inne och hade teori. Sen var det de andra hundarna, särskilt de båda på varsin sida, som drog. En kompis som var med som observatör tror att han kanske saknade Kasper. Han har ju alltid varit van att ha någon annan hund hos sig, först hos kenneln och sen här hemma. Stunderna utan Kasper har hittills varit korta. 
Nu sov han ungefär en halvtimme strax före lunch, bortsett från det var han vaken hela tiden. Och det är klart att han då blev övertrött och fick ännu svårare att koppla av. Vi måste alltså träna massor av passivitet på andra ställen än hemma.
Carinas tips är ryggsäcken med några godisar framför nosen, som man får ta del av på villkor att man slappnar av först. Ska köra det den här veckan så hoppas jag att han är mer avkopplingsbenägen nästa lördag.

Annars inledde vi med lekövningar. Där fick jag med mig att Lakrits hade svårt att komma igång och leka när han vet att jag har massor av godis i fickorna. Vi behöver träna att lek ger godis, helt klart. Höja leken som en bra belöning. Det är, förutom passivitet, vår stora läxa tills nästa vecka.  Vi ska även prova att springa som belöning (skippade det idag). 

Det var någon hund som hade kontaktproblem. Det har ju definitivt inte Lakrits, men jag tänkte på hur Kasper var som valp, så jag plitade ned även detta tips:
Ge ingen mat alls i matskålen, utan portionera ut maten genom att belöna kontakt ute på promenaden. Anette tipsade om att ger man färskfoder/mjuk mat så kan man köra med burk med skruvlock: kasta ut burken, låt hunden jaga efter den och hämta in den. Då hunden inte kan öppna burken själv söker den så småningom sig till matte och så kan de öppna burken tillsammans. Kontakten belönas då med lite mat ur burken. Så gör man om det hela tills portionen är slut, lite då och då under promenaden. Det där skulle jag ha velat att nån tipsat mej om när Kasper var liten…

När hunden spontant plockar upp saker (även sånt man inte egentligen uppskattar) ska man INTE säga Nej!, utan Bra! Släng en godis på hunden. När hunden så släpper grejen för att ta godiset byter man lätt ut det dumma. Annars kanske hunden äter upp grejen som ren försvarsmekanism. Tipset gällde särskilt labbar… 🙂

För oss med flera hundar hemma: när vi tränar, belöna passivitet hos den andra hunden. (Det gör jag redan, men det förtjänar att påpekas ändå – den andra hunden ska känna sig duktig och delaktig också.)

Koppelträning: Carina introducerade två små lätta, korta handledsryck = uppmärksamhet = godis. Lakrits går ju så urbra i koppel, så jag hade svårt att få nytta av det – tills vi passerade en annan hunds filt där det låg leksak och tuggben! Vips var han 100 fokuserad på den filten, och vips fick jag träna pimpling av liten hund. Det var ganska effektivt. Vi tränade sedan samma sak med utplacerade matskålar. Lakrits tyckte det var svårt att gå förbi, men det gick bättre och bättre. Ibland belönade jag ur handen, ibland genom att ge varsågod till skålen. Duktig plutt!
Nästa steg i koppelträning var att stanna plötsligt. Hunden skulle då stanna innan koppellängden tog slut. Hon var också noga att påpeka att det är vi som startar gåendet, inte hunden. Inget jätteproblem för oss.

Ryggsäcken: 
Ta in hunden i ryggsäcken genom att leda in den med en godis.
Lägg en liten hög med godisar framför er.
Håll händerna på hundens bringa och hindra den från att sticka fram till godiset (eller någon annanstans).
När hunden är helt lugn, plocka en godis från högen och ge hunden. Är hunden jätteduktig kan man ju ge en jackpott genom att släppa fram den till hela högen…

Anette påpekade här att jag skulle kunna testa att ligga ner med hunden på golvet för att ge mer närhet och trygghet. Det kanske skulle gå lättare att koppla av då. Får se hur träningen går i veckan, får kanske testa det, även om det blir svårare att hålla fokus på vad som sägs och anteckna om man ligger utfläkt på golvet…

Läxa till nästa lördag: (mina kommentarer i rött)
  • Belöna genom spontan kontakt (inga problem)
  • Lek i olika miljöer/situationer (trädgården, promenaden i närmiljön, Lidls parkering, Vallentuna centrum, skogen)
  • Geniövning som ges kommando (hon kallade vanlig shejping för geniövning). Lakrits kom rätt snart på att han kunde nospuffa på min knutna högerhand. Efter ett tag slutade jag belöna det, eftersom det rätt mycket liknar handtarget, som vi redan infört. Sen körde han en del med huvudvändning, vi får se vad vi får till här. Ser inte detta som något problem att få till heller. 
  • Koppelträning (inga problem)
  • Ryggsäcken (se ovan, vi behöver träna mycket passivitet)
  • Variera belöningarna – lek, spring, närsök av godis, godisträd, klappa om hunden ordentligt








The Beauty and the Beast

1 juli 2010 / / 1 kommentar

Vi börjar med the Beauty …

… och fortsätter med the Beast …

… also known as Hyenan …

Nej, de är faktiskt lika goda kålsupare båda två:

Men ibland ser de lite fredligare ut. 

Anden jag köpte på Tullgarn är rätt populär mellan varven.

Lakrits lufsar hem med en grästuva.

Lakrits 10 veckor igår

1 juli 2010 / / Kommentarer inaktiverade för Lakrits 10 veckor igår

Lakrits blev tio veckor igår. Stora killen!
Jag tycker verkligen att han ser större ut. Visserligen har han fortfarande stora labbetassar och en lång taxrygg, men jag undrar om inte proportionerna börjar ta sig lite. Måste egentligen mäta upp honom lite så jag kan se förändringen.
Träningsmässigt, då? Vi kör ju bara yttepyttekorta pass och liksom leker fram det med klicker och frivillig shejping mest, och jag tycker att det går jättebra.
Gå i trappa: uppför är inget problem längre (jag bär ändå ibland, särskilt på kvällen när han är trött). Nerför beror lite på motivationen. Det är helt klart svårare för honom rent motoriskt att gå nedåt, och ofta bär jag honom. Men det finns en kortare trappa mellan kök och vardagsrum som han allt oftare tar själv på eget initiativ om det finns något intressant därnere (matte eller Kasper ute i hagen, till exempel, som nås via vardagsrummet).
Kontakt och Sitt: kontakten har ju funnits hela tiden, och jag försöker förstärka ofta. Han sätter sig ofta spontant framför mig i samband med kontaktövningar, så då har jag passat på att klicka in frivilligt sitt också.
Jag har börjat klicka in Stå med, men jag undrar om han egentligen vet vad han blir belönad för vid de tillfällena. Det får komma när det kommer.
Stadga: han har blivit ganska duktig på att vänta på ett varsågod vid matskålen. Jag vill ha ögonkontakt innan jag ger mitt okej, och någon gång försöker han fortfarande tjuva om det tar nån sekund för mycket, men han blir klart uthålligare och uthålligare. Vi tittar också på när Kasper äter sin middagsmat (kl 18 då inte Lakrits ska ha) och i början ville han bara springa fram och försöka roffa åt sig, så jag fick hålla honom ordentligt, ofta i famnen. Nu bara håller jag honom någon meter ifrån med handen på bringan, och om han sätter sig och inte verkar alltför på kan jag till och med släppa bringan och resa mig upp och bara stå fysiskt framför och hindra honom från att komma framåt. När Kasper sedan är klar och går från skålen ger jag varsågod till Lakrits som lyckligt springer fram och extraslickar Kaspers matskål och sedan bär den i triumf till sin bädd. 🙂
Emellanåt har vi också tränat omvänt lockande med godis i knuten näve, och han kan fortfarande försöka öppna handen ibland, men inte alls med samma frenesi som tidigare. Denna övning går vidare.
Klossträning: jag upptäckte ju vid trappan att han hade en obefintlig bakdelskontroll (det kanske alla valpar har), så jag började med klossträning. Vi har kommit så långt att när jag lägger ut den skiva jag har som kloss så stiger han direkt upp med framtassarna. Ofta tar han också något steg åt vänster, men ibland kan jag behöva trigga fram det genom att själv gå lite åt höger. Han är på mycket god väg här. Jag gillar framför allt hans medvetenhet om att det är vad han själv gör som påverkar om det kommer någon belöning eller inte.
Stolpen: parallellt har jag börjat träna Stolpen, något Eva Bodfäldt har beskrivit i sin blogg. Först hade jag ingen framgång alls, han satte sig ned och tittade/nosade på handen framifrån. Han trodde nog det var en stadgeövning. Men plötsligt har det lossnat, fråga mig inte hur, men jag tror att det kanske har att göra med att vi kört klossen parallellt. Det här att röra sig åt höger för att få belöning har liksom sjunkit in hos honom. Så idag på vår lilla korta koppelträningspromenad och han råkade komma lite för långt fram stannade jag, tog en godis och gjorde en knuten stolphand. Vips kom han tillbaka och rundade stolpen in till min sida. Voilà, en godis till herrn!
Koppelgående: han är ju i grunden en naturbegåvning på detta, men jag har fått bort det mesta av försöken att gå till höger om mig eller mellan mina ben. Någon gång, om vi stannar till, kan han fortfarande köra huvudet mellan benen, så då kan vi ta något litet 360-gradersvarv eller så för att komma på rätt köl igen. Men på det hela taget går han kanonfint ungefär där jag vill ha honom. Och med god kontakt. Myspojken! Detta har ju hört till de saker jag tragglat mest med Kasper, så det är oerhört skönt att det sitter så här tidigt med Lakrits.

Han kan skälla!
Igår kväll skulle vi ut på sen kvällskissning, klockan var kanske halv tolv eller så och det var ganska mörkt för att vara juni. Jag lämnade ytterdörren öppen, men sade till Kasper att vänta innanför. Rätt var det är rusar lillen snett åt vänster, mot vårt grannhus. Och skäller högt! Klart lite skraj var han, men modig ändå.
I det läget rusar Kasper ut och förbi mig bakifrån och ska ge brorsan moraliskt stöd. Vrålskäller! Han har ju än så länge ett klart mäktigare skall än lillen. Jag insåg då att det måste vara de kattvakter som Rolf pratat om tidigare på kvällen som fortfarande satt i grannens trädgård och hoppades få tag på den katt de satts att passa.
Jag var barfota och hade ingen lust att kliva ut på det vassa gruset, så jag gick istället in och tog Kaspers visselpipa och kallade in honom. Båda hundarna kom direkt tillbaka och belönades för detta. Misstänker att kattvakterna blev minst lika rädda som hundarna över denna incident …

Koppelträning

20 juni 2010 / / Kommentarer inaktiverade för Koppelträning

Andra dagen nu som vi koppeltränar till soptunnan och tillbaka. Igår var det mest insnoning runt mina ben plus gång på höger sida. Han drog inte iallafall och all belöning var förstås på vänster sida. 
Idag gick han hur fint som helst – på höger sida! Jösses, Anita, hur gjorde du där? 😉 Det fick bli köttbullelockning på vänster sida och mot slutet av de 100 metrarna verkade han ha börjat greppa att vänster sida var mycket lönsammare. 

De börjar vänja sig

19 juni 2010 / / 1 kommentar

Nu tycker jag att båda hundarna börjar vänja sig vd varandra. Det känns som att leken (oftast) börjar bli mer balanserad, åt båda hållen. Det är lätt hänt att man tror att det är Kasper som börjar, och som härjar för mycket. Men ibland när jag kallat upp honom på sängen i köket så märker jag att det är lillen nere på golvet som triggar. Han är genast där och retas och vill ha igång Kasper igen. När det blir väl intensivt gör jag en liten kort timeout och andhämtningspaus för båda, innan de släpps igång igen. Och ibland slutar de faktiskt av sig själva.
Jag märker också att Kasper mycket uppskattar att få en egen stund med matte. Han är hur bra och uppmärksam som helst när vi går på promenad. I morse passerade vi en grusplan och stannade och tränade lite. Ryggfickan är ju så bra att jag kan ha musmatta, leksaker och targetstick med mig utan att knappt märka av det. Började med lite frivilligt spring till musmattan på kanske fem meters avstånd. Sen körde jag lite targetstick där jag försöker få honom att gå mellan mina ben, slalom vartannat steg. Men jag är nog lite klumpig själv, har ingen bra teknik för hur jag ska flytta pinnen mellan varje steg jag tar framåt, vilket givetvis hämmar Kasper och sänker hans förståelse för vad vi ska göra. Nån som lyckats riktigt bra med detta moment och kan komma med något bra tips?
Sen körde jag apport några gånger med en gummileksak, varpå vi kampade lite om den och han fick springa och hämta på lek. Sen fick han gå lös hela vägen hem och gjorde det med den äran.
Nu på förmiddagen har jag provat ut en av Kaspers avlagda selar som faktiskt sitter bra på Lakrits. Det var väldans sprattligt att sätta på den, men när den väl var på så sprang han runt utan att vara det minsta irriterad av det konstiga på kroppen. Vi var ute på gräsmattan mot de andra husen och rätt var det var kom grannhunden Simba sättandes. Han är snart sju år, så deras lek var väsentligt lugnare än med Kasper. Men det känns bra att de har träffats och bekantat sig med varandra. Sedan kom flera grannar och nästa grannes katt. Människorna ville Lakrits gärna hälsa på, men katten och han stannade kanske fem meter ifrån varann och bara stod och tittade. Sen gick katten in till sig igen. Vi lär få se mer av den, men det är en rätt cool katt, så jag tror att de kommer att kunna hantera varann bra på gårdsplanen. Husse filmade en snutt av grannträffen med sin iphone, får se om jag kan få upp den filmen senare.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑