Råkade surfa in på Hunddata idag och fick se att Lakrits blivit registrerad nu:
Ett ganska ordagrant återgivande av telefonsamtal nyligen med min mamma:
Riiing.
– Hej, jag måste ringa och varna dej. Du vet min bekant som tidigare haft flera weimaraner och nu har en labbe?
– Ja?
– Jag berättade för henne att du skulle köpa en ny hund, och då sade hon att bara det inte är en sån där jaktlabbe. De är så avmagrade, hetsiga och uppstressade. Det är väl inte en sån du ska köpa?
– Jo, just en sån ska jag köpa.
*Skratt.*
Sedan har jag – redan innan jag faktiskt köpt hunden – anmält mig till valpkurs i Eva Bodfäldts regi. Det är Carina Persson som håller den i juli, och nästa kurs skulle inte bli förrän oktober, och det kändes ju för beige. Att han inte riktigt hunnit bli 12 veckor (skiljer ett par dagar) tyckte Eva inte var något problem. Det känns bra med ett par tillfällen att få lära oss att umgås med andra små valpar av olika raser rätt tidigt. Och så gillar jag hennes pedagogik.
Sedan tycker man på VaBK att jag, eftersom jag ändå ska vara med och arbeta på klubbens utställning den 12 september och planerar att ha åtminstone Lakrits med mig där, borde ställa ut honom som junior.
– Ställa en jaktlabbe? sade jag förbluffad.
– Ja, är det nån gång de kanske har en chans att gå bra är det medan de är juniorer, tyckte folket på klubben.
Jag får fundera på det, det innebär ju egentligen ingen meransträngning eftersom vi ändå finns på plats, och det kanske vore kul att göra det en endaste gång med honom. Jag har ju faktiskt visat Kasper två gånger, så gått i ringen förut har jag, om än med annan ras. Vad säger du om det, Anita? Häpp.
Kennelmamman har hunnit med att lägga upp lite färska bilder på småvalparna. Några smakprov, fler finns på kennelns webb:
Läste tyvärr den tråkiga nyheten i Kaspers kennelblogg att hans mamma Sunna plötsligt dog igår, 6 år gammal.
Här en bild från när hon tog hand om den kull Kasper kommer från. Det är Kasper som ligger som den lilla morsgrisen närmast mamma Sunna.
De var så lika i ansiktet, hon och Kasper. Bortsett från bläsen då. Tänker mycket på er på kenneln.
Fick en fråga på en annan blogg:
”Eva, hur tror du Kasper kommer gilla lilla labbe-valpen?”
Jag tror han kommer att älska honom. Kanske lite väl mycket. Misstänker att jag får skilja dem åt emellanåt så den lille får vila. Göra nåt slags schema, kanske, där lek med Kasper blir en del, och äta, sova, socialisera, miniträna osv blir andra delar.
De få hundar som varit inne här hos oss tillsammans med Kasper har fungerat hur bra som helst. Han har (hittills) inget behov att försvara sina ben eller leksaker. Ska bli väldigt spännande att se interaktionen dem emellan, så får vi väl se var vi människor behöver gripa in och vad de klarar att reda ut själva.
Hur blir det med en ny valp? Vad ska tränas?
När man skaffar sin första hund är det så mycket nytt. Vad ska man köpa? Hur ska man potträna, socialisera, träna kontakt osv? Nu inför andra hunden har vi ju det mesta här hemma redan, och det som kan behöva kompletteringsköpas kan man ta efter hand, det känns inte som om jag behöver springa iväg och köpa en massa saker redan nu. En stor bädd finns redan. Om han sedan kvalar in att få använda den beror lite på hur bitig han blir. Inför Kasper fick jag rådet att skaffa en billig bädd av typ banankartong och kudde – för han kommer ändå att bita upp den. Han bet ingenting i sin bädd! Nu har Kasper alltså redan en stor fin typ saccosäck som han sällan använder och som istället kan bli Lakrits, så om vi behöver akutskaffa nåt annat beror egentligen på hur Lakrits hanterar denna dyra tingest. För frigolitkulor över hela huset är väl inte vad jag siktar på …
Vad vi ska träna i början har jag väl någorlunda klart för mig, och kennelmamman kommer säkert att bidra med mer. Något jag kommer att satsa mycket på är passivitetsträning. Jag trodde jag passivitetstränade en hel del med Kasper, men så här i efterhand inser jag att det borde jag lagt mycket mer krut på. Det är svårt när man är nybörjare på hund att veta hur, och hur mycket, man behöver träna något, även om man läser/får förklarat för sig vad man borde träna in.
Likaså kommer jag att vara mycket konsekventare i koppeltränandet redan från start.
Sedan har ju Lina lagt upp en mycket fin lista på valpträningssaker, som jag kan passa på att kopiera in hit:
– Kedjeträning
Och så kikar jag in hos Thorsvi, och därifrån måste jag ju också hämta en bild. Labbevalparna äter riktigt symmetriskt och fint.
Råkade besöka en gårdshundskennel på webben ikväll, och måste helt enkelt dela med mig av det jag läste hos Kitenga kennel, som för övrigt är Kaspers pappas kennel.
En gårdistik som skulle valpa råkade i trubbel, blev snittad, fick dåliga blodvärden och antibiotika. Kunde därför inte amma. Kennelns övriga gårdshundstikar stod lägre i rang och vågade inte släppa till mjölk. Så hoppet stod till gårdens rottis, som gjorde sitt nya oväntade jobb med den äran. Kika in på kennelsidan och se på rottisen som ammar de små gårdisvalparna.
Vi behöver ju verkligen träna lite mer rallylydnad inför Rimbo 30 maj. Så jag åkte till klubben ikväll och hade sån tur att hindren redan stod uppe sen en tidigare kurs. Vilken flax! Lite mekade vi om dem, men det stora jobbet var redan gjort.
Vi var fyra som tränade och eftersom Kasper gnällde där han satt fastbunden fick han vänta till sist med att starta. Jag körde med externbelöning (köttbullar i gröna skålen) och det kanske var bra. Första varvet var han i och för sig ganska nosig, men de två övriga varven hade han bra fokus på mig. Det enda var att sista skylten för mål var språngmarsch, och då drog köttbullarna så mycket att han inte höll jämna steg med mig (eller jag med honom) utan drog före. Det där skulle absolut ge poängavdrag på tävling, så jag måste tänka på att ha belöningen längre från målskylten, kanske inne i min rygga. Borde ta med mig den och testa det på torsdag.
Annars hade vi två problem: varv två var Fronten som förgjord, gjorde nog om det delmomentet tre gånger på två olika skyltar innan det satt. Varv ett och tre gick dessa skyltar å andra sidan hur bra som helst. Konstigt, får ingen logik i det. Tror inte jag betedde mig annorlunda på något sätt.
Vårt andra problem var mitt fel. Vi hade en Sitt-och-Ligg-och-Gå-runt-hunden-skylt mitt inne i en Sakta-zon, och jag glömde mig och gick för fort där. Som tur var skrek träningskompisarna, så jag sansade mig. 🙂
Imorgon är det möte inför utställningen i höst, så jag ska väl pallra mig dit och bli frivillig till någon syssla. Helst en syssla där man kan ha med liten valp i nån hage. Blir ju bra miljöträning för den lille herrn.
Och på torsdag är det rally på allmänna träningen, så då ska vi absolut dit igen.
Husse gjorde några svartvita bilder igår på valparna:
Idag var vi och kikade på de små telningarna. Ja, Kasper fick stanna hemma, men både husse, jag, lillmatte och hennes pojkvän for den timslånga vägen till Thorsvi bortåt Enköpingshållet.
Guinness kom och hälsade helt lugnt, inte det minsta orolig att vi utbölingar skulle komma och klämma för mycket och närgånget på hennes fina små valpar.
Av hanarna verkar Huvudet vara kaxigast, iallafall för tillfället. De båda gråbruna hanarna kändes rätt likvärdiga till sättet, även om Nacken charmade lite extra genom att slicka mig riktigt ren på hela vänsterhanden och sedan suga tummen en lång stund.
Även tikarna var framme och klängde och klättrade. Efter att ha varit vakna och aktiva i kanske en halvtimme föll de alla ihop av stor utmattning och låg utdrällda som kläderna i ett tonårsrum (oj då, nu ligger jag illa till, efter den liknelsen…).
Ellis, som ska bli matte till en av tikarna och redan är matte till en annan Thorsvihund, Extra, och Agnetha, matte till Thorsvihunden Kiwi, kom förbi och hälsade. Kanske inte så mycket på oss som på valparna… 🙂
Jag lämnade kvar en grön snuttefilt som Lakrits ska få ta hem med mamma- och syskondofter på, så han inte längtar ihjäl sig sen. Sen, när är det? Den 16 juni hämtas han hem till oss. Men redan dessförinnan blir det ett nytt besök den 3 juni, då har de hunnit fylla sex veckor.
Idag rapporterar kennelmamman om att det är Stora Utdrullningsdagen, det vill säga dagen då de små för första gången lyckades kravla sig över kanten till valplådan ut i stora världen. Mamma Guinness bidrog stort till detta genom att lägga sig strategiskt utanför lådan och locka med sina mjölkstinna juver. Stjäl i vanlig ordning lite bildbevis på detta historiska ögonblick:
Vänstertiken och Huvudhanen ser ut att leda ligans rymningsattack.
Kennelmamman har nu skapat en lite större omvärld för de små knytten:
Första lilla valpen har redan förstått var toan är belägen.
Vi ska åka och träffa småttingarna på söndag. Gissa på en skala hur kul det ska bli? 😀
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer