Dags att låna en ny valpbild från Thorsvi:
Här ligger de könssorterade så fint:
Rumpan (tik), Vänster (tik), Höger (tik), Ryggen (hane), Nacken (hane), Huvudet (hane)
Valparna har börjat titta nu, och har även tagit något litet stapplande steg.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: valp (sida 5 av 6)
Bolo-pads hade jag aldrig tidigare hört talas om. Men när Anita lade ut fler bilder idag på de små liven skrev hon så här:
”På bilden syns ganska tydligt att valparna har två olika svarta nyanser. Tre av dem är lite mer brungrå medan de andra tre är sotsvarta. De brungrå har även små vita fläckar i handlovarna fram, s.k. bolo-pads.”
Att de har olika nyanser har jag tyckt mig se, men har trott att det kanske berodde på kameran, infallande ljus eller blixt. Men bolo-pads? Vita fläckar på svarta labradorer? Vita fläckar i min kunskapsbank! Dags att googla:
På ett ställe har Jack Wandervyk bland annat skrivit:
”Bolo marks are named after English dual Champion Banchory Bolo, who produced this mark in many of his puppies and future generations. The mark often goes away or is hidden by black hairs when the puppy grows up. Bolo marks are notconsidered a mismark. Many Labrador breeders see them as a sign of quality. Bolo marks are also linked to an excellent coat structure.
A small white spot, stripe or patch on the chest or Bolo pads (under the feet) are very common and do not lessen the quality of a Labrador, nor indicate it is not pure bred. To the contrary. A small white spot on the chest or under the feet is NOT considered a mismark and should not be penalised. (In most yellow Labradors the white spot is hardly visible, or not visible at all.)”
Ett annat ställe nämns samma källa till fläckarna, men pratar också om chokladbruna labbar – som efter vad jag alltid hört inte ska finnas bland jaktlabradorer:
In 1916 the Labrador Club was formed in England with support from Lord Knutsford (Munden Kennel line) and Lady Lorna, Countess Howe (Banchory Labradors). Some chocolate labs are said to trace back to FC Banchory Night Light from the Banchory Kennel. He was a black dog born in 1932 in England. Night Light comes from the line of Dual Ch. Banchory Bolo (1915) who appears to be a carrier of the chocolate gene from Buccleuch Avon. Sh. Ch. Banchory Bolo was also known for carrying a trait of white hairs under the feet (Bolo pads).
Där finns det också fina bilder som beskriver hur dessa fläckar kan se ut.
Banchory Bolos öden och äventyr är en bittersöt historia från engelskt 1910-tal. Redan då fanns det folk som insåg att positiv förstärkning fungerar bättre än positivt straff.
Och så avslutningsvis en bild på småttingarna där man tydligt ser nyansskillnaderna:
Jag tycker det är supercharmigt att alla sex inte ser exakt likadana ut. Kanske beror på att jag är mer van att kika på dsg-valpar som sinsemellan ser helt olika ut.
En jämförelse med hur det såg ut i Kaspers valplåda 2007:
Kasper syns längst till vänster. Inga problem att se skillnad, fast de där är ungefär jämngamla med A2-kullen nu. Söta, va?!
Rapport från Thorsvi kennel:
Alla valpar hade igår (en vecka gamla) fördubblat sin födelsevikt.
Vilken tur att människobarn inte gör det! Vad jobbigt föräldrarna skulle få där de gick där och kånkade…
Så fick de klorna klippta också till deras förtret. Lockar med en ny bild från valplådan:
Igår hade jag tänkt åka till klubben och köra rally, men det var ingen mer som nappade. Jag blev hemma istället. Lite tråkigt, men det är så pass mycket jobb med att bygga bana att det kan vara kul att dela på det lite. Nästa vecka är det styrelsemöte, så då lär det knappast bli. Skulle ju kunna komma dit innan mötet och köra, men att sen ha Kasper med på detta maratonmöte känns ju lite synd om honom. Jaja, vi kanske tar en torsdagsträning istället.
Har snott ännu en bild på de små valparna, 6 dagar på bilden. Små söta svarta korvar…
Har nu konfererat med Anita och Lakrits stamtavlenamn kommer att bli Thorsvi Aberfeldy.
Jag kände ju inte till någon av whiskysorterna på förhand, men Aberfeldy känns coolt. Dessutom har jag i en avlägsen forntid tågluffat till bland annat Edinburgh och då gjort en bussutflykt till Stirling, som ligger några mil söder om Aberfeldy. Minns att det var vackra trakter, och alldeles särskilt minns jag en skrynklig farbror som blåste säckpipa.
Edit: Säckpipeblåsaren fanns visst i Callander, som också ligger i närheten. Var tvungen att leta reda på det gamla fotoalbumet och skanna in några av bilderna:
Den vackra sjön är Loch Katrine. Denna tågluffning ägde rum 1979, det är knappt jag vågar nämna det. Tur att man har Photoshop så man kan rädda färgerna på bilderna, de hade blivit utsatta för tidens vassa tand. Hittade en karta över trakten, som jag lånar:
Här framgår tydligt Stirling längst ned i sydost, Callander i mitten, Loch Katrine något nordväst och så vägen nordnordost som leder till Aberfeldy. Visst förstår ni att detta namn känns rätt? 🙂
Distilleriet startade 1898, vilket är en rätt ansenlig ålder. Men det kanske finns många mycket äldre, vad vet jag… Det känns också trevligt att det finns ett flertal sorter av denna ädla dryck att få tag i i Sverige, varav en i ordinarie sortiment rentav.
Ah, nu vet jag hur det uttalas också. Och här finns lite mer intressant info om distilleriets uppkomst. Nu gäller det bara att förstå vad From the Mouth of the Pheallaidh Burn (Gaelic) innebär också…
Vad gjorde man utan Internet… En burn är en bäck, och Pheallaidh verkar vara en vattenande-hövding. Jag hittade denna gamla anspelning på namnet:
The Uruisg was half-human/half-goat that haunted streams and fords. Breadalbane was specially noted for its Uruisg tribe, with every burn in that area once said to have an Uruisg. The chief of this tribe was Peallaidh whose name is preserved in Obar Pheallaidh anglicised as Aberfeldy.
I samma andetag nämndes för övrigt kelpie, som verkar ha varit en annan vattenande. På tal om hundanknytning…
Det är lite för blåsigt för att solen ska värma så där skönt som man tror när man tittar ut genom fönstret. Kasper och jag tog iallafall en skön cykeltur på en halvmil. Nu sover han sött.
A2-kullens officiella namn är klara:
Hanarna Aberfeldy Ardmore Aultmore
Tikarna Ayrshire Annandale Ardlair
Jag vet ju inte vilket hannamn just min lille får, men inget av dem känns som något man kan göra ett vardagsnamn av. Skulle vara Ardie, men nä, det får allt bli Lakrits. Kasper och Lakrits, känns som en bra kombo.
Däremot är det ju ett antal whiskysorter som nu måste jagas rätt på och provas. Hmmm, kollar på Systembolagets vanliga lista:
Aberfeldy – här finns det en 21-årig till det facila priset 875 kronor.
Ardmore och Aultmore saknas.
Alla tikar saknas också.
Går vidare till beställningssortimentet:
Här finns det fler Aberfeldy:
Aberfeldy 10-årig 1999 för 609 kronor
Aberfeldy 12-årig 1997 för 849 kronor
Aberfeldy Bourbon Cask 15-årig 1994 för 872 kronor
Aberfeldy Old Malt Cask 14-årig för 859 kronor
Aberfeldy Old Malt Cask 26-årig 1974 för 1695 kronor (ojsan!)
De andra hannamnen finns också i beställningssortimentet:
Ardmore 1993 för 655 kronor
Ardmore 13-årig 1994 för 859 kronor
Aultmore 15-årig 1992 för 699 kronor
Aultmore Natural Strength 11-årig 1989 för 797 kronor
Aultmore Provenance 11-årig 1996 för 675 kronor
Aultmore Raw Cask 18-årig 1989 för 1 099 kronor
Aultmore Sherry Cask Finish 17-årig 1989 för 928 kronor
Tikarna hittar jag fortfarande inte, men hanarna tar ju ett tag att beta sig igenom… 🙂
Annandale visar sig vara ett sydafrikanskt vin, däremot.
Kan inte låta bli att sno en söt bild från Thorsvi-bloggen. Har dock redigerat den lite i Photoshop för att göra hundarna lite mer svarta än den bruna nyans Anita fick på dem… 😉
Vet inte riktigt vad det här för en liten rackare, men hanarna är tippexmärkta på huvudet, nacken och ryggen medan tikarna är märkta på rumpan, höger och vänster.
Lånar denna bild från Thorsvis hemsida.
En av hanarna med vitmålad fläck är min lilla Lakrits!
De kommer att få officiella whiskynamn som börjar på A, så vi får väl avvakta först vad detta namn kommer att bli, innan jag bestämmer namn definitivt. Men Lakrits har satt sig ganska bra, det kanske blir hans vardagsnamn. Tjoho!
Valparna äter och växer som de ska och det känns hur härligt som helst att det gick så bra som det gjorde med både Guinness och de sex valparna. De föddes alltså den 21 april, vilket innebär att de är åtta veckor på min mammas födelsedag, en knapp vecka innan Kasper fyller tre år. Leverans lagom innan midsommar, kan det bli mer perfekt?!
Ikväll var det dags för rallyträning igen. Kom lite tidigt och hade nästan fått klart en bana när Agneta G dök upp med basenjin Thella. Vi finslipade banan tillsammans och gick en liten promenad medan några andra ekipage hade skotträning. Traktens fotbollslag hade också träning ikväll lite längre bort, så störning fick vi.
Jag körde banan tre gånger, varav jag belönade enskilda moment några gånger de första omgångarna. tredje varvet körde vi rakt igenom. Då tittade Agneta på oss och jag fick veta att det inte varit några koppelsträckningar (bra!) men att jag går lite framåtböjd. Likaså gjorde vi någon stegmiss vid skylten 1 steg-stopp-2 steg-stopp-3 steg-stopp. Hon trodde absolut vi skulle klara oss om det varit tävling. Kanonbesked! Jag får försöka komma ihåg att sträcka lite mer på mig och så får vi träna 3-stegsskylten lite extra nu.
Thella är följsam men lättstörd. Hon får koncentrationssvackor när hon får syn på någon annan hund eller människa. De ska därför inte tävla än utan träna lite mer först.
Nu när jag kom hem läser jag på Thorsvi-bloggen att Guinness har valpat. Det blev en akut historia med två döda tikar, men också tre + tre levande puppies. Därmed vet jag ännu inte om det räcker till någon valp till mig, utan jag får vänta och höra imorgon. Usch, vad jobbigt! Vill såklart ha en, har ingen reservplan om det inte blir så.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer