Skogsstjärnas hundblogg

Det är så skönt att hitta Lakrits sträckandes yrvaket på sig bortifrån skohörnan när man kommer hem efter promenad med Kasper. Det betyder ju att han kan koppla av trots att vi gått iväg. Att han ligger just vid skohyllan kan ju låta oroväckande, men det är en sval plats nära dörren, och så har han koll när vi kommer hem igen. Och han kanske flyttar en sko, kanske till och med biter lite i den innan han somnar. Men bortsett från Saras tunna sommarskor (som jag sagt till henne att flytta undan) är skorna där av kraftigare typ och han har inte demolerat någon. (Mer än då några tandavtryck i just Saras tunna skinnskor.)
Vi är uppe i ungefär en halvtimmes frånvaro nu. Jag har inte tagit tid exakt, för eftersom han möter oss på ett så avslappnat sätt känner jag att även jag kan gå/cykla mer avslappnat på Kaspers och min tur och inte hela tiden tänka på att vi måste skynda hem till Lakrits. Jätteskönt!