Jag gick ju valpkurs för Carina Persson nyligen och hon tipsade då om att använda handtarget för inkallning (gjorde jag redan) men också samma signal i en massa olika andra vinklar, inklusive uppifrån, och med båda händerna. Istället använde hon knuten hand i betydelsen Stopp. Hon hade gjort det till en rolig lek med sin hund: två knutna händer = stopp, öppna ena handen så hunden får dunka nosen där. Vilken hand öppnas nästa gång?
Så långt allt väl. Men nu börjar jag fundera ett steg till. Jag ska ju använda Lakrits till apporterings- och jaktträning och behöver då en fungerande stoppsignal på avstånd, likaså andra dirigeringssignaler. Kommer hunden verkligen att kunna skilja på en öppen och en knuten hand på långa avstånd? Eller borde jag tänka annorlunda med den här typen av signaler redan nu som valp med tanke på framtiden?
Tina och jag diskuterade detta lite igår, och jag ställde ungefär denna fråga nu till Eva Bodfäldt eftersom hon tränar apporterig och jakt med Zakk. 
Eva svarade nästan omgånde 🙂 och sade då att hon fått problem med att Zakk ville närma sig när hon använde öppen hand i sido- och uttecken. För henne upphörde det när hon begränsade sig till att använda handtargeten nedanför midjehöjd. Hon menar att jag som ett alternativ kan använda vitt papper eller näsduk vid dirigeringen. Tina var igår negativ till att använda specialgrejer till dirigering (du får gärna utveckla varför, vi diskuterade inte det så ingående) men jag vet också att Märta är jättenöjd med sin slaskrensare. Som jag ser det är väl nackdelen att ju fler prylar desto större risk att man glömmer nåt hemma. Annars verkar slaskrensaren smart, billig och greppvänlig också.
Nu vill jag alltså ha in synpunkter på detta! Alla ni som jobbat ett tag med dirigering redan, hjälp mig att inte måla in mig i något dumt hörn med handtecknen. Man kan ju lära om, men bättre lära ut rätt från början.