Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: kloklippning

Midsommarträning

På förmiddagen tyckte jag det var dags för lite trappträning med Lakrits. Han går uppför vår klinkertrappa, men inte nerför. Han går varken upp- eller nerför vår trätrappa som saknar bakstycken. Möjligen har han någon gång gått uppför den, men inte regelmässigt. Jag har gett honom lite respit eftersom han varit lite klumpig i rörelserna, men nu har han lekt upp sig så mycket med Kasper och börjar bli smidig, så nu var det dags.

Jag valde trätrappan, som egentligen är enklare att gå i, om än kanske lite läskig på grund av att man ser igenom. Jag körde med lockametoden kombinerat med att klicka för minsta tassrörelse i rätt riktning. Att få honom att gå uppför till första trappavsatsen tog kanske en köttbulle. Det var betydligt knepigare att gå nerför.

Några köttbullar senare var han nere. Vi pratar om kanske åtta trappsteg. De sista trappstegen blev lite ramliga, antagligen för att han blev så glad att se det fasta golvet. Efter det blev det vila, så får vi återuppta tränandet av trappgång senare igen.

Därefter blev det Kaspers tur att träna. Jag håller på att introducera ett Cotech multiverktyg i hans liv. Han tycker verkligen illa om kloklippning, så jag har bestämt mig för att se om vi kan få till en rationell slipning istället. Har läst om andra som kör med multiverktyg till sina hundar och hittade denna Cotech billigt på Clas Ohlson. Den har böjlig axel så man slipper sitta med själva motorn intill hunden, utan kan koncentrera sig på tassarna och slipningen.

Här ser man hur jag hängt upp maskinen i lampan och bara har sliptrissan med axel i handen.

Det hela går ganska bra, bara jag inte kör för länge i stöten. Maskinen går att variera varvtalet på, så på enklare klor kör jag högre varvtal (effektivare) och om Kasper börjar knorra sänker jag varvtalet och fortsätter med mindre vibrationer.

Efter lunch tog vi bilen ett par km till en grusväg och tog en långsam promenad, Kasper i flexi och Lakrits lös. Särskilt Kasper uppskattade skogsturen mycket. Lakrits blev varm och trött, så vi vände relativt snart efter att ha vilat lite vid en bänk. Emellanåt bar jag honom också. Han och jag tog också en kort runda ut i snårig terräng, och han hängde med förvånansvärt bra för att vara så liten.

Själv fick jag mina nya gummistövlar premiärtestade. Det var torrare i skogen än vi trodde efter störtskuren på morgonen, men jag kunde iallafall konstatera att stövlarna är helt okej att gå i. Rätt varma, men hellre det än såna där iskalla gummistövlar jag minns från barndomen. Egentligen är jag ju ingen gummistövelsmänniska.

Sedan tog Lakrits och jag bilen hem själva. På ditresan satt jag bak med hundarna, men nu fick Lakrits alltså åka ensam bak. Husse och Kasper ville gå hem i det sköna vädret. Ett bra beslut, det hade jag gärna själv velat. Men att testa ensambilkörning var ju också bra. Lakrits var ganska trött efter grusvägspromenaden, och gnällde bara ytterst lite. Det bådar mycket gott.

Kallt idag

Det härliga vårvädret har backat lite. Igår cyklade Kasper och jag en sväng, och det räckte med bara en fleecetröja på sig.
Lite senare står kloklippning på programmet, men det vet inte Kasper ännu.

Kasper blir nyårsfin

Inför jul var det baddags. Inga problem med det. Skönt. Man stoppar honom i badkaret, ser till att duschstrilen är fin och ljummen. Sen är det bara att duscha på. På med lite schampo (med whitening) när han är blöt. Vid det laget har han i allmänhet hunnit ställa sig på bakbenen mot badkarskanten, men där står han sen snällt hela tiden. Schamponera in, sen duscha av allt ordentligt.
Praktiskt är ju sen om man redan innan man började kom ihåg att ta fram en handduk, så kan man frottera bort värsta fukten innan man släpper ut honom på golvet. Dörren stängd! Har börjat säga Skaka! samtidigt som han skakar av sig vattnet i förhoppning att kunna få det till ett kommando så småningom. Har ju ingen klicker i det här läget (tillräckligt mycket grejer att hålla reda på ändå), men förhoppningsvis nöts det in precis som Kissa gjorde tidigare.

Nu var det då klodags igen inför nyår. Det har ju varit ett stort problem. Lite har han vant sig vid klotången genom att få bita fritt i den, vi har kletat leverpastej på den som han har fått slicka av, vi har klickat bredvid och gett godis för varje klick. Bakbenen har väl gått skapligt, men fram har det varit illskrik och kaotiskt sprattel. Har försökt att klicka in kloklippandet, men det har inte heller varit en jättehit. Så idag kom genombrottet!
Sambon höll honom med halsband på, så han inte tappade greppet. Han tog på sig handskar och nu höll han ena handen över ögonen på Kasper och fick honom att sitta lugnt. Jag klippte ena baktassen – inga problem. Vi matade med massor av leverpastej. Sen handen för ögonen och nästa tass. Lika lugnt nu. Och så framtassarna. Leverpastej. Nästa framtass. Leverpastej och klart. Inget sprattel, inget skrik, ingen avgrundsdjup förtvivlan! Det hjälpte att bara inte behöva titta på tången. Så enkel lösningen kan vara ibland.