Första soliga dagen på bra länge passade vi på att träna. Från vänster: Wiggo, Aya, Lakrits, Cheysie och Mixa.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: träning (sida 2 av 10)
Så var det äntligen dags igen. Fjärde året i följd har jag deltagit med Lakrits på Thorsvis årliga kennelträff. Alla fyra åren har vi varit på samma ställe och man börjar kunna alla rutinerna nu. Alla fyra åren har det också varit lika trevligt att träffa alla förare och hundar, och inte minst de duktiga instruktörerna.
Matmässigt gick det väl någorlunda även om lasagne var en omöjlig ekvation – visst, man kan peta bort plattorna, men mjölet i bechamelsåsen är det svårt att sila bort. Det kändes lite i magen nästa dag, men sen blev det bättre med fisk, grillat och kyckling.
I år var vi i den grupp som skulle ha Kicki Pilenås som instruktör, och Sara hade genom en bonde fixat fin mark en bit upp från campingen. Under helgen plitade jag ner lite anteckningar på telefonen, har förtydligat dem lite, men de kan möjligen för den oinvigde te sig aningen kryptiska på vissa ställen.
Lördag förmiddag
Fotgående
- Kasta markering, gärna med skott
- Gå mot den kastade markeringen
- Vänd och gå tillbaka, vänd flera gånger efter behov.
- Skicka på en annan redan utlagd när du är nöjd att hunden går fint fot
Triangel – stadgeövning
- Stå i triangel. Kasta ut en markering
- Ta in den med första främre hunden
- Kasta igen
- Kastaren försöker locka hunden att knalla genom olika skicka-kommandon
- Skicka en bakre hund istället för den främre att hämta markeringen
- Byt position så alla kör alla positioner i triangeln
Lacke, som normalt är så stadig, knallade på denna övning vid Kickis kanske fjärde lockande!
Stadga i linje
- Gå i linje
- Stanna hela linjen
- 1 förare lämnar hunden
- Alla går vidare
- Skott o kast bakåt bakom den sittande hunden
- Hundlösa föraren blåser inkallning i farten utan vända sig om
- Om det går bra:
- Vänd om och låt hämta apporten
- Om det inte går bra:
- Upprepa. Stanna linjen och upprepa. Vänd dig om och upprepa.
Lacke kom direkt på första signalen. 😉
Lördag eftermiddag
Triangel med pinnar
- Gå med hunden runt och kasta dummies till 2 pinnar. Stå vid 1 och skicka. Gå halvvägs till 2 och kasta ut till 1. Gå till 2 och skicka till 3. Gör 1 varv.
- Ha en liten dold dummy i mitten också.
- Skicka halvvägs och blås stopp.
- Vinkla vänster och blås stopp. Stoppa igen i mitten och närsök. Nästa gång blås stopp och skicka till vänstra stolpen.
- I något skede tidigare kasta störningddummie långt åt höger.
- Sist hämta in en rak.
- Försvåra med terräng och avstånd.
Närsöksignal
Kicki kör närsöksignal endast på därsök. På riktigt nära håll kör hon stopp sen endast tecken.
Det finns en poäng att ha sökord nära och pipa på distans. Tänka på det. Lära om?
Lära ung hund dirigering
- Lägg ut öppet och gå jättelångt, skicka med Ut
- Nästa steg – testa om hunden kan kommandot:
- Lägg dolt kort. Skicka på Ut. Belöningen kommer direkt om hunden går iväg.
- Sen kasta synlig åt sidan men låt hunden gå rakt.
- Skicka snett som triangel.
Övning i skogsbacken
Skicka på närsök. När hunden sökt ordentligt länge, blås stopp. Kasta störning. Fortsätt närsök. Hunden ska jobba intensiv och länge i samma område.
Lakrits och jag passade på att bada på kvällen före middagen. Ljummet vatten, helt underbart!
Tips på kvällen
Myggmaskin Thermacell Jula ca 350 kr. Gaspatroner o papper 69 kr för 4.
Söndag förmiddag
Markering
- Göra hunden självsäker
- Kasta till bra referenspunkt
- Men se till att det är svår terräng där den landat
- Göra hunden trygg och självsäker på vad den sett
- Om inte hittar snabbt: kalla in, särskilt om det blir sök i breddled.
Det här är en övning för oss. Lacke stannade och frågade första gången! Det har aldrig hänt förut på en markering vad jag kan minnas. 🙁 Andra gången hade han fint fokus vid markeringen, men väl därute vidgade han sökområdet för snabbt. Kicki tyckte att det ser ut som han har bra koll på var markeringen hamnar, men om han inte ser den visuellt direkt så ger han upp för snabbt. Hon tyckte jag ska låta honom få jaga mer fritt och självständigt och inte hjälpa honom (det brukar jag ju inte, men vi har ju varit på några WT nyligen då jag såklart ryckt in och styrt; kanske är det detta som ligger bakom?).
Längst bort skymtar våra ryggsäckar. På denna sida hamnade de första dirigeringarna.
Vår linje.
Nästa linje. Bortanför dem kastade de dirigeringar vi skulle ta in.
Vi ställde upp fyra i linje åt ena hållet och en bit bort fyra i linje vända mot oss.
Sedan vände vi oss om och fick 4 dummies kastade bakom oss av John.
Vi vände tillbaka och Kicki kastade varsin enkelmarkering mot mitten som vi hämtade in direkt, bara för uppvittring av marken och lite störning.
Därefter stod vi stilla medan den andra linjen skickade sina hundar mellan oss för att ta in dummisarna som låg bakom oss.
Därefter gjordes samma sak för vår linje (kast bortom andra linjen, kast i mitten med intag).
Jag körde som tvåa i min linje och riktade snett åt vänster. Stopp och höger. Jag blåste närsök med utsträckt vänsterhand, men insåg att Lakrits inte såg eftersom Katarina stod mitt för, så jag blåste stopp och flyttade mig längre åt vänster, sedan Närsök igen. Detta tyckte Kicki sedan var onödigt och hon såg det som ett bevis på att jag detaljstyrde honom för mycket.
Söndag eftermiddag
Det var ju kokhett, så på eftermiddagen stannade vi kvar vid campingen nära vattnet.
7 på linje i rad
7 stod på linje bakom varandra med varsin apport och nr 8 sade vilket/vilka nr som skulle kasta. Kicki stod bakom 8 och pekade riktning. Detta var utmed vattnet och vissa apporter hamnade i vattnet.
Jag kastade osedvanligt kasst. 🙁
Jag valde 7 och 2. Lakrits missade nr 2 upp mot land så jag fick dirigera honom där. Blev omständligt pga ett stenblock som apporten hamnat bakom.
Nr 7 i vattnet hade han sett och såg konfident ut när han riktades mot den. Men när han kom ut i området syntes den inte, den hade hamnat bakom den enda stenen. Man kunde tro att han skulle dragit sig till den stenen, men icke. Han började åter söka större, ostrukturerat, precis som på fm. Kicki tror det beror på att jag detaljstyrt honom för mycket mot rätt plats och han ger upp för snabbt om han inte ser den istället för att lite på sin minnesbild och ligga i.
Linje med byte av skickställe
Sista övningen gick vi i linje där nr 1 till vänster fick se en markering av Kicki, byta plats till andra änden av linjen, se en ny markering längre bort av John. Denna skulle tas direkt varpå den första skulle tas från det nya stället.
Lakrits fick en jättelätt markering från John, varpå jag kollade om han hade koll på den första. Jag tyckte han riktade in sig rätt och skickade som markering. Men då sprang han en sväng tillbaka till ursprungsplatsen och sen snett ut som han sett kastet. Men för kort. Jag blåste stopp. Sen tog han inte mitt Back, utan jag gick ut och korrigerade honom tillbaka. Han tog inte heller mitt Höger närsök utan tolkade det som Närsök där han stod. Helgens sämsta övning för vår del – och det avslutade vi med.
Har litegrann att fundera på nu. Om man kan omsätta markeringsarbetet till sökarbete? Det är ju också självständigt arbete. Måste nog jobba mer med de självständiga bitarna ett tag framöver.
Delar av träningsgruppen åkte idag till Suzi för att träna vatten på nytt ställe. Nytt för mig iallafall, Mona hade varit där någon gång och Annika är väl där emellanåt eftersom det är Cheysies kennel.
Vi började med att hälsa på ursöta, svårfotograferade, spanielvalpar som snart är 7 veckor gamla.
Sedan åkte vi ner till sjön och möttes av den otroligt goda doften av nytjärad båt.
Vi bestämde oss för att göra två dirigeringsställen på andra sidan viken, ett nästan rakt mitt emot oss och ett snett över nästan framme vid udden. Annika rodde över med höglöpande Cheysie och sköt och kastade så våra hundar såg. Sedan väntade hon kvar där medan vi skickade.
Jag började med Lakrits och han simmade bra över, men drog sig lite åt vänster. Där var naturen med oss och det var en så brant klippa att hunden inte fick utdelning där utan lätt tog en högerdirigering tills han kommit fram till en lättare uppgång.
Långt borta anas båten. Där fick Lakrits tag på en dummy uppe på land med det samma, men sen riktades hans uppmärksamhet helt på båten och inte på att simma tillbaka till mig. Kan det möjligen ha varit Cheysies härliga doft som lockade? Jag blåste inkallning som han som tur var lydde.
Resten tog in dummies där (förutom Annika som lämnade den till senare) och sen rodde Annika bort till ställe två och lade två dummies åt oss var där.
Lakrits tittar uppmärksamt på detta intressanta.
Annika kom tillbaka till oss och vi fikade lite medan vi diskuterade upplägget. Vi bestämde oss för att flytta lite på oss och ta varsin rak dirigering först innan vi så sköt markeringsapporter mer åt vänster bland näckrosor och vass. Tanken var sedan att ta en ny dirigering efter markeringarna, som en störning åt vänster. Men då hade klockan blivit så mycket att Mona och jag blev tvungna att åka hemåt.
Lakrits första dirigering gick väl skapligt ändå. Han gick ut lite krokigt, och drog sig lite åt vänster, men var styrbar till rätt ställe. Där var det lite brant att klättra upp, men han grejade mitt Upp och hittade en apport.
Avslutningsvis tog vi en dubbel skottmarkering, och det gillades. Vilka härliga ihopp han gjorde för att beslutsamt simma ut och bärga in den första som låg ute på blankvattnet. Nummer två hade han glömt bort lite, så jag fick styra honom när han hamnat uppenbart för långt ut åt höger. Jag såg varken apport eller hund mot vasskanten men blåste närsök när jag bedömde att han var ungefär rätt, och fick snart rapport om att han var på ingång med den i munnen.
Tack för bra träning! Nästa gång hoppas jag vi har tid att stanna längre på denna trevliga plats!
Foto: Anita Weinius. Acke sitter längst fram med flämtande tunga, Lakrits strax bakom och Kasper i bakgrunden.
Anita och jag hade bestämt oss för att träffas och träna, så vi möttes på Strawberry Fields. Jag hade med apportkastaren och hon några vilt.
Vi började med att lägga ut två dirigeringsställen som båda hundarna fick titta på och sen gick vi runt till andra sidan stora diket. Anita lade ut sin kanin och de två änderna på den öppna marken bortom en trädridå på andra sidan ängen. Sen fick de ligga till sig lite medan vi började med några skjutna markeringar över diket. Först två rätt korta canvas för att kolla av läget. Jo, de var rätt lätta. Vi bytte då till ägg och Acke fick en snett över diket som han klarade bra. Jag skulle göra motsvarande till Lakrits, men den åkte iväg nåt så attans långt trots samma typ av ammunition. Han började leta för kort, ungefär där Ackes hade hamnat, och jag hoppades att han skulle söka sig ut av sig själv. Det gjorde han, men inte tillräckligt, utan han började istället att vidga området mer åt sidorna. Jag började blåsa, men han var osedvanligt olyhörd på mina signaler, så till sist fick han komma hela vägen in och så tog jag om det hela som en ren dirigering. Det krävdes ett par blås nu också, men det gick bättre, och till sist fann han den. Den måste varit bra över hundra meter ut.
Sen skulle Acke ta in en dirigering, men vek ideligen av vänster åt det gamla markeringsområdet. Vi löste upp det hela genom att jag tomsköt med riktning bort mot dirigeringsapporterna och då var det som det ramlade ner en peng. Han sprang jättefint rakt ut och plockade in den. Antagligen såg han då att det låg en till där, för när Anita sedan skulle dirigera till nästa apport en bit åt höger sprang han tillbaka till ställe 1 och tog in den apporten också. Jaja, shit happens. 🙂 Lakrits fick nu ta in en av de kvarvarande, sen lämnade vi tills vidare den andra och gick bort till söket. Acke tog in vilten i rask takt men droppade dem för tidigt. Jag tipsade Anita om att fortsätta backa mer än hon gjorde, och se på sjutton: den sista fick hon i handen! Bra där, att fortsätta backa ängen runt om så behövs, tills han trycker in den i handen, tror jag är receptet till framgång här. Och så en gigantbelöning när den väl sitter där i handen!
Anita lade ut vilten på nytt åt Lakrits, men då såg han så taggad ut att vi bröt för fika innan han fick ta in dem. De kom sen in bra, men det slog mej att han åter använde ängen framför trädridån som springyta. Nu hade han iofs sett att Anita försvann in bakom träden, men jag ska akta mej där i framtiden. Bättre att lämna minst en framför träden också till honom.
På tillbakavägen lade Anita ut en dummy synligt på andra sidan lilla diket medan jag skickade Lakrits på långt håll över lilldiket bort till skogskanten. Efter en högerblåsning där han var utom synhåll för mig satt den som en smäck. Mycket nöjd med honom där.
Acke fick ta in den sista dirigeringen på rätt långt håll medan jag plockade in snitslarna. Det blev en prima träning!
Sen råkade jag ut för värsta otrevliga äventyret. Jag passade på att åka bort till Arninge för att köpa en tigersåg när jag ändå var i trakten. Jag satte upp bakluckan med på Tullgarn nyinköpta 50 cm långa ventilationskroken. När jag kom ut igen och skulle låsa upp bakluckan hade kroken fastnat i låset! 🙁
Jag åkte bort till Statoilmacken och de provade att spruta 5-56 på låset, men det hjälpte inte. Det verkade vara ett mekaniskt fel. En smällvarm söndag. Och hundarna i buren. Jag åkte hemåt utan minsta sikt i backspegeln och funderade intensivt på vad jag skulle ta mig till. Kanske min närmaste granne, grävmaskinisten Lasse, kunde veta nån råd? Åkte upp på deras uppfart och som tur var var han hemma. Jag förklarade den prekära situationen, och eftersom de har schäfer fattade han ju direkt att hundarna inte kunde vara kvar därinne i bilen så länge. Ännu bättre var att han fattade vad som var felet. Det var kroken som var felvinklad och därför inte passade i låset, utan spärrade mekanismen. Han tryckte till med handkraft och lyckades böja kroken så den fick en annan vinkel. Och vips gick det att öppna bakluckan. Sen tog han kroken till sin verkstad och böjde lite till så den nu har en mycket bättre form som passar min backlucka. Vad tacksam jag är! Så Sara och Ellis, som också köpte samma krok, kolla med era bilar att det verkligen funkar innan ni hamnar i samma situation som jag! Puh.
Igår åkte jag till Unsta och hade förmånen att få träna med Katarina, Sara och Mia. Vi körde lite blandat, mest markeringar med olika knepigheter och därefter några dirigeringar. Den här gången kändes Lakrits mycket mer som vanligt, alert och villig att göra sitt bästa. Inte en massa oro, pinkningar osv.
Här gjorde vi en dubbelmarkering i linje.
Lakrits var duktig. Ena dirigeringen blev lite omständlig och Katarina tipsade om att jag kunnat skicka lite mer åt höger med tanke på vinden och att han springer så rakt och fint. Då hade han kunnat få vittring på den direkt. Jag tar till mig att inte glömma bort vinden framöver.
På hemvägen stannade jag förbi hos Elisabet och diskuterade rallytävlingen och sekretariatsuppgifterna som väntar om några veckor.
Idag tog jag så tag i vår rallyträning igen i trädgården. Har äntligen fått fram både Lakrits halsband och Kaspers valpkoppel, båda oundgängliga i rallysammanhang. Började med Kasper och tycker att han gick riktigt fint. Han har såklart svårt att ligga ända ner, men bortsett från det så kändes det bra.
Lakrits var härnäst och han är ju inte lika van vid alla vändningar hit och dit, framför osv. Men det gick skapligt ändå, inte för att han tränat så mycket rally, utan för att han är så följsam. Det han har svårt för är Stå. Det ska jag specialträna inne en del nu framöver så hoppas vi att det sitter till tävlingen.
Det var jättebra WT-träning igår. Om det allmänna upplägget skrev Annika så bra, så jag bara länkar till det:
http://thorsvimackmyra.wordpress.com/2014/03/30/wt-traning-igen/
För Lakrits del hände det en massa tokiga saker, inte så mycket själva markeringarna och dirigeringarna och tecknen, utan framför allt okoncentration, pinkningar, några steg fram vid en dubbelmarkering, till och med en bajsning. Håller på att fundera en del kring detta. Sen hade jag glömt ta på mig WT-mössan, men det får jag skärpa till mig på tills nästa gång och blåsa snabbare osv. Lacke kan betydligt bättre än vad vi visade igår. Får bli nästa gång. Hoppas jag.
Åsa tog några fina bilder, lägger upp dem på oss här.
Station 5 var listigt gjord i ökl: ungefär mitt i bild skymtar en snitsel vid en en strax till höger om en sten. Där låg en dirigering. Innan jag skickade kastades det en markering nästan rakt bakom, så jag var beredd med stoppsignalen som han tog bra. Sen blev det ändå lite svårt att hitta dirigeringsapporten då han inte hamnade rätt i vind. När vi så skulle ta in markeringen hade han nog glömt av den lite och det tog alltför lång tid, så vi nollade den delen.
Skiftbyte: Jörgen (kastare), jag (skytt) och Sara (domare, inte med i bild) tog över ruta 4–5 efter att Åsa, Peter och Annika (i mitten av bilden; tidigare kastare) skött dessa funktioner för halva gänget. Nu var det deras tur att starta sina hundar.
Det var skönt att bara behöva åka ett par kilometer från torpet till dagens träning hos Mona. Hon hade förberett med två dolda dirigeringsställen med fem apporter i varje. De låg med ganska spetsig vinkel till varandra och Lakrits drog ut längre åt höger än jag tänkt när han skulle ta den vänstra först. Fick jobba lite för att han inte skulle ta den högra som han fått vittring på (vind snett bakifrån höger), men han lydde och jag fick hem den vänstra.
Sen visste jag ju att han visste exakt var det högra området fanns, men ändå höll jag på att schabbla bort det. Jag fick felaktigt för mig att den högra snitseln var den vänstra (områdena såg ganska lika ut med granar i fonden) och trots att han sprang spikrakt på tvärblåste jag honom till stopp rakt framför målet. De andra berättade för mig hur dum jag var, så jag blåste bara en närsöksignal och så var det klart. 🙂
De andra hade lite fåglar med sig, så det lades ut ett sök med sex vilt. Åt andra hållet sköt vi en dubbelmarkering med min apportkastare. Den första sköts när sökhunden var på väg in med sitt tredje vilt och två hundar fick sedan ta in varsin markeringsapport. Vissa studsade på träden, vilket gjorde det hela lite lurigare.
Markeringarna tog Lakrits i princip bra (även om han bytte område när han inte hittade tvåan meddetsamma och istället mindes var ettan fanns; lämnade kluriga tvåan till Cheysie som ju snabbt spikade den), men på söket var han väldigt storsprungen. Han fick dock in alla vilt utan problem och visade inga tuggtendenser. Det enda var duvan som kom in sist och som gärna hade behållit för sig själv. Bytte den mot godis. En domare skulle inte gillat hur han liksom in i det sista behöll ena vingen kvar i munnen. Mer träning där.
Vi avslutade med att två stod och kastade kråka/duva efter pistolskott medan de andra skickade sina hundar. Skott två sköts när hund 1 var på ingång. Inga problem där, mer än med den trilskandes pistolen. Hundarna skötte sig dock utmärkt.
Tack för ett välbehövligt avbrott mitt i all flyttstress!
Annika ska snart starta b-prov i ekl igen där det tydligen kommer att vankas en walkup, och ville få ett genrep dessförinnan. Vi var fyra hundar som möttes på fältet och körde tre i linje med en skytt/kastare på sidan enligt Jens modell.
Mona och Mixa.
Annika och Ulrika sköter den knepiga logistiken med Cheysie och Aya på spaning bredvid.
Det var fullt schå att hålla ordning på alla attiraljer när man gick i kanten: en hund som skulle gå fot, en laddad startpistol att skjuta med, en dummy att kasta bakåt därefter, en boll att lägga ut i linjen efter att dummien hämtats in, en laddad apportkastare att skjuta med framåt så att en annan hund i linjen fick ta in den medan den tredje linjehunden fick vara passiv. Och så en massa mer grejer över axeln att ha redo till nästa ekipage.
Jaja, allt gick inte perfekt, bland annat på grund av mitt taffliga kastande med vänsterhanden. Men med lite övning kanske vi får till denna träning. Själva övningen i sig är jättebra med en massa moment inbakade i samma svep, så vi får fila vidare på själva utförandet.
Det hände så mycket under Bispgårdenveckan att jag inte förmår redogöra för allt här. Ett fåtal nerdykningar och lite mobilbilder får det bli. Vi hade Paul Toal och Phil Garton som instruktörer.
- Måste få till en bättre signal för att flytta närsök åt sidan och inåt.
- Linjetag: vilket slags linjetag vill jag träna? Medvind, motvind osv?
- Vid tveksamt linjetag: fejkkast
- Spanielsignal vid närsök för att få flyt: kalla tillbaka utan stopp ger flyt.
- Släpspårsträning (löpor) behövs. Gärna flera medhjälpare så dragaren kan vara dold.
- Närsök med plastband så föraren får en tydlig gräns.
- Walkup: Träna helomvändningar vänster/höger. Ta ut riktmärken i horisonten. Träna hunden att i luften hitta både höga och låga markeringar.
- Vatten: träna gränser separat – olika hinder.
- Roliga vattenövningar som bygger säkerhet.
- Träna vatten: skicka Över, inte Ut. Enligt Phil ska 80 % av vattenträningen gå över vattnet.
Ett litet fotogalleri från veckan i Bispgården.
Avslutar med att berätta att vi blev 6:a på vårt första WT i öppen klass och att vi kom till slutomgången i mock trial, dock oplacerade där. Mycket nöjd med båda dessa insatser från Lackemannen!
Rolf har lagt upp bilder från ett träningspass med Bolly. Ser bra ut även i iPad och iPhone.
Du får fritt använda bilderna på din blogg och liknande.
Kontakta mig eller Rolf om du vill beställa papperskopior. Vissa bilder kan fås i upp till 50 × 70. Alla går nog att få i typ a4-format. Priset beror på förstås storleken. Och så vill Rolf ha ett symboliskt arvode.
Kolla prislistan på crimson.se.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer