Skogsstjärnas hundblogg

Vi skulle ta en kort promenad upp till affären och köpa lite mjölk. Kasper slapp tratten i utbyte mot täcket, men ville ändå inte hänga med uppför backen. Vi har kanske 600 meters uppförsbacke till lilla Ica och det var jobbigt att dra honom upp… De tio kilona blev snarast till trettio. En kort bit lyckades jag lura honom att det var kul att springa, men det var det lilla, det. Snörboll? Blä. Godis i snön? Men kom igen, morsan.
Efter snabbisen in i butiken upptäckte jag att han fått sällskap därute av en annan hund knappt två meter bort. Han satt ändå osedvanligt lugnt vid sin plats, brydde sig inte om den andra hunden. Inte likt Kasper. På tillbakavägen, när han upptäckte att vi skulle gå samma väg tillbaka och ingen omväg, började svansen att vifta för första gången.
Men du kan väl kissa, åtminstone? tyckte jag. Först då lyfte han benet. Han kissade ordentligt. Det var som att han aldrig ens tänkt tanken på uppvägen, ute i den hemska, kalla snön.
Sen gick han glatt i hängande koppel nerför hela backen och var riktigt glad att komma hem igen.
Nu är han utan tratt på prov, så får vi se hur det går. Huden är lite rödare efter den lilla utflykten än den var innan.

Idag har det röda lagt sig. Han fick en ny smörjning med aloe vera gel och får behålla tratten på åtminstone under förmiddagen. Vi var ute på en kort kissning, men det är -10 och Kasper tyckte inte alls att det var kul, så promenaden blev kortare än tänkt.

Nu har Kasper blivit av med sin fåntratt. Såren har läkt jättefint och jag kan inte se hur han skulle kunna slicka upp något längre. Dessutom har han ibland nått att slicka även med tratt… Vådan av en ganska lång hund med smidig kropp.
Grått ute, men det känns ändå lite vårlikt med snön som smälter fort. Husse ska prova att cykla en kortare runda med Kasper idag. Det går nog, cykelvägarna verkar vara isfria nu.

Åkte iväg till lite nya områden idag och njöt av solskenet.

Kasper i tratten

Tratten hindrade inte att en brant backe kunde utnyttjas till lite intervallträning: