Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: därsök

Kurs för Keith Mathews 7–8 maj 2016

9 maj 2016 / / 1 kommentar

Vi höll till på Lilla Träskaten och varvade korta teoripass med en bunt övningar under två dagar. Hett var det på årets första sommardagar, och Kasper bodde i husvagnen medan Lakrits och jag kursade.

skuggovning-1

Keith står och tittar på första övningen.

Vi började på ett fält och längst bort i skuggan (ca 100 m) låg en dold dirigering. Det gick ett störningskast till vänster kl 10. En och en skickade vi ut till denna medan övriga stod dolda. Syftet var att Keith skulle se var i träningen vi stod med hunden. Det gick rätt bra för Lakrits, men sedan gick vi igenom hur Keith bygger upp detta successivt med ett tiominuterspass. Jag såg tydligt hur Lakrits sprang med bättre schvung och säkerhet mot slutet, även om vi lyckades även första gången. Så här var övningen uppbyggd:

  1. Gå en rak linje och lägg ut dirigeringen tillsammans med hunden. Gå rak linje tillbaka. Skicka.
  2. Ut igen. Låt denna gång hunden sitta kvar och titta. Skott och störningskast klockan 10. Skicka på dirigeringen.
  3. Ut igen. Låt hunden sitta och titta igen. Skicka. Skott och kast under skicket.
  4. Försvåring: samma som nr 3, men ytterligare ett skott och kast närmare målet. Detta kräver 2 funkisar.

skuggovning-2

Långt till vänster skymtar störningsfunkisen och snett framför hunden ser man spåret i gräset där alla gått. Föraren är på väg att lägga ut dirigeringen medan hunden sitter och väntar vid skickplatsen.

Nyhet: vid vidare sök/därsök använd det kommandot först, och blås sen närsök om du vet att hunden närmar sig målet. Detta var nyhet för mig. Jag har använt därsökssignal och närsökssignal, men aldrig i kombination.

walkup-1

På eftermiddagen blev det walkup.

På eftermiddagen gjorde vi en walkup två i taget. Det mesta gick bra för Lakrits och mig. Det Lakrits missade på var en eyewipe med en dummy som hamnat på grusvägen. Annas hund drog sig in till höger bland granarna. Lakrits fick en chans, och jag fick honom längre ut, på andra sidan grusvägen, men han missade dummyn trots mitt närsök och drog sig sedan, han också, in bland granarna.

Keith tyckte jag skulle ha dragit lärdom av Annas miss och skickat mer åt vänster. Den här typen av avgöranden saknar jag rutin för, och det är värdefullt att få sådana tips för framtiden.

walkup-2

Vi stod egentligen lite mer åt vänster och bakåt än vad bilden visar, men dummyn hamnade precis uppe i hörnet av fältet, uppe på grusvägen som går ovanför. Granarna lockade in båda hundarna.

 Walkupen gick vidare och vi nådde det trästaket som går tvärs över fältet. Lakrits hoppade superfint ut, men slog i tassarna på tillbakavägen. En stund senare nådde linjen fram och vi själva klättrade över. Jag bad Lakrits vänta medan jag klättrade, och när jag sedan kallade in dundrade han rakt in i överspjälan med hela kroppen. Jättekonstigt att han inte sett den när han satt bara ett par meter ifrån och jag med stor möda tagit mig över (inte lägsta stället), men det kanske var värmen som tog ut sin rätt och han var snurrig i bollen.

närsök-1

Föraren går runt hunden och kastar en tennisboll upprepade gånger inför närsöksövning.

Vi avslutade dag ett med en närsöksövning i cirkel som vittrades in med skott och boll medan hunden satt i mitten. Keith brukar göra cirkel cirka tio meter i radie. Hunden sitter sedan kvar i mitten medan föraren backar ut och sen blåser närsök. Först efter en stund droppade Keith omärkligt bollen. Det kändes lite som Paul Toals övning i sankmarken för ett par år sedan på Bispgården, där han trampade ner en tennisboll så bara en enkrona av den syntes i ett invittrat område.

tavlan-1

Det som jag upplever skiljer Keith från andra tränare är inte så mycket själva övningarna, utan att han har ett system för sina övningar. Han går tillbaka till sina grunder och repeterar en gång i veckan, testar av emellanåt och nöter sedan på det som brister.

Keith vill att man ska nöta områden och alltid köra samma övningar på samma mark tills det sitter. Sen ska man byta område för att generalisera. Man ska inte göra en massa olika saker på samma område, för det bara förvirrar hunden. Hans taktik går alltså mycket ut på att hjärntvätta hunden att göra rätt. Success training.

Angående stopp och avlämning tränar han in det olika beroende på individ. En snabb hunds hästskostopp skulle han acceptera, men försöka få halvcirkeln mindre och mindre. Likadant med avlämningar. Han kollar vad valpen bjuder och finslipar det, istället för att bråka om att hunden ska lämna av efter en viss metod.

stadga-1

Lakrits sitter längst till vänster.

Förmiddagen dag 2 inleddes med några stadgeövningar:

  • lämna hundarna på rad och gå därifrån i en stor cirkel runt hela fältet
  • kasta ut en dummy strax bortanför änden av linjen med hundar, ta sin hund och passera nära de övriga bort till andra änden, vända upp och skicka på linje utmed hundarna till dummien
  • vidareutveckling av närsökscirkeln, denna gång mitt i hundlinjen. Föraren fick gå i en cirkel runt sin hund och de båda närmaste hundarna, studsa bollen och sen be sin egen hund om ett närsök. Samma här, Keith droppade bollen efter en stund. Jag är inte helt hundra bekväm med denna övning; som tur var gjorde Lakrits föregående övning med bravur och drabbades inte av detta, men det syntes att de hundar som provade inte var helt bekväma med att söka jättenära de främmande hundar som låg där inuti cirkeln.

stadga-2

Tollaren genomför närsöksövningen mitt i hundlinjen.

Vi fick också testa att kalla in hunden medan vi gick med ryggen  mot den. Detta har jag gjort tidigare genom att ropa hundens namn, men nu var det pipa som gällde. Lakrits satt som en stenstod när jag gick framåt och upprepade gånger kallade in parallellt med hundlinjen. När jag vände mig om och kallade in kom han som ett skott. Hemma gör jag ju detta ofta medan jag går längs nån stig i skogen och har honom lullandes bakom mig, och det fungerar alltid, så jag anar att det var en kombination av kommandot Vänta och pressen med alla främmande hundar som orsakade detta.

Nästa övning handlade om vänster-/högerträning. Vi satte hunden på mitten utmed fältkanten, gick i en båge 50 meter bort åt vänster och kastade en dummy vid en stolpe, sedan samma sträcka åt höger till annan stolpe. Vi ställde oss en bit från hunden och skickade till den först utlagda. Tillbaka med hunden och samma åt andra hållet. Lakrits sprang dessa sträckor utan problem.

diamondEn vidareutveckling på detta är vad Keith kallar the Diamond. Jag försökte illustrera ungefär vad som skedde på plan med Benke som förare, men övningen är ju varierbar i det oändliga. Skissen är kanske inte solklar, men ungefär så här, om jag minns rätt:

  1. De fyra punkterna är käppar/snitslar. Man sätter hunden i mitten och därifrån är det cirka 50 m till käpp 3 och 4 medan det är cirka 100 m till käpp 2 och 5. Gå ut till käpparna 3 och 4 och 5 och kasta en dummy. Återgå till mitten.
  2. Gå mot käpp 2 och gör en inkallning vid 1 medan du går utan att använda händerna. Med hunden vid sidan kastar du en dummy vid käpp 2. Gå tillbaka med hunden till mitten.
  3. Skicka ut till käpp 2. Sätt hunden i mitten och gå till käpp 2, som nu är tom. Skicka vänster till käpp 3.
  4. Lägg en dummy vid käpp 2. Sätt tillbaka hunden i mitten och gå till den tomma käpp 3. Skicka Back till käpp 4.
  5. Lägg en dummy vid käpp 3 och gå till käpp 4. Skicka hunden därifrån diagonalt till käpp 5 (uppe i skogen på höjd). Utnyttja diagonalen till att träna ett högerut med höger hand.

Det hela kan fortsätta i det oändliga. Man lägger hela tiden en dummy vid den käpp där man står, och väljer om man vill skicka hunden från mitten eller från sidan vid en käpp. Man kan passa på att testa av om kommandon som inkallning, höger, vänster fungerar med enbart orden utan att man använder handtecken (detta för att man ska veta att man kan hantera hunden även när den står dold). Man placerar med fördel käpparna/snitslarna så att man får till något hinder på någon av dem, kanske ett dike, en terrängövergång osv.

Sådant som fungerar mindre bra bryter man ut till separata övningar kommande dagar. Keith använder diamanten som testverktyg en gång i veckan för att kolla av hur kommandona sitter.

dammlinjen-1

Lakrits vilar med sitt svalkande täcke och kikar på en annan hund som övar på dammlinjen.

På eftermiddagen var det dags att öva på en jättesvår linje vid en damm. Tydligen hade man haft ett mock trial här med Keith Matthews som domare för några år sedan. Alla 16 hundarna missade på denna och åkte ut. Ingen vinnare!

Alla hundar fick börja med att försöka klara det dolda linjetaget. Lakrits grejade det, men så där krokigt som det kan bli ibland. Det var en lång sträcka öppen mark följt av ett dike, sedan en snibb ut med högt gult gräs, därefter dammen. En bit ut fanns en ö med gult högt gräs och träd och buskage, och där låg dummien. Han sprang en rak linje ut över diket, men istället för att fortsätta rakt med ett plums ner i vattnet vek han vänster utmed dammkanten. Jag blåste stopp och höger, men han fortsatte utmed dammen. Kallade tillbaka en bit innan jag förlorade honom och skickade höger. Han sprang ett par meter höger, men vek sedan av utmed dammkanten igen. Ett nytt höger så hoppade han i och simmade till ön. Sök där.  Jodå, nu hittade han den. Sedan stod han med dummyn i munnen och tittade på mig vid ökanten så jag fick kalla in honom.

Det var bara en hund som klarade detta skapligt, dock inte felfritt, och de flesta fick inte in dummyn alls. Helt klart en svår miljö som behöver tränas.

Keiths upplägg var så här:

  1. Ställ föraren med hunden nära diket bredvid funkis som sköt ut en skottapport till ön. Skicka direkt.
  2. Gör samma igen, men efter skottet, vänd och gå längs den raka linjen tillbaka till startpunkten. Skicka på skottapporten därifrån. Medan hunden är på tillbakaväg kastar en funkis ut en dummy till ön.
  3. Skicka hunden igen från startpunkten på dold dirigering till ön.

När det blev Lakrits tur att göra detta mindes han sin ”smarta” väg, så han valde samma väg nu längs dammkanten istället för att hoppa rakt i längs den raka linjen. Apporten kom in, men fel väg. Keith bad oss att flytta oss mer till höger, för att undvika den ”smarta” vägen. Så gjorde vi om och fick en rak linje. Nästa steg backade vi, fast bara halvvägs för att inte riskera att han åter valde fel väg. Detta gick bra. Stod kvar på samma ställe och skickade på dold dirigering, och även denna gick nu rätt väg.

Det som däremot var problem var att jag 3 gånger av 4 behövde kalla tillbaka honom över dammen efter att han hittat apporten och stod och väntade med den i munnen. Det här är ju inte något problem normalt, så Keith tyckte inte jag skulle lägga någon vikt vid det. Att han valde den krokiga vägen anar jag är ett utslag av hans gamla igångsproblem. Han ville hitta närmaste vägen över till ön (att det inte var nån större skillnad på avstånd betyder nog inte något i Lackes värld; en väg som fungerar ska återanvändas…).

När alla nu var lagom möra på eftermiddagen i solgasset årets varmaste dag skulle vi avsluta med en walkup i porsen.  Dags att sätta på gummistövlar. Alla fick fem apporter var i turordning, och även om man åkte ut redan efter första apporten fick man vara kvar i tävlingen för tränings skull. Efter fyra apporter var vi tre kvar i tävlingen: Anna, Carina och jag.

På den sista fick vi en skottapport snett åt höger. Jag hann vända upp Lakrits, men apporten föll precis bakom ett större porsbuskage. Jag skickade honom och han gick en rak linje ut till högerkant buskaget och vände vänster. Där försvann han utom synhåll men jag hoppades att han skulle plocka den och avvaktade. Det gjorde han nu inte utan dök upp strax till vänster om buskaget. Jag blåste stopp, höger och närsök. Nu kom den in. Keith sade att jag borde blåst direkt, och att han ju höll sitt sökområde så fint när jag väl blåste närsök att hade jag blåst tidigare hade det blivit en A-apport. Nu blev det en A knock down. Det här är ytterligare ett exempel på sådana svåra avvägningar där man måste fatta beslut på bråkdelen av en sekund hur man ska göra, och jag saknar fortfarande mycket av den erfarenheten. Både Anna och Carina hade varsina A knock ups efter tekniska ”eyewipes” (fast man fick inte kalla dem eyewipes enligt Keith, eftersom första hunden inte varit ända framme i området), så de gick till final medan jag slutade trea. Efter två svåra finaldirigeringar var det Carina som drog det längsta strået och vann en av Keiths dvd-skivor. Grattis!

 

 

Kurs på Storsten

2 maj 2013 / / 2 kommentarer

Efter noggrann kontroll av Lakrits rörelsemönster bestämde jag mig för att han skulle få följa med till kursen på Storsten idag. Vi var med på nästan allt, hoppade bara över den första övningen som bestod av markeringar lite här och där tvärs över allra risigaste terrängen. Vi gick med gruppen och markerade dem, men jag skickade inte på någon. Bra övning det med, för all del.

Nästa station var skick ut till ett dike där Anita satt två vimplar som angav gränserna för bollsök i diket. Jag skickade, men han ville springa snett ut åt höger – det håll vi kommit ifrån och där alla de roliga markeringarna dumpit ner. Jag tog in och gjorde om, men med liknande resultat. Då bestämde vi att jag avstår vidare försök just nu och så fick två ekipage gå emellan. När det så blev vår tur igen (och han hade kikat lite på de andra) sprang han spikrakt ut och över diket. Blåste stopp och han stannade. Bra, för vinden kom bakifrån och jag ville nu att han skulle söka mot mig. Blåste söksignal och först rände han lite ovanför dikeskanten, men snart var han därnere. Han kom lite långt åt höger, men efter lite mekande fick han tag i en boll. Detta var egentligen dagens enda svårighet, sen gick det bara bättre.

Station tre var en utplacerad vimpel med fyra bollar nedgrävda cirka två meter ut åt alla håll. Anita sköt en markering rakt förbi vimpeln, som alla hundar fick se innan alla utom nr 1 plockades utom synhåll bakom en stor gran. Vi startade som nr 2 här och när jag skickade Lakrits på Ut var jag beredd att få blåsa i med stoppsignal. Precis innan jag fick ljud i pipan stannade han dock självmant. Han hade fått vittring på en boll! Piece of cake, sade Lakrits. Den enda som egentligen fick jobba på den här stationen var Ulrika, för den sista bollen låg lite mer i lä bakom några stenar. En jättebra övning, men den måste göras lite svårare nästa gång.

Därefter hade vi en station med fyra utskjutna markeringar medan vi stod på linje och markerade dem alla. Vi tvåbeningar hade lite knepigt att memorera dem alla och fick i läxa att träna detta. Lakrits fick som andra hund ta in den först skjutna, och från vår vinkel visste jag precis hur den skjutits. För att se vart han tog vägen flyttade jag mig dock kanske tre meter åt vänster och genast var det supersvårt att ha koll på exakt vart han skulle. Jag dirigerade något lite så han inte kom för långt åt höger, men sen lämnade jag det åt honom och han kom in med rätt apport. Bra där.

Sen tror jag bara det var en station till, en ganska stor invittrad kvadrat med 8 bollar. Var den 5 eller 7 meter i sidan? Vet inte, men väl definierad med fyra vimplar var den iallafall. Vi skickade uppifrån en lätt sluttning över ett litet dike och så var kvadraten där. Lakrits började denna gång och Anita frågade hur jag tänkte. Jag berättade att jag bestämt mig för att skicka till den vänstra kanten, eftersom vinden nu kom från höger. Sen skulle jag blåsa närsök in åt höger. Sagt och gjort. Det gick ungefär som jag ville, men han gick aningen snabbt i rutan och var nästan framme vid högra kanten innan han fick nos på en boll. Han måste rimligen ha passerat över en eller två bollar till eftersom vi var första ekipage.

Nästa skick hade två bollar tagits in, några hundar hade snopna fått avstå belöning av diverse skäl. Denna gång visste han ju var bollarna fanns, så jag skickade ungefär rakt in och blåste Stopp. Han hade redan fått nos på en, men tvärstannade ändå. Väntade ett par sekunder innan jag blåste närsöksignalen varpå han såklart bara plockade upp den och kutade tillbaka. Ett suveränt bra stopp där!

Mot slutet var det så två bollar kvar. Ulrika ville ta en och jag sade att Lakrits kunde ta den andra. Jag tyckte att Aya hade sökt bra i området (kanske lite väl fort för att få korn på dem, fick jag höra sen) så jag tänkte att det här blir svårt: att hitta den sista lilla nergrävda bollen. Jag skickade in honom och sen sökte han av området ordentligt. Jag blåste ett antal gånger om han kom fram till en kant, stoppade, skickade in honom igen med närsöksignal. Han följde alla tecken jättefint (utom en gång då han ville gå för långt åt vänster och fick ett Error av mig) så till slut sade Anita att blås nu stopp vid lämpligt tillfälle och gå fram och belöna med en kastboll. Jag lånade en boll av Tina och gick fram en bit och kastade. Den flög bra mycket längre än jag tänkt mig, så nu fick han leta en stund efter den istället. 🙂 Jag gick fram för att bistå, men han hittade den själv, och så fick han ett par korta buskast istället som belöning för det fina arbetet. Bättre avslutning kunde vi inte få.

Vid fikat fick vi ett par andra träningstips:

  • Skicka ut på linjetag över vatten till andra sidan och gör ett Därsök där.
  • Vittra in några olika därsöksområden, inte alla nödvändigtvis med boll/dummy, utan några kan vara tomma. När hunden sökt där ett tag kan man skicka vidare till nästa område, där hunden får sin belöning alternativt kasta in en belöning ungefär som det blev ovan med Lakrits.

Jag är så glad att jag vågade ta med honom dit idag och allt gick jättebra med benet. Han haltar inget nu efteråt, mer än att han kanske är lite stel precis när han rest sig upp från vila. Nu tar vi det lite lugnt någon dag och så satsar vi på träning hos Åsa på söndag. Där utlovas hopp över livlig Hågaå med branta sluttningar, ett hinder som är precis i stil med vad Lakrits behöver träna på. 

Väl hemma igen ville Kasper leka med filten. Lakrits är nog lite trött, men låter lillen hållas.

Jaktoptimisterna tog det iskallt

24 april 2013 / / 4 kommentarer

Idag var det åter träning på Carinas fina marker. Efter en del funderande hit och dit blev det pargående (Lakrits och Aya började, sen löpande Cheysie och Mixa som par 2): fotgående bakom skytt, skott mot redan förberett därsök, fotgående tillbaka i andra riktningen, varsin markering vid en sank trädudde, sen en dubbel skottapportsmarkering ut på fältet (en längre och en kortare), två dirigeringar från fältet in i skogen. Sen promenad tillbaka samma väg: dubbelmarkeringar kastades på båda sidor om fältet in i skogen och sedan skick ut till därsöksområdet. Där fick varje hund ta in två apporter. Sedan fortsatte vi bort till träsket, där det sköts en markering bort till andra sidan och kastades en på närmare avstånd. Det hela avslutades med en lång dirigering som gick parallellt med träsket.

Det mesta gick bra för Lakrits. Det han hade lite svårt för var de båda dirigeringarna utifrån fältet upp i skogen. På den första ville han springa utmed fältkanten och jag fick jobba en del för att få upp honom uppför slänten och in i skogen. På den andra fältdirigeringen hade de flesta lite problem. Hunden skulle gå utmed fältkanten och in i bortre hörnan, där det dessutom fanns hindrande rishögar. En del blåsande blev det.

Träsket var till hälften isfyllt. Lakrits var tyngst, vad det såg ut, och var den av hundarna som mest påtagligt emellanåt gick igenom isen. Det var inte djupt, men såklart tungsprunget. Det hindrade inte att apporten till sist kom in, även om han nog tappade orienteringen en del av den jobbiga terrängen med både svag is och nerfallna grenar i bortre träskkanten. Nu har han iallafall premiärbadat, och det var inga som helst problem med kylan eller så.

Måste dessutom nämna Cheysie, som flög fram över isträsket som en riktig amfibiehund. Hon verkade inte märka när det bar och när det brast. Det är inte bara Jesus som kan gå på vattnet.

Dagen avslutades med ett besök hos Svartrökarna. Det där kan lätt bli en ovana. 🙂

Skogspromenad med ryggrad och dolda linjetag

4 november 2012 / / 1 kommentar

Lockade med både husse och hundar ut på en skogspromenad bortåt Kö-ö-högsskogen. Jag hade med fem dummies och ett par bollar och lade ut dummies lite här och där under promenaden och skickade tillbaka.
Ibland blev det lätta, men långa, utmed stigen, någon med avslut upp på hög sten. Ibland lyckades jag utnyttja någon stigkrök så att han fick gena rakt igenom, eller så vek vi av in i terrängen och skickade snett tillbaka. Några gånger kastade husse markeringar in i trasslig terräng med bäck, fallna träd, stubbar och allmänt ris.
När vi gått en bit beslutade jag mig för att släppa Kasper. Visste att han glatt skulle jaga iväg, men hoppades att han inte skulle behaga vara borta alltför länge. En bra årstid iallafall att släppa honom på med tanke på vildlivet. Och han behövde verkligen få sträcka ut en stund. Han gjorde så klart en rivstart och innan jag hann få upp pipan hängde Lakrits på. Argt försökte jag kalla tillbaka honom, men det var som förgjort. Inte förrän Kasper gjorde en båge tillbaka runt oss kom Lakrits inom förståndshåll för en inkallning. Jag lät honom veta att han gjort riktigt fel, och resten av promenaden lyssnade han nogsamt när jag sade att han skulle hålla sig hos oss och inte hos storebror.
Så gick vi vidare och gjorde lite apporteringsövningar här och där. Kasper kom tillbaka en gång och fick godis och stack igen. Sen kom han tillbaka rätt snart igen, just när husse höll på att kasta markeringar till Lakrits, så jag kikade inte så noga först. När Lakrits skickats för att ta in en markering kollade jag in lillpojken, tänkte ge honom en godis för att han kom tillbaka så fint. Men då såg jag: han hade hittat en ryggrad och höll på att tugga loss på den som bäst. Första instinkten var ju att ta den ifrån honom, vem vet vilka bakterier etc den innehöll? Men så hejdade jag mig. Här har han kommit tillbaka frivilligt till sin matte, stolt uppvisandes sin bästa hittegrej, och nu var han där, lugn och stilla vid min sida. I och för sig tuggandes på ryggraden, men ändå. Jag bestämde mig för att låta honom få ha den (men inte Lakrits!). Bättre belöning för gott uppförande kan man knappast tänka sig.

Mums, vad snäll matte är som låter mej behålla denna!
(dock kom den inte med hem)

Så vi gick vidare längs stigen, och Kasper hängde på. När vi andra gått en bit tog han sin älskade ryggrad och skuttade förbi oss. Kanske 50 meter framför lade han ner ryggraden och tuggade vidare. Och så höll det på. Vi varvade varandra framåt längs stigen och gjorde små Lakritsövningar här och där.
Ända tills vi kom till ett T-kors och jag inte höll koll på hundarna, eftersom jag instruerade husse i hur han skulle gå in snett genom stigvinkeln och droppa tre apporter i en linje. Under den lilla stunden övertog nog Lakrits ryggraden, för rätt var det var kutade Kasper förbi tommunt och försvann in i skogen åt vänster. Jag röt till Lakrits att genast komma, och det gjorde han, även han tommunt. Han insåg nog att ryggraden inte var hans… Vi gick ner till det ställe där Rolf kom ut och medan jag skickade Lakrits att plocka in de tre apporterna gick Rolf och hämtade ryggraden och ropade på Kasper. Kasper återvände genast och fick lycklig tillbaka sitt ben.
Det visade sig att den sneda linjen inte var så spikrak som jag hade önskat (liten kommunikationsmiss där) men efter lite dirigering redde Lakrits ut situationen och bärgade hem alla tre.
Vi traskade vidare och började närma oss grusvägen. I sluttningen bad jag Rolf lägga ut tre apporter bland de många stenar som låg där, varav en på andra sidan stigen, medan vi fortsatte nerför backen. Kasper hängde fortfarande på, bärandes sitt ben. Precis där jag tänkte gå in för att vända upp mot stenarna kilade Kasper in för att få tugga vidare på ryggraden. Jag satte Lakrits ner och passade på att koppla upp Kasper och förtöja honom i en liten tall medan Lakrits och jag sen ställde upp för de sista apporterna. Ville inte riskera att lillfläcken skulle springa ut på bilvägen medan jag hade full uppmärksamhet på dirigeringen.
De två första apporterna tog Lakrits jättefint. Jag visste ju ungefär var de låg, och skickade som ett därsök: Ut, Stopp och sedan Sök. Men på den tredje hade vi åter missuppfattat varann. Jag hade trott han skulle lägga den på andra sidan stigen ungefär i samma linje som de båda andra, och det var dit jag skickade Lakrits. Men han hade gått en bit ner på stigen innan han lagt ut den tredje, så även om den låg på andra sidan stigen var den bra mycket närmare oss, fast klockan halv tio snarare än klockan tolv. Rolf såg nu hur fel jag skickade och berättade hur den låg, så jag blåste stopp och dirigerade sen ner Lakrits till rätt område. Någon småmiss i kommunikationen Lakrits och mej emellan, men på det hela riktigt bra. Och hem kom den!
Jag är alltså supernöjd med båda hundarna, men allra mest med Kasper. Kan det vara något för framtiden att ta med ett litet ben, gömma det fem meter från stigen, låta honom nosa rätt på det och sen ha det under promenaden? Både lös storebror och själva ryggraden i sig utgjorde mäktiga stadgeretningar för Lakrits, särskilt i början, så det var mycket nyttigt på många sätt.
Den sista biten tillbaka till bilen gick vi längs grusvägen. Husse och Kasper gick före och Lakrits och jag gjorde en avstickare ner i skogen för att se om vi såg mer svamp (hade råkat hitta lite utan att det alls var meningen). Det gjorde vi nu inte, och precis som vi var uppe på vägen igen hördes kloppetiklopp bakifrån. Attans snabbt fram med kopplet, som jag inte ens hann sätta på, utan bara slog i en ögla runt hunden. Så passerade två hästar med ryttare. Jag blåste låg stoppsignal med höjd tennisboll, och Lakrits satte sig blickstilla medan hästarna skrittade förbi. Jag hejade på dem och när de började trava för att sen falla in i galopp i nästa kurva kastade jag belöningen ner i skogen. Lakrits brukar sköta sig bra bland hästar, men det är ju dumt att chansa, bättre att förstärka det goda beteendet ytterligare.
En bättre skogspromenad får man leta efter!

Sök med utmaning

13 juni 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Sök med utmaning

Jag var med hundarna idag där vid samma ställe som Annika och jag lade ett viltsök häromsistens. Först lade jag ett sök till Lakrits på samma ställe som sist, fast smalare och jag slutade i samma sneda tall. Lite nyfiken på om han skulle minnas den direkt. Jag lade smådummisar enbart, för att få upp hans noggrannhet och få honom att inte springa fullt så brett och stort, allt enligt Jens tips förra helgen. Jag lade ut dem så här ungefär:

De kom in i denna ordning: nr 6, 3, 5, 2, 4, 1, 7. Lite långt ut från start, alltså. Ingen nämnvärd vind, men när Kasper och jag lagt ut detta kom ett rejält regn. I övrigt gick söket jättebra, mycket effektivt och inte en massa extraspring. Tallen tog han alltså in sist – med riktat därsök! Häpp! Ingen spikrak linje, utan ett mellanstopp då han var lite osäker och då jag förstärkte med Back. Men ändå.

Innan Lakrits fick gå ovan nämnda sök plockade jag in Kasper i bilen, för han ville inte vara med mer när det regnade. Ensam gick jag och lade ut på andra sidan vägen där vi tidigare bara rekat lite. Jag tog sikte på en ganska smal vitstammad björk som stod ensam en bit bort från (egentligen närmast) en bra skickhöjd till höger. Jag kastade ut 4 tennisbollar runt om denna björk och gick sen och hämtade Lakrits plus ytterligare en boll och spagettisleven. Det var MYCKET tätare och slyigare mellan höjden och björken än jag förväntat mig, och dessutom blött och sankt.

I alla fall, jag kastade ut en boll med sleven som bara kom halvlångt. Tanken var att börja med en markering och sedan använda den som minnesbild och ta de utlagda bollarna som dirigeringar. Lakrits tog in den korta markeringen och jag kastade om. Han tog efter viss möda och lite dirigering in två bollar, först den där markeringen som fick bli dirigering på slutet, sen var tanken en dirigering till samma ställe följt av sök (ett därsök, alltså). Den var jättesvår, så när han hittat en av de kvarvarande bollarna avslutade jag. Han hade lyckats jättebra och anade ju inte att det fanns med att hämta därute … Det är nu jag är lite osäker på om jag hade ytterligare en reservboll i jackan eller inte… Antingen ligger det två eller tre bollar kvar där ute vid trädet: en gul lite trasig, en röd-lila och kanske en hel gul.

Jag har alltså en utmaning till Annika, som känner till platsen: se om du kan plocka in dem med denna beskrivning. Finder’s keeper. 🙂

Avslutningsvis: jag har just bakat det fröbröd (LCHF) som jag nu serverats på Lilla Träskaten vid två tillfällen (ett recept som de i sin tur fått av Tina C, tack Tina!). Jättegott! Vilken annan kursarrangör ståtar med servering av LCHF-kost?! STOOOR eloge till Peter och Jill!

Sök- och vattenkurs

10 juni 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Sök- och vattenkurs

Förra bilden på dummyparaden var förstås tagen vid helgens sök- och vattenkurs med Jens Palmqvist och Sofia Larsson. Kursen var på öppen klass-nivå, så det kändes ju som en utmaning när vi åkte dit. Kan bara säga att Lakrits verkligen tänjt på sina gränser och varit hur duktig som helst! Jag är otroligt nöjd med honom i denna actionfyllda miljö, jag har lärt mig mängder och vi vet vad vi ska träna på framöver. Utöver listan vi redan hade, alltså.
Rolf och Kasper följde också med och vi övernattade i härbret. Rolf hade med sin cykel och storkameran, så det kommer fler fina bilder med tiden.
Det var totalt nio hundar, blandat labbar och flattar, bl.a. var Linnea Meiton där med Scott.
Mina anteckningar från helgen:
Vi började med ett teoripass.
4 olika söktyper:
Storsök
Närsök
Därsök
Härsök

Hunden ska kunna ordet Sök oavsett miljö – säger man Sök ska hunden börja söka oavsett om man är i köket eller på en p-plats.

Vi vänder upp för att se markeringar.

Grundträning av Sök:
Gå utmed väg i motvind.
Kasta markering åt vänster.
Sök
Kasta markering åt höger.
Sök
Försvåra:
Kasta markering åt vänster, dolt kort
Sök
Kasta markering åt höger, dolt längre
Osv
Samma med heldolt sen, t ex med apportkastare.

Jens brukar avsluta söket med att kalla in själv. Han tycker det blir mer som en riktig jaktsituation, då hunden gåt tom på slutet när alla fåglar är hittade.

Lakrits kollar av om han varit duktig när grannhunden kommit in med en dummy.

Träning med tre områden:
2-3 dummies i svårt område terräng, medvind
2-3 dummies i medelsvårt område
7-8 dummies i toklätt område med motvind.

Varierar ställe beroende på hundens arbete, för att få upp motivationen igen.
Kalla in vid för svårt, byt t lättare område.

Backupdummy: 1-2 första kastas bakåt, inte in i söket.

Härsök
Går med hunden och söker åt sidorna 5-10 m åt sidorna, lite lättare i motvind.

Därsök
Börjar m dirigering
Mellan närsök o sök i storlek
Blås stopp
Sök
Muntligt sökkommando

Närsök
Visselpipa
Sök precis där du är

Vatten
Befäst på land
Var beredd att gå i

Övning lördag förmiddag:
En stor sökövning där alla jobbade samtidigt och hjälpte varandra.
Övningen bestod av 3 sökområden, varav ett storsök, ett som var rätt smalt med djupt. och ett var ett därsök med dirigering ut över fältet till en kulle.
Sen fanns det småapporter vid några utställda pinnar samt ett dikesområde som skulle härsökas. Emellanåt kom det också skottmarkeringar som omdelbart skulle tas in av någon som markerat dummyn.

Backen med storsöket.

Lakrits och jag tog oss an storsöket tillsammans med två andra och tog in 3 dummies. Här var det lite intressant: vid två tillfällen var det någon annan som blåste stopp åt sin hund med precis samma signal (och antagligen samma frekvens) som jag har till Lakrits. Han stannade bägge gångerna och tittade på mig. Jag låtsades som ingenting och tittade bara ut i sökskogen, och han kom loss och började söka igen. Mycket bra där!
Sen lyckades vi markera en skottmarkering långt bort från oss i en hästhage separerad från vårt fält med stängsel. Jag såg på att Lakrits att han var spiksäker så jag skickade. Sekunden efter insåg jag att jag borde ha meddelat övriga, men Linnea, som stod närmast, hade sett på mig att jag var skickberedd. Tur där mitt i all min orutin på såna händelser. Iallafall tog Lakrits in den med den äran, riktigt stolt över lillpojken där.

Lakrits kommer in med skottmarkeringen.

Efter en stund samlades vi och tyckte att alla ställen genomsökts ordentligt av flera hundar. Det visade sig ligga 5 kvar ute, dock inga vid vår sökbacke. Några tog sig an pinnar och dike medan Lakrits och jag och någon mer hund tog den smala sökbacken. Lakrits tog in 1 där som låg långt ut.

Lördag eftermiddag – 3 övningar

För Jens gjorde vi en närsöksövning i form av en Blomma.
Vi började med en boll 1 m synligt åt höger.
Störningsmarkering kastades rakt fram.
Ställ dig framför hunden (störningsapporten i ryggen, på så sätt blir man ett naturligt stopp mot att springa dit och ta den)
Lägg på Närsöksignal.
När hunden hittat bollen, låt den ta in dummyn som belöning.

Nästa steg: lägg bollen åt vänster 1 m
Störningsmarkering rakt fram
Ställ dig bakom hunden (hunden tittar fram mot störningen)
Lägg på Närsöksignal.
När hunden hittat bollen, låt den ta in dummyn som belöning.

Försvåra till 10 m åt varje håll och gå från synlig till dold. Man kan lägga ut bollen medan hunden hämtar in störningsmarkeringen.

Lakrits kommer in med en störningsmarkering.

För Sofia gjorde vi en annan närsöksövning:
Boll bakom rumpan
Först synlig, sen dold
Lägg på störningsmarkering
Öka avståndet t hunden
Försvåra: Gräv ner svårare snarare än att lägga bollen längre bort.

Tredje övningen gjorde vi på egen hand förutom att Jens hjälpte till med ett skott från en utplacerad dumper:
Därsök med skott
Dirigering ut
Stoppsignal
Sökkommando med röst för att hitta utlagda dummies i en sluttning.

Lakrits plockar in en dummy.

Söndag förmiddag
Vi var 3 grupper: först stod alla på linje medan det sköts och kastades mängder ut i ett sök på ena sidan stigen i medvind medan sedan grupp 1 fick ta markeringar från linjen ut till bumperapporter långt ut åt andra hållet i motvind.

 Vi tittar uppmärksamt på medan ett ekipage arbetar från linjen.

Grupp 2 gjorde sök på våtmarken till vänster medan grupp 3 gick bort och gjorde ett sök på vatten.
Vi började med sök på våtmark och Lakrits tog in de första fint. Det fanns ett dike närmast stigen som han hoppade fint över. Den sista gången sökte han lite väl stort och djupt, mycket längs kanterna och in i skogen.
Sökträning framöver för oss: smala, inte så stora sök med små svåra apporter, tennisbollar.

Full koll utåt. Min tur snart? undrar Lakrits. Tyst var han.

Nästa moment för oss var vattensök. Det har vi aldrig nånsin provat tidigare. Vi stod i gles vass medan Sofia kastade i sex apporter plus tre i djupvass.
Lakrits tog in den första ganska fort på blankvatten med näckrosor, vid den andra sökte han sig tillbaka ut till första området innan han insåg att det blivit tömt av de andra hundarna, och sen sökte han sig tillbaka in bakom några vassruggar och hittade en.
Sen var det dags att skicka in i djupvassen som hade en hög kant. Jag stöttade honom där med ett Upp-kommando. Det gick fint. Han sökte mycket och intensivt efter den sista apporten (vi var sist av de tre hundarna där), men tog in den till sist. Bra jobbat!

Första sökapporten från blankvatten.

 Nästa var gömd bakom vassruggar och lite knepigare att hitta.
Men in kom den, luriga näckrosblad till trots.

Tredje momentet (efter lunch) var markeringar från linjen. Just när det var vår tur kom värsta störtskuren. Lakrits markerade fint och hämtade in som tredje hund sin första långt bort på snedden. Han sprang fint genom skvattrambuskagen och rakt ut utan att jag behövde ingripa. Sen hann jag inte ens lämna ifrån mig apporten innan det kvackades igen. Sofia undrade om Lakrits sett den. Jag var osäker, men vi testade. Jodå, han sprang ut i rätt område, men lite kort. Sofia tyckte jag skulle stoppa och skicka längre ut. Han tog båda kommandona jättebra och hittade den direkt. Jag är annars lite tveksam till att ingripa och dirigera på en markering, men Jens och Sofia tränar så ibland för att det lämpar sig på A-prov och riktig jakt där apporten ska in snabbt. På B-prov får man däremot inte ägna sig åt sånt.
Sen kom solen fram igen lagom tills vi var klara och vi tittade istället på sökgruppen som jobbade klart medan vi torkade upp.

På väg in för lite fika.

Vi avslutade med en tre-gruppsövning. Vi började med Jens vid vattnet och stod på de utlagda pallarna utmed vattenkanten. Först en enkel markering som ju inte var några problem. Sen en ny likadan markering, men där vi efter att ha sett den backade in i vassområdet på gungflymarken cirka femton meter, vände om och skickade som en dirigering. Sen stod vi kvar där medan Jens sköt ett startpistolskott ut åt samma håll som de tidigare apporterna gått. Nu skulle hunden ut på dirigering trots att det inte låg någon dummy där ute. Lakrits sprang fram genom vassen på mitt Ut men tvekade vid kanten, och jag klämde i med ett extra Ut. Då började han ta ett par steg åt vänster. Jag Rrrr-ade honom och när han stannade upp gav jag ett Back som fick honom att hoppa i purret och börja simma. Visserligen inte rakt ut mot förra området, utan lite åt höger, mot den markering som grannhunden fått tidigare. Men ut simmade han iallafall och när han var på god väg hivade Jens ut en lång markering över huvudet på Lakrits så han fick en belöning att hämta in. Jag är, trots tvekan vid strandkanten, mycket nöjd och stolt över att han sprang ut så villigt första biten på något som inte ens fanns, som bara triggats av skottet och att han sen simmade ut. Ett stort steg framåt för oss!

Fullt av ekipage på den smala våtmarksstigen.

Sedan fick vi bli väntgruppen medan den andra gruppen gjorde klart sitt hos Sofia. Den övningen gick ut på att vi tre stod i bredd. Nr 1 fick hämta in en lång markering skjuten av en bumperapparat, nr 2 stod passiv och nummer 3 skulle därefter skickas ut mot samma markeringsställe, men stoppas halvvägs för att istället göra ett närsök i det höga gräset efter nergrävda tennisbollar. Vi började som tvåa och Lakrits stod helt stadig och tyst hela tiden. Sen blev vi trea och skulle ta in en boll. Han sprang ut med fart, stannade fint på stoppsignalen och sökte bra. någon gång sprang han utanför rimligt sökområde, så då stannade jag honom och riktade tillbaka honom in i området igen och blåste närsök på nytt. In kom bollen. Sen var vi etta och han sprang rakt genom skvattramsnåren och plockade rätt enkelt in markeringen. Det var just poängen med den delen av övningen: se till att ingen försökte ta stigen vid sidan av skvattrambuskarna utan att de verkligen plöjde på en rak linje ut mot markeringen. Det gjorde han med den äran.

När alla gjort alla moment återstod en markering där ute och två bollar. En grannhund tog markeringen så fick Lakrits plocka in en boll till. Fick blåsa stopp ett par gånger för att hålla honom i området, men han sökte noggrant och plockade hem den lagom som sista gänget dök upp från vattenområdet.

Man kan inte vara nöjdare och stoltare över sin tvååring än vad jag var i helgen!

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑