Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: sheltie

Synd om Enzo

13 augusti 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Synd om Enzo

Idag tycker vi mest synd om Enzo, stackars fjunbollen: http://enzoofvallentuna.blogspot.com/2009/08/veterinarbesok.html?showComment=1250167793681#c6027577544237407367

I övrigt har jag anmält mig till en klickercamp som några drar ihop i Värmland i oktober, verkar askul. Dessutom verkar det som om jag hoppar på en klickersökgrupp här i Stockholmstrakten. Så lite rör det på sig.

Dessutom kanske det blir en weekendresa äntligen till Barcelona, skulle blivit av förra hösten redan, men frös inne då av olika skäl. Den blir nog i november då det är trist här hemma.

Agility på hemmaplan med Enzo

14 maj 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Agility på hemmaplan med Enzo

Det började med att Kasper rusade på tunneln så fort jag släppte honom, därefter på kompisen Enzo, vars matte motade bort honom. De hade egentligen redan lekt färdigt på en inledande promenad, så Enzo borde inte vara så intressant.
När jag så lockat tillbaka honom till slalomhindret som jag bestämt att vi skulle börja med tjurrusade han igen. Först tredje gången fick jag så mycket fokus på honom att vi kunde köra slalom plus släptunnel.
När vi så gjort det några gånger och vilat lite medan Enzo kört banan skulle jag försöka börja ett steg tidigare, med hopphinder före slalomet. Tjurrusning från hopphindret till tunneln. Efter två såna provade jag att säga Vänta när han precis hoppat hindret, fick på så sätt ned farten och kunde locka in honom till slalomstarten. Vänta är väl inte det vanligaste kommandot på en agilitybana, men vad gör man …
Efter denna lyckade omgång vilade vi lite och när vi så körde igen hade han faktiskt fokus och kom till mig och körde sitt slalom direkt efter hoppet, utan att jag behövde sakta ned honom! Då fick han kanonbelöning med både repleksak och köttbulle och så slutade vi.
Kan jag bara lära mig att tygla hans vilda entusiasm så kommer han att bli kanonbra …
Enzo gjorde framsteg på slalomet, men en köttbulle krävs allra minst för att motivera honom att slingra sig mellan stolparna. Vi hejar på och tror det lossnar snart.
Nu får vi vila några timmar innan vi ska vara på SoSuBK:s öppna agilityträning.

Mer slalom – och Enzo skadad

2 maj 2009 / / 5 kommentarer
Lilltjejen på halvåret var mycket intresserad av Kasper. Intresset var ömsesidigt.

På eftermiddagen var vi och hälsade på husses dotter med familj. Vi gick bland annat en promenad med snart fyraårige sonen och hittade en skattgömma (geocaching). Han fick välja grej ur skattlådan och valde en ballong framför en leksaksbil. Oväntat val, tyckte vi vuxna.

På hemvägen fick han gå själv med Kasper i kopplet. Det gick riktigt bra, även om Kasper stundvis drog iväg med barnet till någon intressant buske.

Kasper har god uppmärksamhet med noisette i fickan …

Hemma igen blev jag inspirerad av att se slalombanan stå uppställd väntande. Så efter middagen körde vi en omgång till. Kan inte Kasper få de här? sade husse om de frysta noisettes han köpt och befunnit alltför trista. Jag testade en som slalombelöning, och jisses vilken uppmärksam hund jag fick! Så nu är resten av noisettespåsen Kaspers, ska bara köra allihop i ugnen så de får en torr och bra yta att ha i fickan/godispungen.
En riktigt bra slalomsekvens för oss nybörjare…
Läste nu på kvällen om stackars sheltien Enzos öde på valborgsmässoafton. Blev påhoppad av en kooiker som rymt från sin husse. Vi hoppas verkligen att det bara är en stukning och att Enzo är pigg igen snabbare än kvickt.

Fråga om inkallningsbelöning

15 februari 2009 / / 11 kommentarer

Idag har vi rejsat runt på golfbanan igen, den här gången med Enzo och matte som trevligt sällskap. Än en gång står det klart att Kasper har en långt större radie än en sheltie. När Enzo sprungit så långt från sin matte han tycker att man anständigtvis kan göra kutar Kasper glatt vidare fler hundra meter och gör en vid lov innan han kommer tillbaka och återupptar leken med kompisen.
Jag passade på att träna inkallning en masse. Ofta fick jag ropa ett par gånger innan han ville höra, men kom gjorde han faktiskt. En gång lyckades jag bryta hans närgångna undersökning av uppenbart skadad kråka, det var dagens mest lyckade inkallning. Yezz!
Sen gjorde vi lite störningsträning, lockade varandras hundar med godis medan matte försökte locka på hunden. Mycket nyttigt! Vi bytte också lös hund en stund (lite förvirrat blev det först, för trots att jag kallade på Enzo och Anna på Kasper gick hundarna av gammal vana till den rättmätiga matten) och körde lite kontakt och lättare inkallning. Jag blev snopen när Enzo satte sig rakt framför mig fast jag väntade mig honom vid min vänstra sida. Försökte locka honom åt vänstersidan med godisbit i handen, men han satt bergfast rakt mitt emot. Det visade sig så klart att det var så han var tränad, så han gjorde ju helt rätt. Kul och nyttigt att byta hund en stund.
Igår på kursen ställde jag en fråga om inkallningsbelöning, som jag skulle vilja kolla med alla er som råkar läsa denna blogg. Om hunden far iväg på egna upptåg och inte kommer när man ropar in den, hur ska man då reagera när hunden väl kommer tillbaka? Arg, neutral eller glad? Det kan ju skilja på om hunden hade tillåtelse att vara ute och roa sig eller om den stack olovandes, förstås. Argumentera gärna lite för och emot de olika förhållningssätten, för jag behöver lite mer kött på benen än det svar jag fick igår. (Svaret håller jag inne med ett tag…)

Lite nejövningar

22 januari 2009 / / 2 kommentarer

Träffade Enzo med matte idag igen (Grattis!) och körde lite välbehövliga nejövningar.

Vi började med att sätta båda hundarna intill varandra. Sen höll jag fram en öppen hand med köttbullbit och sade ”Enzo, varsågod!” respektive ”Kasper, varsågod!” Efter några gånger gick det ganska bra, även om Kasper tenderar att bara lyssna på ordet Varsågod. Nyttigt att lära sig att inte bara roffa åt sig, utan varva med hundkompisen.

Sen strödde vi köttbullssmulor på marken för att kolla av att det inte uppstod nåt gruffande och morrande om maten, men de gick så fridfullt bredvid varandra och plockade smulor som små kycklingar.

Tredje övningen blev tre lock med köttbullsbitar på. Kasper var mest intresserad av att snooza på löptiksfläckarna på ängen, så Enzo fick börja. Det var ett tag sen sist, så några bitar snodde han, men sen fick de styr på promenaden förbi locken. Oj, vad Enzo var intresserad av godisarna, han blev superlycklig när han fick ta dem till sist. Kasper hängde med koppellös runt och klarade alla passager fint. När jag till sist sade varsågod till det närmaste locket tolkade han det som att han fick ta köttbullen även på nästa lock. Tredje locket hann jag stävja och han fick sen ta en extra runda innan han fick ett okej på det också.
Vi testade också en i taget att promenera runt lite med båda hundarna.

Löptiksfläckarna var så intressanta att det blev helt ointressant att springa runt och leka med kompisen. Har väl aldrig hänt förut att de inte jagat runt när de fått chansen.

Ikväll ska jag på clinic i fotgående hos Eva Bodfäldt, ska bli mycket intressant och lärorikt.

Enzo-träff

9 december 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Enzo-träff

Det var ett tag sen vi träffade sheltien Enzo, men idag blev det läge. Kasper och jag cyklade dit, och Kasper var helt i gasen när han insåg vem han skulle få träffa. Jag fick inte honom lugn, så vi började promenera utan att de fått hälsa. Kasper var eländig i början av promenaden, och jag fick korrigera/stanna hur många gånger som helst.

Efter ett tag började han lugna ned sig och båda hundarna fick gå med släpande koppel. När vi kom bort till öppna fält släpptes båda hundarna, och oj, vad kul det var! I början lekte de tillsammans, men Kasper har helt klart mer energi i sig än gamlingen Enzo (ett år äldre ;)) så efter ett tag vidgades Kaspers räckvidd lite väl mycket.

Jag kallade in otaliga gånger och fick ibland ta till mörka rösten. För det mesta kom han susande som ett skott, även om han ibland tycker att det räcker att springa fram till Enzo och inte de sista metrarna till mig. Några gånger dröjde det lite väl länge, men eftersom han inte varit lös så här med annan hund på bra länge får jag väl ändå tycka att det fungerade skapligt. Förbättringspotential finns dock…

Mot slutet tränade Kasper och jag fotposition med Annas skarpa ögon till hjälp. Han sitter ofta in med rumpan bakom mig, och Anna trodde det beror på att han vrider sig lite när han ska söka ögonkontakt för sin belöning. Tänk ostbåge… Jag provade att föra godishanden utåt vänster lite, men jag vet inte om det blev bättre av det. Helt klart är att detta måste övas mycket mer, för jag har nog ofta klickat honom för sneda positioner, och det blir inte bra på sikt.

Cyklingen hem igen gick långsammare, det märktes att Kasper var trött. Nu sover han så fint hoprullad i gästsängen här bredvid mig. Bra att han fått jobba ordentligt så jag kan åka in till stan på julfest ikväll utan dåligt samvete.

Kasper busar

15 mars 2008 / / 2 kommentarer


Kasper och Enzo fick busa i skogen igår. Riktigt mycket bus blev det.
Men när Kasper drog iväg och inte syntes till på typ en kvart blev det koppel resten av promenaden. Nu kommer det definitivt att dröja innan han släpps lös i skogen igen…

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑