Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: utgångsplacering (sida 1 av 2)

Framförmappen

Jag testade framförmappen idag för att se vilka frivilliga beteenden jag fick. Hoppades på utgångsposition, eftersom vi tränat det så mycket den senaste tiden, men nej då, inte alls. Fick fyra beteenden i den här ordningsföljden:

  1. Ligg
  2. Sitt
  3. Stå (!)
  4. Backa

Stå blev jag rätt förvånad över, men där ser man. För att få igång utgångspositionen efter alla dessa olika belöningar (som sedan testades igen och igen, med lite pipighet till följd när belöningen uteblev) blev jag tvungen att säga Hit. Därefter gjorde vi ett antal rätt bra utgångspositioner. Men emellanåt faller han ur, provar nåt helt annat, som Sitt eller Ligg någon helt annanstans. Och några gånger sätter han sig snett, men rättar ofta in sig spontant efter nån halv sekund. Låter egenkorrigeringarna passera för närvarande.

Har inte lika ont i nacken längre, men det tar nog ett par dagar till innan jag känner för att köra kryp- och apportövningar, där man befinner sig nedåtböjd mest hela tiden.

Kryp, ingångsposition, apportbock

Har tränat lite olika delmoment i köket:
Kryp – svårt att komma förbi ca tre krypsteg. Sen stannar han upp och tittar på mig. Varför klickar du inte? Om jag bara avvaktar kryper han tre igen, och stannar. Eller så reser han sig upp helt eller med rumpan. Fast jag kanske inte ska oroa mig för det – här skriver man att krypmomentet ska få ta sin tid. Några tips på hur jag ska gå vidare med min egen position snarare än sträckan (fast jag använder ju target stick istället för hand): ”Kom ihåg, ju högre huvud fram, desto lägre bak. Ser det bra ut och hunden kan krypa en dryg halvmeter är det dags att börja jobba in sig så man hamnar bredvid hunden. Med din hand ser du till att hunden kryper rakt medan du själv sakta ändrar position så du till slut hamnar bredvid hunden. Låt hunden krypa max 70-80 cm vid varje tillfälle innan belöning och gå gärna tillbaka där du bara belönar en tass framåt osv. Sakta men målmedvetet ska du till slut kunna sitta på knä bredvid din hund när den kryper. För att minimera risken för ett snett kryp kan du sätta upp vänster ben så det bildar en ”mur” som hindrar hunden att dra sig åt höger.
Ingångsposition – han börjar bli rätt duktig på detta, både ute och inne. Har nu börjat göra små försiktiga vänstervändningar, och visserligen ser jag inte hur det ser ut, men när vi vänt klart är han i rätt position. Måste se om jag kan ta till spegeln igen för att se hur han beter sig i vänstervändningen. Åt höger hamnar han ibland fel, oftast då lite snett bakom mig. Tänk min vänsterhäl med riktning klockan tio. Givetvis nollar jag det. Totalt sett har det dock gått bra framåt.
Apportbock – lade ned en bok till hjälp för att köra apportbocksträning à la klossträning. Han fattade rätt snabbt att han skulle ta apportbocken med sig runt till mig. Men sen släpper han den nästan omedelbart. Måste klura ut hur han ska fatta att han ska hålla fast den. Ett tag blev han väldigt förvirrad när han kom runt med apportbocken, slängde ner den på golvet och sen inte fick någon belöning. Då tjurade han ett tag, lade sig och tittade på mig och gnällde lite. Jag bröt för att fixa mej en kaffe och då kom han gående med apportbocken till mig… sötnos.
Klickerklok skriver så här om ett bra gripande: ”Här kan det vara en stor fördel att belöna med kamplek och hålla ett högt tempo i träningen. Det kan till och med vara en bra idé att ha kampleksaken i ena armhålan och apporten i andra. Då kan du snabbt växla mellan repetition och belöning och se till att hunden behåller den intensitet och lust att gripa som väcks med kampleken.
Och lite längre ner, för att träna stadgan i detta moment: ”Nu kan du prova samma sak med apportbocken. Låt hunden hålla apporten, presentera en öppen hand med godbitar. Om hunden släpper apporten försvinner handen och ni gör om övningen. Så for hunden håller fast apporten trots att du lockar med godbit, tar du tag i apporten, säger ”tack” och belönar. Öka tiden som du lockar hunden innan du belönar. Du kan också göra samma sak med leksaker. Plocka fram en leksak och belöna om hunden fortfarande håller fast apporten. Om han skulle släppa, försvinner leksaken och ni gör om övningen. Det brukar inte ta lång tid innan du kan kasta leksaker runt dig och lägga godbitar på näsan, medan hunden fortfarande håller apporten i ett fast grepp.
Lite senare: Testade att varva kamp med handske och hålla apportbock, och då blev det lite roligare, även om han ju inte alls håller så hårt om bocken som om handsken. Men jag kunde backa ett antal meter med apportbocken utan att han släppte taget. Ninni, för att kunna träna som du beskriver måste han ju kunna kommandot Håll fast, och det kan han inte. Jag provade lite med Vänta, och det verkar funka, även om det känns konstigt att säga så i det här sammanhanget. Men för honom betyder ju Vänta att fortsätta göra det han gör, så kanske det är en väg att gå… bara under en övergångsperiod.
Angående HD så har jag inte tänkt göra det på Kasper. Det ingick ju i min ursprungsplan, men eftersom han har fel på tänderna och ändå inte kan avlas på har jag svårt att motivera den utgiften. De pengarna lägger jag hellre på en rolig kurs som vi båda kan ha kul av… Trist på Bond, men Billy är förhoppningsvis en A-kille.

Hundtränaren vecka 3

Kort sammanfattning av sådant jag skrivit i Hundtränaren förra veckan:
Vi skulle träna Stanna (har tränat detta ytterst lite vecka 3) och Utgångsposition.
det senare har vi tränat på en hel del, både ute och inne, och jag tycker absolut att vi har gjort framsteg.
Har ett par idéer om hur vi ska komma vidare med Kryp den här veckan, och givetvis jobbar vi vidare med Utgångspositionen också.
Stora besvikelsen för veckan: ingen Canis-kurs.

Dr Jekyll och Mr Hyde

Husse kom just in från en längre promenad och förfasade sig över hur totalt odräglig Kasper hade varit. Jo, jag vet ju det, särskilt på utväg i skogen är han ibland rena mr Hyde. På hemvägen kan han sen slå om helt och bli dr Jekyll.

Som en koll av hur uppspelt han var tog jag fram en klicker och lite godis och började träna fotpositioner i arbetsrummet. Suveränt bra, flertalet högervändningar också. Då vågade jag mig på att prova några vänstervändningar och fick lite märkliga beteenden:

1) hopp mot godishanden (händer aldrig annars, måste vara att jag liksom inbjuder genom att närma mig hunden med vänsterhanden)

2) backning först och sedan fram till min vänstersida när jag ställt upp mig på nytt.

Ingetdera var ju direkt bra, så jag lade ifrån mig godiset på bordet för att få bukt med 1). Sen gjorde vi om tills han gjorde ett par fina bakdelsvändningar à la klossträning. Belöning!

Detta är ju ett helt nytt moment i positionsträningen, och det behöver helt uppenbart tränas en hel del. Men jag såg samtidigt tendenser till att det kan bli väldigt fint så småningom.

Nån som vill ha mr Hyde, så kan jag behålla dr Jekyll?

Vägning och hundhage

Åkte idag en sväng till Upplands Väsby, skulle köpa ett nytt bakdäck till hundcykeln. Det börjar fransa sig oroväckande.

Började med att svänga förbi veterinären och väga Kasper på deras utmärkta våg: 9,2 kg. Bara muskler, skulle jag vilja påstå.

Lät bilen stå och promenerade bort till den stora hundhage som ligger i närheten. Ingen annan var där, så jag släppte Kasper som lyckligt rusade omkring ungefär som Ferdinand när han stuckit sig på det där biet. När han lugnat ned sig efter tio minuter eller så provade jag lite inkallningar från lek och snoozande. De gick ganska bra om än inte så suveränt som jag skulle önska. Liten fördröjning sådär, sen kom han inspringandes. Lite köttbulle, en omklappning och så fick han sspringa iväg igen. Efter några sådana började han komma in helt frivilligt till min vänstra sida. Kanoners! Vi fortsatte då med lite fritt följ, fotposition och en och annan högervändning. Det gick riktigt bra. Fortsatte med Sitt och sen gick jag långt bort till andra änden för att göra inkallning. Någon gång steg han upp för att nosa på något intressant, men jag fick till tre mycket snabba och bra inkallningar med repboll som belöning.

Just när vi började känna oss ganska klara kom några invandrare med två blandrashundar. De frågade om de fick komma in och släppa, och visserligen morrade Kasper lite efter att nosat på den ena genom staketet, men jag sade okej ändå. Höll honom i halsbandet och försökte lugna ned honom medan de andra tog sig in genom grinden. Sen vart det fart! Två smågruff blev det med den ena hunden, en hane på två år (åt stövarehållet). Tiken (labbeliknande) var lugnare, men sade ifrån en gång när Kasper nosat alltför ingående där bak. Bortsett från gruffen, som de redde ut själva, kutade de som kompletta galningar fram och tillbaka i hagen och hade störtroligt. Sådana intensiva ruscher kan man aldrig få till på egen hand utan extrahund.

Jag provade att kalla in Kasper ett par gånger från hundleken, men det var som att tala inför döva öron.

När jag tyckte Kasper lekt klart (han var rätt uppstressad, tog knappt köttbulle som annars är hur poppis som helst) kopplade jag upp och så tog vi bilen vidare till cykelhandlaren. Öppnade inte förrän 12! Och jag som tyckte jag tog i rejält med marginal när vi kom dit klockan 11. Suck. Fick åka hem utan däck, men med en rejält däckad hund.

Träningsinriktning i år

Har funderat ett tag på vad vi ska ha för mål för 2009, och just nu ser listan ut ungefär så här. Den kommer säkert att ändras eftersom…

Mål för mig:

  • Få till en mer disciplinerad träning med konkretare och tydligare delmål. Använda Hundtränaren till hjälp att logga status på olika träningsmoment.
  • Fokusera på färre saker i taget, och försöka få dem ”färdiga”. Ha Lydnadsträning i teori och praktik som bas.
  • Försöka komma tillbaka till det klickerska träningssättet och alltmer sällan det dominanta (även om det är det enda som fungerat på koppelpromenader). En viss mix kan fortfarande behövas, men jag ska vara restriktiv med det dominanta, eftersom klickerträningen är så mycket roligare och positivare. God hjälp kan fås på Klickerforum.
  • Försöka variera promenadlekarna mer (kom gärna med bra tips och idéer så lägger jag upp en lista senare!).

Mål för Kasper:

  • Starta anlagsprov i viltspår
  • Om han blir godkänd i det, starta minst ett viltspårprov i öppen klass
  • Lära sig gå (lydnads-)fot
  • Kunna fokusera på mig även i hundsällskap
  • Komma vid inkallning även i hundsällskap
  • Börja med agility
  • Kunna gå fint i koppel även i skog och i hundsällskap
  • Bli bättre på passivitet – kvantitativt mål: kunna sitta tyst uppbunden i skogen minst fem minuter utan att se föraren
  • Kommandot Stanna ska sitta bättre. Här känns det som om vi måste backa många steg och kanske börja om från början igen.
  • Han är anmäld till MH 28 mars. Håll alla tassar och tummar att vi är friska då…

Jag råkade hitta några gamla träningslappar från början av förra året. De intressantaste punkterna med nustatus inom parentes:

  • Grundfärdigheter (behövs kontinuerligt)
  • Fritt följ i koppel (går skapligt nu, även till viss del utan koppel, men behöver tränas kontinuerligt)
  • Skvallerträning (påbörjat, behöver dock tränas mer)
  • Sluta hoppa vid hälsande (har ej påbörjats, har dock minskat lite av sig självt)
  • Gå och lägg dig – bädd och bur (har ej tränats, men det fungerar ändå med bädden (!). Började träna bur lite, men har övergett det för närvarande.)
  • Lära Kasper att cykla och åka korg (färdigtränat)

Utgångsposition

Idag tränade jag lite mer ingångar. Jag körde för första gången i Saras rum, för det är enda stället med en spegel som går ganska långt ned. Den är dock rätt smal, så man måste stå på ungefär samma punkt hela tiden för att se hur hunden sätter sig. De gånger jag lockade med honom en runda runt på golvet för att komma tillbaka till samma spegelplats lyckades han sätta sig fint 7-8 gånger av 10.

När jag förhöll mig mer neutral men själv gick ur position satt han bara kvar och tittade på mig. Några gånger erbjöd han andra beteenden, som sättande rakt framför, läggande rakt framför eller läggande vid sidan. Statistik 3/10.

Till slut gjorde jag så att jag gick ur position, sen tillbaka till spegelplatsen men så nära Kasper att han flyttade sig (snäll bortknuffning). När jag uppnått att han flyttat sig ur position ställde jag upp mig igen och då hamnade vi åter på 8/10.

Körde även lite med target stick för att han på så sätt skulle lockas att komma in fint till mig, men tog bort den rätt snart, för det är ju inte själva rundandet som utgör problemet, utan den begränsade positionsmöjligheten framför spegeln. Man skulle träna i en stor gympasal med hel spegelvägg. 😉

Enzo-träff

Det var ett tag sen vi träffade sheltien Enzo, men idag blev det läge. Kasper och jag cyklade dit, och Kasper var helt i gasen när han insåg vem han skulle få träffa. Jag fick inte honom lugn, så vi började promenera utan att de fått hälsa. Kasper var eländig i början av promenaden, och jag fick korrigera/stanna hur många gånger som helst.

Efter ett tag började han lugna ned sig och båda hundarna fick gå med släpande koppel. När vi kom bort till öppna fält släpptes båda hundarna, och oj, vad kul det var! I början lekte de tillsammans, men Kasper har helt klart mer energi i sig än gamlingen Enzo (ett år äldre ;)) så efter ett tag vidgades Kaspers räckvidd lite väl mycket.

Jag kallade in otaliga gånger och fick ibland ta till mörka rösten. För det mesta kom han susande som ett skott, även om han ibland tycker att det räcker att springa fram till Enzo och inte de sista metrarna till mig. Några gånger dröjde det lite väl länge, men eftersom han inte varit lös så här med annan hund på bra länge får jag väl ändå tycka att det fungerade skapligt. Förbättringspotential finns dock…

Mot slutet tränade Kasper och jag fotposition med Annas skarpa ögon till hjälp. Han sitter ofta in med rumpan bakom mig, och Anna trodde det beror på att han vrider sig lite när han ska söka ögonkontakt för sin belöning. Tänk ostbåge… Jag provade att föra godishanden utåt vänster lite, men jag vet inte om det blev bättre av det. Helt klart är att detta måste övas mycket mer, för jag har nog ofta klickat honom för sneda positioner, och det blir inte bra på sikt.

Cyklingen hem igen gick långsammare, det märktes att Kasper var trött. Nu sover han så fint hoprullad i gästsängen här bredvid mig. Bra att han fått jobba ordentligt så jag kan åka in till stan på julfest ikväll utan dåligt samvete.

Störningsträning i centrum

Idag tränade vi störning och skvaller i Vallentuna Centrum. På vägen dit kom jag på att jag behövde köpa några band i sybehörsaffären som ligger alldeles i utkanten av centrum, så vi gick dit först. Därinne betedde sig Kasper som en alldeles vildsint hund, skulle hoppa och dra, och det gick inte att få honom att sitta still med än några sekunder i taget. Jaha, hur skulle den här träningen gå mitt i centrum?

–Den här hunden behöver tränas, sade expediten. Suck. Hoppas hon har möss i butiken och det är därför han beter sig så här, tänkte jag elakt.

Nästa stopp var utanför Swedbanks uttagsautomat. Där stod det några människor i kö, och andra passerade förbi. Inga hundar inom synhåll, så jag började träna lite med Kasper där på torget. Att träna fotposition har han börjat tycka är superkul, så det gjorde vi en hel del. Han brydde sig över huvud taget inte om att folk gick förbi. En del tittade lite åt vårt håll, men det bjöd vi på. När jag sen satte honom och skulle ställa mig framför för att träna lite backande hände något oväntat. Han hängde med, och ställde sig vid min vänstra sida… Gulligt! Jag fick köra Sitt och Vänta för att han skulle förstå att nu var det inte fotposition som gällde. Det är ju helt kanon att han hängde med spontant så där!

Det gick förbi två hundar medan vi var på det nedre torget, men Kasper var så upptagen av träningen att han helt ignorerade dem! Wow! Den andra hunden ville jag att han skulle uppmärksamma, så jag avbröt träningen, gick några steg och ruskade lite på mig så han skulle förstå att nu var det inte uppställning som gällde. Först då tittade han till på den andra hunden. Jag klickade och belönade. Första gången någonsin jag velat uppmärksamma honom på en hund…

Vi gick upp till passagen mellan Konsum och ICA, där det rörde sig lite mer folk. Det stod en husse med hund inne i värmeslussen till Konsum, så vi ställde oss mittemot och började träna. Kasper kastade bara nåt ögonkast åt den andra hunden, och valde sen att träna med mig istället. När hunden sedan kom ut passerade vi den, och jag klickade och belönade Kasper säkert fyra–fem gånger för att han inte skulle bry sig om den hunden. Det gick jättebra.

Jag passade också på att skvallerträna på några småbarn som gick förbi väldigt nära. Så länge de går ett par meter bort är det ingen fara, men kommer de på nån meters avstånd har Kasper en tendens att hoppa mot dem i hälsningsiver. Med klick och utkastad belöning (kombinerat med nån varnande morrning från min sida) fick jag honom att avstå från att kasta sig över smågluttarna.

På hemvägen stötte vi på en vit liten pudel med husse som väntade utanför leksaksaffären. Där är det en gång på kanske 2,5 meter innan det blir buskage, och normalt hade jag valt att gå runt buskarna. Men nu tänkte jag att nej, vi ska gå förbi mellan butiken och hundekipaget. Den hunden visade sig vara det svåraste idag. Så länge vi var på kanske tre meters avstånd gick det bra med klick och belöning, men när vi kom närmare gav Kasper ett par gläfs ifrån sig och började med lekinviter. Jag fick neja ett par gånger och sedan intensivt klicka + belöna oss förbi dem. Egentligen borde jag ha vänt och passerat ett par gånger till, men nu bar jag en tung hundmatspåse i handen, så det fick anstå.

Den här typen av träning behövs en masse, men jag tycker ändå Kasper var jätteduktig idag, undantaget sybehörsaffären och kanske den vita pudeln.

Hemma däremot har Kasper börjat ta sig friheter. Måste skärpa upp övervakningen av honom, tror jag, för på sistone har han börjat med saker han inte gjort någonsin tidigare, typ ta pennor och annat intressant som ligger på bord. I början trodde jag han hittat grejen på golvet, men nu har jag insett att han faktiskt tar dem från skrivbord, soffbord osv. Vattenspruta fungerade ju kanon när han var valp, ska nog ta till det igen. Får också se till att han har lite roliga alternativa leksaker tillgängliga framme.

Bra träningspromenad

Vi gick ungefär samma runda som igår, för jag ville kolla om bollen låg kvar där jag kastat den. Jodå. Satte Kasper i backen ovanför och visade nedåt: Sök bollen. Han for iväg och kom tillbaka med den! 🙂 Avståndet var väl 5–6 meter, så ingen jättedistans, men iallafall.
Sen fick han bära den bort till en liten plan där vi lekte lite med den. Sen lade jag den vid sidan av planen och ställde upp mig. Som vanlig provade han ett par beteenden, men när jag flyttade lite på mig åt höger (som vid klossträning) fattade han plötsligt att han skulle in vid min sida. Sen tränade vi fotposition en stund. Jätteduktig! Nu börjar jag behöva någon inspektör som kan se om han sitter rakt eller snett, för nu börjar han kunna grundmomentet och jag vill inte lära in sned position så det sitter för hårt sedan. Har inga golvspeglar att öva mot, tyvärr… När jag tyckte vi tränat det klart fick han ett varsågod att springa till bollen.
Sen kom det ut några barn på gården (skola där), så då gick vi vidare. Han gick hela tiden med släpande koppel och gick så fint att jag nästan ryser över hela kroppen. Dit hade jag nästan gett upp hoppet om att vi skulle nå… Men några köttbullar i fickan gjorde susen.
Vi gick upp till grusplanen. Den vet han är så kul att han ville springa före, men jag nejade och fick honom att gå vid mig. Gick lite zickzack och snirkligt och till sist var vi uppe vid planen utan att han hade dragit i förväg. Då fick han springa iväg som belöning.
Där lattjade vi lite med tussen, jag gjorde någon inkallning, sitt med lekstörning, körde lite mer fotposition och så fick han springa runt och nosa för resten.
Hela tillbakavägen gick han också lös med släpande koppel. En hel promenad utan koppel! Nu var det ju inte jättestörande miljö, men halvstörig, skulle jag vilja kalla den: barn, träd och buskar med intressanta dofter, roliga grusplanen. Dock inga hundar, och bra var väl det, så han fick lyckas. Han är dessutom lite snuvig (hoppas inte noskvalster) sen någon vecka tillbaka, fast jag tror det håller på att ge sig. Hittills i höst har vi hållt jämna sjukdomssteg, han och jag, men det måste väl ändå vara en slump?

Klossträning utan Heinrich Böll

Heureka! Jag körde ett pass klossträning till för att få till utgångsplaceringen. Började med att lägga ner den tunna Heinrich Bölls Doktor Murkes samlade tystnad på golvet. Direkt var Kasper uppe på den med framtassarna och justerade in sig snyggt vid benet. Vi körde några pass så. Boken är så tunn att den bygger bara nån halvcentimeter från golvet, så när jag fick för mig att flytta mig lite bort från boken under vår övning hängde Kasper på intill mitt ben utan att reflektera över att vi lämnade Heinrich Böll bakom oss. Efter ett par klick allt längre ifrån Böll kom han på det, och gick dit för att hämta boken. Sötnos!
Vi började om uppe på boken, och sedan gick jag åt sidan igen utan att han märkte det. Nu kan vi träna klossträning utan Heinrich Böll!

Äldre inlägg