Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: Cattlin

Sorgliga historier och finfin utsiktsplats

Fick reda på idag att en av mina hundinstruktörers hundar, Adjak, sprungit ut på en landsväg och blivit överkörd av en långtradare strax före jul.

Inte nog med det, sen verkar schäfern Tosse ha skadat sig allvarligt under lek idag hos Kaspers uppfödare. Håller alla tummar och tassar att det ordnar upp sig snart.

Mina tankar är hos dessa hundar och familjer.

Så mitt i allt detta sorgliga får jag se en så fin bild på Cärla, en dsg på sju månader. (Tack, Lina!)

Visst ser det för läckert ut med en uppmärksamt spanande gårdshund på hästryggen?

Sista ringträningen 5(5)

Igår var det sista ringträningen. Strålande sol, och törstiga blev vi.
Han kan stå riktigt snyggt nu, men uthålligheten är inte den bästa. Upptäckte att när ”domaren” (Cattlin) närmade sig och jag klickat för att han stod fint så stod han stilla och fokuserad på att få sin godisbit istället för att hoppa och skutta intresserat mot den nya personen. Men klicker på tävling välkomnas visst inte. Så nu gäller det att hitta på ett diskret tecken som betyder KLICK och sedan gräva långsamt efter godiset medan domaren gör entré… Då kanske Kasper kan bedömas som en värdigare hund än han är… 😉

Värsta hundlivet idag

Idag har det varit fullt ös. Vi började med att cykla några kilometer i morse. Först ville inte Kasper, men när jag väl fått igång honom var det han som drog mig när jag vill cykla långsammare av hänsyn till honom. Då var det ju lika bra att öka farten, inte riktigt meningen att lille han skulle dra hela ekipaget. Han kanske tränar inför nån slädsäsong eller så…
Sen fick han besöka en tillfällig dagmatte när jag skulle in till stan på ett möte. Inger har en annan hund som daghund, en åttaårig cockerspaniel, så lekkompis fick han också. Cockern var visst inte lika förtjust, utan tyckte mest Kasper var en lite väl jobbig slyngel, tror jag.
Väl hemma igen fick han inte vila länge förrän det var dags att åka till Cattlins ringträning 4(5). Det går bättre och bättre. Han går fint när vi går runt i ring, kan ställa upp sig snyggt – några sekunder. Om det inte är nån intressant hund precis bakom, eller så, förstås. Sen pockar han på godis – får han inget med det samma för att jag vill dra ut på sekunderna testar han gärna att sätta sig eller backa. Det brukar man ju får beröm för annars! Bordet hade vi övat lite, så det gick också bättre idag. Det svåra sen blir ju att klara alla dessa moment med mängder av nya, helt okända hundar tätt inpå. Vågar inte tro att Kasper ska klara det… Sen kommer vi att få nedslag på tänderna, hur mycket påverkar felaktiga tänder egentligen?

Handlingkurs hos Cattlin del 2(5)

Mums, vilken god grisfot matte hade med från Valdemarsvik.
Förra veckan började vi ringträning hos Cattlin. Då var vi tre hundar, en lapphund, en pudel och så Kasper. Båda de andra hundarna var lite reserverade och domarens visitering ses som det största problemet. Kasper har motsatt problem, han har svårt att stå still och när en domare kommer vill han gärna slicka den personen i ansiktet. Vi fick order att främst träna Stå i veckan.

Så ikväll var det dags igen. Vi har ju inte hunnit träna så mycket eftersom vi varit bortresta, men lite har det blivit. Både träna på att ha utställningskoppel (snöre snarast) på sig och att stå. Ikväll uteblev lapphunden, men istället var gårdshunden Asta där, även hon av det skyggare slaget. Kasper blev allt bättre under lektionens gång på att stå. Det visade sig att om vi distanserade oss mer från honom och inte böjde oss ned så gick det bättre att hålla honom lugn. Nedböjning tolkar han som kontakt och ska då hoppa, slicka i ansiktet osv. Fortfarande står han lite åt vilket håll som helst, men kan nu emellanåt stå still någon minut trots passerande hundar.

Jag funderar på att skaffa en bur, men en ren utställningsbur känns fånigt, eftersom vi säkert bara kommer att ställa ut en eller ett par gånger. Nä, det får bli en man kan flyga med också. Det fåniga är att Medium verkar vara på gränsen för låg i tak om man ska följa alla mätregler, och att köpa en Large för en gårdshund känns ju lite löjligt. Nå, vi får se hur det blir.

Kurser – VaBK och Cattlin

VaBK 7(8)
I måndags var det näst sista gången på VaBK-kursen. Vi gjorde något de kallar kulprovet. Det var ganska enkelt och jag tror att Kasper klarade samtliga moment utom ett: att sitta kvar bunden vid ett träd medan jag gick kanske 10 meter bort, fortfarande inom synhåll. Han blir som tokig. Jag vet att vi borde ha tränat detta, men man hinner inte allt… Definitivt något för framtiden. Däremot personsök (jag gömde mig uppe i skogen bakom en gran medan någon höll Kasper och sen släppte honom) gick klockrent.
Sen var det prova-på-agility. Kasper har ju testat lite förut och hinderhoppning gjorde han jättefint lös. Jag satte honom på ena sidan, gick runt och sade Hopp. Han kom in suveränt bra. Sen var det tunnlar, en kortare blå som han klarade fint, sen en längre röd. Inga problem. Till sist en sån där släptunnel (vet inte vad de kallas) där bortre öppningen är nedfälld. Ledaren höll upp den öppningen och jag satte Kasper vid öppningen. Han sprang in, men vände om och sprang ut vid sidan om. Jag hann få undan korvbiten och ledde tillbaka honom. Nu fick en person hålla honom i öppningen och då gick det bra. Vi körde inte den nåt mer sen, utan höll oss till den röda, som går kanonfint utan assistans.
Cattlin 8(8)
Sista gången hos Cattlin var i tisdags. Då fick vi testa rallylydnad (utan tid). Det gick riktigt bra för Kasper, han var relativt uppmärksam och klarade flertalet moment (om än inte perfekt). Det som brast rejält var läggande under gång, men det är rätt avancerat, så det känns inte så hårt. Även Cattlin tyckte att rallylydnad var mer Kaspers grej än vanlig traditionell lydnad – det är mer omväxning och händer saker lite snabbare.
På slutet tränade vi lite inkallning och då stack han två gånger. Inte till någon annan hund, vilket man kunde tro, utan till en viss, osedvanligt väldoftande fläck. Därifrån fick jag då plocka tillbaka honom ett par gånger. Tyvärr foch vi inte chansen att avsluta med en lyckad inkallning eftersom nästa grupps kursdeltagare började anlända, och då tyckte vi att frestelsen skulle bli alltför stor att han skulle dra bort till dessa nya intressanta hundar. Cattlins tips är iallafall att öva inkallning på lite olika avstånd, ibland inte alls kalla in utan gå tillbaka till hunden, ibland ge en externbelöning så att föraren blir mindre intressant (godis eller leksak på burklock eller så ute på gräsmattan) och dessutom att vänta ett tag före inkallning så han inte tror att min vändning = frihet att springa.

Cattlins kurs 7(8)

Det känns som Kasper kör nån slags varannangångsteknik. För att reta mig, antagligen. Igår var han ju urjobbig, och ikväll hos Cattlin när jag förväntat mig en superjobbig hund var han riktigt bra. Ja, jag fick ju slita för det, men säg att han var kontaktbar minst halva tiden hos Cattlin mot normala kanske tio minuter av hela timmen.

Han har svårt med stadgan vid ligg, han ville inte alls förstå läggande under gång och han kan stanna men verkar helt ha glömt bort stå kvar. Då antingen sätter han sig eller går iväg.

Men till det positiva hör att han faktiskt låg kvar flertalet gånger lös med mig på ett par meters avstånd, han satt väldigt stadigt, han kom på inkallning trots andra lösa hundar intill. Och bäst av allt – han gick bredvid mig och följde med när jag gick och vände åt olika håll. Blev så till mig av detta att jag inte alls hörde att Cattlin sade att hundarna skulle sitta eller ligga eller vad det var. 😉

När vi skulle öva på apportbockarna kom det några nybörjarkursare och den störningen blev för stor för Kasper. Men nu vet jag hur vi ska träna vidare på apportbiten. Han har kommit så långt att han bär apportbocken en eller ett par meter, men sen kastar den med en huvudsnärt mot mig och tycker han har gjort sitt. Jag ska inte längre klicka för det, utan kräva att han tar upp den igen och lägger den i min öppna hand.

Oj, det känns som om vi har så mycket att träna på, här gäller det att prioritera vad som känns viktigast just nu. Blanda den svåra, tråkiga delen av träningen med lite roligare moment så vi inte bara gör endera.

VaBK 5(8) och Cattlin 6(8)

Igår förmiddag var Kasper nedstämd och klart låg. Han fick hänga med mig i bilen in till stan. När jag var klar med mitt ärende, som tog ett par timmar, gick vi på kissrunda. När han kissat och gått ett par hundra meter var det tvärvägran. Ville inte mer. Jag bar honom det korta stycket tillbaka till bilen.
Vi åkte hem och han fortsatte vila och sova. På eftermiddagen var vi ute en kortis i trädgården och han blev lite piggare. Hela dagen hade jag varit övertygad om att det inte skulle bli någon träning på kvällen för Kasper, utan att jag skulle få gå dit utan hund.
Men Kasper blev piggare och piggare, och när det var dags tänkte jag att vi gör väl ett försök. Vi kan ju alltid avbryta och sätta oss vid sidan av, eller åka hem, om det inte funkar.
Det gick på det hela taget ganska bra. Att gå fint vid sidan så långt som 100 meter klarade vi givetvis inte, men det var väl inte väntat. Däremot klarade han sökrutan skapligt, han har aldrig tidigare gjort en så stor ruta på kanske 3 x 3 meter. Inkallning gick bra första gången. Andra gången startade han i förtid, men som biträdande läraren sade: hellre det än att han väntar och sen drar åt fel håll. Nu kom han fint fram till mig, och jag gjorde en kort extrainkallning på ett par meters håll bara för att korrigera beteendet. Då gick det bra. Sitt och stanna kvar med alla i en ring gick också kanonbra. Vi tränade promenad med passering av hundar, joggare och rullstol – allt detta gick riktigt bra.
Idag har han varit piggare, men vi har inte tagit några jättepromenader. På kvällen åkte vi till Cattlin, och det började regn-snöa. Typiskt. Jag trodde Kasper skulle vara katastrofal i vanlig ordning, men ack vad jag bedrog mig. Så bra som han var hos Cattlin ikväll har han nog aldrig varit där. Han gick fint vid min sida utan att nosa eller dra. Okej, inte med jättekontakt och tindrande ögon, men klart fint även vid vänster- och högerrundning av koner. Även sitt och stanna kvar satt kanon. När den lapska vallhunden skulle göra ligg och stanna kvar insåg vi gårdshundägare att det var ingen lämplig övning för våra små fjun i denna väderlek, så vi skulle köra stå och stanna kvar istället. Hmm. Kasper satte sig varje gång. Snacka inkörd på ett och samma beteende. Måste börja träna Stå mer konsekvent. Vi tränade några hopp över lydnadshindret också. Att hoppa ut till targetplatta med godis går bra, men sen har han inte riktigt fattat att han ska sätta sig. Det sista hoppet tillbaka var patetiskt, men där skyller vi på kylan. Cattlin tipsade om att använda kampleksak på tillbakahoppet för att trigga honom lite mer. Ska se om det funkar.
Halsen, då? Bortsett från att han var så dämpad igår förmiddag verkar han pigg nu. Man kan se en liten skinnpåse på vänster sida, men tar jag där känner jag ingen bula eller så. Någon gång piper han till. Om det är för att han får ont av halsbandet eller annat, eller om han piper förebyggande för att han tror att det ska göra ont vet jag inte. När jag försiktigt tar med handen över är han lite ovillig, men det går trots allt bra att hantera honom. Har spolat med koksaltlösning flera gånger per dag. Får nog bara avvakta och se, hoppas att skinnpåsen går tillbaka av sig själv.

Cattlins kurs 5(8)

Det står helt klart – Cattlins gräsmatta är den svåraste utmaning vi har med Kasper. Han gick ju bra i måndags på VaBK, han var suverän på hemmaplan igår förmiddag. Men på kvällen var han åter mycket svår att hålla kontakt med.
Vi körde Ligg och stanna kvar, och fick väl till nåt halvdussin ligg. Sen var det läggande under gång, det var svårt.
På inkallning utan lina sprang han först kanonfint mot mig, sen vände han i en elegant båge rakt mot den andra gårdshunden som stod bredvid. Nästa inkallning – med lina – gick kanonbra. Han är listig och opålitlig, den rackaren.
Hopp ut och hopp tillbaka gick bra var för sig. Att han ska sätta sig där på andra sidan har han däremot inte fattat än, och att ge sittkommando på distans funkade inte. Men det är ju något vi kan träna hemma med nya hindren.

Idag var det soligt och fint och Kasper har varit ute i lina och gonat sig länge i solen. Vid lunchtid tränade vi hinder ett par gånger, och tog oss en cykeltur. Det var ju ett tag sen. Det är lite knepigt att få igång honom, men när han väl fått fart travar han hur glatt som helst där bredvid. I uppförsbacken satte han till och med sån fart att det kändes som om han drog mig där jag trampade i maklig takt för att inte överanstränga honom. Fick öka tempot lite…

Cattlin visar

Fick just en jättebra länk av Cattlin där hon visar hur hoppmomentet ska se ut. Jag var osäker på vad hunden skulle göra efter själva hoppet. Själv vill hon visserligen egentligen ha hunden lite längre ut från hindret, men visst ser det snyggt ut?

http://www.herdinginstincts.se/PICT0011.MOV

Cattlin förklarar: Hoppar han ut duktigt mot skålen kan du ta bort skålen och istället klicka när han kommer ut till samma punkt. När du ska ge godiset så visar du med handen att han ska sätta sig för att få godisbiten.
Okej, då har vi lite nytt att öva på agilityhindret imorgon. Tänk om man kunde få lillmatte att filma oss också…