Skogsstjärnas hundblogg

Idag har vi tagit det lugnare. Lillmatte har övningskört en massa, vi har legat och solat på en härlig klippa och doppat oss lite snabbt i det kalla havet. På hemvägen snubblade vi över ett härligt ekologiskt kafé med vedugnsbakad bröd. Flera hundar frekventerade detta fik, men Kasper fick denna gång stanna i bilen, han var redan rätt trött.
Så lite bilder från häromdagen:

Kasper i nya selen vid Blå lagunen.

Det är skönare att ligga på filten och mysa än att bada.

Kasper väntar vid cykeln på att matte ska hitta den borttappade löplinan.

Hade tänkt ha med lite bilder, men de är inte klara, får bli senare…
Kul att Gunilla och dsg:n Abbe hittat till vår blogg och läst in sig på hundpass (http://skogsstjrna.blogspot.com/2008/03/hundpass-och-ny-cykel.html).
Av födelsedagspresenterna gillade Kasper absolut vomburgaren bäst. Kycklingburgaren gick också an, efter att matte brutit sönder den i mindre bitar. Den var nästan hård som knäck. Den nya selen, omsorgsfullt utprovad i hundbutiken i Visby för att Kasper inte skulle kunna backa ut ur den, backade han ur redan andra dagen i bilen när han skulle vänta på lillmatte och mig medan vi var nere i Lummelundagrottan. Inte vårt fel att hundar är förbjudna där, Kasper. I alla fall låg han snällt och sov i vänstra baksätet när vi kom tillbaka och förväntade oss att hitta honom i högra baksätet.
Idag var det soligt men blåsigt, och när husse cyklat iväg på en längre runda bestämde vi oss också för att cykla. Vi packade ryggor med badkläder och matsäck. Färden gick 13 km bort till Blå lagunen, som borde vara om inte varm så åtminstone uthärdlig trots vinden. Jag tänkte varva mellan att ha Kasper springande och korgåkande i vanlig ordning, men han envisades med att springa större delen av vägen. Så snart han satt i korgen tog det inte lång stund förrän han ställde sig upp och gnällde. Att den hunden inte kan förstå att matte cyklar snabbare med honom i korg än i springern bredvid…
Vi tog en mysig rastning vid ett bronsåldersröse. Sol och lä gav medelhavssvibbar med det torra gräset. Byt tallarna mot olivträd så är Grekland ett faktum.
Det gröna läckra vattnet i Blå lagunen lockade trots de kalla vindarna. Först kokade vi dock kaffe- och tevatten på det lilla gasolköket och åt vår lunch. Lillmatte vann ihoppstävlingen, och Kasper kom sist eftersom han aldrig var i längre än till maghöjd. Sedan lade han sig förnöjt på vår enda medhavda filt medan vi människor plaskade vidare. När han inte längre fick vara på filten var det kul att gräva gropar i den grova sanden.
Hemfärden kändes ännu blåsigare, särskilt de sträckor som gav sid- eller motvind. Nu nöjde sig Kasper med att springa korta bitar. Vid ett byte från springer till korg gjorde ett vindkast att cykeln mellan benen välte. Jag var tvungen att ställa ifrån mig hunden medan jag lyfte upp cykeln igen. ”Vänta!” sade jag. Och han väntade, tog inte ett steg trots att han var löskopplad! Tyvärr missade jag att jag i samma veva tappade löplinan ur korgen, och när jag fyra kilometer senare kom på det var det bara att ta lillmattes cykel och vända tillbaka. Kasper och lillmatte fick en välförtjänt vila under tiden, och lillplutten sov till och med en stund i vägrenen.
Uppskattningsvis cyklade (sprang) Kasper dryga milen idag, och resten i korgen. Lite väl långt, men vad gör man när alternativet är att ha hunden ståendes på ett livsfarligt obalanserat sätt i korgen? Att säga sitt hjälper i det läget i ungefär tre sekunder.

Jag var rädd att Kasper skulle vara orolig och hela tiden vilja komma i kontakt med de andra djuren på Gotlandsfärjan. Visst var han nyfiken på en del av dem, men han lugnade sig förvånansvärt fort och pep inte särskilt mycket. Han till och med sov korta stunder emellanåt, men vaknade när folk och hundar gick förbi. Värre var det med två russlar som skällde konstant medan matte var borta och köpte mat. Några promenader ute på däck gjorde att de tre timmarna gick rätt fort och vi fick faktiskt se på filmen utan att Kasper gjorde att vi tappade handlingen.
Huset är helt okej, ligger på en gård ca 800 meter från havet på östra sidan, nära Fårösund. På gården finns en gammal stövare som vi knappt sett skymten av, några katter och lite får som går och betar nere vid havet. Inredningen kan klassas som genuin 70-talsstil. Kasper har fått sin sovplats i skrymslet under trappan. Trappan är rätt brant, men när Kasper är pigg kutar han obehindrat upp och ned. När han är trött vill han bäras ned. Plutten.

Vädret kan bara beskrivas som växlande. Ena stunden värsta regnet, nästa stund soligt och varmt, tredje stunden blåsigt så tänderna skallrar. Igår promenerade vi runt Blå lagunen. Trots de mörka molnen i horisonten var det en del som badade. Det ligger inte längre bort än att vi kan cykla dit med Kasper och badryggor om vädret blir tillräckligt bra. Hittills har han fått cykla lite uppvärmningsrundor i trakten på 2-3 km.
På eftermiddagen igår fick Kasper hänga med på övningskörning för första gången. Lillmatte sade att hon körde med honom på villkor att han var tyst och snäll. Och det var han ju. Tre mil blev det, med lagom mängd utmaningar på vägen.
Kasper har redan fått klättra bland raukar. Där luktar det får och är alltså oerhört intressant.

På eftermiddagen cyklade vi ned och badade i hemmaviken. Hutterkallt, men nu är havspremiären avklarad. Kasper var i till magen. Förutom när han doppade huvudet för att få fatt i en intressant sten, förstås.
Imorgon tänker vi oss en stadsutflykt till Visby.