a-prov | Skogsstjärnas hundblogg

Träningsåret 2015

Vi grejade två ettor i B-prov ökl i Norge i höstas! Det känns fortfarande stort. Likaså att Lakrits fick ett andrapris på A-prov på gås uppe i Järvsö. Vi lyckades också väl på WT i Wenngarn.

Vi hann också med att starta i några B-prov ekl på senhösten, och fick 3:or. Lite att jobba med alltså, och det är nog främst söket som behöver jobbas mer med, men även mattes minnesförmåga när det gäller markeringsnedslagen. En del vattenjobb gjorde han lysande, minns särskilt en supersvår dold hörselmarkering bakom en hög vassudde på Lilla Träskaten, där han valde sin alldeles egen närmaste väg strax förbi skytten och grejade in apporten utan minsta hjälp. Enda hunden som inte behövde stöttas av föraren på den apporten.

dirigering vattendirigering

20150905_105237 Lakrits_rosett-1

Lakrits och jag fick den stora förmånen att vara med på mängder av andjakter på lite olika ställen under hösten. Det är verkligen kul att se hur han har utvecklats, och att ibland kunna hjälpa till om en mindre rutinerad hund fått problem att reda ut något skammat. Tänk att vi inte längre hör till den kategorin!

Mitt största minne från jakthösten är den gången jag stod på land med god utsikt över blankvatten (skytteflottar utanför) och Lakrits jagade en skammad and. Den lurade honom ideligen genom att dyka åt ett oväntat håll, men eftersom jag hade så god överblick där jag stod kunde jag varje gång dirigera om honom åt rätt håll. Efter kanske fem–sex dyk och omdirigeringar hade vi tröttat ut anden och Lakrits kunde simma ifatt och ta den. Känslan av det samarbetet, när han uppmärksamt lydde alla mina anvisningar och fick uppleva att det ledde honom till målet, är obeskrivlig!

Bokåret 2015

Jag gav ut Den gula giraffen i mjukbandsupplaga. Dessutom pågår arbetet med en novellantologi där jag bidrar med en novell och ett antal bilder. Jag arbetar dessutom med layouten av denna bok med Täby-tema. Lansering planeras till hösten 2016. Så stay tuned …

Torsholma 2015

Det stora som hänt med huset är takomläggningen och den nya stenlagda uteplatsen med berså.

20150422_095825_resized slutresultat4

Och sedan har vi den nya hybridbilen, såklart. Den fick sina premiärturer till Mariestad tätt följt av Norge.

Laddning

Träningsmål 2016

Det jag vill helst är att klara ettorna i B-prov ekl. Jag vet att det är mycket att gapa över, men som bästa kennelmamman skrev i ett sms när jag grejat andrapriset i Järvsö: ”[Andrapriset i A-prov] räknas som godkänt praktiskt jaktprov under hela 2016 (regeländring 2017). Så nu behöver ni ’bara’ tre elitettor i ekl för B-provschampionatet.” Så det blir målet. Om vi sedan har skuggan av en chans att nå dit, är en helt annan historia.

För att lyckas behöver vi träna fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga.

Något som jag blir alltmer medveten om är också vikten av en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang. Vi har fått våra rutiner och ju mer jag lyckas hålla dem och vara kvar i vår egen bubbla, oavsett om vi startar först, sist eller mittimellan på ett prov, desto bättre fungerar han. Så att jobba på den biten är också något vi behöver göra.

Han är inte superbra på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster, något jag givetvis får ta på mig. Jag jobbade ett intensivt pass med Sök vänster idag, och från att ha fått börja om på bäbisnivå (mer om det i separat blogginlägg) gick det till slut med riktig schvung att söka i rätt riktning. Ett par liknande pass till så ska det nog mogna i huvudet.

En annan sak jag skulle vilja få till är en vettig vändsignal: två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning) ska leda till vändning åt andra hållet. Både inåt mot mig om han sprungit för långt, men också vänster respektive höger om han tagit sig utanför målområdet, då tillsammans med visande arm. Jag har börjat lite smått med det, men behöver köra detta oftare och mer konsekvent.

Övriga planer 2016

I slutet av januari ska Lakrits ögonlysas, mest beroende på brorsans ögonproblem. Håll tummarna att allt är väl.

Jag hoppas få hem en valp under året, men ligger lågt med att berätta mer detaljer om dessa planer innan jag vet hur allt utvecklar sig.

Tja, sedan lär det väl i vanlig ordning hända en massa mer, väntat och oväntat. Hoppas det blir åt det roliga hållet.

Lakrits väntar. (Tack till Annika för flertalet foton.)

Jag kan inte vara riktigt klok som anmält till A-prov igen, efter fadäsen förra hösten när vi snöpligt åkte ut utan att ha plockat in en enda fågel. Och nu på gås, dessutom, en fågel vi aldrig tagit i skarpt läge. De enda gäss Lakrits apporterat var några kalla, halvfrusna fåglar.

Men jag hade ju trevligt sällskap i alla fall med Annika och goda förhopningar att det skulle gå bra för Cheysie. Och även om det var ett galet beslut fanns det väl alltid något att lära på ett sånt a-prov, tänkte jag.

Vi åkte upp till Ljusdal dagen innan, och hade en kvarts resa till Järvsö där vi samlades klockan fem på morgonen. Alla elva deltagare plus domare Reine Hansson och Lasse Hedman samt funktionärer åkte i samlad tropp till ett fält där det riggats gåsbulvaner. Dimman låg tät, vilket var bra när vi så tyst vi kunde gick ut för att ta plats i gömslet, ett buskageklätt dike med branta kanter. Det var knappt så alla fick rum, men jag klämde ner stolsryggan i sluttningen och balanserade där sedan när det inte var min tur att stå framme på linjen.

På Lakrits första framträdande drog han sig lite höger ut, in i den högre vegetationen, och jag fick dirigera lite för att få honom mer åt vänster. Apport två sprang han direkt på en död kanadagås.

Gässen var bra stora.

På den tredje fick vi besked bortifrån dimman att vi skulle ta in en skammad som befann sig till vänster om bulvangruppen.

Rakt ut i dimman.

Bulvanerna skymtades nätt och jämnt, och eftersom vinden låg på från vänster skickade jag honom rakt in mot bulvanerna. Han försvann in i dimman. Då kom den skadade gåsen uthoppandes ur dimman mot vänster. Ut ur dimman kom också Lakrits farandes som en kanonkula och med tre gigantsprång var han ifatt gåsen och högg fast den. Det var så jäkla snyggt. Ingen regissör kunde anordnat den scenen bättre. Jag är så stolt över honom för den där apporten. Dådkraft är normalt inte ett ord jag direkt förknippar med Lakrits, men i det här läget passar det utmärkt. ”Såna apporter är bra”, sade Reine vid min sida.

Lite senare gick vi som var kvar bort till ett annat fält och vi var tre som skulle ta in två fåglar en bit bort. Bosse plockade in en åt höger och sen skulle Lakrits ta nästa. Han sökte länge i mitten och jag dirigerade om till lite olika delar av fältet, men vi kammade noll. Han ville gärna dra sig åt höger, och jag hade en del problem att få honom mer åt vänster. Nästa ekipage fick samma uppgift men sökte lite mer åt vänster, men även de gick bet. Domarna gick ut och kikade men då de heller inte hittade fågeln skyttarna pratat om kunde de inte döma bort oss, utan vi var kvar i leken.

Tillbaka på första fältet fick Lakrits ytterligare en fågel utan problem.

Efter domarkonferens sade de sedan att de sett nog av Lakrits, att vi skulle få pris, men ville inte säga vilket. Kvar var fyra ekipage som kämpade vidare om de finaste priserna. Det var svårigheterna att dirigera honom vänster som avgjorde för vår del.

Glad över besked om att vi gått till pris.

Man bröt för att gå över till duvjakt, men de höll till på ett annat fält, och provet gick efter lång väntan vidare på några ytterligare gäss som skjutits på ett fält längre bort.

Sedan åkte vi bil bort till ett andvatten och där hölls finalen med de tre som var kvar. Tre änder togs in, resten var krickor och knipor. Nästan bara vildfågel på detta prov, alltså. Rätt häftigt att kunna anordna ett a-prov på nästan enbart vildfågel.

Vid genomgången efteråt visade det sig att jag fått ett andrapris. Är helt säker på att det var den snygga infångningen av den skammade gåsen som avgjorde till vår fördel. Utan den hade vi fått ett tredjepris. Är så himla glad att vi åkte upp och vågade testa detta trevliga och avslappnade a-prov.

Vårt ressällskap hade sämre tur denna gång. Cheysie tyckte inte de stora fåglarna var apporteringsbara. Där ser man. På förhand kunde jag svurit på att om någon av dem skulle få problem att apportera kanadagäss vore det Lakrits. Men Cheysie kommer bergsäkert igen på nästa a-prov.