Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: inkallning (sida 1 av 5)

Lydnadsträning på klubben

Ikväll var det tävlingslydnad som tema på klubben. Passade utmärkt eftersom vi verkligen kunde behöva ett genrep innan söndagen.

Direkt när vi kom testade jag apport med en riktigt stor apportbock, har bara en mellanstor hemma. Den luktade konstigt, sade Lakrits först, men sen tog han den. Inte helt komfortabelt, men det gick. Upprepade några gånger. Får hoppas på en apportbock som han tar utan tvekan.

Vi var tre lite mer rutinerade ekipage (ha, att jag kan räkna oss dit i lydnadssammanhang låter nästan skrattretande!) och fyra rena nybörjare. Vi började med gemensam platsliggning och Terese, som höll i det hela med den äran, såg till att de fyra nya stod kvar vid sina hundar och höll dem kopplade. Jag valde att ställa mig närmast dem för att få maximal störning. Jo, helt naturligt var det lite oroligt i den ändan men Lakrits låg ändå som en staty de dryga två minuter jag stod en bit bort. Sen gick jag tillbaka och satte upp honom på Tereses kommendering, medan min granne åt höger väntade en minut till innan hon gick tillbaka. Denna del kunde alltså inte ha suttit bättre!

Terese fick också göra tandvisning några gånger på honom. Det gick inte helt bra, men bättre än vid tidigare försök, så jag hoppas på ett skapligt uppträdande på söndag. Inte vårt bästa moment…

Sen varvade jag lite fritt följ, linförighet, läggande under gång, inkallning, ställande under gång och hopp över hinder. Det som inte satt helt hundra är fortfarande ställandet. Nu ställde han sig i och för sig fint, men sen satte han sig ner för tidigt, innan jag gett kommandot. När jag så repeterade detta moment ett antal gånger för att få in att han ska vänta på min signal började han istället förutse att jag skulle be honom att ställa sig, varpå han ställde sig efter bara ett par steg, långt före mitt kommando. Suck.

Får träna detta lite till de kommande dagarna, men inte nöta alltför mycket. Och framför allt måste jag variera, och tänja, tiden före både kommandot Stå och kommandot Sitt. Bättre att han vänjer sig vid att det dröjer länge tills jag säger det, och så kommer det snabbare på tävlingen, än att riskera att han tar saken i egna tassar.

Bortsett från att jag inte ser helt hur hans position är när vi går så sitter övriga moment fint. Jag är alltså försiktigt optimistisk. Men på tävling kan allt hända. Lite tummar och tassar behöver alltså hållas på söndag eftermiddag.

Inkallning och dirigering

Idag kom jag på något jag länge tänkt träna: inkallning med ryggen mot hunden, så som Bolly tipsade om för några månader sedan.
Vi tog lilla asfalterade bollplanen vid musikskolan. Lakrits satt nu helt stilla vid mina inkallningar. Rena stenstoden. Vid kurstillfället kom han iallafall på tredje inkallningen.
Det tog sin rundliga tid att få bukt med den motspänstiga stenstoden. Jag fick vända mig halvvägs, kalla in som vanligt, korta avståndet. Ja, en massa trix innan det till slut lossnade. Rätt var det var kom han (i ganska tveksamt trav) och jag belönade med värsta godiskastet. När han mumsat i sig det fick han för säkerhets skull ett spontandummylekkast också, sådana som han bara älskar. Sen gjorde jag om det på fullt avstånd, bara för att checka av att det inte varit en engångsföreteelse. Nu kom han med vanlig galopp in och jag belönade med ytterligare ett dummylekkast. Sen tänkte jag att vi lägger inkallningen på hyllan för den här promenaden.
Men så försvann han runt hörnet på musikskolan just som vi skulle gå därifrån åt andra hållet, så jag blev tvungen att kalla in igen. Nu kom han som en oljad blixt runt hörnet!
Får ta ett pass till så småningom, så att han verkligen kan det där oavsett hur jag står. Eller sitter. Eller ligger, förresten.

Sen gick vi upp på stora grusplanen. Lakrits och jag gick runt tillsammans och så lade jag ut en dummy i varje hörn. Helt synligt, det var ingen idé att försöka smyga ut dem på gruset, det skulle han ha hört direkt. Han fick börja att ta in ena långsidan som en dirigering. Inget svårt, såklart. Sen skickade jag om till samma ställe och blåste Stopp. Han gick inte ut med samma schvung som första gången, men ut gick han. Jag berömde och skickade Vänster. Liten tvekan, men när han sen satte av sade jag Vänster en gång till för att försöka förstärka kommandoordet. Sen kom han såklart in med apporten på snedden över planen. Vi gick nu bort till det långsideshörn han redan varit vid två gånger. På vägen passerade vi Kasper som var uppbunden i en bänk. Jag kastade till honom ett par godisar för att han var så tyst och fin, och så gick vi vidare. Vad jag inte tänkte på var vilken extern störning jag skapat nu.
Jag skickade nämligen tillbaka Lakrits längs samma långsida åt andra hållet för att ta in den apporten som låg rakt fram. Efter en tredjedel av sträckan började han vika av för att springa mot Kasper och godiset som han ju sett kastas ut där. Jag felade och kallade tillbaka. Vi flyttade oss kanske en meter in åt höger och jag skickade om. Nu fick jag en spikrak linje förbi godiset och bort till apporten.
Sedan gjorde jag samma sak igen, fast med dirigering åt höger. Samma sak nu, aningen långsammare ut gång två när han vet att där är tomt. Men han springer iallafall som jag säger, rakt och fint ut till den plats där jag stoppar honom. Höger! Liten tvekan och så förstärkte jag med ett extra Höger när han börjat springa.

Det sitter ju på inga sätt ordentligt än, men jag tycker ändå att han gjort stora framsteg i förståelsen av att följa vad jag säger trots att där bevisligen är tomt, och förståelsen av de olika dirigeringskommandona.

Nöjd började vi promenera hemåt när det slår mig att jag borde ha avslutat med ett vanligt rakt skick. Så jag lade en dummy synligt i ovankanten av Skolvägen och sen gick vi ner till dagiset. Jag brukar normalt inte skicka honom på gatan, men nu hade vi precis passerat alla ställen det kan komma ut bilar ifrån och allt var tyst som i graven. Så jag vågade mig på detta för ovanlighetens skull. Uppförsbacken blev en extra bonus. Han kutade iväg i raskt tempo och likadant tillbaka. Sen insåg han som tur var att det gick för fort när han var fem meter eller så ifrån mig och saktade in precis lagom fram till mig och lämnade av. Bra avslut där.

Premiär i Lkl 1

Lakrits är idel uppmärksamhet under uppvärmningen.

Idag var det dags för Lakrits och min premiär i lydnadsklass 1. På uppvärmningen före samlingen var han proaktiv och lade sig ideligen under linförigheten. Jag såg det som ett tecken på att jag övertränat läggandet lite de senaste dagarna. Därför vågade jag inte göra något extra läggande innan vi gick in på lydnadsplanen när det var vår tur.
Men dessförinnan var det ju allmän platsliggning. Vi var 13 startande och vi hade startnummer 8, så vi hamnade längst ut på ena kanten i grupp två. En rhodesian ridgeback i andra kanten lägger sig aldrig ordentligt, utan följer med sin matte bort redan från start. Men lite fart, dessutom, om jag förstod rätt (hade ryggen till i början) så grannhunden var jätteduktig som låg kvar. Lakrits låg blickstilla på sin kant, var verkligen jätteduktig. Ända tills det var bara några sekunder kvar på momentet – då sätter sig grannlabradoren upp. Båda stirrar på varandra och så reser sig Lakrits. Den andra matten säger något till sin hund och jag visar med handen att Lakrits ska hålla sig stilla. Så får vi återvända till våra platser, och då tar han något steg mot mig mig när jag går tillbaka till honom. Där fick vi första nolla, alltså. Skit!
På utvägen från platsliggningen är det tandvisning. Lakrits är som väntat lite väl glad. I protokollet står det Bus, men vi fick iallafall 8,5 poäng på det.
En stunds väntan på vår tur. Lakrits får vila i bilen medan jag sköljer ner besvikelsen över platsliggningen med en kopp välbehövligt kaffe.
Sedan plockar jag ut honom och vi värmer upp, denna gång som sagt utan att göra något extra läggande. Han är ändå med mig och känns pigg och alert. Så fort vi kommer in på plan börjar han dock visa tendenser att börja nosa. Jag rrr-ar honom någon gång medan vi går till startpunkten och det får honom att upphöra med nosandet. Startpunkten är en rund fläck med sågspån. Jag hade sett att nummer ett hade problem med att hunden ville nosa ideligen på spånhögen medan nummer två var smart och ställde upp sig strax till vänster om högen. Därför gjorde jag likadant som hon, och det fungerade bra.
Linförigheten gick väl sådär, bättre efterhand. Han är klart intresserad av dofterna på plan, men hade klart för sig att han inte fick nosa. Han är dock inte jättealert och med så som jag vill att han ska. Lite tyngd av dagens allvar, kändes det som. Protokollet säger Ojämn position och betyg 8,5. Det får jag vara nöjd med ändå.
läggande under gång anade jag i ögonvrån att han aldrig lade sig ner. Jag vände mig lite om och såg att han satt, så jag sade Ligg en gång till. Då lade han sig. Men nollan satt ju där som en smäck. Jag inser nu i efterhand att jag nog borde ha garderat med en handrörelse också. Så gjorde Lisa och de fick 7,5 ändå. Ska tänka på det till nästa gång, när det nu kan bli. Med koefficienten 2 skulle det alltså ha gett ca 15 poäng, vilket skulle varit mycket välkommet och räckt till ett förstapris.
Inkallningen gick superbra, han sprang ytterst snabbt och glatt, och det gav oss en tia!
Ställandet gick lika bra och nästa tia var ett faktum.
Apporteringen var som väntat inga problem, ny tia.
Hopp över hinder gick lika bra det, och där fick vi vår fjärde tia.
Helhetsintrycket blev hela 9,5 poäng, och det är jag jätteglad över. Omdöme: Härlig hund, trevligt samarbete. Domaren sade att det var ju bara det här med att ligga som var problem.
Sammantaget gav detta oss 142 poäng och ett andrapris. Vi blev 7:a av 13 ekipage.
Jag får väl vara nöjd med det på vår premiär, även om det känns himla surt med de båda nollorna, som var så onödiga. Båda skulle lika gärna ha kunnat sitta perfekt. Skillnaden mellan noll och tio var här verkligen hårfin, kändes det som.
Husse var med och filmade, stay tuned för filmen så småningom.

Träning i skuggan av skogsmaskinerna

Bästa kennelmamman gjorde sitt bästa att hitta en skogsmaskinfri del av skogen till vår träning, men strax efter att vi slagit ner bopinnarna kom en flistugg farande och parkerade på andra sidan vägen. Den var vådligt effektiv. Och ljudlig. Det hindrade inte de duktiga A2:orna från att jobba järnet.
Ellis messade en påminnelse om tandvisning. Tack, Ellis! Det visade sig vara tre entusiastiska hundar som behövde få sig en duvning i denna konst. Acke är redan fullärd i detta.
Vi jobbade parvis och Cia och jag började. Anita visade först att hon lade ut två dirigeringsdummies inåt skogen och kastade sedan en markering utåt kalhygget. Speja fick ta markeringen medan jag vände in mot skogen och lät Lakrits springa på dirigeringen. Halva vägen blev någorlunda rak, men halvvägs in förvandlades den tänkta raka linjen till nåt slags ormbo. Lakrits trodde helt uppenbart att det var ett sök han skickats på. In kom apporten i vilket fall. Vi gjorde om samma sak, men den här gången fick Lakrits ta markeringen. Lite knepigt att hitta den i riset var det, men in kom den skapligt snabbt. Båda hundarna var mycket stadiga när den andra skickades och vi hade inga problem att vända bort från områdena.
Sen gjorde vi tvärtom – dirigeringen skulle tas först och markeringen (denna gång lite längre bort än första markeringsnedslaget) sen. Nu var dirigeringsplatsen ett bekant område och det var ett helt annat schvung ut dit än tidigare. En liten högergir gjorde han, men Anita förklarade att det fanns nån stor stubbe därute som förklarade det. Markeringen blev trixigare. Vinden kom från höger, samma håll som första markeringen, vilket gjorde att både Speja och Lakrits sprang rakt ut som om de visste vart de skulle tills de var ungefär halvvägs. Sen nådde väl vittringen dem från den gamla nedslagsplatsen, för båda hundarna betedde sig likadant och gjorde en stor gir åt höger för att försöka lokalisera doften. När Lakrits konstaterat att stället var tomt fortsatte han på baksidan av den björk där nya markeringen låg, missade den och fortsatte rätt långt ut åt vänster. Då valde jag att göra en inkallning, för så spretig ville jag inte ha honom. Han stannade upp när jag blåste, men precis innan han skulle börja springa tillbaka till mig fick han vittring på apporten och valde den istället för att springa hem. En kreativ tolkning av inkallningssignalen, kan man säga. Tja, apporten kom in, men …
Nu drog vi oss en bit inåt skogen och fick jobba en i taget. Anita kastade först en ganska enkel markering på en berghäll, därefter en till, fast längre ut, som hamnade dolt bakom bergknallen. Den tyckte faktiskt Lakrits var ännu enklare.
Sista övningen jobbade vi parvis igen. Fyra bollar lades under en gran för närsök och sedan kastade Anita en markering åt andra hållet. Syftet var att se om hundarna kunde växla mellan action och koncentrerat nosarbete. Acke och Reko fick jobba först denna gång.
Lakrits fick börja med att ta närsöket, vilket han gjorde mycket bra, och när han var på väg in skickades Speja  på markeringen. Sedan bytte vi och Lakrits fick gå på den markering vi sett innan Speja skickades på närsöket, men han fick alltså vänta medan hon for iväg för att ta bollen. Han brydde sig knappt om att vända på huvudet mot henne där bak under granen, så fokuserad var han på var markeringen låg. Inga problem att hämta in den, såklart.
Sammanfattningsvis är markeringar och närsök inget problem, medan vi har en hel del att jobba på när det gäller dirigering och lyhördhet för signaler. Inget nytt under solen.

Träningstävling i lydnad 2

Ikväll var det dags för den andra träningstävlingen på klubben. Det gick bättre än förra veckan. En jämförelse (förra veckan i svart, ikväll i rött):

  • Lakrits reste sig omedelbart när vi gick ifrån på platsliggningen. När jag vände mig om stod han upp, fast fortfarande på sin plats. Jag sade till på distans att han skulle lägga sig och då gjorde han det. Sen låg han stadig som en sfinx hela tiden. Om sfinxar rör huvudet, vill säga… Han låg stadigt och helt orörlig under hela momentet.
  • Tandvisningen går allt bättre. Ikväll var han inte särskilt mycket på domaren, utan redan vid tredje försöket kunde hon syna tänderna. Några gånger till så kan vi vara ganska lugna på det här momentet, tror jag. Två personer agerade domare, den första lyckades syna tänderna på tredje försöket, den andra personen på andra försöket. Klick och godis när han är duktig. Hoppas få till några fler träningar på detta.
  • Linförigheten stördes i början av att agilitygruppen hade fullt rejs på bortre delen av planen, men ju längre in i programmet vi kom desto bättre kontakt hade vi. Å andra sidan är det bra att överträna störningar. Inga störningar ikväll, han gick jättefint. Plogar lite under språngmarschen, men språng har vi knappast tränat och jag fick tips om belöningsplacering, så vi ska se vad vi kan göra åt den saken framöver.
  • Både läggande, inkallning och ställande gick bra. Alla var överens om att ställandet var bäst – det moment jag är mest osäker på av dessa. Kul! Både läggandet och inkallningen gick kanon! På ställandet missade han att ställa sig första gången, och vi alla trodde det var att jag fick Fot och Stå (vokalerna) att låta alltför lika, så nästa gång sade jag ett tydligare Stå-kommando och då stannade han sånär som på ett extra steg. Tränade detta hemma mitt på dagen idag och då satt det som en smäck. Bara att träna vidare så han blir ännu säkrare på ställandet.
  • Apporteringen var heller inget problem. Jättebra sånär som på lite snett sittande.
  • Hoppet: här blev det ett dubbelkommando. Jag sade först Hopp, men då tittade Lakrits på mej som om jag talade grekiska med honom, och då sade jag Men kom då! Eller något ditåt. Och då hoppade han och satte sig i urfin utgångsposition. Vi behöver med andra ord träna hindret lite till, så att kommandot sitter som en smäck. Dessutom var han väldigt intresserad av en doftfläck precis framför hindret. Gick superbra denna gång.


  • Bara för att det gick så bra nu lovade jag att ställa upp på vårt 10-årsjubileum nästa söndag och visa ett par moment (linförighet, inkallning, hopp typ). Kan ju vara bra att få lite träning inför mer publik…

    Tävlingslydnadskurs del 2

    Idag var det efter cirka en månad dags för nästa kurstillfälle i Tävlingslydnad, fortsättning. Vi var fyra ekipage på plats, så vi fick verkligen kvalitetsträning med en instruktör och en assistent. Kanonbra!
    Vi inledde med platsliggning. Jag vågade att testa att gå ifrån lika långt som övriga och stannade kvar de två minuterna. Schäfern bredvid blev orolig efter en stund, men Lakrits låg stadigt trots att hon rörde en del på sig. Kanonbra! Även tillbakagången och uppsittet gick fint.
    Vi filmades efter stunds träning av linförighet, och alla var duktiga. Lakrits gick jättebra, det var kul att se honom på film och inte bara snegla ner på honom emellanåt.
    Efter lunchpausen med filmvisning försvann en av schäfrarna, så det blev ännu lyxigare träning för oss andra.
    Vi tränade läggande och ställande under gång. I båda momenten har vi mycket kvar att jobba med. Jag såg någon annan använda en repleksak för att få till ett snabbt läggande. Det ska jag testa med Lakrits också. Nu lägger han sig kanske tre gånger, nästa tre gånger står han kvar eller fortsätter gå. Kommandot sitter alltså inte alls så bra som det borde. I ställandet är det ännu sämre. Nu började jag med att kasta boll bakåt som belöning att han stannade. För att själv kunna gå framåt och inte behöva snegla bakåt bad jag Lili säga Bra om han stannade bakom mig, så kastade jag på hennes Bra. Det funkade kanonbra, så ska vi köra med medhjälpare ett tag nu.
    Hopphindret repeterade vi, det har vi inte kört sedan förra kurstillfället. Första gången försökte han gå vid sidan, men så satte jag honom lite längre fram och en planka lägre än han ska ha och då gick det bra. Efter ett par hopp höjde jag och då slog han i första gången. Jag satte honom lite längre bak och nu hoppade han utan problem på rätt höjd utan att slå i eller springa vid sidan. Vårt kvarvarande problem här är att få till ingången till fotposition efter hoppet. Lili kom och hjälpte till, och jag provade att köra med Stolpen, som han ju hade som liten valp i träningen att få till ingångspositionen. Nu började det gå bättre. Jag nämnde för Lili att vi har samma problem i inkallningen och då fick vi ju göra det momentet också. med Stolpen där med och höjning av handen efter att han kommit runt så satte han sig snyggt också. Mängdträning på detta!
    Vi körde lite apport också och första gången ville han i sin iver lätta lite på rumpan. Alla gånger jag gjorde om momentet satt han dock ordentligt varje gång, så det var nog bara lite nyhetsiver. Däremot försökte han tjuva apporten flera gånger före kommandoordet, så där behöver vi träna lite mer. Annars sitter det momentet bra.
    Vi fick lite visiteringsträning av Monica. Vi körde i små myrsteg, där vi började med att bara hälsa, sen backade hon iväg. Jag belönade lugn hos Lakrits. Vi hann avancera till lite smågluttande av tänder med lyftande på ena sidans överläpp. När det funkade också avslutade vi. Jättebra framsteg!
    Vi avslutade med platsliggning och fick förstärkning av Lilis hund Cesar. Nu fick hundarna ligga i två och en halv minut, och den sista halvminuten gick Lili runt bakom, framför och mellan hundarna som störning. De låg kvar! Lakrits vände lite på huvudet för att ha koll på vad hon hittade på, men låg stadigt och fint hela tiden. Min gullpojke!
    Läxa:

    • Fotposition efter hopp och inkallning
    • Snabbt läggande under gång, eventuellt med repleksak
    • Ställande under gång med bollkast bakåt och medhjälpare som ger klartecken
    • Apport: vänta på kommando
    • Träna hopp oftare på klubben

    Nästa gång är 15 oktober, då vi också är anmälda till Hassla jaktprov. Kommer vi inte med där blir det alltså tävlingslydnadskurs, annars blir det jaktprov. TÄS anordnar också ett par träningstävlingar där vi borde försöka vara med för att få lite mer erfarenhet innan den riktiga tävlingen går av stapeln 12 november.

    Förkylning i vardande?

    Känner mig lite hängig och har känningar i halsen plus början till hosta. Det brukar alltid indikera att en förkylning är på gång. Knaprar Echinagard för fullt och försöker ta det lite lugnt. Jag behöver dock packa ner böcker i lådor, får ta lite i taget. Vi ska få golven utbytta i trappa och på övervåningen så det är mycket som behöver tömmas och flyttas innan de kommer efter helgerna.
    Jag gick en promenad med hundarna nu på förmiddagen. Lakrits börjar bli lite lomhörd emellanåt när det finns nån extra intressant kissfläck eller så. Fick ta tag i honom ett par gånger och säga ifrån. Längre fram på promenaden var han mycket mer uppmärksam, så jag hoppas det fick effekt. På slutet gjorde jag helt spontant och alldeles ogenomtänkt en trippelövning. Jag tänkte från början göra en vanlig inkallning från sittande, så jag satte honom. Halvvägs bort fick jag för mig att tappa kopplet lite åt vänster. Sen fortsatte jag en bit till. Det totala avståndet var inte särskilt långt, kanske 10–15 meter. Jag visslade inkallning, sen stoppsignal nån meter före kopplet. Han stannade upp och tittade på mig. Själva inbromsningen tog ett par meter, men jag såg att han sneglat åt vänster när han sprang förbi, så jag visste att han hade sett kopplet i inbromsningen. När han tittade på mig började jag vissla söksignal och gjorde sökgesten med armen. Han kikade på mig nån halv sekund, sen ramlade poletten ner, och han tvärvände, tog kopplet och rusade in till mig! Så här i efterhand känns det som att det var nog en alldeles för avancerad övning att prova på egentligen, men den var som sagt helt spontan och fungerade ypperligt på detta korta avstånd. Snön hjälpte väl till också, springgången var ju given och läderkopplet kontrasterade tydligt i det vita. Och lillen fick fundera lite på vad matte ville. Superduktig kille!
    På nyårsafton fick båda något att tugga på nån timme före midnatt. Kasper valde en tjurmuskel medan Lakrits fick ett rätt stort viltben. Ett sådant viltben skulle bokstavligen ha hållit till Kasper i flera år. Lakrits malde sönder det på nån dryg timme. Det blev några vassa bitar som jag slängde, men i stort sett åt han hela direkt. Jösses. Tuggrejerna gjorde iallafall att nyårsraketerna inte störde alls.
    Igår kväll, däremot, gick vi en kvällspromenad då man plötsligt från ett berg snett till vänster om oss skjuter upp en raket. Dess orange stjärnor lyste klart på himlen och Kasper fokuserade tydligt på dem. De avslutade i en smäll och då blev han riktigt rädd. Faktiskt första gången han reagerar så, tror det hängde ihop med det tydliga synintrycket. Det var ju inget annat att göra än att promenera vidare och låtsas som det regnade, och som tur var kom det ingen mer raket. De hade väl hittat nån bortglömd stackare från kvällen innan, förstås.

    Skogstur

    Idag följde vi med Eva och Tosca på skogstur. Alla tre hundarna rejsade i skogen och hade riktigt roligt.
    På plussidan kan noteras att inkallningarna satt som en smäck. Särskilt nöjd är jag när det kom en joggare och både Kasper och Lakrits kom som spjut till mig så mannen kunde springa förbi utan att tappa tempo.
    På den negativa sidan har vi att Lakrits lät en del emellanåt ute i skogen.
    Det var dock andra gången på kort tid som vi passivitetstränade en stund i bilen efter att ha stannat motorn. Bara satt kvar och lyssnade på radion. Lakrits pip tystnade ganska fort idag. Igår lät han betydligt längre.

    Skogstur

    Idag följde vi med Eva och Tosca på skogstur. Alla tre hundarna rejsade i skogen och hade riktigt roligt.
    På plussidan kan noteras att inkallningarna satt som en smäck. Särskilt nöjd är jag när det kom en joggare och både Kasper och Lakrits kom som spjut till mig så mannen kunde springa förbi utan att tappa tempo.
    På den negativa sidan har vi att Lakrits lät en del emellanåt ute i skogen.
    Det var dock andra gången på kort tid som vi passivitetstränade en stund i bilen efter att ha stannat motorn. Bara satt kvar och lyssnade på radion. Lakrits pip tystnade ganska fort idag. Igår lät han betydligt längre.

    Långpromenad

    Tog båda hundarna och gick rundan via stenskogen och dagisskogen. Det är första gången jag gått hela den med Lakrits. Dels för att den känts på gränsen för lång (runt timmen, beroende på vad man hittar på längs vägen) och dels för att den innebär en rätt lång transportsträcka längs villagator, vilket kräver uppkopplade hundar.
    Men nu börjar koppelgående med bägge samtidigt gå så pass bra att jag kände att jag pallade med den rundan, som är så trevlig för övrigt. Och Lakrits är ju i princip 5 månader så han orkar mer nu.
    Vi tog det lugnt och han fick gå lös de sträckor det var möjligt. Även Kasper fick gå lös bitvis. Jag hittade en trestammad björk som jag gjorde till godisträd. Poppis som vanligt, och roligt att se hur de insåg att det fanns flera stammar att leta kring.
    Några visselpipsinkallningar dessutom. Gick utmärkt. Båda kommer som ett skott. Är det någon av hundarna som är sen eller som inte går tillräckligt fint vid min sida belönar jag för övrigt bara den ena. Har märkt att det ökar uppmärksamhetsgraden hos den andra, så nästa gång brukar båda ha kvalat in för belöning.
    Vid skolan var det mängder av barn ute och flera flickor kom fram och frågade om de fick klappa. Jag tyckte det var ett utmärkt tillfälle att träna att inte bry sig om folk, så jag sade att nej, tyvärr jag tränar med hundarna och då får man inte klappa dem.

    Äldre inlägg