Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: inkallning (sida 4 av 5)

Bus och lek 1(4)

14 februari 2009 / / 8 kommentarer
Idag var det då dags för kursen Bus och lek. Vi skulle inte till den kulle jag trodde, utan höll till på andra sidan järnvägen. Jättebra hagområden med mycket utrymme för lösa hundar utan att vara för halt. Vi var två golden, en labrador, en schäfer som vi kände sen förut, en basenji, kursledarens keeshond och så Kasper. Kaspers hovfotograf var bara med i början när hundleken var som intensivast.

Keeshonden Vagabond är mycket fotogenisk, till skillnad från den svarta labradoren Stella, som var ytterst svårfotograferad mot snöbakgrund.

Basenjin Tella.
Golden retrievern Ludde.
Golden retrievern Troy.

Schäfern Perla, som vi träffat tidigare på kurs hos Eva.
Stella fick prima störningsträning med Kasper springandes intill.

Den här gången ägnade vi oss mest åt inkallning vid fri lek. Jättenyttig övning för Kasper, som givetvis rejsade runt sprudlande av energi. Inkallningen funkade till 90 procent. Några gånger skulle han först nosa och kissa, och sen kom han inlullandes. Några gånger vände han också en eller två meter ifrån för han hittade något roligare (läs: hundkompis) än matte. Som vanligt gick han upp i varv efter ett tag och började springa längre bort i ett eget ärevarv bortåt en skogskant, så när han kom tillbaka kopplade jag upp honom så han fick lugna ned sig. Såg senare att det fanns mycket rådjursspår bortåt den skogsdungen.

Det var kul att se att Perla lekte så pass mycket som hon gjorde, här med Stella.
De stora lurviga hundarna.
Labben håller undan i hundrejset.

Vi fikade med teoripass i en skogsglänta och då fick Kasper vara kopplad. Några lugnare hundar var lösa även då.

Kasper lattjar med Stella och Ludde.
Basenjin var en ganska ny omplacering, och lite osäker på andra hundar. Efter ett tag lät matte henne vara med och hon lekte fint i gruppen.
Härlig dansuppvisning.

På tillbakavägen körde vi mer inkallning med lösa lekande hundar, och nu gick det riktigt bra att kalla in Kasper. Sammantaget gjorde vi inget som var nytt för oss, men just den här träningen med hundar runt omkring är precis vad vi behöver, och något som är så svårt att få till på egen hand.

Nästa gång ska vi vara på samma ställe och då göra fler övningar. Fjärde och sista gången ska vi åka Roslagsbanan in till stan, gå en promenad med hundarna, kanske på Gärdet, för att avsluta på hundkaféet Himmelska hundar. Kasper och jag har ju varit där en gång förra året, och det är ett väldigt trevligt initiativ där både människa och hund kan få sig något gott till livs. Blir kul att göra det i grupp.

Golfrunda

13 februari 2009 / / 4 kommentarer
Det är klart bättre att gå en runda på golfbanan nu än en skogsstig. Skogen testade vi härom dagen och det var som en nysopad curlingbana bland träden. Det blev i och för sig en nyttig lösövning för Kasper, för det var nästan omöjligt att gå där med honom i koppel, trots mina dubbade sulor.

Men nu valde vi alltså golfbanan igen, och även om där är halt på sina ställen kan man gå i normal promenadtakt och även släppa hunden utan att vara rädd att han ska halka och slå sig fördärvad.

Den här gången dök plötsligt en stor lurvig berner senner upp. Ingen förare syntes till fast vi väntade rätt länge innan vi gick vidare. Undrade lite vad man ska göra i ett sånt läge? Hunden skulle ju kunna vara rejält bortsprungen. Å andra sidan var det långt till närmaste väg där vi befann oss, så det kändes inte som någon omedelbar fara att gå ifrån den. Vid ett tillfälle tog jag till visselpipan på Kasper, dels för att testa om jag kunde kalla in honom under lek med bernern, men även lite med baktanke att visselpipeljudet skulle locka den borttappade föraren i rätt riktning. Inlockningen av Kasper funkade så där, han kom efter ett tag, men inte så där omedelbart. Inlockningen av den okända föraren fungerade sämre, det vill säga inte alls.

Men halloj, vilken stor kul hund som lufsar där…
 Men… hur gick det där till? Har Kasper ställt sig på styltor, eller?
Rätt maffig storleksskillnad när man jämför huvudena…
Det är kul att leka med dig, fast du är stor…

På tillbakavägen tränade jag lite Stanna och lite Fot, både lös och med långlina.


Det är ju svårt att se själv hur hunden hänger med i svängen, men det här ser ju rätt okej ut. Som vanligt borde matte hålla upp huvudet mera.

Avslutade med att sätta sista köttbullebiten i en björk. Den var kul och svår att få tag i.

Solig utflykt till golfbanan

9 februari 2009 / / 3 kommentarer
Har det lite lugnt på jobbfronten just nu, så jag passade på att njuta av den härliga solen. Kasper och jag åkte till golfbanan och körde vårt vanliga pass: först fin gång, sen lössläppt, lite träning, och så fin gång tillbaka till bilen.

Utvägen var lite lugnare än sist, kan inte kalla honom rodeo dog den här gången, även om jag såg på skuggan att han hoppade ett par gånger bakom mig. Om vi gör det här konsekvent ett antal gånger till så kanske det går in i hans lilla reptilhjärna att han ska hålla sig lugn tills jag säger Fri. Drömma kan man ju…

Idag hade jag med en termosmugg kaffe och sittunderlag, så mitt på rundan satte jag mig på en träbänk och fikade i solen. Kasper är inte så lugn som jag skulle vilja i de sammanhangen, men han var lös och höll sig på ett par meters håll iallafall. Tuggade lite snö, vilket jag tolkar som stress snarare än törst; kan vara en kombo. Vid ett tillfälle lade han sig ned i förhoppningen om att också få lite fika. Alla som har en gårdshund vet hur osannolikt det är att de ska vilja ligga på kalla snön, så jag var tvungen att föreviga det med mobilen. Jadå, han fick en bit som belöning.

Som en jämförelse lägger jag upp en av husses vackra dimbilder från helgen. Samma golfbana, inte direkt samma väder – vilken skillnad det gör! Inte konstigt att vi var nära att tappa orienteringen…

Som vanligt tränade vi små korta pass med Fot, Stanna, Hit och Nära. Nära är väl det kommando som går sämst, har nog blivit lite söndertjatat på koppelpromenaderna. Övrig träning gick bra, nästan bäst när han var lös. Testade även ett Backa för att se om han kunde det även på golfbanan. Jodå, visst kunde han det.

Det bästa med vintern

1 februari 2009 / / 7 kommentarer

Har kommit fram till att det bästa med vintern är att golfbanan är stängd. Det vill säga öppen – för oss.

Åter tog vi en riktig långpromenad där. Jag började med att Kasper skulle gå fint från bilen och fram till björkarna där vi skulle vika av ned på vidderna, en sträcka på kanske 200 meter. Han visste ju vad som skulle vankas, så han var ungefär lika uppspelt som en yster arabhingst. Tre steg. Still. Två steg. Fem steg, nehej, gå tillbaka tio meter och börja om. Så där höll vi på att traggla, och det tog sin modiga tid att nå fram till björkarna.

Hade löplina på, och vid björkarna satte jag honom för att han sen skulle få springa av sig ett tag i de fem metrarna. Omedelbart satte han igång att gnälla, så jag stog där ett bra tag innan han var så pass tyst att han fick ett varsågod.

Vi gick ett bra tag med Kasper i löplina. Oftast var han längst ut, längst där framme som utkiken på en båt, men allt oftare kom han frivilligt in för att hälsa och få en godis. När jag tyckte han var tillräckligt regerlig (lugn vore en överdrift), vi hade fria vidder framför oss och inga människor eller hundar inom synhåll så släppte jag honom.

Egentligen har han en alltför stor radie för att jag ska vara nöjd (ett antal hundra meter kan det lätt bli), men han kommer relativt ofta in frivilligt och får sig en klapp och en godis. Är han inte alltför långt borta kan jag kalla in honom med rösten, men ett par gånger fick jag ta till visselpipan. Han vände dock i nästan alla fall omedelbart och kutade in till min vänstersida. De gånger han segade sig in eller hade irrat sig alldeles för långt bort blev det löplina ett tag så han fick lugna ned sig. Vid dessa tillfällen gjorde vi också några korta små träningspass, Fot, Nära, Sitt, Vänta. Ett par gånger kopplade jag loss honom med Sitt, Vänta och gick bort kanske fem meter, varpå jag gjorde inkallning och sen omedelbart lät honom springa Fri. Detta fungerade riktigt bra.

Mot slutet körde jag ett kort träningspass med Fot utan att koppla honom och det gick över förväntan.

Vi avslutade med lite snörbollskamp och gick sen en lång bit snörbollspromenad. Jag tappade taget en gång och då var det härligt att se hans segerkrigsdans runt om oss skakandes på snörbollen. Man kan lätt tänka sig en råtta i käften istället…

Det är så härligt att få låta honom busa av sig lös och fri. Trist bara att han har så lång radie att jag inte kan göra det så ofta. Jag lovar, har kört mängder med ”gömma oss i skogen” när han var valp, det har inte räckt hela vägen… Vi har väl en dryg månad till som vi kan utnyttja den stora härliga golfbanan till fri lek, sen får vi hoppas att klimatet blir cykelvänligt istället.

Angående Kings kommentar om träningsfunderingar:

Det där med planlydnad stämmer absolut. Det är bara det att den där grusplanen vi hamnade på häromkvällen har vi aldrig nånsin varit på tidigare. Möjligen kan han ju känna igen grusplan som grusplan, det ska jag låta vara osagt. Vi kör mest hemmaträning (inomhus, trädgården och på några planer nära oss), så jag har snarast omvänt problem – när vi kommer till brukshundklubbens apellplan eller någon kursplan finns där så många spännande dofter att det tar ett bra tag innan jag arbetat upp en sån kontakt med Kasper att vi kan börja träna överhuvudtaget.

Ditt tips med två koppel är bra när vi promenerar på egen hand. Har faktiskt ett retrieverkoppel som vi kan använda. När vi promenerar i grupp blir dock löplina ogörligt, för om han inte ens kan släppas i två meters längd kan man bara tänka sig vilken soppa det skulle bli med fem meter… Men *kanske* kan här ett flexikoppel komma in i bilden istället. Nu har ju både Lina och Ninni skrivit positivt om flexi, ska ta det under övervägande. Bara det inte blir en slentrianmässig användning av flexi – skräcken är gammal ouppmärksam tant på ena sidan gångvägen och hennes ulltott snoozandes på andra sidan, så kommer man där som cyklist och har inte en chans… Ska ett flexi in i familjen ska jag nog dra upp ett antal regler för dess användande också… Får fundera lite till. För korta pass i all ära – men man måste ju på något sätt kunna ta sig runt resten av promenaden på ett drägligt sätt också.

Vägning och hundhage

14 januari 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Vägning och hundhage

Åkte idag en sväng till Upplands Väsby, skulle köpa ett nytt bakdäck till hundcykeln. Det börjar fransa sig oroväckande.

Började med att svänga förbi veterinären och väga Kasper på deras utmärkta våg: 9,2 kg. Bara muskler, skulle jag vilja påstå.

Lät bilen stå och promenerade bort till den stora hundhage som ligger i närheten. Ingen annan var där, så jag släppte Kasper som lyckligt rusade omkring ungefär som Ferdinand när han stuckit sig på det där biet. När han lugnat ned sig efter tio minuter eller så provade jag lite inkallningar från lek och snoozande. De gick ganska bra om än inte så suveränt som jag skulle önska. Liten fördröjning sådär, sen kom han inspringandes. Lite köttbulle, en omklappning och så fick han sspringa iväg igen. Efter några sådana började han komma in helt frivilligt till min vänstra sida. Kanoners! Vi fortsatte då med lite fritt följ, fotposition och en och annan högervändning. Det gick riktigt bra. Fortsatte med Sitt och sen gick jag långt bort till andra änden för att göra inkallning. Någon gång steg han upp för att nosa på något intressant, men jag fick till tre mycket snabba och bra inkallningar med repboll som belöning.

Just när vi började känna oss ganska klara kom några invandrare med två blandrashundar. De frågade om de fick komma in och släppa, och visserligen morrade Kasper lite efter att nosat på den ena genom staketet, men jag sade okej ändå. Höll honom i halsbandet och försökte lugna ned honom medan de andra tog sig in genom grinden. Sen vart det fart! Två smågruff blev det med den ena hunden, en hane på två år (åt stövarehållet). Tiken (labbeliknande) var lugnare, men sade ifrån en gång när Kasper nosat alltför ingående där bak. Bortsett från gruffen, som de redde ut själva, kutade de som kompletta galningar fram och tillbaka i hagen och hade störtroligt. Sådana intensiva ruscher kan man aldrig få till på egen hand utan extrahund.

Jag provade att kalla in Kasper ett par gånger från hundleken, men det var som att tala inför döva öron.

När jag tyckte Kasper lekt klart (han var rätt uppstressad, tog knappt köttbulle som annars är hur poppis som helst) kopplade jag upp och så tog vi bilen vidare till cykelhandlaren. Öppnade inte förrän 12! Och jag som tyckte jag tog i rejält med marginal när vi kom dit klockan 11. Suck. Fick åka hem utan däck, men med en rejält däckad hund.

Härliga vinterbilder

1 januari 2009 / / 4 kommentarer

Vi tog en härlig vinterpromenad på närmaste golfbanan. I början var Kasper totalt vildsint, men efter ett tag, när det inte fanns varken folk eller fä i närheten, vågade jag släppa honom lös. Oj, vad han kutade och hade skoj!


Stilstudie i hoppning.

Vilka otroliga iskristaller det var i snön. Och ett underbart ljus.

Isen var kul att gå ut på. På några ställen var det strömt och uppenbart svag is vid broar och vassruggar, men det gick ganska bra att ropa in honom. Lite läskigt när han genade till mig tvärs över större damm, dock. Jag hade ju tänkt att han skulle springa runt…
Otroligt vackert motljus.
Kasper spritter runt i ren och pur glädje.

Suverän inkallningsaction…

Enzo-träff

9 december 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Enzo-träff

Det var ett tag sen vi träffade sheltien Enzo, men idag blev det läge. Kasper och jag cyklade dit, och Kasper var helt i gasen när han insåg vem han skulle få träffa. Jag fick inte honom lugn, så vi började promenera utan att de fått hälsa. Kasper var eländig i början av promenaden, och jag fick korrigera/stanna hur många gånger som helst.

Efter ett tag började han lugna ned sig och båda hundarna fick gå med släpande koppel. När vi kom bort till öppna fält släpptes båda hundarna, och oj, vad kul det var! I början lekte de tillsammans, men Kasper har helt klart mer energi i sig än gamlingen Enzo (ett år äldre ;)) så efter ett tag vidgades Kaspers räckvidd lite väl mycket.

Jag kallade in otaliga gånger och fick ibland ta till mörka rösten. För det mesta kom han susande som ett skott, även om han ibland tycker att det räcker att springa fram till Enzo och inte de sista metrarna till mig. Några gånger dröjde det lite väl länge, men eftersom han inte varit lös så här med annan hund på bra länge får jag väl ändå tycka att det fungerade skapligt. Förbättringspotential finns dock…

Mot slutet tränade Kasper och jag fotposition med Annas skarpa ögon till hjälp. Han sitter ofta in med rumpan bakom mig, och Anna trodde det beror på att han vrider sig lite när han ska söka ögonkontakt för sin belöning. Tänk ostbåge… Jag provade att föra godishanden utåt vänster lite, men jag vet inte om det blev bättre av det. Helt klart är att detta måste övas mycket mer, för jag har nog ofta klickat honom för sneda positioner, och det blir inte bra på sikt.

Cyklingen hem igen gick långsammare, det märktes att Kasper var trött. Nu sover han så fint hoprullad i gästsängen här bredvid mig. Bra att han fått jobba ordentligt så jag kan åka in till stan på julfest ikväll utan dåligt samvete.

Liggande med störning

3 december 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Liggande med störning

Märks det på bloggaktiviteten att jag börjat piggna till från Skåneresan med påföljande magsjuka? 😉
Var just på en promenad- och träningsrunda med Kasper. På vägen hittade vi en tennisboll och jag kunde inte motstå att kasta iväg den åt honom. Han hämtade så fint flera gånger utan att tokrusa!
Sen hamnade vi på en grusplan där jag körde lite Nej-träning med köttbulle på lock. Gick finfint. Lite Nära med släpande koppel. Lika fint. En inkallning från Sitt med fårskinnstussen. Hur bra som helst.
Sista momentet blev Ligg där jag gick på andra sidan plan, väntade kanske en halv minut, sen gick tillbaka med snörboll dinglande i handen. Han hade kopplet på sig och för säkerhets skull trampade jag på det medan jag slängde bollen rakt framför nosen åt vänster. Som väntat blev det för stor frestelse och han försökte sticka efter den. Jag sade Ligg igen, hämtade bollen, gick bara ett par meter bort, dinglade, gick tillbaka, trampade på kopplet och kastade likadant. Nu låg han still som ett ljus och tittade på mig. Som belöning fick han kuta efter bollen. Kanonbra!

Lek i snön

23 november 2008 / / 5 kommentarer

Mitt när jag klickertränade för hundskvaller släppte ägarna till en jrt fram honom, och det var inte mycket annat att göra än att låte dem leka lite.

Inkallning från husse…


Stilstudie i snöig språngmarsch…

Inkallning med lekstörning

1 november 2008 / / 2 kommentarer

Det syns inte riktigt i början av filmen, men jag börjar lattja lite med taggiga repbollen, och det är därför Kasper inte kan hålla sig utan börjar kuta iväg. Jag får dock stopp på honom, och sen klarar han lekstörningen fint. På Hit springer han snabbt in och får leka och kampa med bollen som belöning.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑