Skogsstjärnas hundblogg

I morse upptäckte jag snödroppar invid husknuten och solen sken. Jag hade lite jobb att göra klart, sen skulle vi åka ner till havet och njuta av dagen.

Väl där nere hade solen hunnit gå i moln och det blåste snålblåst. Vi utmanade dock vädret och tog en promenad längs stranden och kokade kaffe på min lilla gaslåga. Det värmde gott.

På hemvägen upptäckte vi ännu ett vårtecken (?): man hade släppt ut korna på heden. De hade den goda smaken att söka skydd bland träden, för ute på öppen mark var det inte kul, ens för en ko.

Först av allt: stort grattis till lillmatte på 18-årsdagen!

Igår, när stora delar av Sverige ökade på sin snömängd rejält, kände vi av den första härliga känslan av vårvinter. Ett par plusgrader gav dagsmeja och det syntes tydligt hur snön gav vika för solens strålar.

Utmed bondens väg har man skottat upp väldeliga snöhögar, som nu hårdnat till. Detta har givetvis Kasper uppmärksammat, och han tycker det är ett utmärkt ställe att hålla span från. En liten filmsnutt i ett försök att visa hur mycket snö vi har i Skåne…
http://www.youtube.com/watch?v=q4EvA_oY9ZQ&feature=autofb

Dags för ett bildinlägg igen. Börjar med några suggestiva bilder där man riktigt känner hur vinden kan ta i och blåsa snödrivor över åkrarna.

Häromdagen besökte vi Bosjökloster strax utanför Höör. Visst ser Kasper ut som en riktig slottshund som bevakar ägorna?

Vi gick en promenad i parken och Kasper var bra ivrig att följa de harspår och andra intressanta dofter som det kryllade av i omgivningen. Han bangade inte ens för att ge sig ut i lössnön. Glad att vi hade flexi på honom. Några bilder som illustrerar hur han fick kämpa för att ta sig fram:

När jag tog Kasper på sista kissningen igår kväll råkade vi ut för något ovanligt. Jag hade pannlampan på mig i vanlig ordning och rätt var det var lyste strålen tillräckligt högt för att se ett par vingar som flaxade mellan träden. I mörkret! Klockan var väl runt halv tio eller så.
Jag försökte följa vingslagen, men rätt var det var upphörde de. Jag lyste upp bland träden och rätt var det var fick jag se dem. De gula ögonen.
Jag hade överraskat en uggla!
Jag vet inte om jag nånsin tidigare i mitt liv sett en livs levande uggla utanför fångenskap. Respektingivande.
Så respektingivande att jag plötsligt kände att jag gick omkring med en vit-och-brun-fläckig stek i andra änden av kopplet. Antagligen är Kasper för stor för rovdjuret, men jag kände att jag inte ville chansa, utan vi vände och kortade ned kvällsrundan något.

För den som gillar att kika på nyfödda gårdshundsvalpar så valpade Kaspers halvsyster igår natt. Resultat: tre hanar, en tik, plus en hane som inte klarade sig. Vi önskar H-kullen lycka till i världen.

Igår hade vi den mest fantastiska vinterdag man kan tänka sig! Först gick jag en långpromenad med Kasper, kom hem lyrisk och erbjöd mig att åka och hämta dem nånstans om husse och Kasper ville ut och gå. De fick gå så långt de mäktade med vinden i ryggen. Inte för att det blåste så mycket, men ändå. Det är skönt att gå och veta att man inte behöver tänka på att gå tillbaka. Så de satte av, gick via Harlösa kyrka och så plockade jag upp dem nere i byn. Kasper fick alltså dubbla långpromenader. Sen var han rätt nöjd den dagen.

Det var så fint att mina tankar gick mot barndomens spark. Har inte satt en fot på en på hur många år som helst, men nu skulle en spark verkligen göra sig på bondens lilla väg med Kasper dragandes framför. Tyvärr hör sparkar till sällsyntheterna i Skåne, så det får förbli en dröm. Några bilder iallafall för att visa hur vackert det var.