Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: sök (sida 1 av 8)

Tillbakablick på 2015 och framåtblick inför 2016

Träningsåret 2015

Vi grejade två ettor i B-prov ökl i Norge i höstas! Det känns fortfarande stort. Likaså att Lakrits fick ett andrapris på A-prov på gås uppe i Järvsö. Vi lyckades också väl på WT i Wenngarn.

Vi hann också med att starta i några B-prov ekl på senhösten, och fick 3:or. Lite att jobba med alltså, och det är nog främst söket som behöver jobbas mer med, men även mattes minnesförmåga när det gäller markeringsnedslagen. En del vattenjobb gjorde han lysande, minns särskilt en supersvår dold hörselmarkering bakom en hög vassudde på Lilla Träskaten, där han valde sin alldeles egen närmaste väg strax förbi skytten och grejade in apporten utan minsta hjälp. Enda hunden som inte behövde stöttas av föraren på den apporten.

dirigering vattendirigering

20150905_105237 Lakrits_rosett-1

Lakrits och jag fick den stora förmånen att vara med på mängder av andjakter på lite olika ställen under hösten. Det är verkligen kul att se hur han har utvecklats, och att ibland kunna hjälpa till om en mindre rutinerad hund fått problem att reda ut något skammat. Tänk att vi inte längre hör till den kategorin!

Mitt största minne från jakthösten är den gången jag stod på land med god utsikt över blankvatten (skytteflottar utanför) och Lakrits jagade en skammad and. Den lurade honom ideligen genom att dyka åt ett oväntat håll, men eftersom jag hade så god överblick där jag stod kunde jag varje gång dirigera om honom åt rätt håll. Efter kanske fem–sex dyk och omdirigeringar hade vi tröttat ut anden och Lakrits kunde simma ifatt och ta den. Känslan av det samarbetet, när han uppmärksamt lydde alla mina anvisningar och fick uppleva att det ledde honom till målet, är obeskrivlig!

Bokåret 2015

Jag gav ut Den gula giraffen i mjukbandsupplaga. Dessutom pågår arbetet med en novellantologi där jag bidrar med en novell och ett antal bilder. Jag arbetar dessutom med layouten av denna bok med Täby-tema. Lansering planeras till hösten 2016. Så stay tuned …

Torsholma 2015

Det stora som hänt med huset är takomläggningen och den nya stenlagda uteplatsen med berså.

20150422_095825_resizedslutresultat4

Och sedan har vi den nya hybridbilen, såklart. Den fick sina premiärturer till Mariestad tätt följt av Norge.

Laddning

Träningsmål 2016

Det jag vill helst är att klara ettorna i B-prov ekl. Jag vet att det är mycket att gapa över, men som bästa kennelmamman skrev i ett sms när jag grejat andrapriset i Järvsö: ”[Andrapriset i A-prov] räknas som godkänt praktiskt jaktprov under hela 2016 (regeländring 2017). Så nu behöver ni ’bara’ tre elitettor i ekl för B-provschampionatet.” Så det blir målet. Om vi sedan har skuggan av en chans att nå dit, är en helt annan historia.

För att lyckas behöver vi träna fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga.

Något som jag blir alltmer medveten om är också vikten av en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang. Vi har fått våra rutiner och ju mer jag lyckas hålla dem och vara kvar i vår egen bubbla, oavsett om vi startar först, sist eller mittimellan på ett prov, desto bättre fungerar han. Så att jobba på den biten är också något vi behöver göra.

Han är inte superbra på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster, något jag givetvis får ta på mig. Jag jobbade ett intensivt pass med Sök vänster idag, och från att ha fått börja om på bäbisnivå (mer om det i separat blogginlägg) gick det till slut med riktig schvung att söka i rätt riktning. Ett par liknande pass till så ska det nog mogna i huvudet.

En annan sak jag skulle vilja få till är en vettig vändsignal: två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning) ska leda till vändning åt andra hållet. Både inåt mot mig om han sprungit för långt, men också vänster respektive höger om han tagit sig utanför målområdet, då tillsammans med visande arm. Jag har börjat lite smått med det, men behöver köra detta oftare och mer konsekvent.

Övriga planer 2016

I slutet av januari ska Lakrits ögonlysas, mest beroende på brorsans ögonproblem. Håll tummarna att allt är väl.

Jag hoppas få hem en valp under året, men ligger lågt med att berätta mer detaljer om dessa planer innan jag vet hur allt utvecklar sig.

Tja, sedan lär det väl i vanlig ordning hända en massa mer, väntat och oväntat. Hoppas det blir åt det roliga hållet.

Jaktprøve AK i Kongsvinger

Förra helgen var det dubbelprov i Kongsvinger i Norge. Det är kanske lite överkurs att fara till Norge när vi inte ens är klara med ÖKL i Sverige, men Annika Månsson hade chans på norskt championat med Cheysie, så jag bestämde mig för att hänga med. Alltid kul med nya erfarenheter.

Vi reste redan på fredagsmorgonen med stopp för lunch och kultur i Karlstad.

IMG_1885

Utanför Lars Lerin-museet bidrog vi med en futuristisk installation av hybridbil och Silver Shade.

Redan före avresan hade vi haft vissa bekymmer med vart vi egentligen skulle. När jag pratade om

sandgrund

pratade Annika om

sanngrund

Men det redde ut sig och vi kom till båda ställena!

Eva_morokulien gränsen

LaddningJag kunde ladda bilen genom ett fönster, så vi drog ner lite på bensinkostnaderna i Norge.

Lakrits_Cheysie_prommis Lakrits_prommisVi bodde på alltså campingen Sanngrund, där Annika bott ett tidigare år med Suzy. Ett litet hus hade vi, men helt okej. Ingen toa inne, men ett litet servicehus precis i anslutning till vår stuga, så det funkade fint.

stugan-1 stugan-2 stugan-3

Kongsvinger-prøvet var ett dubbelprov. De hade fått så många anmälningar att de bestämt sig för att köra även fredagen, för att sprida lite på deltagarna. Fint gjort!

På startplatsen visade det sig att Annikas ruta låg kanske 5–6 km bort, så eftersom hon skulle starta i andra gruppen åkte vi bort dit med detsamma. Vi hamnade dock efter övriga deltagare och när vi kom till parkeringen var där helt tomt, förutom en man som hette Peder med fru. Det fanns överhuvudtaget inga snitslar (eller sløjfer, som man visst säger på norsk). Vi fyra lullade runt i skogen ett bra tag och vi följde Peder som tyckte sig se en i princip omärkbar stig nedåt. När vi var beredda att ge upp satt där plötsligt en liten grupp människor på sina ryggsäckar. Ingen aktivitet alls. Annika bestämde sig ändå för att gå hela vägen upp till bilen och hämta Cheysie, med tanke på den långa vägen. Det visade sig så småningom att det var nån kommunikationsmiss bland arrangörerna så starten på EK-rutan blev cirka två timmar försenad.

Hygge_ek-rutan

hygge_EK_2Jag följde med den första gruppen på tre startande runt men sedan var jag tvungen att vända om för att inte komma för sent till min egen start. Jag hann aldrig varna Annika för det knepiga därsöket där man skickade hunden ut på en myr, stoppade på en liten grön fläck och skulle hålla hunden där. I det gröna fanns det 6 smådummies nergrävda. Som tur vad grejade Cheysie detta ändå. Provet började annars med trippelmarkering där man fick ta varsin apport, sen en dirigering till hund 1. Man gjorde två likadana omgångar till efter att ha bytt mark en bit framåt. Här hade många hundar problem med den tredje markeringen där två redan var inplockade.

vatten_EK

Vattendirigeringen vållade också en del problem för vissa med långt fram till ihoppskanten (30–40 meter), och många vek där åt sidan istället för att fortsätta rakt i. Själva vattnet rakt ut kanske 40 m följt av land kanske 10 m vållade inte lika mycket problem, utan det var att få i dem på den distansen. Cheysie lär ha gjort bomben i vanlig ordning och jag hörde många som talade lyriskt om denna vattendirigering efteråt.

Jag lämnade alltså Annika därhän i skogen och åkte tillbaka till stora parkeringen. Hon fick sedan gå hela den långa vägen tillbaka nån timme eller så! Tur att hon var så lycklig att de rosa molnen hjälpte henne att glida fram längs skogsvägen.

Jag kom rätt lagom till min ruta, som var lättare att hitta till, och fick vänta ett par innan det var min tur. Jag hann alltså inte se rutan, men fick höra lite om den. Istället koncentrerade jag mig på Lakrits, och vi satt i vår lilla bubbla på ryggsäcken varvat med att gå och kissa och gå lite fot med stopp och vändningar för att skärpa upp honom. Han fick också några kast och närsök med en snörboll.

Allt flöt på bra med Lakrits. I Norge är det bara matvilt, men eftersom det inte varit några problem med kråkor på sista provet eller träningarna tror jag inte det var avgörande. Lite ovanligt för oss var att man inte hade vatten, och det hade varit skönt eftersom det var bra varmt uppe på myren. Många hundar hade problem att ta viltet, särskilt de bautastora kaninerna, båda dagarna på grund av mängder av spyflugor. Men detta gick bra med Lakrits. Jag fick blåsa några gånger på dirigeringen, men det var inget som belastade, utan vi fick vår första etta i öppenklass. Så kul!

Kritiken på lördagens prov med domare Asbjørn Kristiansen:
Søk: søker effektivt och bruker nesen godt. Henter vilt både nært og langt ute.
Fart og utholdenhet: meget stor
Nese: brukes godt
Dirigerbarhet: hendles lett til henvist område. Holder omr. godt.
Markeringsevne: marker sikkert på både entle og doble. Tar førers tegn vid behov.
Skuddreaksjon: rolig og oppmerksom.
Almen oppførsel: føljer fører pent prøven igjenom
Apporteringslyst: meget stor
Apportgrep: spontan, meget godt grep og avleveringer.
Samarbetsvilje: god
Hundetoleranse : god
Sammenfattende kritikk: en hund som er sikker i alt arbeid. Fin balanse mellom selvstendighet og samarbeid med fører. Føres tyst og pent.

Här är hela resultatlistan i AK för lördagen. Tre ettor, alla svenskar:

resultat_lör

Cheysie

Annika och Cheysie grejade det norska championatet med ett fint förstapris (som sånär blev ett HP)! Stort grattis än en gång!

ringnes_öl

Vi hyggede oss på kvällen genom att först bada i Glomma – iskallt! – och sedan äta en god middag på campingrestaurangen, som höll rätt god klass.

Morgnarna var dimmiga men vackra.

gryning-1 gryning-2 gryning-3 gryning-4 gryning-5

Vi packade bilen full och åkte upp till provstarten för söndagens prov. Annika hade avmeldet sig eftersom hon inte behövde fler ettor, och kunde ta det lugnt från åskådarplats istället.

Dagens AK gick runt en sjö så publiken kunde sitta uppe på ena sidan och se hela provet gå längs med kanten på andra sidan. Som deltagare fick man gå runt sjön, in från höger och ut till vänster, detta för att man skulle kunna köra med två domare parallellt som tog varannat par, och därmed flöt det på bra trots många startande.

Vi började med söket, sedan en markering. Gick vidare till dirigeringen där många haft problem med en sned linje, men ett blås så var han där och plockade hem en fasan. Därefter en vattendirigering, och där hade jag sett tidigare en hund få vittring på vänster sida om apporten så när Lakrits också kom upp på andra sidan till vänster om fågeln bestämde jag mig för att ha lite is i magen. Vilken lycka när jag ser hur han får vittring och tar den direkt utan ett enda blås! Dubbelmarkeringen på vatten går också kanon och förstapriset är ett faktum.

vattendir_sön_1

Jag står högst upp i högerkanten i bild och Lakrits syns en bit fram vid igången. Rakt i utan minsta tvekan.vattendir_sön_2

Han är halvvägs över.
vattendir_sön_3

Och nu nästan framme – en spikrak linje. På land fick han vittring åt vänster i bild och plockade den direkt.

väntar_prisutdelning_sön

Men hur långt skulle det räcka? Det var inte förrän Annika nämnde möjligheten till ett HP och domare Magnus kom förbi vid något tillfälle och frågade lite retsamt om jag undrade vad jag skulle få för betyg som hoppet tändes lite. Och visst – ett HP blev det som dagens enda hund.

Lakrits_rosett-1

Kritiken från söndagens 1 med HP – domare Magnus Ånsløkken:
Søk: dekker feltet godt i bredde og dybde meget effektivt.
Fart og utholdenhet: meget god
Nese: anvendes meget godt
Dirigerbarhet: føres godt i hånd, tar retning særdeles bra.
Markeringsevne: meget god markør.
Skuddreaksjon: UA.
Almen oppførsel:OK
Apporteringslyst: OK
Apportgrep: spontane opptak, faste grep og fine avleveringer.
Svømmesett og arb.vilje i vann: effektiv svømmer som går meget villig i vann
Samarbetsvilje: meget god
Hundetoleranse : OK
Sammenfattende kritikk: meget god jakthund som udfører alle dagens oppgaver eksemplarisk.

Och här är hela resultatlistan för AK på söndagen. Totalt 4 ettor och hela 10 nollor av 18 startande.

resultat_sön

Tina E med sin Robin fick också två ettor i AK i helgen, så totalt sett var det en mycket lyckad helg för hitresta svenskar. Grattis till detta, vi syns i EKL!

 

Hunneberg

Gick ut i första par.
Vi började med landmarkeringar. De kastades väldigt flackt och han hade svårt få in dem men löste uppgiften till sist. Domaren insåg detta och det belastade inte.
Andra hunden fick gå utmed stigen och ta in fältsök till höger 2 st kråkor.
Sen vatten där jag fick dirigeringen. Det var öppet vatten följt sv ett band näckrosor, sen vass och fast mark. Han kom lite för långt åt vänster så jag stoppade och sade Höger innan han nådde fram till näckrosorna. Sen stopp Back. Han kom åter lite långt åt vänster, så höger och närsök. Då sade domaren nej inte där, nästa vassudde. Jaha sade jag. Back, Höger och nytt närsök.
Efteråt tyckte domaren detta varit lite omständligt med för korta sträckor i resp led. Jag hörde däremot flera åskådare som berömde mig och hade sånär tagit upp en spontan applåd. Smaken är som baken, men själv är jag nöjd där för han lyssnade på varenda signal.
Andra hunden tog in vattenmarkeringar och den fortsatte vi på stigen och andra hunden gjorde klart sitt sök.
Nu två dirigeringar som det sköts till samtidigt och jag fick ta den första snett åt vänster mot vattnet. Den var i en vassudde. Dessförinnan fanns en bergskant och där vek Lakrits av åt höger utmed kanten utom synhåll. Jag blåste stopp Vänster sen Back men då sprang han åter åt höger mellan sjökanten och bergkanten. Utom synhåll. Samma procedur igen och till sist fick jag ut honom rätt. Detta blev onekligen omständligt och här förstår jag att det belastar vårt pris.
Grannen fick dirigering snett åt höger där det luriga var att inte lockas följa stigen. Sedan fick de sina landmarkeringar och därefter vände vi och det blev Lakrits tur att göra söket. In kom fasan, duva och kanin. Sen tog det ett tag. Men kom med kråkan då stönade jag i mitt inre. Till sist gjorde han det och stora sökdelen var avklarad. Nu vattnet igen. Grannen tog dirigeringen väsentligt omständligare än jag och srn spikade Lakrits båda vattenmarkeringarna.
Ut på stigen igen för Lakrits avslutande två fältsök – kråka resp duva. De kom in snabbt. Skönt ändå att söket satt idag, även om domaren sade att hon tyckte han gick förbi kråkan en gång men vid nästa passering tog han den. Så det kan ha varit miss i vinden.
Vet inte om det blir 2 eller 3 men jag lämnar kuvert och åker. Det är ettor som gäller, övriga valörer har vi mer än nog av redan.

Edit: det blev en tvåa. Så här såg missen ut:

Hunneberg_2015-08-01-10-46-38

Kråkträning

Idag åkte jag och tittade på Wiggo och Carina som gjorde BPH i Märsta. Det var första gången jag såg den banan, och det var intressant. Man kan se likheter med MH men också olikheter. En skrämmande uppoppande trägubbe liknade FART-släden lite. Att Wiggo är en balanserad golden visste vi ju sen tidigare, men kul att se honom.

Jag hade med mig fem upptinade kråkor och Annika hjälpte mig att få till lite bra kråkträning i den intilliggande skogen. Vi hittade en gles sluttning perfekt för att se vad hunden hade för sig. Jag lade ut de fem med snitslar där det behövdes för att ha full koll på var de låg.

kråkkarta_2015-07-19

Precis framme vid första kråkan (1) satte han sig och bajsade. Sen var det svårt att veta om han dissade fågeln som låg precis bredvid eller om han faktiskt glömde bort det hela. Jag tog med honom ut dit och skickade honom på ett närsök att plocka upp den. Han tog den utan nån som helst tveksamhet. Jag kastade tillbaka den, och på tillbakapromenaden nopterade jag i ögonvrån att han identifierade ytterligare en fågel vid en sten (2). Nu visste han alltså om två fåglar. Jag skickade på nytt och det utslängda kom in direkt. Jag hann inte mer än lägga ifrån mig den förrän fågeln vid stenen också var inne.

Nu fanns det tre kvar. Även dessa plockades in efter visst sökande. Trean i mitten kom in rätt snabbt (3), fyran (4) sprang han rätt långt bort på utom synhåll men plockade den på tillbakavägen, och femman (5) ovanpå en sten kom också in efter en stunds sökande.

Jag diskuterade med Annika vad som egentligen brister med hans sök. Kråkor tar han, med ett visst frågetecken på nummer 1. Han höll ett jämnt tempo. Vi kom fram till att det nog mer är en fråga om sinnesstämning snarare än viltvägran eller bristande ork. Hon tipsade om några sätt att på ett lugnt sätt peppa honom mellan skicken. Jag har ju alltid fått sträva efter att ta ner honom i intensitet, eftersom om jag peppar för glatt blir han hoppig. Kanske har jag tagit ner honom för mycket, helt enkelt. Han har ju vid vissa tillfällen, som på några prov och på sökkursen för Johan häromsistens, hållit ett väldigt segt tempo. Det gäller att peppa honom så han håller bra fart, men ändå inte peppa så han blir alldeles lycksalig och börjar hoppa på mig. En lite knepig balansgång.

Annika lade ut tre kråkor på nytt medan vi gick ur vägen, men tyckte när jag skickade honom på dem att jag pekade för mycket. De tre kom iallafall in snabbt och jag ville gärna testa att skicka på lite nytt sätt medan vi ännu höll på. Vi diskuterade hur jag kan ge en sökgest vid första skicket, sedan lugnt peppa utan att hetsa upp honom alltför mycket. Låta honom varva ner mellan skicken genom att jag går undan med viltet först innan jag skickar på nytt, istället för att bara hålla det bakom ryggen och lägga undan när han är på utväg.

Så Annika lade ut alla fem igen på ny mark och nu försökte jag tänka på att presentera sökmarken en gång, sedan skicka utan hand. När han lämnat av fick han mycket beröm och jag klappade om viltet som min bästa vän, sade till honom att sitta och gick sedan och lade ner viltet i hinken. Gick tillbaka och ställde upp mot området: Det finns fler därute! Skick utan att vifta med handen.

Fyra kom in snabbt och effektivt, medan den sista tog en stund. Där var han utom synhåll så jag vet inget om hur tempot var, men när han väl hittat den kom han som skjuten ur en kanon, jätteglad. Fick mycket beröm.

Så möjligen att han mattades lite på den sista, men han kom ändå glatt in med 13 kråkor. Vi avslutade med några kråkmarkeringar.

Nästa gång ska jag tina någon and också och blanda in i kråkleken. Verkligen försöka tänka på vår sinnesstämning mer än något annat, och på så sätt försöka förbereda oss inför nästa provstart.

Tack för hjälpen med att tänka till på det här!

Till kråkskogen!

Lakrits fick nedslag senast på b-provet för att han släppte kråka och istället letade reda på en smaskigare and ute i söket. Sedan dess har jag kört kråkletande i trädgården före matdags. Fina inlevereringar med glatt schvung har lett till god måltid.

Nu var det dags att utöka denna träning genom att åka till Anita i kråkskogen (låter som ett barnprogram :)). Hon hade en kråkplan som såg ut så här:

Kråkkarta

K1-K5 = kråkor, lades ut omgång 1 och 2

A1-A2 = änder, lades ut omgång 2

S1-S2 = skickplatser

En alldeles lagom vind från höger

Vi skickade från S1 och han var lite springig så han rusade rakt fram i den högra gatan och fyndade K3. Ut igen och fyndade K1. Tredje skicket fick han vind på K2 (vred huvudet distinkt åt höger) men bestämde sig för att det nog kunde vara roligare snett ner åt vänster. Här fick han lite bassning (Anita tycker jag kunde tagit i mer). Han fick komma tillbaka in med nytt likadant skick. Nu kom K2 in utan tvekan. Vi bytte skickställe och skickade utan problem till K4 och K5.

Nu utläggning av Anita med samtliga vilt medan jag och Lakrits lullade runt (för det är ju det man gör i kråkskogar, vet vi sen valpben).

Skick från S1 = in med kråka

Skick från S2 = även här kom kråkor in i raskare takt än förväntat, men även en and mot slutet

Tillbaka till S1: nu fanns en and kvar, och vi skulle se om han skulle dra sig omotiverat nedåt för att leta sig fram till den. Men nejdå, han fortsatte plocka kråkor som den kråkkung han nu utvecklats till. 😀

En sista omgång förbereddes där Anita lade ut en kråka på K2 och K5, tomt på övriga. Syftet var att se om han skulle springa till gamla andplatsen helt omotiverat när skickat gick från S1. Icke, sade Nicke. Kråka in. Likadant fick vi ett mycket bra resultat från S2. Han sprang sunt och sökte på ett logiskt sätt.

Summan av det hela är att vi fick se en enda liten tendens att vraka och välja. Framöver gäller att lägga upp sökområden som är lika väl genomtänkta som detta (därav denna redovisning) så att jag direkt kan se om beteendet återkommer och då ryta i lite mer med honom. Han har alls ingen tvekan att apportera kråkor eller lämna av dem, även om and är lite mer macho i hans värld. Beslutet blev att inte lägga ner B-proven ännu på ett tag iallafall, utan hålla i träningen och prova igen i höst.

Tack bästa kennelmamman för det pedagogiska upplägget!

 

Tillbakablick på 2014

Träningsåret 2014

När jag ser tillbaka på 2014 hade jag hoppats att detta år skulle innebära en eller två ettor i B-prov ökl. Serierna 2-2-0-0-0 (2013) och 3-2-2-2-0 (2014) visar ju på en viss förbättring, men det är framför allt söket han faller på.

En höjdpunkt under året var lagtävlingen WT Tullgarn där Sara W, Ellis L och jag gick till final och hamnade på 8-plats. Likaså gick det jättebra på WT i Gagnef i ökl, där vi på något poäng när snuvades på finalomgången. Jag är även sjukt stolt över att Lakrits klarade sitt KKL.

 

Vi har fått delta i ett antal andjakter och en fasanjakt under hösten. Gärna fler sådana, det var jättekul.

Bokåret 2014

Jag lanserade e-deckaren Den gula giraffen i början av året och åkte till Bokmässan i Göteborg med den i slutet av september. Jättekul upplevelse!

Torsholma 2014

Jag blev förvånad när jag tittade tillbaka och insåg att carporten inte funnits längre än sedan januari. Det känns som jag haft den länge nu. Elen till carport och lykta i trädgården fixades också, liksom den fina gärdesgården. I mars tog jag ner ett antal aspar samt beskar äppelträden, och inte förrän nu i höst har jag kunnat ta hand om vedhögarna efter att vedboden äntligen kommit på plats. Fick också en ny luftvärmepump installerad till hösten – detta har lett till en mild inledning på vintern. Inget ont som inte har något gott med sig.

Inför 2015

Jag skrev i juli 2014: ”Måste nog jobba mer med de självständiga bitarna ett tag framöver.” Det gäller i högsta grad fortfarande. Vi behöver nöta svåra sök där han verkligen får ligga i och jobba. Inte stanna upp och fråga eller börja pinka när det blir för svårt.

Markeringarna går bättre, men där har jag på sistone noterat att han har svårt att avståndsbedöma de kortare markeringarna och ofta springer för långt. har tränat en del med kast av stora dummies och byte till små för bättre noggrannhet, och det är något vi ska fortsätta med.

På dirigeringssidan är det framför allt långa sidotecken som behöver nötas. Även långa raka linjer kan bli bättre.

Det vore roligt att göra ett nytt försök på A-prov, men då måste han tränas mer i att gå på linje, gärna med okända hundekipage, utan att påverkas mentalt. Likaså vill jag träna mer vatten, särskilt svåra igångar som är en liten akilleshäl för honom. Han behöver bli tryggare rent allmänt i olika delar innan vi testar igen, helt enkelt.

KKL

Det började med avresa i arla morgonstund med dimman liggande tät som en lovikkavante. Jag var glad att ha motorväg rätt många mil innan det blev landsväg och till sist grusväg långt in i Sörmland.
Vi var 4 ekipage som skulle prövas och möttes av god planering med fem utskrivna såtkartor till alla deltagare. Snart var vi på plats på första såten där vi stod i bakkant nära en vägg av energisalix och dammen snett framför på andra sidan en låg kulle. Vid kullens fot stod en duktig skytt.

Lite till höger om oss stod en reguljär apportör som hela tiden hade kontakt med vår domare Roger Westerman om vem som skulle ta in vilken fågel. En bit till höger om denne kille stod en annan apportör, utom synhåll för oss, och hon hade tyvärr inte samma insikt om att vi befann oss på platsen.


Bugle fick man lära sig när man pluggade engelska, bara för uttalets skull, inte för att ordet skulle komma till så stor praktisk användning. Men ett sånt här jakthorn brukades idag som markering av dagens start och slut samt de enskilda jaktsåternas start och slut. Mycket trevligt!
Det sköts lagom mycket på denna första såt och Lakrits fick ta in en markering och en dirigering. När det var avblåst – med riktigt gammaldags jakthorn, trevligt! – gick vi ner för att söka av vassen och Roger hade fått en rapport om att det fanns en två–tre fåglar där inne. Det blev många tomsök och allt tyngre mentalt för hundarna. Lakrits gick ut en bit i den ganska grunda vassen, men inte så långt att man hörde något plaskande. Kanske låg vinden så att han var säker på att det inte fanns något längre ut, men både jag och domaren tyckte insatsen var lite svag. Inget fynd av någon hund.

Vi gick vidare till vassen lite längre fram och Lakrits fick en ny chans, Här var vassen djupare och nu tog han för sig mer av marken och kom in med den enda fågeln som hittades i detta område. Det stod nu helt klart att apportören bortanför oss hade fått in alla kvarrapporterade fåglar utan att detta kommunicerats. Trist start på provet att bara köra en massa tomsök på hundarna! Roger tyckte iallafall att Lakrits tagit upp sig på andra vassområdet och det kändes ju bra. Vi fick göra flera skick in i denna ganska stora vass och han bad mig gå lite utmed vassen. Här kändes det riktigt skönt att ha Lisa Falcks eftersökskurs i ryggen. Båda jag och Lakrits visste vad vi höll på med.

Vi fortsatte till såt 3 (hoppade över såt 2) och väntan blev precis så lång att jag hann besöka en buske och mata/vattna upp Lakrits lite inför fortsättningen. Ett bra tempo med andra ord.

Nu fick vi stå på en höjd med god utsikt över dammen och flera skyttar. Det fanns en spång nästan rakt framför oss över till andra sidan där det också stod skyttar och fanns hundar utplacerade. Till vänster fanns ett vassdike, ett rätt stort buskage som övergick bortåt i vass utmed dammkanten.

Här blev det rena krigsscenariot. Det pangades för glatta livet och föll fåglar som manna från himlen. Trots denna intensiva miljö satt Lakrits lugn, tyst och stadig hela tiden och bara tittade koncentrerat på allt. Han fick ta in flera ganska långa markeringar som både Roger och jag såg att han hade koll på. Han spikade dem och var verkligen på markeringstopp!

Sedan bad domaren att vi skulle ta in en dirigering en bit snett ut till vänster på vattnet, utanför buskage och vass. Lakrits hade svårt att ta den önskade sneda linjen (något att träna på framöver!) utan sprang mer till vänster så han fick en rak linje över diket. Därmed hamnade han vid buskageområdet. Jag dirigerade Höger, men han fann en fågel på närmare håll och kom in med den. Jaha, sade domaren, kan du dirigera honom till rätt fågel nu? Jag gjorde ett nytt skick och försökte rikta tydligare, men han gick likadant som förra gången. Jag blåste Stopp och dirigerade Höger men innan han var framme damp det ner en ny fågel som han plockade istället.

Vi fick ju inte oväntat samma uppdrag en tredje gång och nu fick vi in fågeln, dock samma lite krångliga väg som tidigare. Lakrits hade ju kört in sig på den rutten, liksom…

Sedan fick vi ett par uppdrag att hämta in fågel som fallit i det glesa skogspartiet på andra sidan spången och jag gjorde ett därsök på den uppgiften. Dirigeringen gick utmärkt, men sen blev han kanske lite storsprungen i själva söket. Andra gången vi var däröver bestämde jag mig för att nu fick det vara nog sprunget och dristade mig att blåsa Stopp och sedan Vänster närsök. Och det gav utdelning med en uppfångad pippi precis i strandkanten. Den hade Annes hund suttit och hoppats på en längre stund, meddelade hon. Hehe.

Här blev det alltså ganska mycket fågel intaget under jakten och efter avblåsningen bad Roger de två hundar som inte var med i gemet längre att eftersöka åt höger. Där hade det fallit mycket fågel. Anne och jag fick följa med Roger bort åt vänster till vassområdet på andra sidan vassdiket. Han fick information från en kille på den sidan att det skulle finnas två–tre fåglar i den vassen nära en asp.

Jag fick börja och skicka Lakrits: Ut till aspen, Stopp, Närsök. Han drog sig genast åt vänster, och just som jag tyckte att nu hamnade han för långt från aspen så dök han upp med en and i munnen.

Jag fick skicka igen, och försökte hålla mer höger, men han drog sig oundvikligen till vänster, men kom så småningom tillbaka tom. Annes tur. Inte heller hennes hund hittade något i angivet vassområde, utan drog sig också åt vänster och lyssnade inte helt på alla signaler längre, trött i mössan. Roger gick ut och inspekterade området kring aspen och konstaterade att det faktiskt inte verkade finnas någon fågel där. En reguljär hund skickades också på samma område men kom ut på andra sidan tom. Kändes rätt skönt.

Lite retligt för oss var ju att de båda andra hade fått inte mängder av fåglar på sin sida, medan vi som fortfarande prövades fick klen utdelning.

Roger samlade ihop oss på ängen och meddelade att han tyckte att Lakrits jobbat upp sig så bra att vi klarade oss. Annes hund hade gått bäst idag och klarade sig också. Kul!

Det var en skön känsla att kunna köra tillbaka till lunchstället och veta att nu kunde man slappna av och bara njuta av resten av jaktdagen.

FB_IMG_1410521549862
Pustar ut efter förmiddagens KKL-start.
Såt 4 blev en ganska lagom fortsättning för oss efter lunch. Vi stod i bakkant på en stor gul betesäng rätt högt upp på en kulle och såg skyttar och hundar rätt långt ner på andra sidan. Långt bort skedde den mesta actionen. Jag såg tidigt en fågel falla långt ut på ett grönt fält på andra sidan ett stängsel och noterade att ingen annan verkade ha sett den. Lade den på minnet till senare. Sen föll det en fågel precis vid stängslet som Lakrits markerade och han fick plocka in den. Lite senare föll en till åt samma håll, men på andra sidan stängslet bakom ett taggigt buskage. Eftersom jag räknade med att han nu visste att det fanns ett stängsel där skickade jag honom på den också. Han stoppade vid stängslet/buskaget och såg det som en vägg. Jag försökte pressa ut honom och till slut löste han det (inte helt optimalt) på egen tass genom att springa runt åt höger så han kom bakom och fick fatt på en fågel. Jag var inte hundra på att det verkligen var rätt fågel, så när det var avblåst promenerade vi fram till väggen och jag skickade igenom. Han kom tillbaka tom, så troligen hade han plockat rätt and ändå. Jag skickade också på ett förutsättningslöst sök på ängen bakom oss för den händelse det dumpit ner nån fågel där som jag missat. Det blev också tomskick. Sen var det då fågel ute på det gröna fältet. Jag tog med honom bort till stängslet så det ungefär blev en rak punkt med hänsyn till vinden. Mindes ju inte exakt hur den landat, men det blåste från rätt håll, så jag tyckte att det fanns goda chanser att han skulle fånga vittringen. Jag lyfte upp tråden åt honom, riktade in honom och skickade Ut. Fullträff! Han sprang rakt ut, fick vind, tvärvände och plockade den. Jag blev riktigt stolt över min hund där!

Tre fåglar var rätt lagom fångst direkt efter lunch. Dags att byta såt och vi körde bort till femman. Här låg dammen lite lägre med vasskant åt bilvägen. På andra sidan vägen fanns ytterligare en damm, så det var naturligt att tänka sig att fåglarna skulle flyga vidare över vägen och bort dit. Några placerades ut vid denna vasskant medan vi var fyra som gick upp på andra sidan ett brunplöjt fält till höger om dammen. Där gick en grusväg i allé bortåt, parallellt med dammen. Sett från dammen så var det en inte alltför bred vasskant mot oss, sen det ganska breda bruna fältet som sluttade lätt upp mot oss och avslutades med en lutande gräsremsa upp till vägen. I denna grässlänt placerade vi ut oss med några alléträds mellanrum och kunde nu slå oss ner i denna inbjudande slänt.

2014-09-12 14.38.27 2014-09-12 14.38.34

Vasskanten till vänster om denna bild vette ut mot vägen och nästa damm. Åt höger var det en smalare vasskant som sträckte sig utmed dammen. Det här området som syns på bilderna var vårt arbetsfält och det var en ganska bred finplöjd åker från vårt position fram till dammkanten. 

Det här var verkligen den perfekta avslutningen efter en dag stående i full sol ute på fälten. Nu satt jag och Lakrits tillsammans sida vid sida och betraktade skådespelet nedanför oss. Jag hade ju samma ögonhöjd som honom, och kunde se precis vilka fåglar han markerade. Ibland såg jag att en annan hund skickades på den fågel han markerat, men rätt var det var damp en annan ner som han också såg och då skickade jag sittandes med Feldy. Inga problem att ta emot sittandes heller och han satte sig automatiskt vid min sida för att åter speja ut över landskapet. Det här var den ultimata känslan av ett samspel mellan mig och min hund, vi hade full kontakt och samförstånd om vad som skulle ske. Ett riktigt guldögonblick att minnas!

Vid ett tillfälle då han var ute och sökte i vasskanten långt där nere damp det ned en and bara tio–femton meter från mig. Den var skammad och kravlade sig i säkerhet. Jag höll ögonen på vart den tog vägen och undrade när den där hunden skulle komma tillbaka, nu när jag behövde honom. Jag såg att den lade sig att trycka invid ett alléträd utan att gå upp på grusvägen, så jag reste mig, och när Lakrits kom in tog jag honom smygande med mig bort till trädet. Och där låg den, tryckt intill trädstammen, precis som en av alla dessa otaliga dummies vi envisas vid att placera intill trädstammar (har alltid tyckt detta är lite onaturligt). Jag pekade ut den för Lakrits och bad honom ta den. Tjoff, så var den infångad. Där fick jag nog lite pluspoäng av killen.

Resultatet på den här sista såten blev sex vilt under skyttet och tre efteråt nere vid vasskanten, dit vi gick ner när det blivit avblåst. Jag lät Lakrits söka av vassen rakt framför oss, och sen gick vi åt höger, där jag sett att det inte fallit så mycket. Mest för att… Och detta visade sig bra. En annan apportör hade heller inte sett något falla där, men hennes hund kom in med en fågel, så jag skickade Lakrits också. Han plockade in två till där, och hennes hund tog nog också någon. Vår teori var att de skadade fåglarna kommit bortifrån dammens högra sida, där det också stod skyttar och hundar, hade följt vinden i riktning mot den räddande dammen på andra sidan vägen och nu sökte skydd i denna lugna del av vassen. Bra alltså att ha i minnet inför framtiden: även om det inte dumpit ner fågel på ett ställe i vassen kan det ha smugit sig in skammade där.

Jag är verkligen helnöjd efter denna jaktdag. Dels så klart att ha klarat KKL:en men också rent generellt Lakrits fina arbete. Och inte minst vår guldstund där vi satt tillsammans och bara njöt uppe i allén.

2014-09-12 14.42.46 2014-09-12 14.42.47
Sittande apportering ger fina kameravinklar. Lite motljus i den lågt stående eftermiddagssolen.

B-prov ökl i Nässjö

Så var det dags igen. Förra årets försök på ökl-provet i Nässjö slog inte så väl ut, men det var trevligt och välarrangerat på alla sätt, så vi gjorde ett nytt försök i år. Det slutade med ett andrapris.

Serien 2-2-0-0-0-3-2, kan det vara ett tips på lottorad, kanske? Det känns som det är hög tid för ett par ettor nu.

Lacke gjorde en perfekt inledning med dubbelmarkering uppför en brant backe och sedan två korta linjetag på land. 
Vi fick pausa och tog sen de båda vattenmarkeringarna bra. Ny väntan inför söket. De 3 första kom in snabbt, sen blev det segare och han sprang ur området ett par gånger så jag fick blåsa tillbaka honom. Detta kallade domaren senare att jag ”manade på” honom. det var ju inte därför jag blåste, men jag håller med om att effektiviteten gick ner där i värmen. 
Vi avslutade med vattendirigeringen och där drog de gamla markeringarna och vinden honom åt vänster så det blev lite omständligt där. Det verkade dock inte belasta, utan det var söket som gjorde att vi hamnade på ett 2-pris.

2014-07-26 09.16.09

Markeringsviken: första i vattnet ungefär mitt i bild, andra i vassen till vänster, vilket ledde till mycket landspring.2014-07-26 09.16.34

Här är söket i full gång åt vänster. Detta blev Lackes fall.

2014-07-26 09.20.48Samma vatten, lite mer åt höger. Under den nerhängande alen (?) låg dirigeringen. Det blev stor dragning mot tidigare markeringar för många hundar.

2014-07-27 20.23.50I den muntliga kritiken sade domaren att Lakrits behövt ”manas på” i söket. Han försvann vid ett par tillfällen bort bakom åskådarlinjen (i riktning mot därifrån vi kom där landmarkeringarna och -dirigeringarna hade varit). Nu manade jag inte på – jag tog in honom med inkallning och Stopp och sade därefter Sök igen. Kanske får man inte det? I vilket fall tar detta ner hans spontanitet lite, tror jag, att det fria söket inte längre är så fritt. Gillar inte att behöva blåsa på honom i dessa situationer, men hur kommer man ifrån det?

 

 

Träffade Acke och Anita idag

acke_lacke_kasper_jag

Foto: Anita Weinius. Acke sitter längst fram med flämtande tunga, Lakrits strax bakom och Kasper i bakgrunden.

Anita och jag hade bestämt oss för att träffas och träna, så vi möttes på Strawberry Fields. Jag hade med apportkastaren och hon några vilt.

Vi började med att lägga ut två dirigeringsställen som båda hundarna fick titta på och sen gick vi runt till andra sidan stora diket. Anita lade ut sin kanin och de två änderna på den öppna marken bortom en trädridå på andra sidan ängen. Sen fick de ligga till sig lite medan vi började med några skjutna markeringar över diket. Först två rätt korta canvas för att kolla av läget. Jo, de var rätt lätta. Vi bytte då till ägg och Acke fick en snett över diket som han klarade bra. Jag skulle göra motsvarande till Lakrits, men den åkte iväg nåt så attans långt trots samma typ av ammunition. Han började leta för kort, ungefär där Ackes hade hamnat, och jag hoppades att han skulle söka sig ut av sig själv. Det gjorde han, men inte tillräckligt, utan han började istället att vidga området mer åt sidorna. Jag började blåsa, men han var osedvanligt olyhörd på mina signaler, så till sist fick han komma hela vägen in och så tog jag om det hela som en ren dirigering. Det krävdes ett par blås nu också, men det gick bättre, och till sist fann han den. Den måste varit bra över hundra meter ut.

Sen skulle Acke ta in en dirigering, men vek ideligen av vänster åt det gamla markeringsområdet. Vi löste upp det hela genom att jag tomsköt med riktning bort mot dirigeringsapporterna och då var det som det ramlade ner en peng. Han sprang jättefint rakt ut och plockade in den. Antagligen såg han då att det låg en till där, för när Anita sedan skulle dirigera till nästa apport en bit åt höger sprang han tillbaka till ställe 1 och tog in den apporten också. Jaja, shit happens. 🙂 Lakrits fick nu ta in en av de kvarvarande, sen lämnade vi tills vidare den andra och gick bort till söket. Acke tog in vilten i rask takt men droppade dem för tidigt. Jag tipsade Anita om att fortsätta backa mer än hon gjorde, och se på sjutton: den sista fick hon i handen! Bra där, att fortsätta backa ängen runt om så behövs, tills han trycker in den i handen, tror jag är receptet till framgång här. Och så en gigantbelöning när den väl sitter där i handen!

Anita lade ut vilten på nytt åt Lakrits, men då såg han så taggad ut att vi bröt för fika innan han fick ta in dem. De kom sen in bra, men det slog mej att han åter använde ängen framför trädridån som springyta. Nu hade han iofs sett att Anita försvann in bakom träden, men jag ska akta mej där i framtiden. Bättre att lämna minst en framför träden också till honom.

På tillbakavägen lade Anita ut en dummy synligt på andra sidan lilla diket medan jag skickade Lakrits på långt håll över lilldiket bort till skogskanten. Efter en högerblåsning där han var utom synhåll för mig satt den som en smäck. Mycket nöjd med honom där.

Acke fick ta in den sista dirigeringen på rätt långt håll medan jag plockade in snitslarna. Det blev en prima träning!

Sen råkade jag ut för värsta otrevliga äventyret. Jag passade på att åka bort till Arninge för att köpa en tigersåg när jag ändå var i trakten. Jag satte upp bakluckan med på Tullgarn nyinköpta 50 cm långa ventilationskroken. När jag kom ut igen och skulle låsa upp bakluckan hade kroken fastnat i låset! 🙁

Jag åkte bort till Statoilmacken och de provade att spruta 5-56 på låset, men det hjälpte inte. Det verkade vara ett mekaniskt fel. En smällvarm söndag. Och hundarna i buren. Jag åkte hemåt utan minsta sikt i backspegeln och funderade intensivt på vad jag skulle ta mig till. Kanske min närmaste granne, grävmaskinisten Lasse, kunde veta nån råd? Åkte upp på deras uppfart och som tur var var han hemma. Jag förklarade den prekära situationen, och eftersom de har schäfer fattade han ju direkt att hundarna inte kunde vara kvar därinne i bilen så länge. Ännu bättre var att han fattade vad som var felet. Det var kroken som var felvinklad och därför inte passade i låset, utan spärrade mekanismen. Han tryckte till med handkraft och lyckades böja kroken så den fick en annan vinkel. Och vips gick det att öppna bakluckan. Sen tog han kroken till sin verkstad och böjde lite till så den nu har en mycket bättre form som passar min backlucka. Vad tacksam jag är! Så Sara och Ellis, som också köpte samma krok, kolla med era bilar att det verkligen funkar innan ni hamnar i samma situation som jag! Puh.

Katt, premiärbad och gås

2014-02-21 21.47.53I fredags blev det katträning. Eller: märgben smäller mycket högre än kattunge, så de dissade den totalt. Katten däremot tränades på att vistas allt närmare de båda bestarna.

2014-02-22 11.31.16Igår på skogspromenaden hörde jag ett plötsligt plaskande. Det var Lakrits som tyckte att nu är det vår.

2014-02-22 17.31.39Igår kväll var det funktionärsmiddag på Pont i Täby. Så här vackert ligger restaurangen, kan nog vara mysig på sommaren.

2014-02-23 12.22.07Och idag halkade vi med som på ett bananskal på retrieverträning bortåt Lövsättra golfbana. Efter ett par timmar var det korvgrillning till självkostnadspris. Ett jättetrevligt initiativ!

2014-02-23 13.36.09Och Lakrits fick testa gås för första gången. Stor är den, matte, sade han.

Han var annars riktigt bra idag. Lite läskigt med 16–17 andra hundar, men nyttigt och provlikt, då man ofta hamnar i just den situationen.

Först körde hela gänget ett par stadgeövningar. Vi delade sedan upp oss i tre grupper och vi började med några markeringar. Jag tog en dubbel på linje och sedan en skottapport som hamnade oväntat långt bort. Den funkade inte som markering, så jag tog tillbaka och körde som därsök. Han hade stor dragning åt höger där de andra hundarnas markeringar hamnat, men sen fick jag ut honom rakt och då var den inte alls svår längre.

Nästa övningen blev ett dummysök på hyggig mark. Vi körde sist och fick in fyra rätt svåra av 21 utlagda. Han skötte sig utmärkt på söket, är så glad för det.

Efter lunch gick vi bort till viltområdet där det förutom lite vanligt vilt fanns en stor gås. Lakrits och en gul labbe delade på söket på sex eller sju vilt med vart annat skick, och när den gule kom in med gåsen bad jag att få den utlagd igen. Den ville jag verkligen att han skulle plocka hem. Och jodå, den kom in, men med ett eller två omtag på vägen, för den var ju så rackarns stor.

Till sist fanns det bara en liten skata kvar och då fick han ligga i rätt länge innan han plötsligt sprang över den. Det fanns nog rätt mycket dofter i marken eftersom andra varit där och tränat före lunch. Skatan var rätt skabbig, och jag gjorde om avlämningen  eftersom han inte gärna ville bära den. Men omtagningen var rätt okej, och jag nöjde mig så.

Tack till Marilois som bjöd in mig till denna träning! Vi kommer gärna tillbaka.

 

 

 

 

Äldre inlägg