Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: sök (sida 4 av 8)

Träning och inbjudan till slottet

3 april 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Träning och inbjudan till slottet

Igår besökte vi golfbanan igen, denna gång med pipa. Körde ungefär samma upplägg, och det gick med något undantag riktigt bra.

2013-04-02 13.54.59

 

Idag träffades Jaktoptimisterna igen för träning. Åter ett gravt decimerat gäng, men tre var vi iallafall. För säkerhets skull körde Lakrits med egna apporter.

Vi började med att lägga ut två apporter på vardera tre ställen (ena stället blev då till Lakrits). Sen ett linjetag dit och på ingång kastades en störningsapport för att se om hunden skulle göra något försök att byta. Första gången var det svårt att ens få ut Lakrits eftersom han var så fokuserad på att Annika stod en bit fram till höger (beredd att kasta vid ingången). Men på tredje försöket fick jag ut honom och när störningsmarkeringen kastades visslade jag och fick in honom.

Vi gjorde om samma grej en stund senare och då var det ingen tvekan ut och klockren in igen. Däremellan ville han nosa av den nerfallna platsen för störningsdummien (som för övrigt togs in av annan hund). Inte så konstigt, han hade ju sett den falla.

Sen gjorde vi en liknande övning, men med en markering istället för dirigering och med störningskastet på utskicket. Detta var såklart svårare, i synnerhet när Mona skulle försöka hinna med att kasta till Cheysie. 🙂

Det gick dock riktigt bra med Lakrits: på första störningskastet märkte han nog inte att den föll, men på andra kastet noterade han den men fortsatte ut mot den apport jag skickat honom att ta in. Sedan fick samma hund ta in även störningen som belöning efter att ha lämnat av den första.

Det sista vi gjorde var att lägga ett litet sök med fyra dummies i en sluttning (Lakrits började). Sen stod någon beredd och när hunden kom in med nummer tre kastades en störning ut i sökområdet. Sen stod det hunden fritt att ta in både den (det blev i princip en markering av denna) och den sista sökdummien. Här ställde sig Lakrits med dummy 3 i munnen och tittade mot det ställe där störningen hamnat. Jag kunde kanske haft mer is i magen, men jag ville att han skulle göra rätt, så jag blåste inkallning och då valde han rätt åtgärd: att komma in med trean. Bra där!

2013-04-03 16.07.28

Sen har jag då fått en inbjudan till slottet. Men… vad är en bal vernissage på slottet? Tyvärr råkar den sammanfalla med en jaktkurs på Storsten, så invigningen av prinsessan Christina får stå tillbaka för jaktkursen. Tror trots allt jag har större nytta av den, även om det hade varit trevligt att mingla i Rikssalen och Livrustkammaren. Sen var det ju det där med klädseln… gissar att muckboats, jeans och fleecetröja inte funkar så bra där?

 

Jaktkurs på VaBK

24 mars 2013 / / 6 kommentarer

Ja, inte mina hundar då, för de har fortfarande utegångsförbud, mer eller mindre, på grund av kennelhostan. Men jag var och tittade och hjälpte till lite på dagens apporteringskurs på klubben, och passade på att filma lite med mobilen. Åtminstone två av hundarna hade aldrig kommit i kontakt med vilt förut, och första övningen jag filmade gick ut på att bekanta sig lite med detta nya, kuliga.

Gemma bekantar sig med vilt:

film

Hedda bekantar sig med vilt:

film

Spira bekantar sig med vilt:

film

Gemma tar en markering:

film

Sedan var det dags att testa ett litet sök med bara ett vilt eller kanindummy. Hundarna är på lite olika inlärningsnivå, men det var kul att se att alla till sist förstod vad det hela handlade om. Gemma gör ett sök efter and:

film

Hedda gör ett sök efter and:

film

Spira gör ett sök efter kanindummy:

film

Tack för att jag fick vara med idag och titta på era fina hundar! Nu blir det mycket träning till finalen den 18 maj då ni ska testa ett litet WT. 🙂

Fältet runt och stenskogen

6 mars 2013 / / 2 kommentarer

Dags för träning med Jaktoptimisterna igen, denna gång nästan på hemmaplan uppe vid stenskogen. Jag samåkte med Annika upp för att det inte skulle bli för många bilar däruppe. Vi kom dit en halvtimme innan utsatt tid och gick varvet runt fältet bortom stenskogen med 30 dummies och ett antal snitslar. Vi lade ut tio ställen med 2 dummies vid varje och två ställen som var lite mer speciella med fem dummies vid varje (som vedstapel). Alla fick alltså 4+2 att ta in från valfri plats ute på fältet.

Jag skickade på en halvlång till att börja med, som gick jättebra. Därför ville jag tänja lite på avstånden vid nästa skick. Nu blev det extra svårt, för förutom en inbjudande halvö som gick ut (ett av ställena med 5 apporter) kom det ett hundekipage i bortre kanten av fältet, just i närheten av det ställe dit jag tänkt skicka Lakrits. Jag väntade lite och lät nån annan gå emellan, men när jag sen skickade var Lakrits fortfarande rätt påverkad av det främmande hundekipaget. Jag fick blåsa rätt mycket, då han hela tiden ville upp på halvön. Jag gav mig dock inte och till slut fattade han att det verkligen var ännu längre ut som gällde. Och då var det plötsligt en spikrak linje sista biten.

När det blev min tur nästa gång tog jag gattet med 5 apporter i vänsterkanten. Även detta ställe var rätt svårt. På ett ställe i linjen hade vi korsat när vi lade ut, och längre ned hade Annika korsat när hon gick fram till utläggsplatsen. En del blåsande alltså. Sen sprang han alldeles för långt upp i skogen när jag väl fått ut honom i längd. Fick blåsa stopp och ropa Höger utan att jag såg en enda skymt av honom. Löd gjorde han iallafall och sprang då rakt över dummyhögen. Lite flyt där.

Fjärde skicket tog jag i allra bortersta hörnet snett åt höger. Den var också en långdistansare som gick skapligt bra. Han trasslade lite hela tiden med uppställningen idag, dock.

Femman blev dagens perfekta skick för min del. En klar tjugopoängare med spikrak linje och inget behov att blåsa alls. Typiskt nog missade alla träningskompisar detta tjusiga.

Allra sista skicket blev en av de få kvarvarande, förhållandevis kort. Den kom in utan problem.

Förutom att trassla vid uppställningarna var jag riktigt missnöjd med hans fotgående idag. Rätt var det var hamnade han flera meter ifrån nosandes på nån fläck utan att jag märkte det. Är ju van att han går där han ska. Så det blev strikt fotgående nästan hela vägen till bilarna, undantaget för en kort kisspaus. Fick lämpa in honom i Monas bil sen, för Annika blev tvungen att avvika för nåt så världsligt som jobbet. 🙂 Mona och jag lade ut ett sök med 18 apporter i stenskogen medan Ulrika och Carina plockade in snitslarna från fältkanterna.

Ulrika och Carina fick börja sen, för de hade lite bråttom hem, och plockade in sina fyra var. Kvar fanns 5 var till Lakrits och Mixa. De små i vänsterkant var svårast och där höll de på ett tag. Vi hade några gånger båda ute i söket samtidigt, och Mixa såg lite besviken ut en gång när Lakrits snuvade henne på ett fynd. Sist var det en enveten tennisboll kvar och vi gick då ut lite i sökområdet för att kolla var den kunde ligga. Jag såg den nästan omedelbart. Den låg så nära att de måste sprungit förbi flera gånger, men eftersom den låg precis intill en trädstam kanske den låg i lä för all vittring. Nu kunde jag rikta söket lite för Lakrits som rätt snabbt plockade den.

Fick sen skjuts nerför backen av Mona. Tack för en bra dag! Nu hoppar jag över en vecka och ser fram emot träningen om fjorton dagar istället.

Sökträning i snön

6 februari 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Sökträning i snön

Idag var vi på klubben igen. Annika hade hunnit börja lägga ut tre sök när jag kom, så jag lade ut två också. Vi lade ut så man börjar inifrån skogen och sen söker ut på fältet utanför. Ganska små sök med tre apporter i skogskanten och två på fältet.

När de andra kom så började en att ta sök nummer 1 medan tre gick på linje (så gott det gick i det bitvis täta, snåriga och svårgångna skogen) och den femte kvackade och kastade markeringar. Vi höll till med markeringslinjen i omedelbar närhet av sökhunden, men ingen gång stördes denna av markeringsarbetet. Eller tvärtom, för den delen.

Markeringarna gick väl skapligt med tanke på terrängen. Att gå fint fot i samband med linjearbetet – nja, det kunde bli bättre. Hunden lär sig ju snart att det är kastaren där borta i högerkant som är intressant att hålla koll på, intressantare än matte, och drar sig då gärna upp lite snett framför föraren. Det här var ett allmänt problem som vi ska ta itu med framöver när vi hittar lämplig mark för detta.

Lakrits sök, sen då. Vi tog sök nummer 3 som låg längst ut på skogsudden. Inget dike som markerade övergång mellan skog och fält där. I början av söket sprang han ut på fältet några gånger, men det var nog mer spring än näsa, för de tre första dummisarna han fick in var alla från skogskanten. Sen följde en lång mellanperiod då han envisades med att hela tiden hålla sig i skogskanten åt ena eller andra hållet. Ett antal gånger fick jag vissla in honom när jag tyckte han begav sig alldeles för långt bort, men inte förrän jag själv gått ut rätt långt från startpunkten fick jag honom att åter ta för sig av fältet. Han fick in en och då tänkte jag att nu har han fattat! Men nej, nästa skick sprang han åter i skogskanten och rätt var det var stannade han upp, mycket fokuserad på något på marken. Har nån tappat en apport där, tänkte jag, men snart kom han inspringande med något helt annat i munnen. Han hade hittat en rådjursskank! Jag tackade honom för detta fina fynd och skickade utåt igen. Till sist kom den sista apporten in från fältet, men det satt bra långt inne. Nu hade jag ju bästa belöningen å andra sidan, och kunde kasta till honom skanken som tack för det hårda arbetet.

Sen fortsatte vi på markeringslinjen under sök 4 och vid sista markeringen betedde han sig helt ovanligt. Han såg/hörde absolut var markeringen föll och sprang rakt på stället. Men så hejdade han sig nån meter innan han var framme. Han började nosa koncentrerat på marken och nästan smög fram i mycket långsamt tempo. Sen avbröt han sig, sprang en mer vanlig sökrunda i en snäv cirkel. Men så kom han på den där mystiska doften igen. Han avbröt vid ett tillfälle och kissade. Det tolkar jag som ett stressbeteende från hans sida. Han visste inte vad det var för doft han stött på (och inte jag heller, alla djurspår var sen länge översnöade). Jag övervägde om jag skulle bryta in, men bestämde mig för att avvakta. Och efter ytterligare nån snäv sökrunda var det som att han nu kopplade bort den där doften och kom på att han ju skulle hämta in apporten. Då hittade han den tämligen omgående. Hmmm, hoppas han lärde sig nåt på det där.

Cheysie hade också lite problem med apporterna ute på fältet på sök 5. Hon sprang så snabbt att hon inte hann uppfatta vittringen trots att hon ibland nästan snubblade över dem. Nu hade de hunnit bli översnöade under tiden medan vi tagit de andra söken, vilket väl inte gjorde saken lättare förstås.

Nästa gång ska vi istället ordna till några bra övningar på golfbanan.

Sökträning

30 januari 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Sökträning

Sökträning blev det idag. När vi kom till flygfältet var det isigt inte bara vägen upp till klubbstugan och parkeringen (inga bilar i diket idag, dock en människa i diket, mer om det senare) utan även appellplanen var bitvis rätt isig. Att följa upp de övningar vi gjorde sist var alltså ingen bra idé.

Jag var först och gick och rekade i skogen. Där var det mycket bättre, inte så blåsigt och inte så halt.

Vi blev fyra idag och gjorde först ett sök i gropen där MH-spökena brukar vara. Vi lade ut fyra apporter var och hade med hundarna. Det innebar att alla hundar såg ett par apporter läggas ut medan andra var helt dolda för dem. Lakrits hade bra minne och utnyttjade det att inte alls söka i närområdet först utan direkt kuta ut till vår sist utlagda. Vi skickade i linjeordning så snart utehunden blev synlig med dummy i mun. Som tur var tog Ulrikas hund in två av de jag lagt ut så Lakrits blev till sist tvungen att börja söka lite mer ordentligt.

Sen bytte vi ställe och lade ut ett nytt sök inifrån skogen och ut på åkern bakom. Tanken var att jag och Mona skulle lägga på fältet medan Ulrika och Carina lade i skogen (denna gång fick hundarna inte vara med och se). Men när Mona, som gick före mig, plumsade ner i ett djupt vattenfyllt dike och sånär blötte ner stöveln tyckte jag att det räckte ju med en därute och kastade över mina dummisar till henne. Som tur var lyckades hon ta sig tillbaka igen utan vidare missöden.

lacke_nära

Lakrits från besöket vid Vada.

Lakrits sökte nu STORT och LÅNGT ut. Han tog in tre apporter som alla var utifrån fältet, och slog inte på sin näsa alls för vad som kunde finnas inne på kortare håll. Jag pausade lite med honom medan övriga fick chans på fältdummisarna också och Mona lade sen ut ett par nya dummisar på skogssidan åt honom. Även nu sökte han långt bort utom synhåll. När jag klev ut för att kika vad han gjorde såg han mig och stannade som en stenstod. Han har bra stadga, för där stod vi sen… Vi stod så länge att Ulrika var tvungen att åka. Mitt kriterium för att agera (förutom att gå runt lite, låtsas titta på nåt intressant, och gå och ställa mig så jag såg hans ben men vi inte hade direkt ögonkontakt) var att jag ville se att han flyttade åtminstone en tass. Det gjorde han inte. Vet inte hur länge vi stod så där, men det kändes som evigheter. När han så till sist rörde svansen tog jag det som tecken och sade ”Bra! Sök!”. Nu sökte han igen, med näsan på, men väldigt brett istället för djupt. Han följde åsen långt bort, kanske tre gånger så långt ut som vi varit och gått. Jag blåste till sist in honom, stannade honom en bit ut från mig, sade ”Bra!” och gav ett nytt sökkommando svepandes inåt skogen med handen. Och nu tog det inte lång stund förrän han plockade in den.

Sammantaget kändes det lite som vid första sökträningen i höstas med Annika, när vi precis kommit hem från Frankrike. Han har legat av sig och hade alldeles för mycket spring i benen. Det här behöver vi träna igen! De andra hade andra typer av problem, så sammantaget tyckte vi tre som hade tid att fika efteråt att den här sökträningen med terrängbyte behöver vi allt göra om nästa onsdag.

Träning i stenskogen

14 januari 2013 / / 2 kommentarer

Lakrits är bättre i magen, går nu åter på Kaspers dietfoder och får väl göra så ett tag.

Annika och jag träffades på eftermiddagen för att träna lite. Vi började med att promenera bort till  en äng, där vi lade ut två rutor. Men denna gång gjorde vi halva rutan dold och halva synlig genom att vi tog två ben var innan vi samlades i mitten. Vi lade ut två apporter i varje hörn, en till varje hund. Sedan skickade vi först på de dolda, de som den andre lagt ut, och när hunden var på inväg skickade den andre sin hund så de gick om varandra. Första gången hajade Lakrits till, men snart sprang han obekymrat vidare trots den störning som Cheysie utgjorde.

Vi gjorde likadant på nästa fyrkant, enda skillnaden var att den hade längre ben. Jag fick lov att dirigera på ett par av de totalt åtta skicken, men på det hela taget springer han riktigt rakt och fint och med gott självförtroende ut även på de dolda apporterna nu.

Lite roligt var den sista inhämtningen på dirigeringsruta två: Lakrits var på väg ut, hade hunnit drygt halvvägs när Annika blåser stopp på Cheysie åt andra hållet. Lakrits saktar in men inser sen att det inte var mitt stoppljud han hört och fortsätter då. Jättebra! Om det nu beror på denna störning eller inte, men han drar sig nu lite för långt åt vänster. Jag vill inte i detta läge börja bråka med honom och skicka om och så, utan väntar istället till han kommer upp i skogskanten där jag blåser stopp och Höger. Exakt samtidigt som jag säger Höger säger Annika, vänd åt andra hållet, Vänster till sin hund. Kunde inte annat än skratta åt det efteråt, att vi lyckades vara så synkroniserade. Vi lyckades dock inte förvirra hundarna, utan de klarade respektive uppgift väl och bärgade hem var sin apport. Det blev alltså mycket bra träning där, även om det var mer avancerat än vi riktigt avsett. 🙂

Sen promenerade vi tillbaka till bilen, kastade ett par korta markeringar på vägen, och lämpade sen in hundarna medan vi gick och lade ut ett ganska stort sök med tolv apporter.

Jag lade fem röda i högerkanten (till vänster om stigen i stenskogen) och Annika lade sex mörka och ytterst en ljusgrön apport. Sen började vi ganska långt bak och skickade växelvis. När hund ett var på ingång skickades hund två, så det blev ytterligare träning på att gå om varandra. Nu var det inga som helst problem. Varje hund var helt fokuserad på sitt uppdrag. Efter att ha tagit in en tre–fyra apporter förflyttade vi oss lite framåt upp på en höjd så vi såg terrängen bättre. Det gjorde det enklare att skicka hundarna växelvis då man såg tidigare när den yttre hunden hade något i mun och var på inväg. Efter en stund checkade vi av läget. En röd och en mörk kvar. Den röda tog Cheysie snabbt in och så hade Lakrits den sista att bärga hem. Han sökte väl av marken och hittade efter en inte alltför lång stund den tolfte apporten. Bra jobbat av båda hundarna!

Lakrits_stenskogsblogg

Bild tagen häromdagen på Vada kullar.

Etta i b-prov nkl i Ystad!

21 oktober 2012 / / 2 kommentarer
Rejält dimmigt vid 8.30.

Sen lättar dimman alltmer…

… och till sist ser man över till andra sidan sjön.
Just vid båten är det en näckrosbälte där fåglarna kastades på ömse sidor om båten.

Jag hade gott om tid att titta på övriga deltagare och njuta av naturen eftersom vi inte starade förrän som ekipage nr 10, runt tvåtiden. Det var 16 startande ekipage totalt. Provet inleddes med två enkelmarkeringar på vatten i näckrosbältet som skymtar ovan. Därefter skulle man göra ett riktat närsök utmed strandkanten bort till vassruggen där det låg en liten tärna. Det var i princip vindstilla, så hundarna fick ingen hjälp av vinden.

I denna riktning gick det riktade närsöket.

I denna vackra bokskog hölls söket med sex vilt.

Sedan förflyttade vi oss en kort, men snårig, lerig sträcka som avslutades med en liten lerig brant, där någon ramlade på ända. Jag lyckades klara mig, kanske tack vare den käpp jag fick tag i. Här inne var söket förlagt, och sedan avslutades det med två enkelmarkeringar åt andra hållet. Passiviteten hälls sedan på stigen ovanför vattenmarkeringarna.

Ett vackert träd.

Kan inte låta bli att fånga denna bokskog …

… på några fler bilder.

Dagens strongaste ekipage körde tuff terrängrullstol.

Det gick vägen för oss, äntligen! Lakrits började i och för sig med att göra en konstig kroksväng ut till första fågeln på vattnet. Hans tänkta linje hindrades av ett fallet träd, så han gjorde som ett S snarare än en rak linje till fågeln. Han höll dock hela tiden koll på var den var, och var snart inne med den. Tror att denna habrovink var anledningen till protokollets enda 4, i övrigt enbart 5:or. Nästa vattenmarkering spikade han.
Närsöket skickade jag som ett linjetag och när han var i rätt höjd blåste jag närsök. Han hittade tärnan direkt.
Söket gick också mycket bra och han tog in alla sex vilten. Inga problem heller med de båda landmarkeringarna. 
Jag är så glad över denna framgång. Nu ska vi kasta oss över ökl-träningen ännu mer än tidigare med planen att vara klara till prov våren 2013.
I väntan på prisutdelning.
Sjön var lika vacker i alla sina skepnader.

Vi var två ekipage som fick ettor:
Jessica Petersson med Caper Cailie’s Hope ”Blossa”,
domare B-G Landin,
Eva Heljesten med Thorsvi Aberfeldy ”Lakrits”
Foto: Hanna Svensson

Lakrits diplom.

Lakrits protokoll. Bäst ur protokollet:
”en välbalanserad labradorhane som får allt att framstå som väldigt enkelt”.
Vi fick också, passande nog, ett litet glas som gjort för en Aberfeldy.
Mycket riktigt avnjöts denna whisky på kvällen i goda vänners lag.

Hotell Sekelgården i Ystad.

Lakrits tyckte han kunde inta soffan när jag intog frukost.

Beredda att ta oss an Ystad

18 oktober 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Beredda att ta oss an Ystad

Förutom de två första markeringarna så är jag riktigt nöjd. På första markeringen sprang han i en viiiiid båge tillbaka till mig. Så brukar han inte göra, jag är böjd att tro att han tappat kollen lite på var jag stod nånstans. Tvåan var en kråka som såklart inte var lika synlig som den första fasanen, och kanhända att det lurade honom. Han missade i vilket fall nedslagsplatsen och bröt snart ut i ett stort fritt sök. Inget bra.

Lakrits ska skickas på söket. Foto: Åsa Eckerrot

Söket gick däremot bra. Här tror vi att han dissade en trut som första vilt, för han nosade invid den och sprang vidare och hittade en hare. Jag skickade likadant igen, för jag ville verkligen se vad han gjorde på det stället. Men den här gången tog han in truten. Så bra då! Han fungerade även väl att dirigera i sökriktningen.

Avlämningarna var lugna. Foto: Åsa Eckerrot

Några av fynden i skogen. Foto: Åsa Eckerrot

Vi körde inget vatten idag, utan repeterade istället de båda markeringarna. Välbehövligt med tanke på starten. Nu körde vi två kråkor och det gick jättebra. Som Åsa sade: han behövde kanske jobba in sig på kråkorna och förstå att det var dem han skulle söka efter.

Lakrits satt helt tyst när Reko jobbade. Foto: Åsa Eckerrot

Passiviteten till sist gick strålande. Vi stod som på prov medan Reko körde sina båda markeringar. Han satt stilla som ett ljus och tittade, men sade inte ett knäpp.
Det var lite väntan före och efter markeringarna, även då satt han tyst och fin och jag berömde tyst mellan varven med Duktig. Emellanåt (dock inte i provsituationen) fick han också en godis som belöning för sitt fina passivitetsarbete. Sen hängde vi med Reko och Marina bort till söket och stod passiva även där. Det tar ju längre tid och till slut lade han sig ned frivilligt, även där helt tyst. Superbra! Sen blev det bilen medan han var i denna fina sinnesstämning, givetvis med en liten godis på vägen tillbaka.

Jag agerade skytt när Anita körde Nikka. Foto: Åsa Eckerrot

Lite roligt med omvända roller, och kul att se lilla Nikka jobba så fint. Sen kastade jag några apporter åt Mocca innan vi åkte hem för att jobba igen.
Tack till Åsa som fotade!

Sökträning nära Köö-högen

14 oktober 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Sökträning nära Köö-högen

Idag lockade jag med mig husse ut trots regnet. Det säger lite om hur mycket han vill att jag ska klara den förbaskade ettan och sluta tjata om den här hemma.

Jag hade efter vissa tips av Tina C och Åsa E fått lite idéer om hur jag skulle lägga upp nästa träning. Och den här marken har Lakrits visserligen skuttat runt i, men aldrig tränat i, så den kändes lämplig.

Jag skissade redan hemma på hur jag ville att Rolf skulle lägga ut apporterna: två ställen, ett djupare, lite svårare med tre väl dolda mindre apporter i främre halvan av sökområdet, och ett bredare, lite lättare med fyra synliga lite större apporter. Svårigheten här bestod av en bergkant där han kastade upp två apporter (hade egentligen bara bett om en) utan att ha vallat där. Min hemmaskiss stämmer inte exakt med hur det sedan blev, skisserna nedan är det faktiska resultatet:

Sök 1: djupt med små, väl dolda dummies.
Extra svårighet som jag inte räknat med var
ett litet dike som Rolf utnyttjade alldeles
på egen hand.
Sök 2: Ett bredare sök med stora, helt synliga dummies.
Två var kastade upp förbi bergskanten.

Jag letade ut platserna och berättade för Rolf hur jag tänkt mig det hela, sen tog jag hundarna på en promenad medan han effektuerade. Rolf snitslade apportställena för säkerhets skull. Jag passade på att ge Lakrits ett närsök med en väl gömd tennisboll i några risiga torra gamla grangrenar. Nemas problemas.
Vi mötte ett svampplockande par med lös labbetik, men de försvann som tur var förbi våra områden, så vi hade inga problem med dem. Och de var å sin sida ganska glada över att vi skulle träna hund och inte konkurrera om deras svampar.
Hur gick det då?
Vi hade knappt nån vind inne i skogen. Jag skickade Lakrits och han for snett ut åt höger. Inget sökbeteende direkt där, men fick nos på en av apporterna direkt, tvärnitade, började söka och tog den. Lite tur där, alltså.
Sen tog han in de andra i rask följd utan att söka sig längre ut än han behövde. Inga problem med diket heller. Däremot hamnade han längre åt höger än rutan var, men det märkte han snart och vände in igen. Ska man vara petig saknar jag det där påkopplade näsarbetet direkt från start, men det var trots allt ett snabbt och effektivt arbete, så jag måste vara nöjd.
Vi bytte område och Då tog han omgående in tvåan från vänster. Den allra vänstraste hade jag inte sett snitseln på, det var nåt träd i vägen åt det hållet. Så jag skickade sedan ungefär mot trean. Han tog sig upp på kanten men missade både trean och fyran. Istället hoppade han ner igen och sökte sig tillbaka åt vänster. Jag tänkte att han sprungit för långt åt vänster när han plötsligt kommer inspringades med ettan. Man ska lita på sin hund! 🙂
Jag skickade åter som förra skicket och han tog sig åter uppför kanten. Denna gång plockade han trean direkt.
Nu gick jag lite in i sökområdet för fyran, för jag tänkte att det är inte alltid såna kanter ligger rakt framför en. Har varit med om prov där de ligger ute i ena sidan av sökområdet. Så jag skickade i en snävare vinkel mot kanten och åter tog han sig upp och hämtade hem den sista mycket snabbt och effektivt.
Jag tror jag har fått tillbaka min sökhund!

Vi avslutade med att Rolf gick in med några apporter och ställde sig bakom ett granbuskage. Till vänster om denna låg ett halvfallet träd snett ner med risiga grenar. Vi gick en liten runda och tränade ett par Ställande under gång medan husse gjorde sig i ordning  Där börjar han förutse vad jag vill och ställer sig självmant utan kommando. Hmmm. Dags att börja variera tidsintervallet innan kommandot rejält, tror jag.
Väl tillbaka ställde jag upp så vi fick en rak linje mot kaststället (inåt skogen, bort från oss) genom det snedfallna trädet.
Lakrits såg tydligt markeringen, men sprang runt buskagen på höger sida, vilket gjorde att han tappade linjen och började leta för kort. Han fick ta ut söksvängarna och det tog en liten stund innan han lokaliserade den.
Jag gav honom en chans till, men han sprang åter runt. Denna gång klarade han bättre att bedöma avståndet, men så där vill jag inte ha det.
Vi gick alltså fram så vi hade bara fem meter kvar till trädet och så fick Rolf kasta om i ungefär samma riktning. Han försökte springa åt höger, men jag stoppade honom. Åt vänster. Nähä, det sade matte också nej till. Då återstod ju bara mitten och efter ett hopp över stammen sade jag Braa medan han fortsatte in och plockade dummien. Eftersom dummien föll på ungefär samma ställe varje gång var det ju inte nån direkt sport att leta upp dem, men jag ville hellre prioritera att springa rakt igenom hinder än att leta markeringar.
Jag provade att backa tillbaka till ursprungsplatsen, men då vek han genast runt åt höger igen.
Tillbaka till ställe 2. Ett försök åt höger, och ett åt vänster. Nähä. Nu tog han den rakt över.
En till likadan. Nu tog han den på första, fast denna gång under stammen istället för över. Helt okej, bara han håller linjen så han inte snurrar bort var han har sett markeringen nånstans.
Där slutade vi. Jag tror nu inte att det blir så svåra markeringar på ett nkl-prov, men lite dolt kan de ju falla, och det skadar inte att ha övertränat lite.
Jag nöjer mig med sökträning nu innan Wij på torsdag, men ska försöka få till ett markeringspass till om det hinns med. Nu känns det iallafall bra mycket bättre inför lördagens b-prov.
Sen avslutade jag med att backa på ett träd när vi skulle åka. Helt onödigt, men jag ”visste” att det var tomt bakåt. Det var det också, om jag inte först kört fram nån meter och vinklat upp lite inför utbackningen. Där stod ett träd precis i dolda vinkeln och vi behöver nu byta plastglaset på höger baklykta. Suck. Har man inte kostnader kan man lätt skaffa sig.

Sökstrategi

13 oktober 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Sökstrategi

Tack för tips på annat håll än i bloggen!

Min kommande strategi för sökträningen den närmaste veckan:

Vi tränade ju igår, så idag blir det vilodag från det. Har istället kört lite Ställande under gång-träning med honom plus vanlig snooze-promenad.
Imorgon tänkte jag dock köra ett nytt sökpass, men då lägga upp det enligt några förslag jag fått in. Tänker mig ett långsmalt område där tre nedgrävda apporter ligger i framkant, inget bakåt. Sen ett lättare område, och om det finns plats kanske ytterligare ett lätt område. Beror lite på vilken mark det blir, har inte bestämt plats ännu. Det finns ju grönklädda gubbar i skogen nu som kan sätta P för mitt förstahandsval.
Sen får vi se om det blir ytterligare en träningsomgång med sök innan genrepet den 18, beror lite på hur han går imorgon. Funkar allt som jag vill så låter jag det vara och tränar lite annat med honom, markeringar kanske, eller mer Ställande under gång, som också står på träningsschemat. Kanhända blir det några markeringar med kast som hamnar på andra sidan det dike vi hade problem med igår.
Genrepet på Wij med vilt och skytt blir sen det sista före provstarten på lördag.

I vilket fall ska det bli kul att åka ner och testa ny provterräng. Hoppas lite på bokskog, men inget är givet i Skånelandet.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑