Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: sök (sida 7 av 8)

Sök och vattenmarkering

13 augusti 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Sök och vattenmarkering
Idag fick vi sällskap av Monika och Mio för lite apporteringsträning. Vi började med ett sök där Lakrits gick skapligt långt ut. Jag skickade sen en sista gång då Monika gått ut en bit i sökområdet och skjutit ett litet skott med sin låtsaspistol. Tack vare henne gick han nu längre ut och tog en av de yttersta apporterna. Är nöjd och har nu en plan på hur jag ska träna att få ut honom längre. Ett stort framsteg var att han inte i något skick visade tveksamhet när han skulle iväg. Förhoppningsvis var jag tydligare och han har uppenbarligen lärt sig bättre vad det handlar om – att man kan skickas många gånger ut åt samma håll fast han inte sett något falla. Jättehärligt!
Monika körde Mio som efter något initialt tjuvningsförsök hämtade in apporterna bra. Hon tyckte dock det var lite jobbigt att vänta på Lakrits först – nyttigt att få vänta på sin tur …

Sen gick vi ner till näckrosdammen och jag visade var man kan stå på motsatt sida och kasta markeringar. Även här fick Lakrits börja. Vi har inte varit här sedan den gången då vi tränade med husse och avslutade med ett rakt fint skick till markeringen, så jag är jätteglad att kunna säga att alla tre skicken idag var kanonraka och fina, utan tillstymmelse till tvekan. Nästa gång måste jag försvåra på något sätt. Får fundera på det.

Vi avslutade med att fika och låta hundarna varva ner och bli lugna. En bra träning, tack för sällskapet!

Sök i stenskogen

26 juli 2011 / / 2 kommentarer
Jag var inte på topp idag, men tänkte att lite måste ju hundarna få sig till livs. Tog därför bilen till stenskogen, fast det inte är särskilt långt. Vi började med en promenad för att jyckarna skulle få lite spring ur kroppen.
Sen hämtade jag den kasse med fjäderdummisar jag lagt under en gran ungefär där jag tänkte mig att bakkanten av sökområdet skulle vara. Jag stegade lite slarvigt, men uppskattar sökområdet till minst 100 meter djupt, dock inte särskilt brett (kanske 30 m). De bakre 30 m var ganska tät skog, medan de 70 främre m var ganska öppen och stenig tallterräng. Kasper, Lakrits och jag gick ut och vittrade upp sökområdet och jag lade en fasandummy,  en mindre dummy med fastbunden vinge (nån ripa eller så?) följt av en fasandummy till. Alla dessa i skogsdelen. Sen passerade vi en liten smal stig och tallskogen bredde ut sig. Kvar hade jag två kaninbollar som jag lade ut på  kanske 60 m och 40 m. Vi gick till min tänkta startplats och jag band upp Kasper lite bakom i ett träd. Han gnällde lite emellanåt, men denna störning bekom inte Lakrits det minsta. Under utläggningen passerade en man med två småhundar lite längre bort på den större stigen, men jag sade till Lakrits att sitta (lös) och han bara satt och väntade på mig. Han visste ju att det var jobb på gång.
Jag skickade honom och han tog in den främre kaninbollen. Gick fram ett par meter och skickade igen. Den bakre kaninbollen.
Nu gick vi fram ytterligare lite, totalt kanske 10 meter (dvs 90 m till bakkant), och jag skickade igen. Han kändes säkrare när jag talade om för honom att det fanns en till därute (och han hade ju själv varit med och lagt ut dem). Nu sökte han noggrant av mellanområdet där det inte fanns något mer, men gav sig sedan in i tätskogen. han kom ut med den tredje lagda fasandummien. Under tiden hade jag gått fram lite till upp på en liten höjd för att se bättre vad han gjorde. Startade därifrån, på kanske 80 m. De övriga gångerna gjorde han likadant, sökte länge i mitten innan han gav sig vidare ut. Han plockade in samtliga dummies i precis omvänd läggordning, dvs den yttersta sist.
Jag ser detta som ett genombrott i vår sökträning och mycket nöjd kunde jag kollapsa i säng hemma igen.
Jo, just det, Kasper fick ta en lätt kaninboll på slutet. Han kunde ju inte låta bli att nagga lite på den på Kaspervis, men han var uppenbart nöjd att även han fick göra nåt.

Träning i Nygård med Cheysie, Tindra och Alpha

23 juli 2011 / / 2 kommentarer
Igår var Lakrits och jag och tränade med Annika och hennes hundar. Som tur är för mig har hon redan hunnit skriva så bra om detta, så jag kopierar och kommenterar lite i hennes text bara. Länka blir inget bra, för hennes blogg är lösenordsskyddad. Hennes text i grått, och mina kommentarer i svart.


Hämtade upp Eva och Lakrits och vi åkte till Nygård. Först fotgående tills vi kommit förbi badplatsen och sedan fick hundarna rasta lite tills vi kom fram till viken. Tindra fick vara kopplad när Lakrits var lös då hon ju löper, men han brydde sig inte särskilt mycket om henne. Alpha tyckte att Lakrits var en passande kavaljer, bjöd upp till lek och skuttade runt honom. Kul när hon är på lekhumör! Duktiga Lakrits som inte brydde sig ett skvatt om löptiken när det var dags för jobb utan var bara fokuserad på kontakten med matte och arbetet, bra!
Ja, Lakrits skötte sig över förväntan där. Och pipandet var dessutom minimalt idag, är så nöjd med honom!
Vi började med att jag stod på den sidan viken där det är ett brant berg, och kastade enkelmarkering till Lakrits. När Eva skickade honom så simmade det omkring en ensam and i vattnet. När den såg hunden komma så simmade den rakt i riktning mot den kastade dummien och Lakrits var ju på väg åt samma håll förstås. Men när Eva tyckte att han svängde av linjen lite och följde efter fågeln så blåste hon inkallning, vilket han lydde direkt – bra! Nytt kast och nytt skick när anden flyttat på sig. En sista kastad markering fick han se men sedan ta en liten fotpromenad med matte för att så återkomma till utskicksplatsen och Eva skickade honom på linjetag över viken. (Under tiden som dom gick iväg en sväng så kastade jag ut ytterligare en dummy en liten längre bit upp i vind så att han säkert skulle få vittring när han kom in i området. Gick finfint. Tindra fick klättra ner och göra eftersök på extradummie:na som fanns kvar.
Jag blev verkligen skraj när han från min vinkel verkade följa efter anden snarare än att simma mot apporten. Jag kanske borde haft mer is i magen, men jag vill verkligen inte ha en hund som simmar efter levande, fridfulla sjöfåglar. Så jag tog det säkra för det osäkra och kallade in. Är supernöjd med att han lydde direkt! Det fick han ett kex för när han kom upp på land, så han blev nöjd, han med.
Vi bytte sida. Jag skickade Tindra på ett linjetag över sjön och upp på berget där jag lämnat kvar en apport. Eva kastade sedan markering till Cheysie. Hon tog sig igenom den tjocka vassen på utskicksstället som har växt upp, och var bra på väg mot området om än lite åt sidan. För säkerhets skull kastade Eva ut en till dummy så att hon säkert skulle hitta den i området. På tillbakavägen tog hon sig igenom vassen där det var lite glesare beväxt och fick därigenom springa ca 10-15 m på land till mig. Hon höll fint kvar greppet och släppte inte eller skakade sig förrän efter avlämning. Nästa gång ska jag ta med fåglar så att vi får lika säkra avlämningar med vilt.
Tyvärr var jag en usel kastare här. Lyckades träffa den enda tall i närområdet som fanns att träffa. Det satt nog i bakhuvudet, för påföljande kast blev lika usla, om än utan tallstuds. Hundarna löste det dock bra, min klantighet till trots. 
Ska du köra med fågel hänger vi gärna på! Har en enda and att bidra med.
Skickade nu Alpha på linjetag över sjön att hämta den andra apporten som låg kvar. Sedan fick Cheysie ytterligare en markering. Såg ut som hon tänkte dra in i vassen till vänster på andra sidan men Eva var snabb att få henne på andra tankar med hjälp av ytterligare ett kast ner mot den redan kastade.
Den sista apporten när Cheysie hämtat in sin fick Lakrits plocka in uppifrån berget. Det var brant som satan, men eftersom jag sett hur fint Tindra klättrade i detta stup så tänkte jag att vi kan ju prova och se hur han löser situationen. Jag skickade som ett fritt sök med en gest nedåt, och trots att han aldrig klättrat i en sån här terräng förut och trots att det var en liten stund sen dummien kastades stack han iväg direkt och sökte sig en bra väg ned. Han simmade ut en bit trots att dummien låg inklämd bakom en sten precis före vattenbrynet. Jag trodde att han missuppfattat läget och skulle simma över till andra sidan, så jag försökte blåsa en stoppsignal. Denna ignorerade han helt (!), men han verkade i samma veva få vittring på apporten, för han vände om och rundade lite så han kom fram till stenen från sidan. Han fick kämpa lite för att få upp dummien från skrevan, och sen påbörjades bergsbestigningen. Han fick på flera ställen verkligen ta spjärn med bakbenen, men snart hittade han ett spår och tog sig smidigt upp till mig och lämnade av.
Vi satte oss och fikade vid stranden medan hundarna fick vila ett tag. Så gick vi upp mot skogen och ängen + passerade en bred gångstig.  Bra att kolla av att sådana ”gränser” inte gör att hundarna tycker att sökområdet slutar vid en gräns. Lakrits och Cheysie fick först jobba med söket vid två utlägg. Eva hade med sin 3 kg-dummy som är tredelad, och den tog Lakrits och Cheysie in lätt. Små dummies i närområdet gjorde att hundarna fick gå ner med nosen och leta reda på de närmaste först för att sedan jobba sig vidare ut i området. På slutet fick Tindra sopa ihop de sista 3 apporterna som låg kvar.
Lakrits tog in de närmaste och de medeldjupa, stod klart vid analys av färgerna på de dummies han hämtade in. Jag hade åter problem med att få honom att förstå att han ska gå ut igen efter den första apporten, och fick en del bra tips av Annika. Hon tyckte att jag ska gå fram lite och kika intensivt ut i skogen, byta plats, spela lite teater nästan, så han får upp ögonen för att matte är intresserad av något därute, sen skicka när han kikar framåt och inte på mig. Här hjälpte Annika till genom att tyst säga Nu när hans fokus var rätt, så jag slapp snegla ned med tillbakablick som följd.Efteråt har jag nu funderat kring att försöka göra detta till nån liten rutin, där vi kikar tillsammans och jag säger något i stil med ”nu ska vi ta en till” med betoning på en till. Det får bli vår läxa närmaste tiden.
Fotgående tillbaka till bilen. Jämte badplatsen kom en liten dvärghund springande upp från sjön, hoppade runt och skällde ut Lakrits som inte brydde sig särskilt. Matten kom farande och skällde lika mycket hon då hon inte fick fatt i den. Undrar om den lilla hunden förstod att det var han som var mattes utskällningsobjekt och inte vi…?
Han försökte bry sig. 🙂 Jag fick jobba rätt hårt för att han skulle gå nära och istället intressera sig för de hundkex jag tack och lov fortfarande hade kvar i fickan. De kom väl till pass nu.
Tack för en trevlig och lärorik dag för både hundar och människor!

B-provsträning inför nkl på Wij

7 juli 2011 / / Kommentarer inaktiverade för B-provsträning inför nkl på Wij

Ikväll var det dags för den första av tre B-provsträningar inför nkl på Wij. Vi var åtta ekipage, varav fyra från A2-kullen.

Det var ett jaktprovsmässigt upplägg, dvs en hund i taget fick göra samtliga moment medan övriga gick runt som observatörer. En hund var med som passiv hund de första stationerna.
Det började med en enkelmarkering, skott, kastad fasan. Inga problem för Lakrits som startade 7:a.
Nästa station var ytterligare en enkelmarkering, skott, kråka som landade väldigt nära vattnet. En extra svårighet var att cirka femton meter åt höger låg en and i vassen som skulle hämtas in i ett senare sök. Det fanns alltså risk för dels att hunden skulle strunta i kråkan och istället hoppa i vattnet, och dels att den fick vittring på anden. Alla hundar jag tittade på klarade dock dessa svårigheter galant, inklusive Lakrits.
Tredje stationen var ett sök med fem fåglar. Detta var det som Lakrits hade svårast för: han söker fortfarande alltför grunt. Han kom in med två fåglar rätt snabbt, sen fick Anita gå ut och motivera upp honom med ett skott lite längre ut. Då kom en tredje pippi in, och med det avslutade vi. Anita menar att han söker otroligt noggrant (ja, han till och med närgranskade en konstigt vriden trädrot en bit framför mig) och detta kommer att bli en mycket bra tillgång längre fram när han har lärt sig att söka i ett djupare område.
Nästa station var ytterligare ett sök, denna gång på vatten. Anden jag talade om tidigare. Anita sköt ett skott, men anden låg ju redan i plurret så det plaskade inte. Det hindrade inte Lakrits från att första gången han överhuvudtaget stötte på detta moment att simma rakt ut och hämta in anden innan jag ens hunnit fatta att det var där den låg. Häpp!
Sista momentet före passiviteten var två enkelmarkeringar som kastades i utanför vassen från båt efter att Anita skjutit. Den första var rätt simpel, bara att simma ut i den öppning som fanns i vassen. Nästa blev lurigare. Då kastade Jörgen rätt mycket åt höger, men Lakrits uppfattade markeringen bra och simmade snett ut genom den tätare vassen, rakt på fågeln.
Alla avlämningar, inklusive dem i vatten, skedde på ett bra sätt. Han skakade sig efteråt, precis som man ska.
Vi avslutade med att vara passiva när Marina och Reko gjorde sina två första moment. Lakrits satt fint, och sånär som på ett par yttepyttegnäll skötte han sig riktigt bra. Det var egentligen bara ett djupare sök som saknades ikväll. Och det ska vi få till med lite mer träning. Jag är jättenöjd med honom.

Kennellägret i Herrfallet 2011-07-01–03

5 juli 2011 / / 5 kommentarer

Kennellägret i Herrfallet 2011-07-01–03

Lördag, pass 1–2

Vi var sex hundar i vår grupp för Lisa Falck. På fredagskvällen träffades vi och berättade om våra hundar och hur långt vi hade kommit, vad vi ville ha hjälp och tips med. På lördagen började vi sedan med ett antal grundläggande övningar för att Lisa skulle se lite var vi stod. Här följer lite kortfattade anteckningar från helgen:
Pipande: Lakrits största problem. Ställ dig framför, kräv uppmärksamhet och ge tyst beröm. Sitt i utkanten av gruppen vid start av träning i grupp.
Apportering genom linje: var inte svårt för någon hund.
Närsök:
1.       Sätt hunden att titta
2.       Lägg ut: dutta runt med apport och lägg ut någonstans, fortsätt dutta
3.       Vänd hunden så ryggen är mot apportstället
4.       Ge enbart närsökssignal, ingen verbal signal och ingen handgest. Tanken är att få en användbar funktion till närsök bakåt sedan.
5.       Kommunicera med pipan vid behov
Försvåra:
1.       Lägg ut enligt ovan
2.       Vänd runt och gör en markering åt andra hållet.
3.       Gå tillbaka och ta närsöket
Försvåra mera: träna detta med höger/vänster
Öka tempot hem: Om man har en hund som är alltför långsam in med apporten kan man kasta en apport på en grusväg, skicka hunden och sedan cykla iväg så hunden måste axa för att hinna ifatt och lämna av.
Avlämningar: Eftersom Lakrits och jag har så bra avlämningar vill Lisa att jag ska ta händerna närmare kroppen och räta på mig, så det ser mer avslappnat och trevligt ut. har aldrig reflekterat över detta, ska försöka ta det till mig.
Lära in höger-/vänsterdirigering:
Hitta en grusvägskorsning eller liknande ställe som man kan använda många gånger (göra platsen till ett bekant område). Tänk en väg som delar sig typ V, N, Ö, S.
Börja med t.ex. Höger åt V. Man kan starta på 30–50 m om hunden ser målet. Då slipper man fastna på att hunden bara kan springa t.ex. fem meter, och sen inte förstår när man vill försvåra till tio meter.
Byt sedan väg till t.ex. N men fortsätt med höger.
Gör samma övning hela varvet runt med Ö och S, dvs. åt alla fyra hållen, men hela tiden höger.
Sen gör man samma sak hela varvet runt med bara Vänster.
Sen samma sak med bara ut (Back).
När hunden börjar bli säker på alla dessa är det dags att börja blanda, och se hur väl ordinlärningen gått.
Stopp: Tänk på stopphanden! Jag var erbarmligt dålig på att sätta upp handen i stoppsignal när jag skulle stoppa. Jag är van att få smyga med bollen, så jag har blåst och sen kastat utan att göra stopp med handen. Detta kan jag behöva öva lite på Rolf. 🙂
Avvakta längre och längre tid innan belöningen kommer.
Försvåra: skapa en störning med människa som lockar, gör ett fejkat närsök och blås stopp, och avancera så småningom till ett linjetag med stoppblås.
På eftermiddagen ökade vi störningarna för hundarna genom att göra flera saker samtidigt.
Två moment parallellt:
Linjetag till stenen + markering i vattnet
Störning av någon som gick och lade ut apport när förra hunden sprang in med sin apport.
Ingen av hundarna stördes av dessa parallella aktiviteter.
Träna vattenavlämning: börja nere vid vattenbrynet. När avlämningen sitter bra ska hunden kunna lämna av bra högre upp på land också.
Lakrits och jag backade tillbaka 30 m och skickade. Stödinkallningssignal vid vattenbrynet gav fin avlämning med skak efteråt. Visserligen skakade han sig även halvvägs upp, men behöll dummy och fortsatte springa. Jag blev väldigt nöjd!
Vi gjorde om samma sak men med vänster-/högerdirigering denna gång. Jag satte Lakrits vid stigen och blåste stopp och en vänster-dirigering ut till vattenmarkeringen. Jag fick ge dubbelkommando innan han förstod och stack ut. Det är väldigt längesen vi tränade dirigeringar, så det är inte konstigt alls. Inlevereringen blev riktigt bra!
Bekanta områden:
Skapa ett antal områden hemma som man kan använda till allt möjligt (dirigeringar, närsök osv.). Ha flera relativt nära varann för samutnyttjande.
Gerd M kikade på Lakrits på kvällen och kom med en del bra tips om passivitet. Hålla i/nära halsbandet och inte tillåta annan position än sidan. Lära hunden taktil stimulering (först hemma, sen ute), dvs. att stryka hunden lugnande. Samma vid ryggsäcksstolen.
Hon tyckte att vi kommit en bra bit på väg. Och det har vi ju: på FART2 fick vi på Ljud2 konstant högt pip eller gnäll (utan någon lydnad) medan idag skulle jag ge oss 4 positioner lägre – återkommande lågt pip eller gnäll – i början och sporadiskt lågt pip eller gnäll i slutet av dagen. Han t.o.m. sov lite en stund.

Söndag, pass 3–4

Närsök:
Vi skapade ett nytt bekant område genom att lägga ut två närsök var samtidigt runt en stor gran. Vi gick medsols runt granen och bytte ingångsriktning, och i nästa steg ökade vi avståndet till granområdet.
Dirigering:
Vi skulle välja vad vi ville göra med våra bekanta områden (liljekonvaljerna respektive granen).
Jag valde att sätta Lakrits i korsningen och dirigera Höger.
Han stack på stoppsignalen. Jag kallade tillbaka (dumt, men jag hade visselpipan i munnen och tänkte inte på att istället bara fela). Obs! Fela nästa gång istället för att göra inkallning. Sen ville han inte längre gå åt höger. Som en konsekvens av detta gick han sedan fel 2 gånger bakåt. Jag gick närmare granen med honom och skickade Höger. Till slut fungerade det. Som väntat har han svårt med vänster-/höger-orden.
Bollkastare:
Vi gjorde en övning med lösa hundar samtidigt som vi skickade en på markering. Det gick bra med alla skick utom det sista då Speja skulle hämta in. Då brast jag nog i koncentration och Lakrits försökte sticka. Som tur var kunde jag stoppa honom, men säkert störde det Speja en del.
Dubbelmarkering:
Vi avslutade med en längre markering utmed stranden samt en markering ut i vattnet. Sen satte vi samman detta till en dubbelmarkering. Förutom att jag schabblade med en mottagning från vattnet (också trötthet, tror jag) så gick denna vår första större dubbelmarkering riktigt bra. Han gick bra att vända mellan områdena och han var uppmärksam på den markering han riktades mot. Jättekul!
Sök:
Sök tog vi upp endast teoretiskt. Lisa menar att sök kan man behöva motivera upp efter viss tid beroende på ork och koncentration. Är det en hund som inte går längst ut (som Lakrits) så kan man motivera upp längst ute genom att knäcka en gren, gå runt lite koncentrerat, helt enkelt göra området intressantare. Man kan också dra sökspår med vilt in i en buske så man får hunden att följa vittringen. Det gör övningen lite mer realistiskt eftersom skadade fåglar kan tänkas bete sig så.
Passiviteten blev klart bättre allt eftersom, och på söndagen märktes bara något enstaka pipande.
Totalt sett en fullproppad helg, alltså. Hela måndagen låg bägge hundarna (även Kasper som mest agerat statist) som zombier.
Tyvärr kajkade bildkortet ihop för Rolf, så av söndagens bilder blev det inget. De bilder och filmer som blev läggs upp senare, när ork och tid finns.

Träning med Lakrits

20 juni 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Träning med Lakrits
Efter en förvånansvärt lindrig dag och husse tagit Kasper på en cykeltur kände jag att jag nog ville ta ut Lakrits ensam för lite träning.
Jag hade fem småföremål med mig:
1) 250-gramsdummy
2) kaninboll
3) hemgjord valpdummy
4) tennisboll
5) minidummy
Jag lade ut dem på gröna ängen i nummerordning, ungefär som den inexakta skissen visar. Lakrits fick vara med lös och fri att titta, men inte plocka upp. Nummer 3) låg i ganska nyklippt gräs, övriga strax utanför planen i högt gräs.

Sen skickade jag honom på Sök från vår startposition snett framför ena fotbollsmålet. Han kutade direkt till favoriten 2). Kanindummyn! Lika snabb och säker var han på nummer 4) och 5). Jag tog ett steg fram och skicka på nytt. Och fasiken – gick han inte ut ungefär i riktning mot 2)-platsen, men fick vittring på 3) och plockade in den.
Sista skicket blev inte så bra. Han sprang och sökte ett tag vid 4) och 5) men det blev snart uppenbart att de inte var där, och då var han lost. Jag kallade in honom och satte honom vid startpositionen. Sedan gick jag ut och jonglerade lite med dummyn 1) innan den hamnade på samma plats igen. Jag gick tillbaka, vände på klacken med ett Nära, gick en bit fram och kastade in kaninbollen bland busksnåren bakom oss (punkt X). Sedan vände vi tillbaka till startpositionen på nytt. Nu gjorde jag ett dirigeringstecken ut till nummer 1) och Lakrits satte av med full karutta. Och in igen.
Som belöning fick han gå på kaninbollen med ett nytt Sök. Där hade han ju en stor förväntan men höll sig fint vid min sida tills kommandot kom. Egentligen borde jag kanske ha hämtat in den själv. Men han hade skött sig så fint att jag ville belöna detta. Kommentarer på det, någon?
Vi fortsatte med lite lullande i snirklar runt ett gäng äppelträd. Jag avslutade med att lägga kaninbollen i en liten buske så att Lakrits såg. Vi gick vidare och så kastade jag en dummy åt andra hållet, som han fick ta som en avledande markering. Vi vände om, och hade nu cirka femtio meter till busken. Jag dirigerade Ut och så snart han började sakta in vid busken blåste jag närsök (utan mellanliggande Stopp-signal). Behöver jag säga att han grejade det perfekt?
Nu hoppas jag få höra lite från dagens FART 2 som Reko och Leia varit på idag. Resterande hundar ska på motsvarande evenemang på onsdag. Hoppas innerligt att det inte möter några hinder för oss, utan att vi kan vara med.

Sista jaktträningen i grundkurs 1A

5 juni 2011 / / 4 kommentarer

Idag var det sista kurstillfället för A2-kullen i grunderna i jaktlydnad. Fyra hundar var på plats och Jörgen lottade startordningen. Även den här gången skulle vi köra som på jaktprov med en hund i taget, fast den här gången fick övriga hundar vänta i bilen på sin tur.
Det här med att vänta i bilen på att det ska bli hans tur att träna har verkligen Lakrits inte övat på, och det märktes. Vi startade som fyra och när han kom ut ur bilen var han uppvarvad på ett sätt han inte alls varit den senaste tiden.

Reko tar in rapphönan på dirigeringen.

Reko startade som nummer ett, men var inte riktigt med idag. Han gick fint, han sökte fint, han hittade viltet… men sedan ville han inte ta det utan pinkade istället vid fyndplatsen. Häpp. Den sista lilla rapphönan plockade han dock in.

Leia låter sig inte störas av trutens stora vinge.

Leia startade som nummer två och vid markeringshämtningen av en fasanhöna hände det osannolika att inte mindre än två livs levande fasanhönor skrämdes upp ur buskagen medan Leia var i farten. Hon fortsatte dock sitt målmedvetna arbete! Är lite tveksam om Lakrits hade klarat det. Hon var också riktigt duktig och målmedveten på söket.

Stilstudie på Acke, som tappert plockar in truten trots gren i ansiktet.

Acke var trea och hade mycket go i sig. Ut och iväg så snart matte gav kommandot. De är rätt lika, Acke och Lacke.

När det blev Lakrits tur tyckte jag att fotgåendet lämnade en del i övrigt att önska i och med att han varvat upp sig så i bilen. Han klarade med nöd och näppe att gå lös vid min sida mellan de olika stationerna och ville gärna öka takten lite så vi inte tappade bort skytt Jörgen som gick framför oss.

Det började med markering av kråka. Lakrits började sitt sökande lite kort, i jämnhöjd med Anita, men insåg snart att hon kastat lite snett bakåt och sen var det bara att leverera in pippin till mig.

Nästa moment var markeringen av fasanhönan. Inga fler fasaner där. Puh. Den gick riktigt snabbt och fint att få in, men efter avlämnandet började han tramsa och ville inte hålla sig lugn. Nu var han lite väl i jobbartagen.
Vi gick vidare till söket och han tog in den första fågeln, en kråka, utan problem. När jag skulle skicka om blev han osäker och det verkar som han inte riktigt fattade: ska jag ut där igen? Nej, matte menar nog att jag ska ta den där kråkan som hon lade bakom oss. En snabb korrigering räckte för att han skulle vända. Jag gick ett par steg fram och skickade om.

Nu kom truten in. Mellan varje skick fanns där samma osäkerhet – ska jag verkligen springa ut igen? Men när han väl förstod att ja, det skulle han, gick det jättefint och både hare, fasan och and kom in. Vi har ju inte tränat sök på hemmaplan, och han är van att man lägger ut en grej, plockar in en grej, lägger ut en ny osv.

Detta måste det bli ändring på så att han förstår att ibland kan det ligga många saker därute, och säger matte att man ska springa ut igen så är det det som gäller. Ingen big deal, det löser sig snart när han fått lite mer vana.

Sedan var det en kort dirigering av en rapphöna. Han sprang rakt första halvan, men vid en tvärliggande stock vek han av åt vänster (precis som någon annan gjort dessförinnan) i ett U innan han var tillbaka i spåret och hittade fågeln. Avlämningen var inga problem.

Jag blev tvungen att försöka lugna ner arbetsmaskinen mellan varven. Inte helt lätt.

Efter detta var det fikadags medan hundarna fick vila i bilarna. Avslutningsvis blev det markeringsarbete i vattnet. Nu vände vi startordning och Lakrits började.

Han var ju inte så kaxig att simma förra gången vi var här, så Anita kastade en kort markering från båten. Som tur var hade han ju träningssimmat lite igår med sin nyfunne sparringpartner i Slagsta, så han hämtade in den kastade anden utan problem.

Ett nytt kast lite längre ut gick också bra, även om hans simteknik inte är den mest effektiva ännu.

Sedan var det Acke, Leia och Reko som hämtade änder. Jag såg inte alla kast eftersom de kastades på ett lite svårare och inte lika synligt ställe, men tror att det gick bra för samtliga.
Sedan fick Lakrits ett avslutande kast på samma ställe som syskonen, och så långt har han aldrig simmat förut. Det gick jättebra och jag är så nöjd med honom. Han är nästan värd Guldfisken för den bedriften!

Målmedvetet simmar han ut …

… och lugnt och fint kommer han in med fångsten.

Dags att hämta Lakrits

27 maj 2011 / / 6 kommentarer

Igår var det så dags att hämta hem Lakrits. Allra största tack till bästa kennelmamman som tagit hand om slyngeln medan jag legat däckad!
Vi träffades vid Wij eftersom det ändå var träning där för kullsyskonen. Det var skröpliga träffen … I fallande skala: jag med nyopererad mage och Lakrits, Marina med brutet finger och Reko, och så Cia med Speja. De sistnämnda verkade rätt intakta. 🙂
Två gånger drog Lakrits plötsligt till för att ta sig fram till kullsyskon. Jag har ju ingen chans i ett sådant läge just nu, och får absolut inte ens hålla emot, så jag släppte och lät övriga ta hand om situationen. Det blev inget direkt gruffande, men lite väl stöddig var han allt mot dem. Men just nu kan jag tyvärr inte göra ett smack i den frågan. Det tar till och med en massa energi och användning av magmuskler bara att säga Nej med rätt pondus. Sånt tänker man inte på medan man är frisk, men det blir helt uppenbart nu. Efter dessa små incidenter var han dock hur lugn som helst.
Anita hade planerat att vi skulle jobba med en hund i taget genom samtliga moment och löst fotgående däremellan medan övriga ekipage hängde på passivt bakom. Vi körde i skröpelordning, så vi fick börja, vilket kändes skönt.
Först såg samtliga ekipage när Anita lade ut ett dummysök på fem dummisar. Sedan vände vi om och såg när hon lade ut tre dummisar på ett kort linjetag. Till sist gick alla bort till en sluttning där Jörgen kastade två enkelmarkeringar, som vi alltså började med. Lätt som en plätt sade Lakrits, som sen inte visste om han skulle leverera in till mig eller Anita. Jag påminde, och han hamnade rätt.
Därefter promenerade vi tillbaka till söket. De två första kom in rätt snabbt. Sedan låg han länge och sökte rätt grunt och var tillbaka till den första granbusken säkert fem gånger för att kolla att det inte hunnit växa upp nån ny apport där sedan sist. Till sist fick han vittring på en tredje apport och kom in med den. Sedan gick Anita ut och hjälpte honom genom att kraxa som en skadeskjuten fågel vid den bortersta dummyn, varpå han plockade in den på direkten. Där avslutade vi den övningen och gick och hämtade in den plättlätta dirigeringen.
Sen fick Lakrits vila i bilen medan övriga hundar jobbade. Jag kände att jag inte riktigt orkade hålla den koncentration som krävs i två varv till, även om han bara skulle vara passiv.
Alla hundarna var riktigt duktiga och vi fick en välförtjänt fikapaus. Attans vad stolsryggan plötsligt kändes låg.
Efter fikat tyckte Anita att de skulle få testa på vatten litegrann.
Lakrits fick börja igen. Anita kastade en kort apport, och Lakrits tog den direkt och simmade ett par simtag på invägen. Han skakade sig innan han lämnade över, men Anita menade att det gör inget i nuläget. Det filar vi bort senare.
Nu kastade hon en längre, men när han inte längre bottnade stannade han till, tvekade, och vände tillbaka in. Nu fick mamma Guinness rycka in. Vi skickade båda hundarna samtidigt ut till samma dummy. Guinness tvekade ju inte och drog snabbt ifrån och plockade vant till sig dummyn. Anita trodde att nu skulle Lakrits genskjuta henne och ta ifrån henne dummyn på tillbakavägen. Men icke. Artigt lät han henne leverera in den till Anita. Det kände jag igen, för han tar ju inte ett ben som Kasper har i munnen heller. Först när Kasper lagt ner det på marken är det okej att tjuva det. Samma gentlemannaregler här, uppenbarligen.
Anita kastade en tredje gång, mitt emellan i längd. Nu tog han ett par simtag till dummyn, och kom in fint med den. Denna gång lämnade han spontant över innan han skakade sig! Jag blev jätteglad, det såg hur coolt ut som helst. Vi avslutade där så han får denna fina minnesbild med sig hem.
Lakrits och jag gick på en liten torkningspromenad medan övriga fick testa på vatten (tror det gick bra för alla). Under tiden hade Jörgen fiskat upp en strandad liten båt och på köpet fått syn på en bäver, som han dessutom lyckats fånga på bild. Coolt!
Idag känner jag av att det blev lite väl mycket aktivitet igår, så jag ska ta det lite lugnt.

Ferrariföraren vrider om nyckeln och gasar iväg

16 maj 2011 / / 2 kommentarer

Jag fick ett verkligt uppiggande mejl:

Halloj,idag har Lakrits fått göra lite mer än bara promenader och sitta stilla.Jag hade vilt upptinat så jag la ett litet sök med fem vilt till honom.
– ”Nära”-gående till platsen skötte han utmärkt. (ca 300m)– Sitta och titta medan jag la ut fåglarna, inga problem– Ännu mera ”nära” för att sudda minnesbilden lite– sökte jättefint och koncentrerat– apporterade klockrent in alla fem vilten och lämnade i hand (som han brukar)– lugn och tyst hela träningpassetDet är en riktigt fin hund du har!

Jag blev så glad att en van Ferrariförare hade så fina ord att säga om Lackepucken. Nu var det bara de två, så inga andra hundar som triggade ytterligare, men jag kan inte vara nöjdare än så. Att världens bästa kennelmamma bara kunde vrida om nyckeln och köra är häftigt. Tack snälla, för denna boost-kick!

Abrupt slut i Isskogen

5 maj 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Abrupt slut i Isskogen

Idag skulle jag träffa Annika med hennes tre hundar för lite apporteringsträning. Hon hämtade mig och Lakrits vid halv tio och efter viss möda fick jag in Lakrits i hennes bil. Jag provade först höger baksäte, men där ville han inte vara. Annika föreslog att om Alpha får vara där så kanske Lakrits vill hoppa in till Tindra och Cheysie. Nähä, det ville han inte. Inte ens när Tindra hoppade ut och bara lilla Cheysievalpen var kvar därinne ville han upp där. Det slutade med att jag satte mig i höger framsäte med ena benet i och motvilligt kämpade in Lakrits, varpå jag med stor möda klämde in andra benet och skyndade mig att slå igen dörren innan något åkte ut igen.
I skogen fick alla hundar springa lösa ett tag och framme vid sjön började Annika med att lägga ut ett sök. Hon lånade en del av mina dummisar, bl.a. tvåkilosapporten, och tog några av sina egna roliga – fasanapporten och några kanindummisar – lite längre fram. Jag väntade med Lakrits i startänden och han tittade sedan mycket intresserat på när först Cheysie fick hämta in fyra dummisar och sedan Tindra hämtade nio. Cheysie valde först de givna: fasanen och en kanin, men sen kom hon infarandes med stora tvåkilon som Annika lagt ganska långt ut. Lilla duktiga tjejen! Alpha satt och ville gärna vara med och arbeta, men eftersom hon har lite problem med sina tassar fick hon vara i stillhet.
Vi fortsatte lite till och så fick Lakrits plocka in tre markeringar: först tvåkilosdummin, som han tog med snyggt grepp mitt på och utan att tveka sprang in direkt med, sen vår nya fasandummy (den ville han bra gärna ha behållit, men han lämnade ändå över den skapligt) och till sist en av Annikas kanindummies. Fasanen hamnade i några grenar när Annika kastade så det blev ingen duns, men jag chansade och lät honom springa ändå på det svaga prasslet. Inga problem, den hunden är som en levande radar!
Nästa övning var att jag skulle kasta några markeringar till Cheysie och Tindra. Tindra och Alpha fick sitta invid den lilla stuga som finns vid sjökanten medan jag tog Lakrits med mig och gömde en fickdummy, smetade lite vittring av en kanindummy runt omkring och sedan kastade en halvstor dummy medan Cheysie fick titta på. Jag plockade bort och Cheysie fick kuta ut. Men nähäpp, hon stannade inte alls vid stället utan vek av brant åt höger och försvann i såt stort yvigt sök. Annia blåste inkallning ett par gånger och hon var precis på väg in, när hon råkade springa över stället igen, hejdade sig och damp ner med nosen. Där var den ju! In med den till matte.
Vi var precis på väg att göra om samma övning igen när Annika hojtar till. Vänta, det är nåt med Alpha!
Jag tittade bort mot stugan. Alpha stod och kämpade med bakbenen, som vek sig under henne. Hon kunde helt plötsligt inte gå! Hon darrade och lade sig ned. När Annika pratade med henne slickade hon sig om munnen med tungan och viftade med svansen, så där blidkande. Matte, jag vill gärna, men jag kan inte! Hennes kroppspråk var mycket tydligt. Vi avbröt givetvis all träning. Annika ringde veterinären som tyckte hon skulle komma in genast.
Övriga hundar fick gå lösa och så hjälptes vi åt att bära Alpha utmed den rotfyllda och bitvis sanka stigen. Ute vid den något större grusvägen hittade vi en man med en rottweiler. När vi berättade sade han att man kan köra in bil genom bommen dagtid fram till tre. Vi bestämde då att jag skulle gå och hämta hennes bil medan hon stannade med sina hundar hos mannen.
Lakrits och jag skyndade bort till bilen vid Gillingebanan. Väl där ville han ju inte hoppa in i den främmande bilen. Men nu var det inte rätt tillfälle att dalta med honom, så jag tog kopplet om halsen och min halsduk under magen och hystade in honom i höger framsäte. Det gick bra att ta sig fram till sjön via grusvägarna, även om det var rätt knepigt på ett ställe. Vi tog Alpha i höger baksäte och resten av hundarna bak, och så knölade jag in mig bredvid Lakrits. Annika släppte av mig hemma och de fortsatte till veterinären i Vallentuna. Nu håller jag alla tummar och tassar att det inte är något riktigt allvarligt med Alpha.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑