Lite bilder från igår. På söket var som väntat Lakrits och Acke för snabba för att bli bra på bild med tanke på bristen på ljus i skogen. De som för dagen var lite mer stillsamma fastnade bättre, hälsar fotografen.
Från vattnet var Lakrits enklast i och med att han simmade närmast bryggan.
Namnen på hundarna syns om man klickar på bilden.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: vatten (sida 4 av 7)
Ett stort sök med 11 vilt: alla vilt kom in i hand. Enda plumpen i protokollet är att Lakrits stod vid en mås några sekunder (jag såg inte fågeln, bara att han stod still där) och stack sen vidare och plockade upp nåt annat vilt. Dock kom den in som sista fågel ett par vändor senare. Till hans försvar: jag tror inte att han har sett en mås förut, och kanske funderade lite på vad det var för nåt. Får hålla lite koll på detta.
Vattenträning: Skulle prova att dirigera rakt ut till den båt där Anita satt. Trodde nog att båten i sig skulle dra tillräckligt för att få ut honom, men efter ett par mycket tveksamma starter (1a några meter, 2a lite längre men snett åt vänster, 3e likadant som 2an) så motiverade Anita upp genom att kasta, eller snarast lägga, i en dummy. Då simmade han rakt ut och plockade in den. Ett likadant skick till fast där hon plockat upp dummyn igen gick också bra. När han var nästan framme hos henne blåste jag Stopp, sen Vänster. Anita sade att jag höll inne Vänsterkommandot lite för länge, kommandon på vatten måste komma snabbare än på land. Därför kastade hon i princip samtidigt som jag ropade Vänster. Resultatet blev i allafall gott och dummyn kom in.
Efter paus gjorde vi om samma övning igen. Denna gång kommenderade jag Höger efter stoppet (som han för övrigt tog jättefint alla gångerna). Nu var jag snabbare och ropade lite före Anitas kast, men Lakrits var ju övertygad om att dummyn skulle komma åt vänster eftersom vi gjort så förra gången, så han snodde runt lite innan han fattade rätt.
Vi avslutade med att göra exakt samma sak en gång till och nu var ihoppet ännu mer drivet och målmedvetet, och högerkommandot kom inte som riktigt samma överraskning. Jo, han kikade vänster först, men tog mitt kommando snabbt ändå och det kändes som ett riktigt bra avslut.
Kul att träffa alla kullsyskon igen (utom Leia då)!
Idag kom även min apportkastare, så nu är jag sugen på att testa den i skarpt läge.
Kasper har åkt ut med Sara på landet, hoppas han får en mysig semester. Den första rapporten pekar iallafall på ett intressant liv: vilsen fågelunge, två katter, en galopperande grävling och en ilsken papegoja. Vad kan en gårdshund mer begära av första semesterdagen?
Och en liten filmsnutt fick husse med också, som jag klippt ihop här.
En vacker blomsteräng på väg till hundbadet.
Det har varit varmt idag. Så varmt att jag tyckte att Lakrits förtjänade ett bad, när nu tassen pallade gårdagens träning så bra. Vi åkte därför en sväng för att kolla in det nya hundbadet i Täby, samma sjö som Skavlöten, men på andra sidan. Vi hittade, mest på tur, en parkering där det fanns en matte med sin lilla dvärgspets som kunde berätta att vi skulle ta stigen norrut. Kanske tio minuters promenad så såg vi stängslet. Där satt Niclas med sina två hundar. Han var också där för första gången, men hade tagit bilen till stora badet ännu lite längre norrut, och sedan promenerat söderut. Gissar att det gick på ett ut vilket ställe man ställde sig på, om det inte finns smartare parkeringar däremellan.
Kasper tyckte väl att stället var så där, mest sand och så det där retliga staketet som man blev uppbunden i. Inte så mycket att nosa omkring i. Lakrits tyckte att stället var perfa. Jag insåg att här kan även människor hoppa i, sand första biten iallafall och inga läskigt hala klippor att ta sig uppför när man ska upp igen. Så nästa gång blir det kanske med badkläder och fika. Ett bord med bänkar fanns det också.
Jag hade med mina nya dummies med lång kastflärp, och de är verkligen mycket bättre för mig! Nu kunde jag kasta båda högt och långt på ett mycket säkrare och jämnare sätt än med de där med handtag där mina fingrar ständigt snor in sig i själva kastögonblicket.
Det blev riktigt bra träning för mig och skapligt för Lakrits för att vara kast så där direkt från strandkanten. Det fanns nämligen både vass och näckrosor på båda sidorna och öppet bara lite rakt fram. Och med nya dummisarna klarade jag flera fina kast utanför vassruggen respektive mitt in bland näckrosorna, så helt enkelt var det inte att ta markeringarna även om avståndet såklart inte var så långt som man kan få från båt.
Kraftfulla svallvågor när Lakrits drar iväg som en rem genom vassen.
Vi träffades redan vid 9.30 vid Nygård. Då hade jag iallafall hunnit jobba en timme innan tack vare strong moral. Tur var det med så tidig träff, för då sken solen, medan det senare mulnade på alltmer. Regnet hängde till sist i luften, men vi slapp undan med ett fåtal droppar.
Annika gick upp på berget medan Mona och jag gick ner till skickplatsen. Hon kastade en dummy ner i vassen som Mixa fick hämta, och sen fick Lakrits en likadan (som han tog med simning i en liten båge in mot land). Därefter kastade hon ner fyra fåglar i vassen för senare hämtning medan våra hundar tittade på. Meningen var att dessa manövrer skulle göra att platsen fanns färskt i minnet på hundarna för de dirigeringar vi tänkte oss lite senare. Utmärkt var att vi hade med hörlurar för att höra vad den andra sade trots det långa avståndet.
Sedan kom Annika bort till oss och vi körde en markeringsövning à la Bolly där det kastades två markeringar. Två hundar stod passiva medan Annika skickade på den senast kastade markeringen. Sen var det dags att ta en dirigering innan nästa markering hämtades in. Det blev då Lakrits och jag som skulle ta vattendirigeringen. Men se… nu hade han glömt vad han skulle göra… dit ut, varför ska jag dit, matte? Vi har ju kastat markeringar här inne på land!
Mona fick knata över till berget och kasta i en sten som plumsade rejält. Nu fattade han och satte full fart ut. När han var framme blåste jag stopp och för säkerhets skull gav jag med detsamma ett Sök. Det var nog tur, för han var visst precis framme vid en fågel, visade det sig. Väl tillbaka skakade han sig först, men släppte inte fågeln iallafall. Bra där.
Därefter fick Mixa ta in markering nummer två som en dirigering.
Sen körde vi detta två varv till. I omgång två var det vi som tog markering nummer två som en dirigering. Den blev ett skolexempel på hur en sådan uppgift ska lösas: rakt ut i rejäl fart aningen åt vänster på grund av vinden, stannade direkt på min stoppsignal, och tog in truten direkt på min Närsök höger-signal. Tjugo poäng, hade det varit prov!
I sista varvet tog vi då den första markeringen. Här sprang han ut ungefär rätt, men satte sen av i en onödig sväng åt vänster för att vända upp och komma tillbaka och hämta in duvan. Jag var inte nöjd med hans avlämning, tyckte han höll i fågeln lite väl mycket när jag skulle ta den, så jag gav honom en reprimand och kastade ut fågeln på nytt varpå jag lät honom hämta in den igen. Nu satt avlämningen riktigt fint.
Det passerade ideligen folk. Var det inte skolklasser eller promenörer så var det folk med hundar. Därför begav vi oss uppåt i sluttningen med tanken att vi kanske kunde ta oss ut på fältet. Men tyvärr växte det sån gröda där som inte var färdig att skörda än. Istället utnyttjade vi åkerkanten till ett smalt sök. Lite som det dikessök som en del gjorde som första övning på kursen för Jens och Sofia, men som jag inte var med om då eftersom vi sökte av andra delar av det stora området.
Mona lade ut sju fåglar och sen gick Mona och Annika passiva med sina hundar medan jag lät Lakrits söka medan jag långsamt gick framåt allt eftersom vi sökte av terrängen åt vänster. De hade då motvind, så det var lätt för dem att identifiera det utkastade viltet. Det var inga problem att plocka in dem, möjligen sprang han lite stort vid något skick, men på det hela taget bra jobbat. Han var ute och sökte medan vi räknade ut att vi redan fått in sju vilt, så jag blåste in honom tom och berömde för ett bra arbete.
En duva kasserades sen, då den översållats av myror, och jag lade ut sex vilt till Cheysie. Den skållade råttan sprang runt omkring och överallt, men plockade in sina, hon med. Även Mixa sprang lite stort. Det här är en nyttig övning när man vill få ner tempot lite och få dem att söka av all mark noggrannare.
Tack för en bra träning!
Här kommer fler bilder från sök- och vattenkursen för Jens och Sofia på Lilla Träskaten i helgen:
Rolfs bilder
Förra bilden på dummyparaden var förstås tagen vid helgens sök- och vattenkurs med Jens Palmqvist och Sofia Larsson. Kursen var på öppen klass-nivå, så det kändes ju som en utmaning när vi åkte dit. Kan bara säga att Lakrits verkligen tänjt på sina gränser och varit hur duktig som helst! Jag är otroligt nöjd med honom i denna actionfyllda miljö, jag har lärt mig mängder och vi vet vad vi ska träna på framöver. Utöver listan vi redan hade, alltså.
Rolf och Kasper följde också med och vi övernattade i härbret. Rolf hade med sin cykel och storkameran, så det kommer fler fina bilder med tiden.
Det var totalt nio hundar, blandat labbar och flattar, bl.a. var Linnea Meiton där med Scott.
Mina anteckningar från helgen:
Vi började med ett teoripass.
4 olika söktyper:
Storsök
Närsök
Därsök
Härsök
Hunden ska kunna ordet Sök oavsett miljö – säger man Sök ska hunden börja söka oavsett om man är i köket eller på en p-plats.
Vi vänder upp för att se markeringar.
Grundträning av Sök:
Gå utmed väg i motvind.
Kasta markering åt vänster.
Sök
Kasta markering åt höger.
Sök
Försvåra:
Kasta markering åt vänster, dolt kort
Sök
Kasta markering åt höger, dolt längre
Osv
Samma med heldolt sen, t ex med apportkastare.
Jens brukar avsluta söket med att kalla in själv. Han tycker det blir mer som en riktig jaktsituation, då hunden gåt tom på slutet när alla fåglar är hittade.
Lakrits kollar av om han varit duktig när grannhunden kommit in med en dummy.
Träning med tre områden:
2-3 dummies i svårt område terräng, medvind
2-3 dummies i medelsvårt område
7-8 dummies i toklätt område med motvind.
Varierar ställe beroende på hundens arbete, för att få upp motivationen igen.
Kalla in vid för svårt, byt t lättare område.
Backupdummy: 1-2 första kastas bakåt, inte in i söket.
Härsök
Går med hunden och söker åt sidorna 5-10 m åt sidorna, lite lättare i motvind.
Därsök
Börjar m dirigering
Mellan närsök o sök i storlek
Blås stopp
Sök
Muntligt sökkommando
Närsök
Visselpipa
Sök precis där du är
Vatten
Befäst på land
Var beredd att gå i
Övning lördag förmiddag:
En stor sökövning där alla jobbade samtidigt och hjälpte varandra.
Övningen bestod av 3 sökområden, varav ett storsök, ett som var rätt smalt med djupt. och ett var ett därsök med dirigering ut över fältet till en kulle.
Sen fanns det småapporter vid några utställda pinnar samt ett dikesområde som skulle härsökas. Emellanåt kom det också skottmarkeringar som omdelbart skulle tas in av någon som markerat dummyn.
Backen med storsöket.
Lakrits och jag tog oss an storsöket tillsammans med två andra och tog in 3 dummies. Här var det lite intressant: vid två tillfällen var det någon annan som blåste stopp åt sin hund med precis samma signal (och antagligen samma frekvens) som jag har till Lakrits. Han stannade bägge gångerna och tittade på mig. Jag låtsades som ingenting och tittade bara ut i sökskogen, och han kom loss och började söka igen. Mycket bra där!
Sen lyckades vi markera en skottmarkering långt bort från oss i en hästhage separerad från vårt fält med stängsel. Jag såg på att Lakrits att han var spiksäker så jag skickade. Sekunden efter insåg jag att jag borde ha meddelat övriga, men Linnea, som stod närmast, hade sett på mig att jag var skickberedd. Tur där mitt i all min orutin på såna händelser. Iallafall tog Lakrits in den med den äran, riktigt stolt över lillpojken där.
Lakrits kommer in med skottmarkeringen.
Efter en stund samlades vi och tyckte att alla ställen genomsökts ordentligt av flera hundar. Det visade sig ligga 5 kvar ute, dock inga vid vår sökbacke. Några tog sig an pinnar och dike medan Lakrits och jag och någon mer hund tog den smala sökbacken. Lakrits tog in 1 där som låg långt ut.
Lördag eftermiddag – 3 övningar
För Jens gjorde vi en närsöksövning i form av en Blomma.
Vi började med en boll 1 m synligt åt höger.
Störningsmarkering kastades rakt fram.
Ställ dig framför hunden (störningsapporten i ryggen, på så sätt blir man ett naturligt stopp mot att springa dit och ta den)
Lägg på Närsöksignal.
När hunden hittat bollen, låt den ta in dummyn som belöning.
Nästa steg: lägg bollen åt vänster 1 m
Störningsmarkering rakt fram
Ställ dig bakom hunden (hunden tittar fram mot störningen)
Lägg på Närsöksignal.
När hunden hittat bollen, låt den ta in dummyn som belöning.
Försvåra till 10 m åt varje håll och gå från synlig till dold. Man kan lägga ut bollen medan hunden hämtar in störningsmarkeringen.
Lakrits kommer in med en störningsmarkering.
För Sofia gjorde vi en annan närsöksövning:
Boll bakom rumpan
Först synlig, sen dold
Lägg på störningsmarkering
Öka avståndet t hunden
Försvåra: Gräv ner svårare snarare än att lägga bollen längre bort.
Tredje övningen gjorde vi på egen hand förutom att Jens hjälpte till med ett skott från en utplacerad dumper:
Därsök med skott
Dirigering ut
Stoppsignal
Sökkommando med röst för att hitta utlagda dummies i en sluttning.
Lakrits plockar in en dummy.
Söndag förmiddag
Vi var 3 grupper: först stod alla på linje medan det sköts och kastades mängder ut i ett sök på ena sidan stigen i medvind medan sedan grupp 1 fick ta markeringar från linjen ut till bumperapporter långt ut åt andra hållet i motvind.
Vi tittar uppmärksamt på medan ett ekipage arbetar från linjen.
Grupp 2 gjorde sök på våtmarken till vänster medan grupp 3 gick bort och gjorde ett sök på vatten.
Vi började med sök på våtmark och Lakrits tog in de första fint. Det fanns ett dike närmast stigen som han hoppade fint över. Den sista gången sökte han lite väl stort och djupt, mycket längs kanterna och in i skogen.
Sökträning framöver för oss: smala, inte så stora sök med små svåra apporter, tennisbollar.
Full koll utåt. Min tur snart? undrar Lakrits. Tyst var han.
Nästa moment för oss var vattensök. Det har vi aldrig nånsin provat tidigare. Vi stod i gles vass medan Sofia kastade i sex apporter plus tre i djupvass.
Lakrits tog in den första ganska fort på blankvatten med näckrosor, vid den andra sökte han sig tillbaka ut till första området innan han insåg att det blivit tömt av de andra hundarna, och sen sökte han sig tillbaka in bakom några vassruggar och hittade en.
Sen var det dags att skicka in i djupvassen som hade en hög kant. Jag stöttade honom där med ett Upp-kommando. Det gick fint. Han sökte mycket och intensivt efter den sista apporten (vi var sist av de tre hundarna där), men tog in den till sist. Bra jobbat!
Första sökapporten från blankvatten.
Nästa var gömd bakom vassruggar och lite knepigare att hitta.
Men in kom den, luriga näckrosblad till trots.
Tredje momentet (efter lunch) var markeringar från linjen. Just när det var vår tur kom värsta störtskuren. Lakrits markerade fint och hämtade in som tredje hund sin första långt bort på snedden. Han sprang fint genom skvattrambuskagen och rakt ut utan att jag behövde ingripa. Sen hann jag inte ens lämna ifrån mig apporten innan det kvackades igen. Sofia undrade om Lakrits sett den. Jag var osäker, men vi testade. Jodå, han sprang ut i rätt område, men lite kort. Sofia tyckte jag skulle stoppa och skicka längre ut. Han tog båda kommandona jättebra och hittade den direkt. Jag är annars lite tveksam till att ingripa och dirigera på en markering, men Jens och Sofia tränar så ibland för att det lämpar sig på A-prov och riktig jakt där apporten ska in snabbt. På B-prov får man däremot inte ägna sig åt sånt.
Sen kom solen fram igen lagom tills vi var klara och vi tittade istället på sökgruppen som jobbade klart medan vi torkade upp.
På väg in för lite fika.
Vi avslutade med en tre-gruppsövning. Vi började med Jens vid vattnet och stod på de utlagda pallarna utmed vattenkanten. Först en enkel markering som ju inte var några problem. Sen en ny likadan markering, men där vi efter att ha sett den backade in i vassområdet på gungflymarken cirka femton meter, vände om och skickade som en dirigering. Sen stod vi kvar där medan Jens sköt ett startpistolskott ut åt samma håll som de tidigare apporterna gått. Nu skulle hunden ut på dirigering trots att det inte låg någon dummy där ute. Lakrits sprang fram genom vassen på mitt Ut men tvekade vid kanten, och jag klämde i med ett extra Ut. Då började han ta ett par steg åt vänster. Jag Rrrr-ade honom och när han stannade upp gav jag ett Back som fick honom att hoppa i purret och börja simma. Visserligen inte rakt ut mot förra området, utan lite åt höger, mot den markering som grannhunden fått tidigare. Men ut simmade han iallafall och när han var på god väg hivade Jens ut en lång markering över huvudet på Lakrits så han fick en belöning att hämta in. Jag är, trots tvekan vid strandkanten, mycket nöjd och stolt över att han sprang ut så villigt första biten på något som inte ens fanns, som bara triggats av skottet och att han sen simmade ut. Ett stort steg framåt för oss!
Fullt av ekipage på den smala våtmarksstigen.
Sedan fick vi bli väntgruppen medan den andra gruppen gjorde klart sitt hos Sofia. Den övningen gick ut på att vi tre stod i bredd. Nr 1 fick hämta in en lång markering skjuten av en bumperapparat, nr 2 stod passiv och nummer 3 skulle därefter skickas ut mot samma markeringsställe, men stoppas halvvägs för att istället göra ett närsök i det höga gräset efter nergrävda tennisbollar. Vi började som tvåa och Lakrits stod helt stadig och tyst hela tiden. Sen blev vi trea och skulle ta in en boll. Han sprang ut med fart, stannade fint på stoppsignalen och sökte bra. någon gång sprang han utanför rimligt sökområde, så då stannade jag honom och riktade tillbaka honom in i området igen och blåste närsök på nytt. In kom bollen. Sen var vi etta och han sprang rakt genom skvattramsnåren och plockade rätt enkelt in markeringen. Det var just poängen med den delen av övningen: se till att ingen försökte ta stigen vid sidan av skvattrambuskarna utan att de verkligen plöjde på en rak linje ut mot markeringen. Det gjorde han med den äran.
När alla gjort alla moment återstod en markering där ute och två bollar. En grannhund tog markeringen så fick Lakrits plocka in en boll till. Fick blåsa stopp ett par gånger för att hålla honom i området, men han sökte noggrant och plockade hem den lagom som sista gänget dök upp från vattenområdet.
Man kan inte vara nöjdare och stoltare över sin tvååring än vad jag var i helgen!
Det är intressant med hundar.
Lakrits är så klart den stora vattenälskaren här i huset, medan Kasper milt sagt är måttligt förtjust och går i spat på sommaren högst till knäna. Hans knän, dårå.
Ibland, särskilt om sommaren, när jag velat få Kasper att dricka vatten, har jag lagt en godis i vattnet och så får han fiska upp den. För att fiska upp den måste en bra bit av nosen ner i vattnet, och då blåser han ut luft genom näsborrarna à la leken Koka kaffe. Han grejar alltid biffen och verkar tycka att det är rätt kul.
När jag så försöker göra samma grej med Lakrits kan man tycka att det borde vara en baggis. Näppeligen.
Jag lade i en riktigt god ostbit i vattenskålen här hemma:
Han stirrar ner på godisen i tron att han ska få upp den med hypnos. När det inte fungerar börjar han dricka vatten. Okej, det fungerar ju på sikt, och det är såklart bra om mitt syfte var att få honom just att dricka vatten. 🙂 Men om målet är att äta ostbiten så är det ett ganska opraktiskt sätt att först pimpla i sig närmare litern vatten innan man får tag i den rackarns ostbiten.
Och han ska vara en vattenälskande retriever? Hur tänker hundar egentligen? Blir norpad på konfekten av en rackarns liten gårdshund.
Igår åkte Annika och jag till ett nytt ställe med ganska öppen slymark och tränade viltsök. Vi stod uppe på en platå och skickade med utsikt över slyområdet som sedan övergick i skog. Alla tre hundarna jobbade väldigt bra trots värmen. Biltermometern uppmätte 24 grader, rena sommaren, och ingen skugga.
Det var många viltslag: trutar, and, kråkor, korp, kanin och duva. Allt apporterades in med fina grepp.
Annika skriver så här om finurligaste viltstället: ”Jag hade lagt en kråka uppe på en lutande tall med rotvälta som syntes bra bakom slyområdet eftersom det var uppe på en bergsknalle. Cheysie sprang förbi den ett par gånger. Man såg hur hon sniffade till i luften, men när hon inte hittade något så lämnade hon området. Bråttom, bråttom… Lakrits och Tindra löste det på helt annat sätt. När de fick en liten sniff så saktade de ner tempot, stannade upp och pejlade in vart kråkan eller duvan låg och hittade den snart. När jag gick och la ut Tindras sök så fick Cheysie följa med fot. Satte henne en liten bit ifrån och smög upp en duva på trädstammen. Skickade henne att söka reda på den och nu hittade hon den förstås eftersom hon ganska säkert sett vart jag la den. Men jag tänkte att hon skulle få erfarenheten av att söka även upp på träd. Tänker leta efter sådana tillfällen längre fram.”
Nästa övning var markeringar som snabbt doldes av slybuskagen. Vi ställde oss som dolda kastare i det ca 2–3 meter höga slyområdet utan att hundarna såg det. När kastaren hörde att föraren sa ”Duktig hund” var det dags att kasta, för då satt hunden beredd uppe på platån och tittade ut över området. Under tiden som hunden kom in med första fågeln flyttade sig kastaren en bit så att nästa kast hamnade åt ett annat håll. Lakrits letade runt lite på första truten, men spikade korpen bra. Cheysie var superduktig på andra pippin korpen, som blev en fullpottare: ur rakt på, tvärnit, snabbt upplock och rejs tillbaka. Det var en fröjd att se!
Vi avslutade med att åka till vatten i närheten där hundarna fick lite markeringar i vass och bredvid flytpontonbrygga. Det blev enkel- och dubbelmarkeringar. Skönt för dem att få svalka sig, och till och med Kasper gick i till knäna.
Provet var utmärkt upplagt med alla moment i omedelbar närhet till varandra, inte en massa gående emellan. Vi startade som sista ekipage och jag hann titta på två hundar innan jag gick till bilen och hämtade ut Lakrits. Som tur var behövde jag inte infinna mig på morgonen, utan vi kom ungefär när de tog lunch, och sen hade de sju hundar kvar. Tredje sista ekipaget (en reserv) dök inte upp så det gick skapligt fort fram till vår tur.
Lakrits inledde med att pipa lite när vi kom ner till startplatsen, innan vi ens kopplat loss och börjat. Detta hörde domaren Ingela Funck, och hon sade att vi får ju höra hur det låter sen. Ingen bra start …
Momenten inleddes med två vattenmarkeringar, första ut på blankvatten, andra på andra sidan en vassrugge. Ingen av dem var svår för Lakrits, men andra fågeln var visst tung, för det var med viss möda han tog in den. Inför den första markeringen sade domaren att vänta tills jag säger att du kan skicka. Följaktligen väntade jag även vid den andra markeringen, och vände mig lite om för att kolla med henne när jag inte hörde något. Det verkade som hon missat att säga till mig, för då sade hon att du kan skicka på alla från och med nu när du finner lämpligt. Jag hoppades i mitt stilla sinne att Lakrits fortfarande hade koll, och det hade han ju. Men det kändes lite beige att få den infon så där sent. Han gjorde helt perfekta avlämningar från vatten rakt i hand med skakningar efteråt.
Sen var det två enkelmarkeringar utmed vattenlinjen. Först en kråka och sen nån annan fågel precis i vattenkanten. Innan vi tog in dem fick vi gå över en å på en smal och lerig spång. Ramlade som tur var inte i varken på dit- eller tillbakavägen. Han skulle alltså hoppa och plaska sig över denna å för att plocka de båda markeringarna, men detta var heller inget problem.
Sista momentet var ett ganska djupt sök med sex vilt. Några var uppåt vänster, bl.a. en hare, men flertalet var nedåt vasskanten utmed sjön. Vinden kom snett uppifrån vänster, så att sticka ut lite i sjön för att fånga upp vittringen var ingen dum idé. Detta gjorde alltså Lakrits, och han var effektivt in med fem vilt, hela tiden snygga avlämningar i hand. Vid ett tillfälle, tror det var första kråkan, tappade han eller släppte han den och fortsatte åt höger. Det såg ut som om han skulle dissa den och söka sig vidare, så jag blåste. Av ren klantighet blåste jag inkallning istället för stoppsignal, men som tur var fattade han det som stopp. Puh. Jag gjorde då en vänsterdirigering varpå han omedelbart sprang tillbaka och plockade upp pippin och kom in med den. Dubbel-puh. På det sista viltet sprang han flera gånger upp inåt vänster bland mycket taggiga slånbärsbuskar. Ingela Funck bad mig då plocka in honom och rikta honom rakt framåt, varpå jag gjorde det, och raskt kom det sista viltet in.
Så plockade de fram en extrahund som skulle plocka in en fågel från vattnet medan vi stod och tittade på i passivitet. Domaren sade att kunde han avhålla sig från att pipa skulle det bli en etta. Men så kom det ett litet, i och för sig ganska tyst, men ändock ett pip, så då var det kört. Vi landade alltså på ett andrapris.
Kritik:
Samarbetsvilja: Utmärkt i arbete och vid sidan. 5
Sökarbete: Motiverat sökarbete, täcker marken effektivt i både djup och bredd. 5 + 5
Fart: Hög, jämn, anpassad. 5
Uthållighet: Räcker väl. 5
Näsa: Används väl. 5
Dirigerbarhet: Går att styras. 5
Markeringsförmåga: markerar allt, bra uppf. 5
Skottreaktion: Uppmärksam. 5
Stadga: Fast i skott och kast, piper i passivitet. 5 + 4
Apporteringslust: Spontan med raka fina inlev. Lägger ned vilt vid ett tillfälle. 5 + 4
Apportgrepp: Mjukt och lämpligt med mkt fina avlämningar. 5 + 5 + 5
Simteknik: Effektiv. 5
Vattenarbete: Arbetar gärna i vattnet. 5 + 5
Hundtolerans: Stör ej, låter sig ej störas. 5
Sammanfattande kritik: En mycket trevlig labrador som har många viktiga retrieveregenskaper. Utmärkt sökarbete och markeringsarbete. Utmärkt samarbetsvilja. Priset dras dock ned något av pip i passivitet.
Jaha. Inget okänt, direkt. Det jag kan säga är ju att han låter allt mindre, det går så sakteliga framåt. Jag tror att pipen idag var lägre och färre än dem som drog ned betygen på Vallentunaprovet i höstas. Ändå känns det såklart surt när allt annat är så bra. Jag misstänker att han behöver få lite mer erfarenhet av den här typen av sammandragningar med mycket människor, hundar, skjutande och annan action. Så det är bara fler prov som gäller, så ska det väl sitta till slut. Nästa försök blir då Veckholm 1 maj (hade PM väntandes i mejlen idag, vi startar sjua) och Råby utanför Nyköping den 11 maj (startar tvåa). Om någon har konstruktiva idéer om hur vi får bort det sista lilla pipandet är de välkomna, annars fortsätter jag som jag börjat.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer