Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: semester (sida 6 av 9)

Akvarellutställning

Akvarellutställning i lilla Villeneuve! Av elever till en konstnär/lärare som bor här. Vi gick så klart och tittade på den. Fotade bara en tavla med mobilen, inte på det mest dominerande målningsmotivet: stadsportarna. Den här är istället målad från andra sidan Yonne, en eka med vass i förgrunden och staden i bakgrunden.

Frissan, outlet, cider, autocuiseur och korsvirkeshus

2012-09-11

Idag stod besök hos frissan på agendan. Lite mèches och några cm kortare, hur svårt kunde det vara?
Det gick faktiskt ganska bra. Jag hade hoppats kunna sitta och lyssna på andras konversationer, men det visade sig att jag var enda kunden på morgonen. Vi pratade lite, men hon försökte inte konversera överdrivet mycket. Rätt skönt, lagom nivå.
Jag köpte också en ny slang till cykeln när jag ändå var ute på stan. Den gamla ventilen gick av häromdagen och reservslangen fick komma i bruk. Skönt att alltid ha en fräsch reservslang i packningen.
Sen gick jag till det bageri vi ännu inte testat och köpte en sensation och ett par croissanter. Nästa anhalt var slaktaren, där jag festade till på två rejäla skivor faux filet och frågade om de hade märgben till hundarna. Det hade de, och gratis var de också! Husets egen melon-och-gurksallad fick avsluta inköpen.
På eftermiddagen åkte vi till Migennes och St Florentin och hem igen över Pay d’Othe. Backigt var det. Vi förundrades över att route du cidre kunde gå i trakter helt äppellösa.

2012-09-12

Levererade ett jobb på morgonen och sen körde vi till Troyes i Champagne. Rolf mindes staden som liten från vår Pariscykling i början av detta sekel. Själv mindes jag hur jobbig den var att ta sig in i när man skulle korsa stora vältrafikerade kringleder och hur länge vi fick cykla innan vi kom in till den fina gamla stadskärnan. Detta intryck bekräftades nu, även om det inte gjorde lika mycket när man körde bil som när man var utsatt touringcyklist. När vi väl kom in till stadens mitt och hade parkerat kände vi snart igen oss, och det tog inte lång stund förrän vi snubblade över lilla Ruelle deschats. Hoppas fotot blev bättre denna gång. Inte alltid man får en ny chans.
Vi strövade runt med hundarna och upptäckte mer av stan med alla sina fina korsvirkeshus. En regnskur kom precis när vi skulle kika in i katedralen, men som tur var kunde man stå skyddad i portgången medan den andre var inne och tittade.

Fina skulpturer inne i katedralen i Troyes.

När hundarna var tillbakastoppade i bilen letade vi reda på en närbelägen restaurang och åt turkisk trerättersmeny för 13,90 euro. Rolf ville prompt se järnvägsstationen och på väg därifrån hittade vi ett turistkontor som kunde berätta var de båda outletarna fanns, en i vardera änden av stadens förorter. Jag försökte få honom att rekommendera en av dem, men han var neutral och sade att båda var stora.
Första intrycket var att det var ett spretigt och svåröverblickat område, men efter att ha dissat en butik och flyttat bilen insåg vi var själva outletområdet egentligen låg. Resten var väl bara wanna-be-butiker som låg utanför. Det här hade nästan lite Amerika-känsla och med många kända varumärken, plus en del franska som jag inte har koll på.
Som vanligt avtalade vi för kort tid. Jag stressade och trodde vi sagt klockan 16. Rolf satt redan i bilen och menade att vi sagt kvart i. Egentligen hade jag kunnat gå där minst en timme till, men jag hade å andra sidan hunnit hitta det jag föresatt mig: lite varmare tröjor. Man får nog inse att den värsta sommarvärmen lidit mot sitt slut. Nu ligger tempen kring 20 snarare än 30, och regnar det dessutom blir det kallt. Kallare än jag har kläder till, i alla fall. Men nu är det fixat: en långärmad t-shirt, en kortärmad dito, två tröjor och ett par jeans hann jag prova ut.
På tillbakavägen körde vi förbi den fina träkyrkan i Villemaur sur Vanne som vi fotat på ditvägen och sen in till Aix-en-Othe, som var en liten pittoresk småstad. Därefter snirklade vi oss via orter som Berulle och Coulours, ner i dalgångar och uppför slingrande backar, den ena vyn vackrare än den andra. Rätt var det var stötte vi på en skylt till ett cidermuseum där man även sålde cider. Snabbt vände vi bilen och körde in. Jo, det var fortfarande öppet. Damen undrade om vi ville se museet, men vi nöjde oss med att provsmaka cidern och fråga det vi undrat sen igår: hur kom det sig att man inte såg några äppelträd längs route du cidre? Förklaringen var att äppelträden fanns inne i byarna, inte ute bland fälten. Hmm, det känns isåfall otroligt småskaligt, men vi lät oss nöja med detta besked. Cidern var enligt damen bryggd enligt gammal traditionell metod och var riktigt god, inte så söt, och vi köpte en kartong med sex flaskor för 14 euro. Vi smakade också hennes Ratafia, men även om den var godare än den skäggige mannens i Champvallon lät vi den flaskan förbli osåld. Inte vår grej.
Dags att testa tryckkokaren. Vi hade två kronärtskockor som inte båda rymdes i någon vanlig kastrull, och vår värdinna hade tipsat om tryckkokaren. Hmm, ingen av oss hade nån erfarenhet av sådana, men efter att ha googlat igår kände vi oss nu tillräckligt konfidenta att testa. 20 minuter, hade vår värdinna sagt om de stora kronärtskockorna. Men hur mycket vatten skulle man egentligen ha i? Så här i efterhand misstänker jag att vi hade i lite för mycket. Resultatet blev aningen för mjuka blad och aningen för hård botten. Men som princip blev vi förtjusta i denna manick och nu ska vi testa med en Boeuf Bourguignon en Autocuiseur framöver. 

Fontainebleau, cache och svenska kakor

2012-09-09

Vi tog en dagstur med bilen, först till Fontainebleau , vilket visade sig vara en fullträff. Vi gick aldrig in på det stora slottet (Frankrikes största, tydligen, större än Versailles), vi har båda uppnått mättnad i storstilade salonger och gamla malätna kungasängar. Däremot gick vi runt i alla trädgårdar runt om slottsbyggnaderna och hundarna fick följa med överallt. Vi tittade ner mot den 130 hektar stora skogsliknande parken, men avstod att gå även i den.  

Den stora parken på 130 hektar breder ut sig bakom oss.
Kul park att snooza i.

Vacker vattenspegel.

Och ingen slottspark utan svan.
Istället fortsatte vi till en annan park, Musée -Jardin Bourdelle i Égreville med tanken att de många statyerna där skulle vara lämpliga för Lakrits att avreagera sig på. Visserligen hade han klarat ett par statyer i Fontainebleau med den äran, men ändå.

Idylliska Loingkanalen.
Nu visade det sig att parken stängde 5 minuter efter vår ankomst, och att de dessutom inte släppte in hundar, så av detta blev det intet. Inte heller lyckades vi få tillträde till den restaurang som fanns i Égreville, men tur som tokiga hade vi ändå – bageriet hade inte hunit stänga klockan halv ett en söndag! Vi köpte ett par pajer, bröd och dricka och kunde mätta fortsätta snirkla omkring på lite småvägar. Oförhappandes hamnade vi dels utmed en mysig kanalväg utmed Loing där det gick att köra bil en liten bit, och sen råkade vi på en liten stad som hade en vide grenier. Det kunde ju vara kul, så vi parkerade i skuggan och spankulerade utan hundar ut på det stekheta fältet. En massa stånd som sålde allt möjligt fanns det, men mest skit, och vi hittade absolut inget vi kunde tänka oss att behöva mer än lite förfriskningar.
Sen bar det av hem och jag tillagade en god fisk- och endivemiddag. Fiskfiléerna jag köpt på marknaden hette filet carrelet och visade sig vara rödspätta. Till förrätt hade Rolf helt otippat lyckats hitta mina spanska älsklingsfiskar, som här heter anchois marinés à l’ail. Mums!

2012-09-10

Jag gjorde klart mitt bråttomjobb medan Rolf cyklade mer än 5 mil! Un brave homme!
Åkte på eftermiddagen en sväng för att ta en geocache. Vi tolkade ledtråden Un trou de souris helt felaktigt, blandade ihop souris med sourire och letade förgäves efter något litet småleende. Rätt var det var när vi i princip gett upp (fanns alltför många mugglare i trakten) körde det upp en svart bil. Ut hoppade själva cacheägaren själv. Han tyckte nog det var kul med utlänningar vid hans cache, för han hade vänligheten att hjälpa oss hitta den. 🙂 Det ledde till ett sourire från vår sida.
Utan att avslöja för mycket finns det pompierbilar innanför de bruna trädörrarna.
Cachen finns i närheten.
Svenska havrekakor med äppel- och kanelsmak inköpta på Casino.

Cykling, Champvallon och Ratafia

2012-09-08

Jag jobbade någon dryg timme medan Rolf tog hundarna på promenad. Sen tog vi cyklarna och körde en rundtur till Dixmont på 23,5 km. En inte alltför brant backe tog oss dit och vi kunde njuta av en fika innan vi så rullade neråt hem igen. Tur att motvinden kom när vi hade nerförsbacke.
Lunch och lite mer jobb innan jag kunde gå ut i trädgården och njuta lite av solen denna varma dag.
På kvällen åkte vi till Champvallon på en feu de vendange. Det var kul att se den gamla pressoiren, men det var kanske färre stånd än vi förväntat oss. Musiken hann vi provhöra, cajun style, och sen åt vi grillade merguez-korvar och åt halvtaskiga pommes frites. Sen gav vi oss av hemåt innan vi hann utröna om det verkligen skulle bli någon feu, eller om det bara kallades så. Vi såg ingen hög som man kunde tänkas vilja sätta eld på senare i vilket fall.
Den gamla pressoiren i bakgrunden.
Cajun-dragspel.
Ett kanske tre meter långt festbröd. Imponerande!

Jag provsmakade denna Ratafia, men den var inte i min smak.
Den smakade rå och fruktig med stor spritsmak.

Kasper, den lilla marknadshunden, ute på nosningstur.

Mauritiska näckrosor och svenska kantareller

Några bilder från parken i Sens:
Inte ofta man får ta in hundar i exotiska växthus.

Likadana näckrosblad som i parken Pamplemousse Garden i Mauritius.
Tyvärr bara liten blomknopp.

Vila vid fågeldammarna.

2012-09-06

Tvättade på morgonen och tog sedan en hundpromenad som ledde utmed promenadallén en bit och sedan in på stadsgatorna till ett av bagerierna. Där fanns en krok att sätta hundar i, och jag band dem och gick in för en baguette och några croissanter. Man kunde hela tiden se dem genom glasrutan och de satt lugnt och stilla och väntade.
Väl tillbaka diskade jag och hängde upp tvätten, och tog mig sedan an dagens arbete ute på balkongen.
På eftermiddagen tog vi en utflykt till Joigny, en korsvirkesstad lite som Troyes, men den kändes inte lika välmående. En hel del fina gamla hus kunde behöva en uppfräschning. Vi fikade och tog en annan väg tillbaka via St Julien. Detta verkade vara en riktigt fin liten stad, så den återkommer vi till. Nu rullade vi bara igenom utan att stanna.
Allén runt stan som vi cyklar och promenerar i.
Korvgrillning till middag och sen en hundcykeltur runt den gamla vallgravsallén. Vi vek av åt höger nere vid Yonne och gjorde en avstickare bort till ett loisir-område med fem dammar. Den franska förtjusningen i fritidsfiske, nu igen.
Där vände vi och fortsatte sen rundan runt. Inklusive avstickare till des étangs blev det 6 km. Utan denna avstickare gissar jag att vallgravsrundan är 3 eller 3,5 km. Det hann börja skymma innan vi var tillbaka strax före nio.

2012-09-07

Marknaden i denna lilla stad var större än man kunde tro.

Tog en tur till marknaden och handlade lite fisk och grönsaker. Råkade på svenska kantareller till det facila priset 3,90 euro för 100 gram. Det, alla idoga svampplockare i Sverige!
Svenska kantareller.
Träffade också madame vid ett grönsaksstånd och pratade lite med henne.
Kunde inte motstå dessa stora, fina kronärtskockor.

I bakgrunden en hästköttsförsäljare igen.

Vi tog enbart Lakrits med på en liten stadspromenad och kafébesök. Rätt skönt att ha bara en hund med, och Lacke kan behöva bli lite mer stadsvan, den lille lantisen.
På eftermiddagen åkte vi och kikade lite närmare på St Julien, som var en charmig liten ort. Där fanns en restaurang som verkade vara lite pretentiös, får se om vi ställer vår kosa dit någon kväll. Vi åkte upp för att kika på det befästa kapellet. Det fanns skyltar uppför backen, men rätt var det var hade vi åkt förbi utan någon anvisad p-plats eller så. Snopna vände vi någon kilometer senare och rullade nerför den långsträckta åsen igen. Strax under kapellet fanns en liten oansenlig grusplätt. Där parkerade vi i stark lutning och klättrade uppför en grusstig. Jo, det var visst enda vägen till kapellet. Konstigt! Utsikten var fin, kapellet konstigt högt. Det kändes som att man byggt det så för att inte bara kunna be därinne, utan även kunna ta sin tillflykt dit i tider av ofred. Vi kunde inte komma in och få detta bekräftat, dörren var låst.
Vi for ner igen och bort till den nybyggda Intermarché som fanns i stans utkant. Innan vi lämnade Villeneuve hade vi varit på Lidl och fyndat 8 viner för knappa 300 kronor. Nu såg vi att även Intermarché hade nån liknande drive: Foire au vin. Här nöjde vi oss dock med att handla mat.
På kvällen gick vi på restaurang. Vi borde kanske valt en sån ostfondue som grannbordet strax efteråt beställde in, men vi valde entrêcote med bearnaisesås respektive roquefortsås. Rättenvar god, men i vanlig ordning var köttet lite svårskuret. Nåja, fondue en annan gång istället. Annars var det lite skönt att slippa diska på kvällen i vårt pyttelilla kök.

Parmesangratinerade endiver

Parmesangratinerade endiver blev ett kanonrecept igår.
Jag hade handlat fiskfiléer på marknaden i fredags, och tillagade dem som stekt abborre. Vad skulle vi då ha till? På samma marknad hade jag inhandlat några endiver, inspirerad av nåt mattävlingsprogram på fransk teve (vars recept jag sedan hunnit glömma bort). Det fick bli nån egen variant.
Jag delade endiverna i halvor och lade i en ugnsform. Sen på med lite grädde, salt och peppar. Jag rev rejält med parmesanost över och toppade med lite cayenne doux (inte den starka sorten). Körde detta i 200 grader i 25 minuter.
Blev så kanongott att Rolf sade att jag måste spara receptet. Så här är det nu sparat, alltså.

Apportering i Yonne

2012-09-04

Jobbade på förmiddagen, lika härligt som igår ute på balkongen. Rolf cyklade. Efter lunch solade vi en stund i vilstolarna på nedre terrassen och framåt eftermiddagen packade vi in oss i bilen och for för att kolla på parken i Sens. Parc du Moulin à Tan var riktigt fin med växthus som dignade av exotiska blommor, bland annat vanilj och sådana näckrosor som vi sett på Mauritius. Här fanns också en skogsdel, en rosavdelning, en lekplats, en liten del med djurhagar och så fågelinhägnader. Allt detta gratis och öppet även för kopplade hundar.
Hem tog vi lilla vägen på andra sidan Yonne och kunde konstatera att den var så trist att den vägen behöver vi inte åka fler gånger. Vi mellanlandade vid den badplats Rolf hittat igår, och jag plockade med några apporter och bollkastaren från bilen.
De flesta kanter ner till Yonne är riktigt branta, så branta att jag inte är säker på att Lakrits klarar att ta sig upp igen. Här var det ganska lågt (till och med sandstrand uthälld på ett ställe), men med en betongkant istället. Jag trodde ändå att det skulle funka, så jag hivade över en tennisboll till den lilla ön. Smack in i ett buskage. Perfekt, ville inte att den skulle gå över på andra sidan, ut i stora floden, där det kanske var mer strömt.

Apportering i Yonne.
Här var det lättare att ta sig in.

Han kastade sig i fint, men när han skulle upp på betongkanten på andra sidan vållade det problem. Jag såg att det blev lägre och lättare längre till vänster, så jag försökte dirigera honom dit. Han tog sig några meter åt rätt håll och försökte sen igen, och lyckades till sist få fäste och kravlade sig upp. Sen höll han på länge och väl och sökte, och jag bröt honom till sist med en stoppsignal och ett närsök framför busken. Då tog han den. Tillbaka på min sida var denna betongkant också alltför svår, och han provade på olika platser. Till sist fick han lite tag på ett ställe med klorna och då nådde jag precis ner och kunde hiva upp honom genom ett ordentligt tag i nackskinnet. Puh! Tror vi avstår denna övning i framtiden, det kändes lite vanskligt att stå hjälplös på fel sida och inte kunna hjälpa vid behov.
Med bollkastaren kom den en bra bit ut.
Ön syns till vänster och vår stad i bakgrunden.
Jag tog honom istället till andra sidan den lilla sandstranden, där det gick gräs nästan ner till vattnet och det bara var en liten kant. Här gjorde jag lite dubbelmarkeringar med kastad dummy och en och annan slevad boll, och varvade med att istället kasta upp på land. En i vattnet, en på land, ta landmarkeringen först. Osv. Inte jätteavancerat och inte så långt, men i alla fall lite småövningar för att hålla kunskaperna vid liv.
Kul med stadssim, tycker Lakrits.

2012-09-05

Dagen varit fylld av idel jobb. Har några tajta deadlines framför mig, sen ska jag vara lite hård och tacka nej till vissa grejer så vi kan göra fler utflykter. Balansen mellan jobb och semester börjar haverera, känner jag.
Men lite om staden Villeneuve, då: det finns fyra bagerier, varav ett är stängt för närvarande, kanske två-tre traditionella franska restauranger och uppåt halvdussinet enklare hak typ kababerior och pizzerior, en tre–fyra kaféer, ungefär lika många frisörer (måste boka tid för klippning!), en blomsteraffär, en slaktare och en delikatessbutik som just bytt ägare samt några andra småbutiker för elartiklar och liknande. Den större delen av stan ligger på den här sidan floden, sen finns det en bro över till andra sidan där det mest finns en järnvägsstation, en kinarestaurang och så det stängda badet med campingen där vi var och tränade igår. Sen, inte att förglömma, finns det en jättestor och imponerande kyrka mitt i stan. Den håller på att få taket omlagt, men verkar ändå vara delvis öppen. Vi har inte varit in där än.

Bilintråckling

Så här ser det ut i princip varje gång vi ska ha in eller ut bilen från vårt nuvarande boställe.

Det har hänt flera gånger att det står en bil i vägen
när vi ska svänga in från den lilla enkelriktade gatan till vänster.

Nu kommer vi med viss möda förbi. Det gäller att ta hörnet exakt rätt.

Framme vid grinden.

Praktiskt att ha medhjälpare med sig att öppna grindhalvorna.
Vid denna yttre innergård får man inte stå. Den tillhör grannen.
Och dessutom behövs den för in- och utsvängning.

På väg in mot inre innergården.

Framme. Dags för utplockning.

Bäcken är kanon, Sens är medelmåttigt

2012-09-03

Jobbutsikt.
Satt ute på balkongen och jobbade några timmar före lunch. Då var det helt perfekt där, lagom temperatur i solen och aningen vind som fläktade. Tidigare på morgonen hade det varit så kallt att jag längtade efter min fleecetröja hemma i Sverige.
Lakrits tyckte dock inte alls att det var kallt, han sprang som en dåre mellan huset och bäcken. Och tillbaka upp igen. Plumsen syntes inte där uppifrån av all grönska, men hördes tydligt. Till slut hade jag fått nog av alla bruna tassmärken på det vita kakelgolvet och när han dessutom skakade av sig inne var måttet rågat. Grinden från balkongen stängdes och jag sände vårt värdpar en tacksam tanke. Alla grindarna är givetvis mest till för familjer med småbarn som hyr här, men även i vårt fall kommer de väl till pass.
Frampå eftermiddagen kom vårt värdpar och hade fått tag i en slags utdragbar barngrind, och insåg att vi redan hittat en lösning på broproblemet. Nu sitter deras grind också på plats, har inte kollat av om den duger utan kompostgaller. Den skulle ju göra det smidigare att gå stigen upp till grinden ut. Får kika på det framöver.
Jag frågade också om inte bordet i ena rummet kunde höjas lite. Efter lite olika varianter övertog jag till slut ett metallbord från deras trädgård som fungerar mycket bättre att arbeta vid än det barnbord som stod här inne.
Marknad framför den stora katedralen i Sens.

Inifrån hôtel de ville mot katedralen.

En elvahundratalskyrka på andra sidan Yonne.

Lite senare tråcklade vi ut bilen. Jag körde och Rolf dirigerade. Jodå, det gick att backa sig ut. Puh. Vi åkte till grannstaden Sens som är lite större, kikade på den stora katedralen och ovanligt vackra hôtel de ville. Stan var inte direkt vacker totalt sett, men hade sina enstaka sköna inslag. Några mycket fina gamla korsvirkeshus, till exempel. Förutom huvudgatan fanns det en rätt aktiv gågata, och sen var man nere vid Yonne då. Vi fikade på ett ställe, köpte några tidningar, men gick annars inte in nånstans. Syftet var mest att bilda oss en uppfattning om vår närmaste större stad och dess utbud. Lite fler restauranger kunde vi se fanns där, får se om vi kör dit för nån middag. Cirka 13 km har vi till Sens.

Vackert korsvirkeshus med otroligt utsirat hörn.

På tillbakavägen såg vi en skylt till en park, Parc du Moulin à Tan, som kanske kan vara värt ett besök. Hundar är tillåtna i koppel, står det. Bra!

På hemvägen handlade vi lite mat i vår närmaste Casino. Planen bestod av att grilla några fläskkarréer, men när vi inte lyckades begripa oss på webergrillen ändrades planen till en matig ägg- och skinksallad istället. Nu har Rolf med monsieurs hjälp hittat den ytterligare knapp man skulle trycka på för att få igång det hela, så imorgon kanske det blir grillat på menyn.
Sen gick jag ner i trädgården och gömde lite dummisar åt Lakrits. Han var duktig, men jag känner att vänster och höger gärna kan nötas mer. Inga problem att ordna detta i denna trädgård. Rolf har på en cykeltur runt nejden också hittat ett ställe (där det iofs står att det är hundförbud, men nu är vi ju off season) vid Yonne med badplats och en liten ö där man skulle kunna träna vattenapportering. Låter ju lovande.
Några timmars jobb till fick avsluta dagen.

Villeneuve i kvällssolen från andra sidan stranden.
Det syns att kyrkan är under ombyggnad.

Lakrits och Kaspers dagbok — de senaste veckorna

Lakrits och Kaspers dagbok

       Måste ju ta över pennan, matte skriver så mycket konstiga saker, sade Kasper.
Om vi nu ska sammanfatta de senaste veckorna: de ska hela tiden ut och cykla. Okej, det är rätt kul att cykla. Men vad sjutton ska jag ha det där hemska magbältet på för?
       Vadå? sade Lakrits. Cykla är ju kul, ju. Tänk när man håller full fart i femton—tjugo kilometer i timmen, och så tvärnitar man för att lägga en rackare. Magen går ju igång av den där speeden. Husse håller på att stupa över styret! Himla skojigt!
       Jaja, det är rätt kul när man väl kommer igång. Men vadå, du ska ju stanna och pinka hela tiden. Låt oss hålla bra fart, så kommer vi snart ifatt de där kaninerna.
       Kaniner och kaniner. Matte och jag var och tränade med dummies en dag, det är inte fy skam det heller. Fast det var ena uschligt stickiga buskar hon skulle ha in mej i.
       Ja, såna stickiga buskar vill inte jag in i. Inte bra för magskinnet. Jag föredrar allt att ligga och sola på det där sköna stengolvet på förra stället.
       Usch, det var ju jättevarmt! Matte sade nåt om 41 grader ju.
       Ja, hemskt mysigt och bra för en gårdshund. Man måste tänka på brännan, vettu.
       Nej, den där terrassen var allt lite varm ibland. Men på kvällen var det kul.
       Ja, husse var bra på att gömma ostbitar.
       Men inte bättre än att vi kunde hitta dem.
       Nej, det var tider, det. Båda nickar och slickar sig belåtet om munnen och går och lägger sig för att drömma om ostterrassen i Sancerre.
Äldre inlägg Nyare inlägg