semester | Skogsstjärnas hundblogg

Kategori: semester (sida 8 av 9)

Biltvätt, cykellopp och egen cykling

20 augusti 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012-08-20

Vaknade till av att det regnade, men somnade om igen. Härligt med lite regn här.

Efter frukost åkte vi utan hundarna in till Cosne sur Loire, skulle handla lite grejer. Vi åkte dit längs några småvägarför att se lite mer av trakten. I dalen bakom oss låg det till exempel en liten pittoby som borde fotas någon dag. Nästan framme i Cosne hittade vi en biltvätt, och sådana är jättekul i Frankrike. När man dessutom har en jättedammig bil var det givet att åka in till detta lavage-ställe. För 2 euro får man högtrycksvatten i fyra minuter och kan sen med knappar själv välja vilka moment man vill köra. Skapligt ren blev bilen och vi hade kul som på tivoli.

Inne i Cosne hittade vi en tabac med lite kartor och sånt. Vi köpte upp oss på en modernare utgåva av Michelins utmärkta kartbok över Frankrike i skalan 1:200 000. Den gamla vi har är från 1992, så den har gjort sitt. Gps:er i all ära, men hederliga kartor är fortfarande oumbärliga när man vill ha lite översikt över vart man ska och hur ställen ligger i förhållande till varandra. Däremot hade de slut på den gröna Bourgogneboken, så jag nöjde mig med den lokala blaskan –som jag kanske borde läsa också, när jag nu köpt den. Nästa anhalt blev Café du Centre där vi fick varsin utmärkt espresso och de två sista croissanterna för det facila priset av 5,50 euro. Jag tänkte mig gå på deras mugg också, men avstod när jag såg att det var en hål-i-golvet-toa.

Istället åkte vi vidare till stora Auchan och handlade resten av listan, inklusive Bourgogneboken. Köpte en fransk thriller också, får se om jag grejar den. Deras toa saknade fjöl, men det var ändå klart att föredra enbart porslin framför bara hål i golvet.

Vi åkte hem och lagade lunch och sen tog vi med hundarna på en tur ner till St Satur. Vi var nyfikna på viadukten, som vi bara åkt under, men aldrig varit uppe på. Det visade sig vara en bilväg på viadukten, antagligen har det gått tåg där en gång i tiden, men nu alltså asfalterat.

Det var varmt för hundarna som fick vatten på och i sig innan vi åkte vidare. Jag var ute efter en skog som jag trodde skulle finnas. Det gjorde det också, efter en villagata med vändplan, och tur som tokiga hittade vi vid denna vändplan till och med en grusväg som inte var avspärrad in i den skuggiga skogen. Jag plockade med två små dummies och körde några enkla basövningar med Lakrits. Det märktes att han inte tänkt på retrieverträning på ett tag, men efter de första två närsöken lossnade det lite. Han fick några markeringar in i helt ovan terräng (franska skogar är ofta rätt snåriga och ogästvänliga utanför stigarna) och sen avslutade jag med ett par linjetag längs grusvägen men i uppförsbacke för honom. Inga svåra grejer, alltså, men jobbiga för honom i värmen.

Sen skulle vi bara åka en liten omväg för att se om vi kunde komma in i skogen från nåt annat håll, så vi tuffade uppför backen längs en liten väg. Det stod folk lite överallt, så det var uppenbarligen nåt event på gång. Jag stannade och vevade ner rutan och frågade vad som stod på. Det var ett cykellopp för damer som skulle passera om cirka en kvart. Vi for vidare ner för backen och skulle just vända, när a) de första polisbilarna kom och antydde att cyklisterna var i antågande och b) vi såg att just där mynnade grusvägen ut ur skogen. Aha! Här fanns heller inga hus där man kunde undra vad vi höll på med. Mycket bra. Vi parkerade på grusvägen och inväntade cyklisterna. Det var kanske max 50 damcyklister som passerade, men preluden var likväl imponerande med poliser, ambulanser och kommisariebilen samt ett gäng teambilar. En teambil stannade och delade ut kolor och en penna till gendarmen som stod hos oss, och hon gav gåvorna vidare. Så nu stoltserar jag med en penna från detta evenemang. Tävlingen hette nåt i stil med Couronne d’Or feminin. Efter cyklisterna följde så en bunt servicebilar med extracyklar på taket i sann touranda.
Edit: Le Trophé d’Or cycliste féminin hette loppet, som består av ett antal etapper. Detta var etapp 4 som låg på 101 km. Inför dagens etapp ledde en italienska loppet. Allt detta enligt Le Journal du Centre.

När det hela var över gav vi upp tanken på att vända tillbaka utan åkte istället hem. Hundarna hade fått utstå 36-gradig värme ett bra tag nu. Lakrits flämtade mycket riktigt en bra stund inne i vårt svala hus, men Kasper gick direkt bort till altandörren och såg frågande på mig: får jag gå ut på den soliga altanen och lägga mig och sola på stenplattorna nu, matte?

Efter att ha mekat med vårt trassliga nätverk en stund (det tillåter bara en apparat i taget att vara uppkopplad) och vilat en stund lagade jag så en god middag på lapin. Två kaninskankar ytstekte jag först i olivolja och lade sen i lök-, morots- och potatisbitar och spädde på med en skvätt vitt vin och vatten. Förutom salt och peppar kryddade jag med klippt gräslök från trädgården. Där växer även salvia, men det är ingen krydda jag har nån särskild anknytning till. Nån som har ett bra recept där färsk salvia ingår får gärna tipsa. Lite mikrokokt blomkål fick komplettera.

Efter middagen ville jag cykla en sväng, och Rolf, som redan cyklat 6 km medan jag vilade och lagade mat, hängde på. Jag hade först tänkt mig den moderata turen på 4 km som vi tog med hundarna häromdagen, men när vi kom upp till jesuskorset tänkte jag om. Ska vi ta branta backen ner till St Satur, frågade jag. Och sen vanliga hemvägen tillbaka? Du är tokig, sade Rolf, den är skitjobbig. Fick stanna där två gånger på hemvägen igår.

Men jag ville ju träna, och sade att om du lovar att ta hundarna på en kvällspromenad om jag är helt slut när vi kommer tillbaka så gör vi ett försök. Okej, sade Rolf, som ju ville stötta mig i denna motionsiver.

Nerförsbacken var verkligen brant, jag bromsade hårt med båda bromsarna och har nog aldrig åkt nerför en så brant backe förr i hela mitt liv. Läskigt, sade Rolf när vi kom ner. Inte heller han hade varit med om något liknande. Upp för denna backe är absolut inte att tänka på, knappt ens för bilar.

Nu hittade vi en ny lavage, bra att veta om bilen skulle damma igen på nytt. Här var det så vänster nära bageriet och dags att ta sig an backen hemåt.

Det gick skapligt bra, hittade ett fint tempo tills en bil körde om och ropade nåt som fick mig ur balans. Strax var det så dags för den brantaste delen, och jag stannade för att vila innan den tog vid. Pust och stånk, en kilometer avklarad. Fast besluten att ta mig an den branta biten satte vi av igen, men jag blev tvungen att ge upp cirka 100 meter före toppen. Det gick bara inte längre att intala sig att bara ett tramptag till. Ny vila och sen promenad upp sista biten. Det var för brant för att försöka börja cykla igen där. Rolf var hygglig och gjorde mig sällskap. Sista biten hem var beskedligare. Totalt sett blev rundan på nästan 7 km. Betydligt tuffare än de 10 km igår, men också lite svalare. Nästan skönt, rentav, med en och annan vindbris. Som väntat blev det Rolf som fick ta hundarna medan jag ställde in cyklarna i garaget.

Värmerekord

20 augusti 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Det är klart att man tar hit hundarna just när det blir värmerekord i Frankrike.

Bad i Loire

19 augusti 2012 / hundadmin / 3 kommentarer

2012-08-19

Rolf vaknade lite före mig och var försvunnen när jag steg upp vid 7. Hundarna fick mat och sen gick vi på promenad för att undersöka byn, som var helt tyst och lugn en söndagsmorgon. Några höns lockade Lakrits uppmärksamhet. När vi kom tillbaka kom även Rolf gående. Han hade varit uppe i vinsluttningen och fotat. Vi åt frukost och sen tog vi en cykeltur i omgivningarna. Puh, jobbiga backar i kombination med taskig kondis. Kasper och Lakrits sprang på fint och vi nöjde oss med 4 km så här första dagen. Häromdagen i Metz blev det 12 km för oss, varav 2 km för hundarna, men det var ju en helt annan terräng.

Favoritmotiv: Sancerre.

Uppifrån en vinbacke ner mot vår by.

Husse och Lakrits bland vinodlingarna.

Jag hängde upp den tvätt jag slängt i maskinen på morgonen. Bra torkväder här. Efter lunch tog vi bilen ner till Loirestranden, som samlat en hel del lediga fransmän. Nånstans stod det en skylt att det var badförbud, men den var väl som de flesta franska förbud: till för att ignoreras.

Vi gick över en liten decimeterdjup ström ut på en sandbank. Nästa strömfåra var lite djupare, lagom för Lakrits att plaska omkring. Strömt vatten är han ju inte direkt van vid, så jag såg till att hela tiden kasta tennisbollen mot strömmen så den flöt mot honom när han skulle hämta den.

Jag satte mig på den småsteniga bottnen och bara njöt av svalkan. Kasper gick förnöjd och letade ätbara grejer på sandbanken, men fick finna sig i att bli vattensköljd emellanåt. Lakrits upptäckte stenarna under det glasklara vattnet men kunde inte avståndsbedöma under ytan, utan krafsade lite gulligt med framtassen för att fånga det där intressanta. Roligt var det också när husse kastade en sten som bara mystiskt försvann och inte kom upp till ytan igen.

Nästa urskojiga lek var att gräva ner tennisbollen i sanden och att sen leta reda på den igen. I samband med denna lek tuggades bollen sönder och försvann sen i Loires strömmar.

Efter nån timme tyckte vi att det räckte med solande denna 40-gradiga dag, så vi åkte hem och slappade.

Det syns vem som är badkruka. St Satur i bakgrunden.

Lakrits försöker fånga stenarna på botten. No luck.

Lammköttet från igår räckte även idag med råge och förstärktes med en senapssås som jag franskade till med en skvätt vitt vin och lite herbes de provence. Inte illa alls. Sen tog vi hundarna på en kort promenad, nu bara 35 grader. Rolf övertygade mig om att det var mindre varmt att cykla än att gå, så efter att ha lämnat in hundarna i huset tog vi cyklarna på taket och åkte ner till floden igen. Fortfarande mängder av människor som badade. Vi hade tidigare på dagen sett skylt om cykling längs kanalen och Rolf hade dessutom hittat en broschyr i huset som berättade att man kan cykla längs hela Loirekanalen – 85 mil! Vi parkerade vid några träd med små vita blommor som luktade underbart. Har ingen aning om vad det kan vara.

Vi cyklade 5 lätta kilometer längs en plan cykelväg som dock inte gick precis utmed kanalen. Det var synd, för vattnet brukar göra cyklingen lite svalare. Sen vände vi och körde samma väg tillbaka. Rolf hjälpte till att lasta på min cykel och cyklade sen hem uppför backarna medan jag tog bilen. Nu hade tempen sjunkit från 35 till 31 grader. Svalt är synd att kalla det, men en tydlig skillnad märktes.

Cyklarna på taket ner till Loire.

Tröttnar aldrig på denna vy. Sancerre i kvällsljus.

Sancerreklippan i motljus på kvällen.

Stora solrosor som nog snart ska skördas, börjar se torra ut.

Några bilder från vårt nya hem

19 augusti 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Vi bor strax till vänster om Reverdy-Ducroux. Många vigneroner är det.

Vi fick en välkomstflaska från just Reverdy-Ducroux.

Vårt hus. Trädgård på baksidan.

En get i byn.

Utsikt mot Sancerre. Där ligger skolan jag ska gå i om en vecka.

Framme i Verdigny/Sancerre

18 augusti 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012-08-18

För att vara ett billigt förortshotell var frukostbuffén riktigt skaplig. Inte som gårdagens tyska hotell, men mer än bara bröd och croissanter med marmelad. När vi plockat ihop allt pick och pack, lastat cyklarna på taket och gått en morgonpromenad med hundarna satte vi gps:en på Sancerre. Vi satte av på motorvägen mot Nancy. Men så skulle vi köra av motorvägen på en liten D-väg. Jag tänkte att det var väl nåt byte till en annan motorväg, så jag följde anvisningarna. Men när vi kört genom ett par små byar och inte såg någon skylt som indikerade större väg framöver bestämde vi oss för att kolla gps-inställningen. Den var inställd på kortare väg istället för kortare tid. Vi ändrade detta och passade på att också ändra adressen till den exakta gatan i Verdigny istället för det mer generella Sancerre. Nu skulle vi plötsligt vända tillbaka!

Jag letade efter ett ställe att göra det på och kom till en liten väg in till en fritidsanläggning för fiskare. Fiske är för övrigt en av fransmännens nationalsporter, tillsammans med fotboll, cykling och pétanque (boule). Bra, tänkte vi, där kan vi ta en lite längre hundpromenad innan det blir för varmt. Tur var det, skulle det senare visa sig. Anläggningen bestod av några dammgrenar som avletts från Mosel och utmed dessa stränder var det uppbyggt ett större antal småstugor med tillhörande bryggor och en liten gräsplätt. Ungefär som fritidsfiskarens svar på kolonistugan. En bit bort fanns också något monument över ett slag under andra världskriget, men där var alltför soligt för att vi skulle titta närmare på det. Istället vandrade vi tillbaka i den behagliga skuggan bland fiskestugorna.

Vi vände sen nosen tillbaka, men blev nu dirigerade, inte tillbaka till Nancy-motorvägen, utan till ytterligare andra D-vägar. Till slut hade gps:en lett oss till en motorväg som ledde ut från Metz mot Paris. Jaha, det var ju synd att vi inte hamnat på den från början, men å andra sidan hade vi då aldrig kommit förbi den lilla fiskeanläggningen. Nu vidtog en lång motorvägssträcka där vi bytte A-nummer några gånger för att så småningom få betala en péageavgift på 28 euro, som jag tyvärr misslyckades med att få kvitto på. Säga vad man vill om péager, men de medför att man får en riktigt fin motorväg att köra i max 130 på med relativt lite trafik. Väsensskilt från de tyska Autobahnerna som är avgiftsfria och därmed är överfulla av bilister som ofta kör snabbare än smart.

Vi stannade vid en Aire för att käka lunch. Klockan var ett och alla fransmän på samma motorväg hade tänkt likadant. Airerna kommer inte så himla ofta, så det var lika bra att stanna och bita ihop. Efter att ha kämpat mig igenom ett förvirrat kösystem lyckades jag inhandla två varma baguetter med skinka och mozarella och två cola och kunde hitta fram till Rolf som lagt beslag på ett bord där han satt och väntade med hundarna. Grannbordet konverserade lite om hundarna och gav oss sen en halv smörgås att ge till dem. Jag försökte tacka på allra artigaste sätt och gav hundarna små smulor av mackan. Sen kastade Rolf den innan vi åkte vidare.

Nästan framme vid Sancerre checkade vi av hur dags det stora Auchan i Cosne stängde. Klockan 19, var svaret. Bra, då skulle vi hinna till huset och packa upp och lämna in hundarna och ändå hinna åka och handla sen. Imorgon är det ju stängt. Sen kom jag på att det fanns ju ett Carrefoure i St Satur också, så vi tog den ytterst lilla omvägen för att kolla det också. Inte lika stor affär, men öppet till 19.30. Ännu bättre!

Vi susade uppför vinbackarna och lyckades leta oss fram till huset tack vare gps:en. Inte helt enkelt med smala slingrande vägar runt mängder av vigneroner i den lilla byn. Vi hade sån tur att vi träffade grannen mitt emot som berättade att vårt hus var öppet och det var bara att kliva på. Snabbt som sjutton packade vi ur bilen, gav hundarna mat och vatten och susade nerför backarna igen.

Vi upptäckte att bageriet fortfarande hade öppet och handlade en baguette där, att föredra framför storköpens bröd.

Genomsvettig satte jag igång att laga mat. 40 grader hade bilens termometer uppmätt som högst på eftermiddagen, och även om det sjunkit några grader kändes det för en nordbo som just erfarit sämsta sommaren på många år hemma i Sverige.

Först efter 21 blev det tillräckligt drägligt ute för att vi skulle kunna öppna köksdörren ut till baksidans två terrasserade uteplatser. Nu kom kompostgallret väl till pass. Om man spärrade av trappan och ett ställe i en rabatt så blev det en Kaspersäkrad yta (tror vi tills motsatsen bevisats).

Nästa terrass är inte lika enkel att avgränsa, och därefter följer en totalt uttorkad gräsmatta med fruktträd i en slänt upp till en liten väg, och därefter följer vingårdarna. Inget staket där, utan bara öppen gräsmatta.

Får se vad vi orkar göra imorgon, värmeböljan lär fortsätta enligt väderprognoserna. Madame Alice de Jesus, som kom förbi på kvällen, berättade att denna värme var exceptionell och hade varat i tre dagar nu.

Resan fortsätter

17 augusti 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012-08-16

Steg upp klockan 6 efter några få timmars sömn. Hundarna fick sova på toagolvet och Lakrits hade svårt att komma till ro där. På morgonen insåg jag varför: troligen hade Kasper lagt beslag på både filt och handdukar vi lagt där och lämnat honom åt ett hårt, kallt och lite blött duschgolv.

Båtfrukosten var det i alla fall inget fel på och efter att vi rullat av båten körde vi till första rastplatsen, där hundarna fick mat och rastning. Kasper ratade först maten till förmån för pinkning. Inte så konstigt eftersom han konsekvent vägrat på båten även vid första morgonpinkningen vid den uppbundna björkstammen.

Jag laddade som tur var med en stor kaffe på denna rastplats, för sen körde jag nonstop på motorvägen med alla dess otaliga vägbyggen ända till Hannovertrakten. Egentligen hade jag tänkt mig ett stopp nånstans på Lüneburgerheden för lite förmiddagscykling, men det satte vädret stopp för. Regnigt och trist var det hela morgonen. Söder om Hannover tittade Rolf på kartan och föreslog en omväg via en på papperet vacker dalgång som var grönmarkerad som åkvärd. Så lite söder om Hannover svängde vi av. Det var riktigt skönt att få en annan typ av bilkörning en stund. Det började bli lunchdags, så när jag såg skylten till en Imbiss svängde jag in. Dessa enkla korvställen är ofta både prisvärda och goda, och jag fick nu en ny trevlig korverfarenhet, Schinkengriller, som var riktigt köttig och god.

Sen plockade vi ut hundarna och upptäckte en ganska bred stig i en bokskog lite upp på en kulle. Vi följde den och jag kunde släppa Lakrits. Skönt för honom att få springa lite. Kasper nosade förnöjt runt bland alla bokkottar och löv. En skylt visade att det fanns klättringsklippor i närheten och vi råkade på några av dem. Riktigt vackra formationer, hoppats de fastnat bra på bild. Har nu i efterhand förstått att det var en riktig sevärdhet vi råkat på, så här står det om Ith iWikipedia:

The Ith is a ridge in Germany’s Central Uplands which is up to 439 m high. It lies about 40 km southwest of Hanover and, at 22 kilometres, is the longest line of crags in North Germany. […] There is a large number of striking rock formations (Klippen) along the Ith ridge, some of which may be used for climbing. These include the Lüerdissener Klippen that are up to 30 m high. As a result, the Ith is the busiest climbing area in the state of Lower Saxony.

Det var ju tur att vi fann denna plats, inte bara för hundarnas skull, utan för vår egen själsfrid. Resten av denna, som det visade sig, rejält långa och tidsödande omväg var nämligen inte mycket alls att se. Visst, lite korsvirkeshus i några byar, men den ringlande floden såg man knappt skymten av, utan istället fick vi köa och trängas med lastbilar längs betydligt mindre vägar än om vi stannat kvar på Autobahn. Detta är ganska typiskt för våra semestrar: vi tror att vi ska få se en sevärdhet, men istället råkar vi på något helt annat. Det är också ganska typiskt för gröna kartmarkeringar: ena gången mycket vackert, andra gången kunde det kvitta totalt.

Istället för att anlända till hotellet i Marburg vid kanske tvåtiden anlände vi alltså runt sex.

Hotellet är fint, men parkeringen var ytterst krånglig. Efter att ha knixat in bilen på en trång gallerdurk fick vi gå i omgångar för att få med både hundar och bagage. Hundarna fick bra miljöträning med hissar och golv som var omväxlande heltäckningsmatta, marmor och parkett.

Efter att ha lämpat av allt tog vi hundarna på en cykeltur längs floden, där det fanns en fin cykelväg. Marburg är en universitetsstad, och det syntes. På gräsmattorna var det populärt att ha picknick och grilla.

Just efter en bro kom det en liten lös hund och Springersäkerhetsflärpen gick av när Lakrits skulle nosa på den. Vi undrade varför inte ägaren kom och hämtade sin hund, men fick förklaringen: det var en fyllkärring i ett helt gäng fyllon med lösa hundar som tydligen var ägaren. Rolf lyckades knyta tampen direkt i springern utan säkerhetsflärp och vi vände tillbaka samma väg.

Några km senare var vi tillbaka vid hotellet och jag tog upp hundarna för deras middag medan Rolf tog ytterligare en spaningstur med cykeln. Vid nio blev det så middag runt hörnet. Orken hade tagit slut.

2012-08-17

Ganska bra sömn, även om jag vaknat av hundarna några gånger. Rolf gav sig ut tidigt på morgonen med kameran medan jag vaknade i lugn och ro och skrev lite på resedagboken. Han kom tillbaka och berättade hur fint det var uppåt sluttningen med många korsvirkeshus. Och så slottet, förstås, som vi ska se innan vi lämnar stan.

Elisabethkyrkan i Marburg.

Vi tog bilen med all last upp till slottet efter att ha checkat ut från hotellet. Slottet var inte så himla vackert men utsikten var ju värd den slingrande smala vägen som stundom var kullersten. Tyckte vi. Undrar om de cyklister vi träffade däruppe tyckte likadant? Hade jag cyklat ända upp dit skulle jag nog varit rätt besviken. Behring hade grundat en röntgeninstitution däruppe, undrar hur studenterna gillar att ta sig upp dit för lektion?

Vi promenerade lite i slottsparken innan vi åkte. Gps:en ledde oss fint söder om Frankfurt med mängder av av- och påfarter till olika motorvägar. Riktigt kul körning innan rätt motorväg uppenbarade sig och livet blev lite monotonare. Vi åkte av och åt lunch på en Raststätte. Nu var det så varmt ute att Rolf gick och hämtade hundarna. Jodå, det var okej att ta in dem i den svala restaurangen. Skönt! De fick en och annan smakbit som belöning för att de låg lugnt och fint när folk gick förbi utan att hoppa upp och hälsa på alla.

Vi kom fram till Metz lite efter tre, packade upp och lämnade hundarna på rummet på det ocentrala hotell vi hyrt via webben dagen innan. Det var nu så varmt att en promenad med hundarna kändes utesluten. Istället tog vi cyklarna och kämpade oss mellan bilar och vägbyggen in till citykärnan. Givetvis passerade vi, precis som 2009, det Auberge de la Jeunesse där jag bott med Tina och Karin 1978, och som var upphovet till mitt förakt för Metz som stad. Även 2009 passerade vi vandrarhemmet av en slump, men då fick äntligen Metz sin upprättelse som stad och jag fick inse att vårt omdöme 1978 var grundat på lite fel premisser, som eftermiddagsstängt vandrarhem, eftermiddagsstängda restauranger, smörgås med leverpastej, tunga ryggsäckar, brist på pengar till bussbiljett och trista omgivningar att promenera i. Man måste vara i rätt del av Metz för att kunna uppskatta staden! Även denna gång lyckas vi bo på fel ställe, men med både cyklar och bil gör det nu inte lika mycket som då.

Vi cyklade runt och utforskade stadskärnan, var inne och svalkade oss i katedralen, drack en pamplemousse-juice på torget och konstaterade att apotekstermometern fått feber: den visade på 41 grader! Nåja, men varmt var det.

Väl tillbaka vid hotellet tog vi hundarna på en kort cykeltur på några lugna, skuggiga gator. Sen fick de sin middag och vi tog bilen in till stan igen för att inskaffa detsamma. Vi lyckades så småningom hitta en p-plats, givetvis rätt långt bort från kärnan. Tanken att det finns väl restauranger även lite mer perifert visade sig vara fel, och det var bara att knata ända in. Vi slog oss ner på första bästa uteservering, där jag genast beställde in en stor Affligem och en cocacola till Rolf. Ska du inte ha nåt att dricka då? fick jag som fråga. Jo, ölen. Mycket pinsamt, tyckte servitrisen, och därför fick vi sen två amaronedigestive gratis till kaffet. Eftersom han lovat köra hem drack jag merparten av dem också, även om jag inte är riktigt förtjust i kärnsmaken.

Resan har börjat

16 augusti 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

2012-08-15

Vi åkte hemifrån på utsatt tid vid 9 och hade enligt gps:en 5 timmar till övers förutom restiden innan vi behövde vara framme vid färjan i Trelleborg.

Det kändes ju lite väl lyxigt, men vi spenderade dessa timmar väl: en halvtimme med medhavt fika och hundpromenad vid Klinga, lunch på Max i södra Jönköping med efterföljande hundpromenad längs en cykelbana, hundrastning med bad och spring i skog i Götafors –det absolut bästa stället att stanna och rasta hund på väg söderut i landet – och sen en kort fika i Bjärnum. När vi så kom till Trelleborg var klockan halv sju. Hundarna fick mat på parkeringen och sen en promenad längs den palmförsedda Hamngatan. Lakrits skällde ut statyn Längtan, reste ragg och allt. Tyvärr fanns det en blomplantering i vägen så jag kunde inte gå fram och gulla med statyn. Jag matade i alla fall med godis tills han lugnat ner sig. Vi får ta och hitta fler statyer i de städer vi passerar, så han vänjer sig vid sådana. Förraskällstatyn var ju Heliga Birgitta i Rimbotrakten, där han också var riktigt rädd.

När hundarna var tillbakalämnade i bilen letade vi reda på en thairestaurang där maten var godare än servicen snabb. Sålunda försvann merparten av vår tillgodotid där, och vi kunde köra ombord på Peter Pan en kvart före utsatt tid.

När vi lastade ur bilen passade Lakrits på att skälla ut en sankt bernhardshund. Vi tog hissen upp till våning 8 och vår hundanpassade hytt. Nyfiket gick de runt och undersökte allt. Rolf tog en rundtur och kollade läget och fann att hundrastplatsen var nästan utanför hytten. Vid ett provbesök vid sandlådan med björkstam kunde Lakrits efter viss tvekan godkänna denna konstiga rastningsanordning medan Kasper vägrade.

Vatten serverades på vår hyttoa och uppskattades i alla fall mycket av båda hundarna. De fick även varsitt tuggben. Tanken var att de skulle hållas sysselsatta lite medan vi gick ner till bar och taxfree, men Lakrits glufsade snabbt i sig sitt och ville sedan ha Kaspers. Antagligen åt han sitt eget så fort för att inte Kasper skulle få en chans på det. Hoppas det inte gick så fort att han får men av det, bara. Jag fick supporta Kasper ett par gånger så han fick behålla sitt ben, men när han så småningom tröttnade var det fritt fram för Lakrits på det också.

Vi har haft varmt och soligt, runt 25 grader på eftermiddagen, en riktigt härlig dag då man gärna gör extra långa rastningar. Hoppas det fortsätter så!

Nu testas en benediktiner Weissbier i baren. Inte alls dum.

Ska ta en titt i taxfreebutiken också innan de stänger för kvällen. Imorgon blir det frukost tidigt innan båten angör Travemünde vid 07.30. Sedan tänkte vi att hundarna får rastning och frukost på första bästa rastplats.

På det hela taget en bra start på vår ett år försenade Frankrikesemester!

Lite senare: Taxfreebutiken hade ett lysande utbud – Aberfeldy! Denna produkt är i princip slut hemma, så jag fyllde på med den allra bästa whiskyn.

Bilder från London

6 april 2012 / hundadmin / 2 kommentarer

Här kommer äntligen lite bilder från London. Det framgår tydligt vilken otrolig tur vi hade med vädret. ”Spring has sprung” kunde man läsa lite överallt, och det stämde verkligen: fullt med folk i parkerna, blommor och grönska överallt, man kunde gå i t-shirt. Ja, vi hade faktiskt inte något mer att önska. London visade sig från sin allra vackraste sida.
Jag hade lite svårt att välja bilder, så jag lade upp en hel bibba här istället:
Eva och Sara i London i mars 2012
Njut av våren i London medan vi väntar på att den ska komma hit på allvar!

Och Glad Påsk, alla läsare!

Semester på Norrby Gård

4 september 2011 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

I eftermiddags kom vi till Norrby Gård ett par mil utanför Eskilstuna. En riktigt solig höstdag visade vårt lilla semesterhus från sin bästa sida. Hundarna var ivriga att utforska huset medan vi packade upp det viktigaste. Sen åkte jag in till stan för att handla lite mat medan husse tog hundarna på en promenad.

Efter middagen åkte husse ut på en cykeltur medan jag tog med hundarna ned till vattnet. Det är en vik av Mälaren som går förbi här, gissningsvis cirka hundra meter över till andra sidan just här. Vi förfogar över en roddbåt som jag hoppas vi kan utnyttja framöver, som ligger förtöjd vid en liten brygga.

Jag inledde med att kasta ett totalt uselt kast som hamnade ett par meter ut från bryggan. Rätt begripligt hade Lakrits inte alls nån lust att kasta sig ifrån bryggkanten, så jag tog med honom i land igen till en plats bredvid ytterligare en roddbåt som ligger på snedden och spärrar hela den pyttelilla stranden bredvid bryggan. Vi får försöka flytta på den imorgon. Bredvid båten fick jag honom till slut att springa i — och inte var skicket fint, men han fattade i alla fall att han skulle rädda dummien som vid det här laget hade guppat in under bryggan. Duktig hund!

Jag kastade ett par gånger till, från båten vid stranden in i vassen och från bryggkanten åt samma håll (mot vinden). Sista bryggkastet blev skapligt och nu testade jag igen att få Lakrits att hoppa ifrån bryggan. Och se, nu var han så taggad att han efter en ytterst kort tvekan plaskade i och simmade ut till den enkla markeringen. Jag passade på att gå in till land och ropade på honom så han skulle förstå att han skulle simma dit och inte till bryggan. Jajamensan, det fattade han.

Kan notera att jeans inte är idealiskt när man ska ta emot blöt och skakande hund vid apporteringsavlämningarna. Kunde i alla fall konstatera att vattnet kändes varmt och skönt.

Vi avslutade med lite närsök i ett rejält ogrässnår intill vassen och sen fick Lakrits springa sig lite varm med några bollkast på gräsmattan.

Telendos i repris

16 juni 2011 / hundadmin / 4 kommentarer

Dagens moppefärd började med en fästingruin. Rolf hade sett några gamla vinglösa väderkvarnar halvvägs upp mot Choria och när vi stannade för att fota dem igår såg vi en gammal borg strax ovanför.
Den letade vi oss upp till idag. Fin utsikt över hela Pothiabukten. Däruppe fanns också ett kloster.
Sedan brummade vi vidare. Idag var det dags för en favorit i repris: Telendos. Vi parkerade vid hamnen i Myrties. Denna gång fick vi vänta en kvart på avgång. Båten angjorde bryggan som var närmast vår strand vilket passade oss utmärkt. Men hur ska man veta vilken brygga den behagar avgå från när man ska tillbaka?
Tydligen ska det bli generalstrejk imorgon. Hoppas det inte påverkar vårt flyg hem.
Lyckades knäcka koden till lunchrestaurangens wifi. Inte så svår… Åt gigantes följt av keftedes med sallad. Supermätt, måste nog gå och sova en stund i solstolen.

Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.