Skogsstjärnas hundblogg

Rutinerna börjar sätta sig: frukost, moppe till strand, bad o sol, lunch på taverna, (ev förflyttning), bad o sol, moppe hem, poolen, wifi på fiket, promenad till middagsrestaurang, kaffe på separat fik, promenad hem, drink på svala terrassen medan det heta rummet vädras ut. 
Det är svårt att sova en hel natt på de hårda sängarna. De ettriga moppemotorerna hörs trots vår innergård, mygg- och bromsbett kliar, vakthundarna är programmerade att skälla oavbrutet, inte bara när inkräktare närmar sig. Sen säger Rolf att tupparna tar vid framåt norgontimmarna, men vid det laget har jag tuppat av 😉 och de kuckelikuar obemärkt vad mig beträffar. Nu sover vi rätt bra ändå, bara inte i ett svep. Rummet bli rätt varmt och man kan behöva svalka av sig under kranen. 
Idag valde vi den enda större badvik vi inte besökt ännu, Vlihadia. På vänster sida när man kommer ner var det småstensstrand, på höger sida sandstrand. Jag ville ha sand eftersom det är lättare att gå i och bada då. Surmulet gav Rolf med sig och satt sen större delen av förmiddagen och sov på en bänk. Han hade varit uppe tidigt och fotat morgonljuset, så han är förlåten. Vi lunchade på Paradise och bytte till stenstranden. 
Här var det så skönt att vi blev kvar hela eftermiddagen, bara flyttade oss runt cederttädet allt eftet solen och köpte apelsinjuice på restaurangen. 

Lugn start på dagen med omelett och Rolfs nyköpta frukostbröd. Sen gasade vi iväg på mopparna till Myrties. Båten till Telendos skulle just avgå och vi var de sista som hoppade ombord.
Resan över tog kanske tio minuter och kostade 2 euro enkel per person. 
Vi promenerade en bit längs stranden och valde sen att lyxa till det med ett par solstolar för 5 euro paret. 
Vattnet var härligt, precis lagom svalkande, och lättigånget utan skor. Sanden är skållhet. 
Efter nån dryg timmes torkande i solen gick vi till On the rocks och beställde varsin sallad: Rolf en grekisk och jag en Chef’s salad. 
Stället har en man med ursprung från Sydney medan kvinnan är dotter till en lokal fiskare. 
Toan hade ett imponerande lås. Man kände sig trygg som i Fort Knox. 
Badade, solade och läste på eftermiddagen. En mycket tyst och avslappnad ö att tillbringa dagen på. 

Vi tog det lugnt imorse innan vi tankade hojarna och begav oss så långt bort på ön asfaltsvägarna når. 
En kort mellanlandning i gamla Choria, men klättringen upp till den gamla borgen var alltför jobbig. 
Vi körde istället ända ut till Emporios och lade oss på stranden en stund. Det kom och gick små moln i snabb takt och blåste skapligt, så ingen av oss var badsugen. Efter en skön soltimme promenerade vi bort till den rekommenderade restaurangen, Harry’s Paradise. 
Vi välkomnades av en färgsprakande och frodig blomsterträdgård, och borden var utplacerade under träden. Mycket fint och ganska ogrekiskt. 
Vi åt falafel till förrätt och grillad fisk med mangold. Mycket smakligt. En hel mockakanna kaffe ställdes sedan fram till min stora belåtenhet. Ett ställe att varmt rekommendera om man tar sig så långt ut på ön. 
Vi brummade tillbaka och stannade för att fota några klättrare, något ön är känd för. Sen stannade vi o badade i närbelägna Skalia och efter en stund dök dammiga klättrare upp för välbehövlig vila efter en dag på det varma berget. 
På hemväg stannade vi på diverse fotospots och rätt var det är stannar Rolf sin moppe precis bakom mig och säger: ”Var det rumsnyckeln du tappade här borta?” Han gick tillbaka något tjugotal meter och plockade upp den blå rumsnyckeln. Puh! Den hade vi aldrig hittat om vi så letat i resten av livet. 
Hemma igen tog jag ett dopp i poolen och lånade sen med mig Rolfs dator ner till fiket. Jag fixade lite angelägna saker o så småningom dök Rolf upp för vidare promenad ner till restaurangerna. Vi valde ikväll Stukas som tydligen ägs av vår hotellvärd. En stor tallrik blandad fisk, bläckfisk o skaldjur och vitt vin. Mums! Nu tycker Rolf att fiskkvoten är nådd, men kanske jag njuter någon mer vläckfisk innan veckan är slut. Kul var att ett par octopus croquets, eller octopus balls, ingick på tallriken. De hade vi varit nyfikna på, men ännu inte provat. Riktigt goda!
Kvällen avslutades på vanliga hamnfiket där Rolf förutom kaffe beställde in en metaxa. Trestjärnig såklart. 

Efter lunch tog vi mopparna till Platys Gialos med svart sand och lite brytvågor. Jag hoppade i plurret och somnade sedan förnöjt i sanden. 
Rolf fotade folklivet. För ovanlighetens skull tog jag en frappé på strandfiket, något jag normalt undviker. Man måste tänja på sina gränser. 
På hemvägen ramlade vi över skylten mot Agios Savvas, så vi vek av uppåt. Det är ett nunnekloster som ligger högt över Pothia och syns vida omkring. Ännu synligare nerifrån är det stora vita korset som lyser blått om natten. Utsikten var såklart vidunderlig. 
På hotellet var det sen ett pooldopp som gällde. 
På väg mot middagsrestaurangen stannade vi till vid det lilla fiket vid torget, det där Rolf köpte välsigbade ostpajer den batt vi anlände och slm hag graris wifi. Det blrjar bli en vana att stanna till där. Såna superba kaféer ska premieras. 
Efter en stunds bloggande, bilduppladdande, fejsbookande och mejlande vandrade vi så vidare nerför backen och vek vänster. Vips uppdagades den restaurang vi letat efter igår och vi gick dit. Jag beställde en citronkyckling medan Rolf tog en moussaka. Till förrätt delade vi på en saganaki. Jag missade igen att fråga vad som severades till, och fick in en masss ris som jag valde bort. Rolfs moussaka var vara ljummen, så han skickade tillbaka den till köket för upphettning. God var den visst iallafall. 
Vi promenerade vidare och hittade en uppsjö restauranger. Nu vet vi var vi ska botanisera i fortsättningen. Igår hittade vi bara kafélängan. De har alltså delat upp de båda hamnområdena i en restaurang- och en kafédel. 
Vi hamnade så småningom på samma kafé som igår. Det har också wifi, om än sämre, och framför allt sköna stolar. De grekiska repstolarna skyr jag som pesten. Det ligger mitt i gångstråket och har ändå vettiga priser. 
Jag var inte helt mätt efter middagen utan kompletterade med en ostpaj när vi traskade hemåt. God och prisvärd!

Efter frukostomeletten (fördelen med kokplatta på rummet) tog vi mopparna och begav oss till andra sidan ön till Mirties. Härifrån går båtar över till lilla Telendos, men det sparar vi till en annan dag. Vi slog oss ner på den lilla stranden med mjukslipade småstenar. Vattnet var härligt turkost och skönt. Stenhällar i vattnet gjorde det enkelt att bada utan skor. Lunch på strandkaféet med Gigantes, keftedes. Det fanns octopuskeftedes, men visa av octopussalladen igår avstod vi dem. 

Vi gick till torget o provianterade frukostmat. Miss 1: ingen skärbräda. 
Hyrde moppar för sex dagar – 60 euro per styck. Vi åkte till Vathy, den bördigaste dalen. Annars är kargt bara förnamnet. 
Åt bläckfisksallad till lunch. Det speciella vaf att den bestod av bara bläckfisk… Nåja, bättre lycka ikväll. 

Landade nån dryg halvtimme sent, sen fick vi vänta både på väskor o på folk t bussen. Förutseende köpte jag oss varsin vatten. Bussen körde som första anhalt t hamnen där den dödsföraktande körde ut på piren och vände. Den lilla båten låg inne och avgick vid midnatt. Vi hann lagom med. Doften på piren var underbar, precis vad jag behövde efter tre och en halv timmes flygning. Det lilla man såg av havet i nermörkret såg lugnt ut, men båten guppar rejält. Rolf är troligen uppe på däck. I salongen är det antagligen bekvämare, men kvavt. 
Apollos info sträckte sig bara till piren. Hur lång båtresan är och vad som väntar i Pothia är okänt. 
Demografin har förändrats slående från Kosflyget till Kalymnosbåten: från sjungande och förväntansfulla ungdomar till mer trött dämpade medelålders. 
Antagligen börjar jag bli gammal, för det var rätt skönt att slippa ungdomarna. 
Motorn ändrar ljud och jag ser ljus. Framme efter bara tjugo min! 
Det stod bara Ving- o Tjaereborgbussar vid kajen så jag trodde vi skulle bli tvungna att ta taxi. Rolf klurade dock ut att den lilla bussen gick förbi Katerina som första stopp och vi kom med. Nikos tog emot oss o vi fick rum 5. I hans bar säljs frukost, grekisk sallad och drycker. Poolen ligger direkt utanför den lilla terrassen. Rummet är spartanskt och var kvavt när vi kom, så vi vädrade en stund med släckta lampor och satte oss på terrassen med lite vatten och två ostpajer Rolf hittat på ett litet torg en bit bort. Det fläktade lite skönt mellan husen. 
Rolf såg en kackerlacka i badrummet, men innan han hann hitta ett tillhygge hade den räddat sig undan.