Det är så enkelt att ha med frisbeen, så det blir mycket sånt nu. Ibland motioneras även mina vinterdummies, har nu fyra stycken, men ska man promenera lite längre känns de onödigt tunga att släpa på. Frisbeen är väl så kul:
Vi var ute i skogen för nån dryg vecka sen. Rolf hade sin lustiga huvudkamera med sig – Hero Pro 3. Förutom hundarna hade vi en frisbee med oss också. Lakrits fick ibland hämta den på kul, ibland dirigerade jag till den och ibland blev den belöning efter stoppsignal.
Och vackert var det den dagen. Se filmen Lakrits och frisbeen 121202:
Idag pausade jag mitt stora nyinkomna franska jobb för en behövlig promenad med Annika et chiens. Jag hade med två vinterdummies samt en frisbee och förutom fri lek och ordnad promenad blev det några dolda linjetag. Några gick kanon, andra blev lite svåra. Inte dirigeringarna i sig, de gick faktiskt riktigt bra. Men sökningarna i snön tyckte Lakrits var knepiga. Han sökte lite, hittade inget, sprang vidare för att leta på nytt ställe. Jag fick ideligen återföra honom till rätt område, men trots detta blev vi människor tvungna att rycka in till sist och hjälpa till att sparka undan snön tills dummien kom fram. Riktigt svåra att hitta var de och vi fick hålla på ett tag.
Annika tyckte jag skulle stoppa honom lite tidigare, att jag lät honom komma för långt ifrån området, och det har hon säkert rätt i. Han är ju heller inte så van än att först dirigeras dolt och sen leta efter nåt ännu doldare pga snön. Har hittills i vinter mest kastat markeringar och gjort ett och annat närsök. Så nu har vi ju lite att träna på…
Har haft lite svårt att känna nån glädje över vintern. Men idag dök solen upp och jag fick inspiration att gå en lite längre sväng med Lakrits nånstans där vi inte går så ofta. Kasper fick istället hänga med husse till barnbarnen.
Lakrits och jag tog tåget till Ormsta, och det går verkligen superbra att åka tåg med honom. Trots att det bara är en hållplats hann givetvis konduktören komma och stämpla. Tur jag hade två klipp kvar på remsan.
Sen gick vi bort till frisbeefältet som nog hör till Vallentunas populäraste hundrastplats. Oj, vad kul det var att gå och sniffa på alla främmande hunddofter. Jag hade med mig en frisbee (lättare att bära än att ta mina halvkilos vinterdummisar med mig) och visst hämtade han den käckt, men det var ändå som att det var minst lika kul att bara gå och lukta.
Det bästa med att åka tåg norrut och sedan gå hem är att man får solen i ansiktet. Man kan i och för sig göra tvärtom också, börja med att gå söderut, och sedan ta tåg eller buss tillbaka. Men det blir då mest villagator att promenera på, så länge isen på sjön inte bär, förstås. Det har jag inte undersökt, men det känns väl rätt tveksamt ännu.
Vi fick alltså en skön promenad, även om hälarna gjorde sig påminda halvvägs nånstans. Utan hälproblem kan man lätt ta tåget till Molnby och gå hem därifrån istället. Men det var överkurs idag.
Vid aerosolfabriken korsade vi järnvägen och det blev ytterligare ett par tillfällen till på mindre fält att släppa honom lös. Längs andra sträckor fick han gå lös nära alternativt kopplad.
I sommar har Lakrits emellanåt fått leka med frisbee. Jättekul, tycker han. Han har blivit riktigt duktig på att fånga lyror. Här kommer en filmsnutt på detta.
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer