Skogsstjärnas hundblogg

Husse blev så glad över det positiva beskedet att han tog ut Lakrits på en liten tur runt kvarteret.
Allt gick jättebra. Så skulle de cykla om fina svarta storpudeln Freja. Det var som om någon lagt in handbromsen, beskrev husse det hela. Det var en himla tur att det inte var jag som cyklade med honom. Antagligen hade jag kört omkull, eller åtminstone ställt till det illa för magen.
Lakrits tvärvände alltså när de kommit förbi Freja, varpå cykeln tvärnitade. Lakrits hamnade bakom cykeln. Tur att husse är en mycket van cyklist!
Husse var ju inte beredd på detta, men hanterade det som tur var väl. Inför framtiden tror jag att om man bara är beredd kan man med röst och fartökning få med hunden förbi det roliga. Det är värre med roligheter man inte hinner se i god tid.
Bortsett från denna malör var Lakrits väldigt fin att cykla med i långsamt trav. Det bådar ändå gott.

Lakrits satt för första gången fastspänd med sele i Springern. Så promenerade vi till centrum. Ingen av oss är särskilt cykelfähiga just nu, men på tillbakavägen testade jag ändå att cykla med honom på en 200 m lång platt raksträcka. En gång ville han nosa i gräset, men när jag sade till gick han fint igen. Har nu gett klartecken till husse att cykla korta sträckor med honom.

Sent from my iPhone

Lakrits och jag tog en ny cykelpromenad i det strålande vädret. Han lunkar riktigt fint vid cykeln nu och jag har börjat säga Cykel istället för Nära för att få ett nytt kommando för högersidan. Vi råkade på Kaspers värsta fiende rottweilern, men med massvis av godis kunde jag mata Lakrits förbi den medan rottweilern drog och slet omkull sin matte för att komma fram till oss. Hon lyckades dock hålla fast honom. Där var jag glad att vi gick och inte cyklade … och att vi inte hade Kasper med oss! När vi var förbi frågade jag bakåt hur det gått, men hon svarade inte. Vet inte om hon var för blockerad av ilska gentemot hunden, hon inte hörde eller om hon var arg på oss för att vi tog så god tid på oss att ta oss förbi. Men jag ville utnyttja träningsmöjligheten, elakt, va?
Vi promenerade samma runda som förra gången, och där har vi två lagom nerförsbackar där man kan rulla lite fint. Den här gången hade jag tagit Saras cykel istället eftersom den har tjejram och är lättare att kliva på och av om man behöver stoppa plötsligt. Lakrits är fortfarande inte riktigt med på noterna att öka takten, men nu fick jag upp honom till långsam trav iallafall, ca 7 km/h. Tog korta snuttar och stannade och belönade.
Han drar dock gärna utåt höger i nerförsbackarna, och det är svårt att hålla emot. Än så länge kör jag fortfarande med koppel i högerhanden, kopplat till selen, har inte blandat in springern än i ekvationen. Med springer blir högerdragande inte samma problem, men jag vill ju ändå att han lär sig att vi ska rakt fram (eller rättare sagt, att han ska följa cykelns riktning). Jag funderar nu på om jag kanske ska ha både sele och halsband en kort tid, för från selen känner han ju inte på samma sätt att jag vill mer åt vänster som han gör med ett tryck mot halsen. Använda dubbla koppel alltså, och använda halsbandskopplet bara i nerförsbackarna då jag vill öka uppmärksamheten på att följa cykeln och inte dra åt höger.
Själva promenerandet gick annars riktigt bra, inte så mycket nosförsök. Och så pausade vi i en talldunge där han fick lattja lite med en tennisboll.

Jag, cykeln och Lakrits tog oss en solig promenad. Husse tog under tiden Kasper på en riktig cykeltur. Det var andra gången vi var ute, men första gången vi gick en lite längre sträcka med cykeln.
Första gången gick vi bara på vår lilla återvändsgata. Då hade jag cykeln till vänster och Lakrits till höger, matade vid högerknäet så han skulle förstå att nu var det på den sidan han skulle vara. Vi kom upp till vändplan och snirklade oss runt där i både vänster- och högervarv. Efter ett tag bytte jag ordning så att jag hamnade längst till vänster, sedan cykeln och så Lakrits till höger. Vi fortsatte gå på vändplan och sedan tog vi oss nedför den lilla backen hem igen. Nu matade jag genom cykelramen, mitt för pedalerna, där jag vill ha honom när vi börjar cykla längre fram.
Idag startade vi i denna ordning direkt: jag, cykeln och Lakrits. Jag hade med godaste baconosten och belönade emellanåt med den genom cykelramen. Mums! tyckte Lakrits och gick för det mesta lugnt och fint vid cykeln. Dock kan han helt oberäkneligt stanna till för att ta sig en pink, och vid något tillfälle ville han gå upp framför framhjulet och byta till min sida. Det där får vi träna bort.
Vi hade några nerförsbackar utmed vår väg, och då provade jag att ställa mig på ena pedalen och glida lite utför, men det var knepigt att få honom med på att börja trava. Med matte ska man skritta. Basta. Nåja, vi har alls inte bråttom med detta, jag tar gärna en längre inkörningsperiod så han tycker att det är kul att gå där bredvid cykeln.
Utmed vår väg såg vi både blåsippor och tussilago, och nu har de även sopat både bilvägar och cykelbanorna här omkring. Härligt!