Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: cykling (sida 4 av 6)

Cykling, hundpromenad och älgkött

Idag var våren tillbaka efter först en högsommardag i lördags och sedan en åskig höstdag igår. Alltså tog jag chansen och cyklade med Kasper mitt på dagen, drygt 4 km blev det.
På eftermiddagen träffade vi Enzo för första gången på länge och gläder oss åt att han blivit mycket piggare med nya medicineringen mot sin brist på sköldkörtelhormon.
Sen ringde Agneta H och hade hittat lite älgkött i frysen åt mig. Eller egentligen åt Kasper. Så då blev jag ju tvungen att åka på rallyträningen också, fast jag egentligen tänkt skippa den idag. Tack snälla, nu ska det kokas gottgott till tävlingen.
Vi körde banan tre gånger. Första gången gick det uruselt. Han nosade, han hade totalt glömt hur man gjorde Fronten, han ville ångloksdra bort till belöningsskålen. Nästa gång gick det aningen, men inte mycket, bättre. Tredje gången gick det halvskapligt.
Måste komma ihåg här hemma att träna på att lägga gröna belöningsskålen i min stolsrygga, för den glömmer jag ju alltid att ta med mig till träningen.

Molnbyrundan

Tog Kasper på årets första Molnbyrunda i det fina vädret. Rundan är en tio kilometers omväxlande cykelbana med gräskant och grusväg plus lite terrängcykling över äng, så den är rätt kul när det inte är för lerigt.
Vi vilade och tittade på häst när vi var halvvägs och Kasper dissade mattes vatten till förmån för dikesvattnet.
Nånstans runt sex km i en grusig uppförsbacke kom det två tjejer med barnvagn och två lösa hundar. De såg oss rätt tidigt ovanifrån i backen. Den bakre tjejen tog tag i halsbandet på sin boxer, men den främre tjejen lät sin knähöga ulltott vara. Jag körde max 7–8 km/h på låg växel uppför backen för Kaspers skull och drog ner på farten ännu mer när jag märkte att hon inte tog hand om sin hund. Normalt brukar jag annars öka farten förbi andra hundar för att Kasper ska hålla fokus på det vi gör istället för att vilja dra till den andra hunden.
Mycket riktigt, hunden blev ju intresserad av Kasper på andra sidan cykeln och skulle dit. Givetvis framför mitt framhjul. Jag fick tvärnita och kunde inte låta bli att undslippa mig ett ”ta hand om din hund”. Jag såg rädslan lysa till i tjejens ögon och hon fick till något rop på hunden, som vände ett steg eller två så att jag kunde få fart på cykeln igen och ta oss förbi. Sen struntade jag faktiskt fullkomligt i om hunden hängde efter oss eller inte. Tror inte den gjorde det, inte så många steg iallafall.
Hur tänker folk som inte håller i sin hund vid hundcykelmöte om de inte har 110 % koll på den? Kasper sitter ju fastspänd, så det kan ju inte bli vårt fel om det händer något. Men ibland blir jag lite trött.
Bortsett från denna incident hade vi en fantastiskt fin cykling och kunde konstatera att hagarna nu är välfyllda med belåtna hästar.

Cykeltur och valpnamn

Det är lite för blåsigt för att solen ska värma så där skönt som man tror när man tittar ut genom fönstret. Kasper och jag tog iallafall en skön cykeltur på en halvmil. Nu sover han sött.

A2-kullens officiella namn är klara:

Hanarna  Aberfeldy  Ardmore  Aultmore
Tikarna  Ayrshire  Annandale  Ardlair

Jag vet ju inte vilket hannamn just min lille får, men inget av dem känns som något man kan göra ett vardagsnamn av. Skulle vara Ardie, men nä, det får allt bli Lakrits. Kasper och Lakrits, känns som en bra kombo.

Däremot är det ju ett antal whiskysorter som nu måste jagas rätt på och provas. Hmmm, kollar på Systembolagets vanliga lista:

Aberfeldy – här finns det en 21-årig till det facila priset 875 kronor.
Ardmore och Aultmore saknas.
Alla tikar saknas också.

Går vidare till beställningssortimentet:
Här finns det fler Aberfeldy:
Aberfeldy 10-årig 1999 för 609 kronor
Aberfeldy 12-årig 1997 för 849 kronor
Aberfeldy Bourbon Cask 15-årig 1994 för 872 kronor
Aberfeldy Old Malt Cask 14-årig för 859 kronor
Aberfeldy Old Malt Cask 26-årig 1974 för 1695 kronor (ojsan!)

De andra hannamnen finns också i beställningssortimentet:
Ardmore 1993 för 655 kronor
Ardmore 13-årig 1994 för 859 kronor

Aultmore 15-årig 1992 för 699 kronor
Aultmore Natural Strength 11-årig 1989 för 797 kronor
Aultmore Provenance 11-årig 1996 för 675 kronor
Aultmore Raw Cask 18-årig 1989 för 1 099 kronor
Aultmore Sherry Cask Finish 17-årig 1989 för 928 kronor

Tikarna hittar jag fortfarande inte, men hanarna tar ju ett tag att beta sig igenom… 🙂
Annandale visar sig vara ett sydafrikanskt vin, däremot.

Träning, promenad och cykling

Träning, promenad och cykling – precis vad man vill ägna sig åt en långfredag. 😀
Förresten, missa inte kika på Saras youtubetips bland kommentarerna från förra inlägget, den var helt super!

Efter en skön sovmorgon, där Kasper fick komma in under täcket frampå morgonkvisten, blev det lite träning av klickerläxan. Inne i köket tycker jag att allt fungerar bra nu, förutom handtarget. Om jag försöker dra ut på tiden aningen där, att han ska hålla nosen emot handflatan i minst 1 sekund innan jag klickar, så blir han otålig och tror att det är nåt annat han ska göra. Han testar då att a) bita lite lätt i handen, b) upphöra med beteendet eller c) gå runt till typ utgångsposition och dutta på handens baksida. Lite gulligt, men jag har hittills inte fått honom att fatta att bara hålla kvar nosen ger utdelning. Har provat att hålla handen rakt framför mig mot ett ben så att det inte går att gå runt till baksidan, men då blir det alternativ a) eller b) istället. Vi får väl nöta lite korta nosduttar ett tag till och se om polletten plötsligt ramler ner.
Iallafall gick övriga moment så bra inne att jag bytte miljö till trädgården. Det gick precis lika bra som inne. Förutom då när jag inte såg att det kom en airedaleterrier förbi med sin husse, och Kasper rusade ut genom häcken innan jag hann säga flaskhals… Invisslingen fungerade dock fint även denna gång. Nästa steg får bli att flytta samma träning till ett svårare ställe.

Efter träningen gick Kasper och jag en långpromenad och njöt av solen. På ett par ställen invid skogen (roliga dofter) drog jag fram kaninskinnsleksaken, och den var jättekul att kampa med båda gångerna, trots intensiva nosningar stunden innan.

Efter lunch gav sig husse och jag ut på cykeltur. Kasper fick stanna hemma och njuta av en torkad strupe istället. Vi körde tur och retur Lindholmen, totalt 15 km. Rätt lagom för oss så här i början av säsongen, men det hade blivit för tufft för Kasper.

Premiärcykling

Tog fram cykeln sommartiden till ära. Som tur var räckte det att pumpa däcken lite, så var den redo för nya säsongen. Kasper fick hänga med på premiärturen. Vi tog en långsam runda på 3,5 km bara, gäller ju att ta det lite lugnt med honom i början. Han verkade tycka det var kul. När jag gjorde ett par stopp för att han skulle få kissa lite tittade han undrande på mig. Varför kör vi inte, matte?
När vi kom hem gjorde jag misstaget att släppa honom ett par meter framför huset. Tänkte att nu är han trött och  går fram till dörren i väntan på att bli insläppt. Det jag hade missat var nån människa nere i korsningen som antagligen hade en hund med sig, för så snart jag släppt satte han av i full karriär ner dit. Jag skyndade in efter visselpipan och satte igång att blåsa. Vips var han tillbaka igen och fick godisströssel på golvet. Felbedömning från min sida… Skönt ändå att visselsignalen satt idag.

Kasper har cyklat lös

Ett Barcelonainlägg kommer när jag har kikat lite mer på alla bilderna, men först en dagsrapport. Jag lämnade Kasper hemma för att hålla viltspårkursen. Tyvärr var vi bara fyra idag med, en var borta av okänd orsak och en visade sig inte hitta till skogen trots att hon varit där en gång tidigare. Synd! Vi får dirigera henne bättre tills nästa gång. Kursen gick iallafall bra och de hundar jag hade hand om var så duktiga. Denna gång lade de spår åt varandra, och det var nog nyttigt, åtminstone för några hundar, att mattes spår inte fanns med.

När jag kom hem hade Kasper bara fått en kortare promenad, så efter lunch tog jag honom på cykeltur utmed sjön. Det var längesen jag cyklade med honom, men det var så härligt. Husse däremot har cyklat en hel del med Kasper nu under hösten, både i koppel och fastsatt i cykeln. Själv har jag ju längtat efter att testa att cykla lös med honom, och efter en liten träbro fanns en lång raksträcka som var helt folktom, så jag bestämde mig för att våga. Han sprang direkt och kissade, så jag fick upp farten lite. Sen susade han om, men vände sig om och hade koll på var jag fanns. Vi höll jämn takt och det kändes bra att ha honom något framför mig, för då hade jag full koll. Där stigen viker av uppåt höger uppför en liten kulle såg jag några människor med stavar, så jag valde att stanna nedanför och låsa fast cykeln i ett stängsel.
Det tyckte Kasper också, han sprang automatiskt ditåt. Husse brukar också stanna där, tror jag, så han var van. Sen vandrade vi i den nu tomma kohagen. Det är en grej som är bra med hösten – djuren är intagna och man kan gå där med hunden lös utan att riskera att stöta på nån som ogillar lösa hundar. Kasper hade bra koll på var jag var, jag gjorde en hel del inkallningar och han kom spontant många gånger också. Jag provade Sitt och inkallning samt Läggande under gång. Funkade, trots blöt kohage!
Väl nästan tillbaka vid cykeln kom det ett par med en lös liten tax nedför kullen. Jag kopplade Kasper och började låsa upp cykeln. Taxflickan sprang fram och Kasper hängde i snöret bakom mig och ville hälsa. De fick göra det en kortis och taxmatten gav godis. Egentligen hade jag tänkt cykla iväg med lös hund, men på grund av taxflickan kopplade jag honom i stången. När vi var förbi träbron såg det folktomt ut. Där ringlar sig stigen mer så man har inte lika bra sikt, men jag bestämde mig för att chansa och släppte honom igen.
Han vek av två gånger mot de små sittplatser som finns närmare sjön, men jag visslade lite så kom han igen. Jag märkte att min vissling fick honom att sakta in och vänta in mig också när han satte iväg lite för fort på stigen framför. Vi mötte två personer utan hund, men jag bestämde mig för att det klarar han så vi körde bara förbi dem. Inga problem. När vi närmade oss t-korsningen såg jag fler människor och bestämde mig för att koppla upp innan vi mötte dem. Dels gick det inte att se om de hade hund och dels närmade vi oss stora vägen snart ändå. Jag kallade in honom utan att kliva av cykeln och kunde koppla på utan problem. Konstigt nog fattade han att han inte skulle till mitt vänsterben. Jag stod halvböjd mot pinnen på höger sida och fiskade upp linan med kroken och han sprang dit helt av sig själv. Han var sååå duktig!
Mindre duktig var han när vi cyklade in på gården. Det kom ett par med hund nerför vår lilla gatstump, så istället för att släppa honom före grusgången cyklade vi hela vägen in. Sen trodde jag dumt nog att vi var så pass långt från hunden att jag lugnt kunde släppa honom medan jag hoppade av cykeln och ställde undan den. Wroom!
Han hade inte glömt av hunden, utan skulle ut och hälsa. Jag tog fram visselpipan jag förtänksamt hängt om halsen och visslade några gånger. Här! hörde jag på andra sidan om vårt hus. Nu går det inte så enkelt att gå runt huset, så jag tog grusgången tillbaka för att plocka upp olydingen. Då kommer han spontansusandes. Han hade hälsat, hört att matte visslade och kom tillbaka. Lite sent, men kom faktiskt. Kan man bli arg då? Han fick sitta (lös) medan jag låste cykeln och låste upp ytterdörren. Sen fick han godis för att han trots allt klarat detta utan att kuta iväg igen.
Nog har vi saker att träna på, men detta är ändå oerhörda framsteg mot hur han skulle varit tidigare. Så totalt sett är jag mycket nöjd med utflykten. Och det var en superhärlig känsla att cykla med honom lös. Det har varit en dröm att kunna göra det. Nu borde vi fundera ut en lång bra grusväg eller bredare stig där vi inte riskerar alltför många möten (och framför allt bilar) där vi kan ta ett längre sånt rejs. Vilken lyckokänsla!

Lagt viltspår

Idag åkte vi iväg till en ny grusväg och gick långpromenad med Kasper. Där stod det skyltar om att de höll jakt i området från mitten av augisti till… jag minns inte, långt fram iallafall. Idag syntes det dock inte till några jägare, men vi såg rätt många jakttorn och liknande gömmen. Undrar hur stor risken är att de jagar en vardag? Grusvägen var perfekt för att ta med Kasper och cykla där, kanske för första gången prova att cykla med honom lös. Har letat efter just den typen av väg, och här fanns den plötsligt. Vi kanske åker dit en vardag mitt på dagen (långlunch) och testar. Rimligen borde jägarna hålla sig borta då, annars märker vi dem förhoppningsvis och får vända hemåt igen.

När vi kom hem plockade jag ihop viltspårgrejerna, lämnade Kasper hemma och åkte iväg igen till ett annat ställe och lade ett spår som jag tänkte gå imorgon förmiddag.

Lade spåret ca 15.30, 21 grader, nordostlig vind.

Jag såg lite fastknutna snitslar här och var, men tror nog att de var avsedda för skogsröjning. Sedan såg jag ett par bärplockare, hoppas de inte sabbar spåret på något sätt. Det fanns ytterligare en bil parkerad där, men den var kvar när jag gick, så det vet jag inte vad det var för någon.

Jag gjorde en harlycka rakt fram och vek av åt vänster, sedan en harlycka till rakt fram som vek av åt höger. Därefter lite extra bloduppehåll, sedan en blodad vinkel och spårslut. Strax före spårslutet såg jag plötsligt en blå snitsel med träklädnypa. Hoppsan, hoppas den var kvarglömd så att våra spår inte krockar. Därför gick jag en bit till innan jag avslutade och gömde skanken lite extra väl under en lågväxande gran.

Under läggningen hittade jag plötsligt några riktigt stora kantareller som var nästan helt dolda i mossan. Höll på att bloda på den ena innan jag såg och hejdade mig. Var ju tvungen att pausa och plocka dessa guldklimpar. Satte en gul snitsel där för den händelse Kasper reagerar på att jag gick några extrasteg åt sidan. Kantarellerna ligger i kylen nu i förhoppningen att jag ska hitta några fler imorgon när vi gått spåret.

Nyttig miljöträning

Så har vi miljötränat lite… Kasper fick hänga med till VaBK och titta på när vi fixade hinder och snackade ihop oss inför stundade agilitytävling då jag ska vara med som funktionär. Bredvid hölls stor StoKK-utställning, så det blev mycket bra miljöträning för lille herrn. Vi körde några hinder på kul, med koppel för att han inte skulle få för sig att dra bort till vänstervarvarna, och det märktes att han tyckte det var kul. Det märktes också att matte var ringrostig, har inte gjort det här sen i maj…
Sen cyklade vi hem igen. Lite jobbigare på hemvägen, tyckte Kasper, för nu var det varmt. Nu ska han bättra sin solbränna på altanen, säger han.

Några bilder från nedresan

Vi väntar på att förjan ska gå från Rödby. Här anar vi inte att vi får leta en del efter hotell på Fehmarn.

Den underbara Spargel-säsongen är i full gång i Tyskland. Givetvis njöt vi av dessa primörer till middag.

Hotel Rheinterrassen strax utanför Bonn – omedelbart bakom hotellet glider pråmarna fram längs Rhen.

Hotellrummet var lite för fint med tanke på Kaspers tillstånd. Det gick ganska bra ändå.

Utsikt över pråmarna längs Rhen.

Den sidan av vårt hus som vetter mot lilla byvägen: alla fönstren på övervåningen är våra, och garaget rymmer med möda vår Saab. Entrén är från andra hållet, har ingen bild på den sidan ännu. Bakom grönskan till höger om garaget är vår fantastiska, helt inneslutna, trädgård där Kasper kan springa lös.

Den här storleken på vägar är det här runt om vår lilla by. Mycket charmigt, men det tar ju lite tid om man ska ta sig till någon större stad.

Lummigt och fint, och många väldoftande blommor. Kasper tyckte det var kul att äntligen få röra lite ordentligt på sig. Det märktes inte på hans springande att han varit magkrasslig ett antal dagar nu.

Dags att klä sig i rosa

Tjoho, inser just att Thomas Lövkvist tagit den rosa ledartröjan i Giro d’Italia!

Några timmar senare:
Jaha, han kom trea och fick lämna över den rosa till en italienare. Men nu är det vit ungdomströja som gäller, inte illa det heller.

Äldre inlägg Nyare inlägg