I torsdags var det dags för mitt livs första lag-WT i Tullgarn. Lagkamrater var Ellis med Extra och Sara med inlånade Speys. Vi hade inte jättehöga förhoppningar för deltagarlistan var späckad av 46 duktiga lag. Men kul skulle vi ha! De utländska domarna var David Bellamy, Tom Lowe, Guy Bennett, Heather Bradley och Petra Soons. 
Det andra Thorsvilaget med Tullgarn slott i bakgrunden: Katarina, Micke och Johan samt påhejare Mia. 
Mina lagkamrater Sara och Ellis. Solen sken fint på oss hela dagen. 
Ruta 1. Vi väntar på vår tur. Det var svårt med avståndsbedömningen vid denna kulle samt mycket uppvuxet gräs och sly. Jag fick en direktmarkering. Fick blåsa en del på Lakrits men fick in den. 
Ruta 2. Här tog jag in dirigeringen. Han var på väg till minnesmarkeringen men jag fick stopp på honom. 
Ruta 3. Jag skulle ta minnesmarkeringen som hamnade i svacken mellan första och andra kullen. Lakrits bästa ruta hittills. Trodde jag skulle slippa blåsa men han kom lite fel i vind och sprang förbi aningen uppför nästa kulle. Men strax var den inne. 
Ruta 4. Här får vi välja själva hur vi vill skicka. Jag och Lakrits tar minnesmarkeringen. Sara tar dirigeringen vid vattenbrynet och Ellis tar direktmarkeringen. Några taxar stod på gångvägen intill och skällde men det gick ganska bra ändå. Vi valde nog rätt i laget. 
Ruta 5. Här blev det lång väntan då de bröt för lunch. Det gick ett ganska lågt vitt staket mitt över rutan med en dirigering långt bortanför, en direktmarkering snett till vänster om staketet ute i högt gräs åt vattnet till och en minnesmarkering ännu mer åt vänster strax bakom en rad vita blommor. Minnesmarkeringen blev vårt uppdrag. Men attans! Vi gjorde en 20-poängare på den, men så hoppade Lakrits vid avlämningen och då drog den kvinnliga domaren 5 poäng på det. 
Resultattavlan visade, hör och häpna, att lag 6 – Thorsvi Single Malts – klarat oss vidare till fredagens final! Vi låg på ganska jämna poäng på rutorna 1–4 med 48, 44, 53 och 52 poäng (max 60 poäng per ruta). Så på ruta 5 (staketet) fick vi bara 27 med 0 poäng på dirigeringen, mina 5 poängs avdrag på grund av hoppning av avlämning. Ellis måste alltså ha dragit in 12 poäng på den svåra direktmarkeringen långt ute i det höga gräset mot sjön. 
Det var bara att åka hem och ladda om. Sara fick sova över hos Ellis medan jag åkte hem för att jobba in det jag lovat göra på fredagen. Nästa morgon var solen borta och det duggade lite mest hela dagen. Lite svalare för hundarna, vilket var bra. 
Det var en allmänt trött stämning inför starten på finaldagen. 
Ruta 1. Första rutan var en dubbelruta (alltså bara 4 rutor idag) och det var en walkup. Jag gick längst till vänster och gick passiv första sträckan. Då var Lakrits otroligt nosig och hamnade nån meter efter mig vid ett tillfälle. Jag tänkte hur ska det här gå? Men sen skärpte han till sig och jag fick en skaplig dirigering till ett träd och efter sträcka 3 en minnesmarkering då han skulle förbi sin gamla dirigeringsplats. Ett stort minus i denna ruta var att Speys kissade 5 meter före avlämning av första apporten. 
Ruta 2. Här skulle tre dirigeringar in, och vi fick själva välja vem som skulle ta vilken. Lakrits tog den första dirigeringen fint. Sedan pep han tyvärr aningen när Speys jobbade, så vi nollade trots bra arbete. Speys kissade lite på denna ingång med. Båda var nog lite trötta och stressade dag 2. 
Ruta 3. Vattenruta med samma upplägg som igår: minnesmarkering, dirigering och direktmarkering. De båda sistnämnda hundarna måste genom vattnet på utvägen för att få poäng. Speys gick glatt i vattnet men såg inte markeringen. Extra nollade dirigeringen och Lakrits skötte sig bra på minnesmarkeringen. Ruta 4. Tre markeringar. Lakrits klarade enkelmarkeringen perfekt. David Bellamy, som dömde här, bannade mig för att ha använt pipan. Hade blivit 20 poäng annars. Nu skulle han dra lite och tyckte jag skulle gömma pipan på något mörkt ställe. Vi slutade nia av 15 finalister och totalt 46 lag! Den kompletta resultatlistan finns här. 
Klart jag firade med en Aberfeldy när vi kom hem. Jag behöver nog inte säga hur otroligt nöjd jag är med min hund och vår allra första laginsats. Det var jättekul att köra ihop med Sara och Ellis och hoppas att vi får chansen fler gånger!
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: walkup
I påskas hanns det också med lite träning ordnat av bästa kenneln nere i Sörmland på Lilla Träskaten.
Åsa Eckerrot var flitig med kameran och jag har lånat några bilder av henne.
Lacke är numera fullfjädrad stakethoppare, se nedan vilket högt och rejält staket vi tränade på.
Lördag – dammen och bumperboy
Äntligen lite om de övningar vi körde i Herrfallet. På lördagen körde vi bland annat bumperövningar.
Foto: Rolf Sävström.
Ö1 – bumper och dirigering
Bumpermarkering över den minst sagt igenvuxna dammen som togs in direkt, sen dirigering till sökområde ute på ängen mot skogen.
Lakrits var lite yvig på sista sökningen.
Foto: Rolf Sävström.
Ö2 – 3 delar
Bumper som bara markeras när vi stod vid vallen mitt bland mängder av myror.
Sen markering av Peter i utkanten av skogen (det gamla sökområdet låg lite till höger).
Skick på tennisbollar kl 14 istället för markeringen kl 10.
Jill jobbar med Benny. Foto: Rolf Sävström.
Lakrits började med markeringen, sökte bra men inte tillräckligt långt till vänster. Fick stoppa en gång när han kom för nära bollområdet. Peter kastade en markering till för att hjälpa Lakrits, men då hittade han genast den första.
Gjorde 2 skick på bollområdet. Han ville hela tiden ta markeringen, så jag skickade inte utan tog upp min hand och gick fram några steg.
Andra omgången sprang han istället lite för långt åt höger, så jag bröt honom och skickade om. Fick ändå 2 raka skick, jättenöjd.
Markeringen på längden över dammen gick jättebra. Det syntes en alldeles egen Lakritsränna i vegetationen bredvid de andra hundarnas geemnsamma ränna, så det syntes tydligt med vilket schvung han tog i under den övningen.
Ö3 – drive och dirigering
Vi lade dummies i samma område som Ö1, gick sen runt för att ta in dem från motsatt håll genom skogen som var lagom gles just där i ett ganska smalt band som gjort att skicka dirigeringar i.
Där tog någon den långa dirigeringen medan tre stod och tittade mot en drive med bara skott som Peter sköt. Det låg redan utlagda smådummies där.
Lakrits började med dirigeringen. Han sprang ut men det blev snarast ett vingligt sök på slutet. Jag hade trott att han inte skulle minnas alls efter den långa pausen. Helena tyckte att han skulle göra en gång till, vilket vi gjorde (för tidigt, så inte Helena hann se hela) och denna gång gick det bra. Nu sprang han mycket säkrare.
På driven sprang han bra ut på skicket, men gick för långt. Jag blåste stopp och in, sen fick han vittring. Helena menade att jag inte borde stoppat eftersom jag inte såg honom, och istället bara blåst inkallning direkt. Peter rapporterade dock efteråt att han stannade fint.
Ö4 – linjetag och markering på mitten
Efter lunch skulle vi ta in de bollar Helena lagt ut vid det ställe vi stod vid förra övningen. Nu skulle vi alltså skicka hunden åt motsatt håll genom den glesa skogen. Del 1 var att skicka hunden ut och hämta in en boll på dirigering. Del 2 var att Peter stod drygt halvvägs och sköt och kastade en markering in bland höga ormbunkar, och så skulle hunden ta den. Del 3 var att åter skicka hunden på en dirigering ut till bollområdet, förbi den gamla markeringsplatsen. Det löste jag genom att ge Lakrits ett extra Ut precis när han kom till ormbunkarna. Det tog han mycket bra och fortsatte springa. Han klarade hela dena övning utan några problem alls.
Ö5 – dammen från distans
Ett nytt bumperskott. Denna gång skulle vi stå på avstånd från dammen och skicka först över öppen gräsmark, sen över en vall och sen över dammen till bortre sidan. Lakrits fastnade vid vallen och vek höger, så jag fick ta in honom och göra om.
Kanindummies och walkup med spaniel på söndagen
Ö1 – 3 delar
Tre personer stod i bredd, och det kastades en markering åt vänster, en skottmarkering långt bort snett åt höger med markstuds samt så skulle det tas in en dirigering till ett ormbunksområde rakt fram. Jag och Lakrits samt AnnMaj och Spencer var med fram och lade ut apporterna bland ormbunkarna för att hundarna skulle få en minnesbild av stället, men sen tog det minst en halvtimme innan det var Lakrits tur att ta denna dirigering.
Vi började med skottmarkeringen som åkt in dolt ibland ormbunkar. Helena undrade om Lakrits skulle klara den svåra. Ja, sade jag, och det gjorde han. Dirigeringen åt vänster var inga problem. Precis som jag befarat blev dock dirigeringen ut till ormbunkarna lite för svår. Det hade gått lång tid och området med vänstermarkeringarna låg ganska nära linjen ut till ormbunksområdet. Jag testade en gång, men som befarat drogs han åt vänster. Så jag gick fram kanske halva sträckan och skickade på nytt. Nu gick det bättre. Helena tyckte då att han skulle ta in en till, denna gång från utgångsplatsen. Den gick denna gång utmärkt. Så kul att se hur poletten börjar ramla ner allt eftersom.
Viktigaste lärdomen: Stå bakom när träningskompisen ska skicka på dirigering – kolla hundens linje! Helena berättade att hon och Fredrik börjat göra så de senaste månaderna, och deras skick har förbättrats alldeles oerhört. Inte konstigt om hunden blir förvirrad när man ena gången berömmer för ett rakt, bra skick och andra gången tar in och gör om när hunden vid bägge tillfällena sprungit rakt i sin egen linje. Bara inte förarens tänkta linje …
Ö2 – linje med kanindummies
medan de väntade på sin tur. Foto: Rolf Sävström.
Vi hann inte med så mycket kanindummiesövningar som tänkt, men vi gick på linje och fick vända om ideligen medan Helena lade ut kanindummies, ibland bara lade hon en, ibland lät hon den göra en löpa som en riktig skadeskjuten kanin skulle tänkas göra. Sen sköt hon ett skott och sade vilken hund som skulle skickas i skottets riktning. Tyvärr fick Lakrits den sista, som var lite väl lätt, så vi fick aldrig prova på det där med löpan. Det borde vi testa här hemmavid med hugad träningskompis.
Ö3 – walkup med spaniels framför, tävling
På eftermiddagen var det tävling med alla i grupp 3 och 4. Vi gick på linje, två ekipage till vänster och höger om Jörgen på ena flanken och två ekipage till vänster och höger om Ingela på andra flanken, sen två väntande ekipage i mitten. Helena och Fredrik gick en bit framför och sköt och kastade. Resten av ekipagen plus åskådare gick en bit bakom.
Lakrits första markering kom vändigt långt åt vänster, och jag hann knappt vända upp, men såg var den landade. Möjligen såg Lakrits det också, men sen började Helena och Ingela (kanske flera) prata med mig om huruvida Lakrits skulle klara den, och i och med att jag svarade såg jag på Lakrits hur han kopplade bort totalt. När jag sen testskickade gick det som väntat inte alls. Helena kastade en ny som gick jättebra.
Sen tog vi in en åt höger som kom in perfekt.
Den sista vi skulle ta var efter vändningen nere i kärret, där jag gick med vid det här laget genomsura goretexskor. Den var också ganska sned och hamnade bakom en stor sten och en en. Lakrits hade ingen chans att markera den. Jörgen sade åt mig att gå ut och ta den som en dirigering istället, så det gjorde jag. Först gick han snett åt vänster, men jag kallade in till linjen, stoppade och körde en Back. Den gick bra, sen en kort Vänster följt av närsöksignal. In kom den iallafall.
Nja, Ingela hade kanske nåt ord med i laget också. Foto: Rolf Sävström.
Givetvis gjorde detta att vi inte kom vidare från grundomgången. Vissa ekipage fick mycket lättare markeringar, men sådana är ju walkupens villkor, det är lite av ett roulettespel vilka man får. Vann gjorde iallafall Åsa med Ellis på andraplats. Hård konkurrens, alltså!
Kan väl sammanfatta som att det gick lysande ikväll.
Jag och Kasper började med att lägga ut ett sök med en tungdummy längst ut, sen tre 500-grams och tre 250-grams dummisar. Jag bytte hund och in kom en liten, en mellan, de övriga två små, den tunga och de två sista mellanstora. En väldigt bra sökordning med tanke på hur jag lagt ut dem.
Vi åkte vidare till samlingsplatsen och jag hann fika lite medan Lakrits tog sig ett dopp.
Upplägget var sedan en drive med en massa pangande och dummykastande fölt av en walkup med markeringar varvat med dirigeringar till redan utlagda målområden.
Lakrits pep en gång när han fick syn på Anita, den ack så roliga kennelmamman, men var sedan i princip tyst. På de närmare två timmarna vi var med pep han vid ett par tillfällen, mycket tyst, och var i övrigt helt lugn. Mot slutet var han rent av ointresserad. Lite trött, tror jag.
Det gjorde därför alls inget att vi avvek när mina fötter började protestera alltför mycket mot det ojämna underlaget på hygget. Vid ungefär halvtid fick han hämta in en kaninboll som jag kastat så han såg det vid några granar efter att driven lämnat detta område. Den hämtades in snabbt och effektivt, minnesbilden satt bra trots att det gått kanske en halvtimme sedan den lades ut. Sen lade jag ut kaninbollen igen när vi lämnade de andra på återvägen till bilen, och den hämtades åter in mycket effektivt och fint.
Så ett stort tack till Åsa som planerare och skyttarna och kastarna Anita, Peter, Mia och Peter! Och så alla som gick på linjen och gjorde livet intressant för en lakritsrem.
Bilderna har lånats av Åsa Eckerrot, som inte bara planerade, utan även antecknade och fotade. Bra jobbat där!
Det börjar bli en del träning nu. Så skönt och kul när snön håller på att ge sig – jag får lite ny energi att träna hund.
Idag var tredje jaktlydnadstillfället på Thorsvi. Vi var fyra hundar idag. Det allra bästa är att det knappt var något gnäll. Jag sade till honom ett par gånger när han var på väg att börja, körde ryggsäcken någon gång och lät honom ligga på fällen vid ett tillfälle när det blivit lite väl livat i skogen. Känns jätteskönt!
Inte lätt att hoppa in som förare så där helt plötsligt!
Det här stod på dagens meny:
Gå jaktfot i sned backe. Förutom lite vanligt fotgående, då. Att gå på skrådden i dikeskanterna var svårast för mig, men även hunden fick anstränga sig en hel del. Vid ett tillfälle var Lakrits högre upp än jag, och passade då på att försöka slicka mig i ansiktet. Då avbröt jag och vi gick ner i diket igen och började om. Det gjorde susen, sen gick han jättefint vid min sida när jag själv kämpade med fotfästet.
Närsök: göm osynligt i gran, sätt hunden nära granen, ställ dig själv nån meter bort, vissla närsök.
Här var Reko otroligt duktig. Han klurade några sekunder på vad matte menade med att vissla så där, sen dök han in i busken och plockade fram bollen. Lakrits var alldeles för yvig. Han förstod signalen bra och började söka. Han höll i söket fint, men på alldeles för stort område. Vi ska köra denna övning ett tag nu så han lär sig att söka på ett mycket mindre område. Jag ska bryta om det blir ett för stort sök och börja om.
Vidareutveckling av närsöket när denna första bit sitter fint:
Lägg på handtecken med låg hand som visar ner åt rätt håll. Sen kan man utöka till två granar med boll och visa med handtecken åt vilket håll man menar. Sen kan man utöka ännu mer med en störning i form av kastad markering åt andra hållet.
Markeringsträning:
Kastad markering med skytt över dike o taggig trädstam. Ca 40–50 m. Skytten Jörgen sköt inte, utan bara stod där och låtsades med höjd bössa för att vänja hunden vid en sådan figur på planen. Lakrits markerade bra, hoppade som en vig tiger över diket och över den läskigt taggiga granstammen. Men där stoppade han upp och trodde att markeringen låg där. Istället låg den kanske ytterligare 10–15 meter fram, men alla hundar gjorde samma felbedömning. Det var svårt och dolt. Anita fick hjälpa alla hundarna (tror jag) första varvet, och kraxa lite extra, kanske kasta en ny dummy. Sedan kom han snabbt in med dummyn och gjorde en bra avlämning.
Vi gjorde om samma övning igen, och nu var det lite enklare att förstå att man skulle längre ut, även om det blev en del spring även denna gång.
Efter avlämningarna ska jag ta mer tid på mig att få ner Lakrits i varv, och skippa godisen som jag brukat byta dummyn med. Anita menar att det bara ökar hans förväntan på nåt mer, och gör att han inte varvar ner.
Efter detta moment blev det att ligga lugnt på fällen en stund för Lackemannen medan övriga gjorde klart denna övning.
Skytt utan kast. Jörgen stod kvar på samma ställe som hundarna nu hade positiva erfarenheter av. Vi bara stod passiva medan han sköt två skott. Inga dummies. Mellan varje skott såg vi till att få kontakt med hunden, ta nåt litet varv för att slappna av och ställa oss i position igen. Alla hundar skötte detta bra, det var Speja som reagerade något.
Sen fortsatte vi markeringsträningen med längre markeringar utan skott. Nu var det gjort lite enklare med bara dike och bättre sikt. Istället var det längre distans, cirka 60 meter. Lakrits gick kanon! Rakt ut direkt till dummien, skopade upp den i farten (enligt Anita som stod så hon såg det hela) och återvände utan inkallningsvissling rakt till mig. Jag följde Anitas råd och tog det lugnt efter avlämningen och skippade godiset. Anita sade efteråt att jag gärna kan dra ut på hela proceduren ytterligare lite, men jag är verkligen helnöjd med detta – det satt perfekt från skick (på kommandot Feldy) till avlämning.
Gå på linje: vi gjorde en ny walkup-övning där vi stannade, låtsasskytten höjde bössan och Anita kastade dummy. Vi vände helt om, stannade, ställde oss mittemot hundarna och såg till att vi fick kontakt med dem. När de var lugna återvände vi till fotposition och vände tillbaka i riktning mot dummyn. Detta gjordes fyra gånger och vi människor fick i turordning hämta in varsin dummy medan hundarna fick sitta kvar på linjen och vänta. Det gick lysande, ingen hund som knallade. Här var Lakrits lugn och lätt att få kontakt med. Enda smolket var att han tyckte att han själv kunde hoppa in i utgångsposition innan jag hann gå tillbaka till hans högersida. Vi gjorde om en gång, sedan satt det fint. Jag måste tänka på att vara tydlig där med Vänta eftersom han är så inkörd på spontana utgångspositioner i andra sammanhang.
Att träna på framöver:
Markering med annan person (helst) eller bollkastare. Om hunden är helt fel ute, ta in och gör om. Skicka inte alls om man märker att hunden inte har sett och låst fast vid nedslagsplatsen.
Vi ska göra störningsvändningar vid markering endast vid enkla tydliga markeringar, inte på svåra dolda (typ taggträdet idag).
Lakrits och jag ska träna närsök, kan läggas in under promenaden eller vid inledningen till träningspasset för att få nosa av sig lite överskottsenergi.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer