Jodå, mina inlagda strömmingar smakade precis som de boquerones husse hade med hem från Barcelona nyligen. Fast med vitlök, som det ska vara. En klar keeper.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: Boquerones en vinagre
Den minnesgode läsaren vet ju att jag har gjort ett tidigare experiment med den spanska tapasrätten boquerones en vinagre, fast med strömming. Nu hittade jag ett annat recept i DN 9 juni 2012 som hade samma tanke, så nu till midsommar gör jag experiment nummer 2.
Experiment nummer 1 kan man läsa om här:
http://skogsstjrna.blogspot.se/2010/03/boquerones-en-vinagre-experiment-del-1.html
http://skogsstjrna.blogspot.se/2010/03/boquerones-en-vinagre-experiment-del-2.html
http://skogsstjrna.blogspot.se/2010/03/boquerones-en-vinagre-experiment-del-3.html
http://skogsstjrna.blogspot.se/2010/03/boquerones-en-vinagre-experiment-del-4.html
http://skogsstjrna.blogspot.se/2010/03/boquerones-en-vinagre-experiment-bild.html
I det här receptet skulle man först lägga filéerna i saltvatten en halvtimme, därefter i citronsaft tills filéerna vitnat. Detta skulle ta 30–60 minuter, men efter en och en halv timme är jag fortfarande inte nöjd med vitheten, utan rörde om och så får de ligga lite till. Efter 120 minuter såg de vita ut, så nu fick de åka över, halverade, i en bytta med olivolja, persilja och hackad vitlök över. Vitlöken finns inte i receptet, men är ett måste. Sherryvinägern ska visst inte på förrän vid serveringen. I och med att fisken låg i citron, och inte i whiskyfärgad sherryvinäger, ser den lika ljus ut som den som serveras på tapaskrogarna i Barcelona. Klart lovande! Får återkomma med smakomdöme.
Alltid bra med lite folkmingel. Dags för fyrtioårsfest. Hade Lakrits i koppel först för att inte skrämma slag på folk som var ovana vid hundar. Sen gick det jättebra, ibland låg han och vilade bakom min stol, ibland gick han som Kasper och nosade kaksmulor, ibland var han social bland gästerna. Trots ytterst ringa promenerande idag var båda hundarna trötta efter allt detta socialiserande.
Så avsmakning av whisky. Rolf har varit i Barcelona och hittat det jag allra mest önskade mej: boquerónes. Detta är den yppersta av alla tapas: ansjovisar inlagda i vinäger och vitlök. Så gott att jag skulle kunna äta det varje dag utan att tröttna. Omöjligt att få tag på i Sverige – säg gärna emot mig!
Och dessutom en flaska 12-årig Aberfeldy. Passar utmärkt eftersom den 21-åriga snart är slut. Alltså blev det provsmakning och jämförelse mellan årgångarna:
Inte helt oväntat var den 12-åriga råare och den 21-åriga mjukare i sin framtoning. Båda smakade i grunden precis som en äkta Aberfeldy ska: smart, snabbt och smidigt! 🙂
Då var det spanska experimentet avsmakat, då. Ger det en fyra av fem möjliga. Tror inte man kan få det så mycket bättre med svensk fisk istället för spansk.
Rätten blev lite gråare, den spanska fisken är vitare i köttet. Eller så finns det olika färg på sherryvinägern, min var rätt whiskyfärgad.
Smaken var bra, aningen sur, men jag minns den spanska som rätt syrlig också. Får den ligga en dag till i olja kanske den mildar på sig lite.
Men alla andra modiga som gillar denna fantastiska tapasrätt kan nu med gott mod sätta igång sina inläggningar. Rapportera gärna här isåfall hur det gick!
Ska avsmakas ikväll …
Två dygn senare är det dags för del 3 av detta kulinariska experiment.
Jag börjar med att skölja alla filéer i vatten.
Sen drar jag bort skinnet där det går och delar därmed filéerna i halvor. Det blir gärna så alldeles automatiskt när man tar bort skinnet. De bredaste filéerna skär jag dessutom en gång på längden så de blir så där smala och fina.
Jag lägger filéerna successivt på ett fat. När första lagret är fullt lägger jag över finhackade vitlöksklyftor, sedan fortsätter jag med lager två. Det blir tre medelstora klyftor vitlök totalt.
Jag häller på generöst med olivolja och avslutar med rätt mycket finklippt persilja, säg 1/3 kruka.
Receptet säger inget om ytterligare vila, men van vid inlagd sill låter jag rätten stå iallafall ett dygn övertäckt i kylskåp före servering.
Jag provsmakade lite på en filé och det hela verkar mycket lovande.
Dags att grava strömmingarna. Jag har halverat det spanska receptet, som baserades på 1 kg hela ansjovisar.
Gravning av Boquerones en vinagre
350 g strömmingsfiléer (frys in och tina först om du vill ha full koll på mikroorganismerna)
2,5–3 dl sherryvinäger 7 %
1,25 dl vatten
2 tsk salt
Blanda vinäger, vatten och salt ordentligt, tills saltet lösts upp.
Nu är det dags att prova om blandningen håller rätt surhetsgrad/sälta:
Lägg i en strömmingsfilé och kolla vad som händer. Du har rätt blandning om fisken lägger sig mitt i vätskan.
Sjunker den har du för mycket vinäger (tillsätt då lite salt). Flyter den på ytan har du för mycket salt (tillsätt lite vinäger). I mitt fall var den på gränsen till för högflytande, så jag tillsatte lite mer vinäger, därav den högre mängden i receptet ovan.
När firren simmar som den ska lägger du i resten av filéerna.
Täck skålen med plast och ställ i kylen 1–2 dygn.
Fortsättning med del 3 följer.
Jag har sedan jul haft tanken att prova att göra den excellenta spanska tapasrätten Boquerones en vinagre, fast med strömmingsfiléer. Nu ska man ju inte tampra för mycket med gravad fisk, så jag jämför först mitt spanska recept med ett svenskt gravningsrecept på strömming. Under tiden ligger mina nyinköpta strömmingsfiléer i frysen för att bli av med eventuella mikroorganismer.
Det spanska receptet är lite ungefärligt. Man mäter t.ex. med ”vattenglas” istället för dl. Jag uppskattar ett vattenglas till ca 2,5 dl. Syran kommer från sherryvinäger, som i mitt fall är 7-procentig (vet inte om det skiljer sig mellan olika märken). När man beräknar andelen sherry och vatten får man en syrahalt på ca 4,7 %. Till 7,5 dl vätska ska man ha 4 tsk salt.
Det svenska receptet använder 12-procentig ättikssprit, vilket ger en utspädd syrahalt på 2 %. De 6 dl vätska ska blandas med 1 msk (dvs. 3 tsk) salt. Saltmängden är alltså i stort sett densamma.
Efter denna beräkning och förberedande infrysning av fisk känns det rätt tryggt att gå vidare med det spanska receptet, trots annan fiskråvara.
Återkommer med del 2, gravningen. Till dess får ni håll tillgodo med en lånad bild av hur resultatet förhoppningsvis ska se ut:
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer