vilt | Skogsstjärnas hundblogg

Kategori: vilt (sida 1 av 3)

Över muren i flygande fläng

16 mars 2017 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Idag hade vi en fotosession efter annan träning (som gick riktigt bra, sånär som på den avslutande malören med Sansa då hon på Fri inte kom på inkallning utan sprang AWOL flera hundra meter tillbaka för att hämta en dummy matte GLÖÖÖÖMT. Dvs. jag hade lagt den där i väntan på hundbyte till Lakrits.).
Annika och jag hade med varsitt vilt och Terese Brandwold fotade. Några jättefina smakprov kommer här.

Sansa flyger formligen över muren med and i högsta hugg.

Och här kommer hon med en duva. Riktigt fina takter i de små gullungarna.

Avslutar med en bild på rävungen … förlåt, kullsystern Chilla. Stort tack till Terese för de superfina bilderna!

Blick tillbaka på 2016 och in i 2017

1 januari 2017 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Hundåret 2016

Jag hade som mål att klara elitettorna med Lakrits under 2016, men dit nådde vi inte. Vi avancerade iallafall från ett par treor 2015 till ett par tvåor. Där är jag gladast över den jättelånga och ursvåra dirigering på havet som han nästan lyckades med. Han blev också tvåa på elit-WT på Lidingö. Duktigt jobbat!

Jag skrev som mål för 2016 att göra fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga, att ha en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang, att bli bättre på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster. Jag har periodvis tränat mycket sök och Vänster, och tror jag fått in en rätt bra rutin kring vår prov-/tävlingsbubbla. Däremot att få till en vettig vändsignal, två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning), har jag inte gett mig i kast med. Kanske orkar jag med det 2017?

fotgaende-2537

Sansa kom till oss efter midsommar så efter det har proven i det närmaste legat nere. Jag har lagt ner tid på miljöträning och grunder med henne, och även om vi självklart har mer att jobba på innan det är provdags där är hon en lovande liten tik som det är kul att jobba med. Mycket krut får läggas på lugn.

Jag grundade hennes vattenkontakt under den härliga semesterveckan i Forserum. Hon har fått apportera and, kricka och korp. Hon gjorde FART-test med bravur i slutet av året.

Lakrits kastrerades i slutet på året.

Bokåret 2016

Vi lyckades sjösätta novellantologin, tillika presentboken, Från ljugarbänken i Täby. Det krävde en enorm mängd energi och stor arbetsinsats från min sida vad gäller framför allt layouten inne i boken och en massa bildbearbetning. Det känns otroligt skönt att lägga detta projekt bakom sig.

lf6a2031

Torsholma 2016

2016 var första året jag bott här utan att ha något stort projekt på gång. Jag nöjde mig med att plantera lite perenner vid den stenlagda uteplatsen och sydde lite nya gardiner. Skönt med paus från renoveringsarbete och bara kunna njuta av hus och trädgård.

20161030_125024

Övrigt 2016

Jag var en vecka på Cypern, där jag bland annat besökte Margareta. Trevligt!

På hösten åkte jag på konferensresa till San Francisco med vandring i Yosemite.

Träningsmål 2017

När jag läste tillbaka om 2016 insåg jag att jag inte egentligen tränat The Diamond så mycket efter Keith Matthews-kursen. Det ska jag försöka ta tag i under året. Det vore ju fortfarande kul att få till ettorna i b-prov elit, vi får väl se hur det går med det. Det är ju fortfarande söket som behöver stärkas. Under vintern har Sansa drabbats av kennelhosta (startade 2 december) och hundarna har varit i karantän och tappat en del kondition. Den måste byggas upp igen under tidig vår.

Kanske blir det någon start med Sansa i WT eller b-prov nkl. Först ska grunderna sitta mer ordentligt med fokus på lugn och stadga. Arbetslusten är det inget fel på. Hon har ännu bara hört skott i passivitet, och det finns fler viltslag att introducera. Det kommer under året.

0881_omslag_v1

Bokåret 2017

Jag ska försöka jobba vidare med uppföljaren till Den gula giraffen. Den nya boken utspelar sig i Bourgogne och Tyskland, där Hallberg och hans nya kvinna är på vinresa. En i sällskapet mördas i en crémantgrotta och Anders Hallberg bryter gärna semestern för att ta sig an fallet. Parallellt bokar en njursjuk kvinna från Täby in sig för transplantation hos MEHEC, en privat lösning då landstingsköerna är ohållbart långa. En liten teaser, fortsättning följer …

Torsholma 2017

Det kanske inte ens blir en tumme, men det finns en del som borde göras, och annat som vore roligt att göra:

byta fönster
tilläggsisolera vissa väggar med ny fasad
ny trappa till entrén
entrétak (knepigt på grund av låg takhöjd)
balkongdörr på baksidan (istället för ett vardagsrumsfönster som ändå ska bytas)
trädäck på baksidan (möjligen med tak på del av däcket, kan vara knepigt på grund av låg takhöjd)
jacuzzipool i anslutning till trädäcket

Dessa saker hänger åtminstone delvis ihop, så ett samlat grepp vore bäst. En kostnadsfråga, såklart. Vi får se.

Dessutom är det på gång att vi förhoppningsvis får fiber hit ut. Det handlar om att tillräckligt många ska ansluta sig till fibernätet. Det är en stor dröm – fiberanslutning till mitt torp från 1886! Snacka att dåtid och framtid möts. Till hösten hoppas jag att det finns på plats.

20160819_170334

Övrigt 2017

Jag ska åka på konferensresa till Los Angeles. Det innebär återseende av en del gamla kollegor, så det ser jag fram emot.

Stugan i Forserum har vi bokat i år igen. Då hoppas jag få till mycket vattenträning, framför allt med Sansa, när vi har nära tillgång till sjö och båt.

I övrigt hoppas jag på många andra trevliga händelser, och framför allt att nära och kära får ha hälsan.

Snölek och premiär på korp

14 november 2016 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Annika och jag tog häromdagen en promenad på Strawberry Fields.

Först lite lek i snön.

20161112_120806 20161112_120715 20161112_120732 20161112_120804 20161112_120817

Och sedan kom korpen fram för lite dirigering. Jag gick ut med den tillsammans med Sansa första omgången och lade ner den.

20161112_123354
20161112_123412

Hon ville inte riktigt släppa taget vid första avlämningen, den var allt lite spännande. Nästa omgång fick hon sitta kvar medan jag lade ut den. Först reste hon sig, men efter påminnelse gick det bra.

20161112_123700 20161112_123708

Och sen ett nytt skick. Nu blev avlämningen bättre.

20161112_123734 20161112_1237450 fb_img_1478962129797 20161112_123432 20161112_123749

Dagen därpå gick vi en ny promenad, men glömde ta fram kamerorna. Vi hittade iallafall en rolig trädstam som vi ställde oss på varsin sida om och provade att kasta markeringar. Vi ville se hur de löste svårigheterna. Kullsystern Chilla hoppade över den höga stammen, kom rakt på nedslagsplatsen och hoppade därefter tillbaka igen som om hon aldrig gjort annat. Ett skolexempel!

Sansa fick en annan nedslagsplats och valde att krypa under vid det hål som fanns där under stammen. Samma väg tillbaka.

Efter min resa till San Francisco har jag märkt lite problem med fotgåendet, stadgan och avlämningarna mot hur det var innan jag åkte. Jag har nu detaljtränat dessa bitar och känner att vi börjar komma i fas igen. Särskilt skickstadgan har till och med förbättrats och jag kan nu sticka ner armen som för att skicka och sedan ta upp den igen, byta riktning och sänka ner armen på nytt. Istället har vi fått lite nya bitar att nöta, som följsamhet vid min vänstra sida när jag vrider runt mig. 🙂 Alltid är det nåt …

Jag får höra att jag inte borde böja mig ner så långt som jag uppenbarligen gör (sista bilden). Det känns inte som jag böjer mig så långt ner, men hon är ju så himla liten … 🙂 Hittade en film från Lakrits när han var 7 månader och hur vi höll på där att traggla med avlämningarna. Lite kul att jämföra.

Första anden

29 augusti 2016 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Mona kom förbi med en and från Annika (tack båda!) och hon hjälpte mig att föreviga Sansas första kontakt med vilt.

Det var lite läskigt först. Hon nosade och reste lite ragg, men när Lakrits snabbt kom och nappade åt sig en blev det ju ändå lite oemotståndligt.

Jag kastade fågeln ett par gånger för att ytterligare trigga intresset, och rätt var det var vågade hon greppa den. Kul!

IMG-20160829-WA0000 IMG-20160829-WA0001 IMG-20160829-WA0002 IMG-20160829-WA0003 IMG-20160829-WA0004 IMG-20160829-WA0005

Kråkträning

19 juli 2015 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Idag åkte jag och tittade på Wiggo och Carina som gjorde BPH i Märsta. Det var första gången jag såg den banan, och det var intressant. Man kan se likheter med MH men också olikheter. En skrämmande uppoppande trägubbe liknade FART-släden lite. Att Wiggo är en balanserad golden visste vi ju sen tidigare, men kul att se honom.

Jag hade med mig fem upptinade kråkor och Annika hjälpte mig att få till lite bra kråkträning i den intilliggande skogen. Vi hittade en gles sluttning perfekt för att se vad hunden hade för sig. Jag lade ut de fem med snitslar där det behövdes för att ha full koll på var de låg.

Precis framme vid första kråkan (1) satte han sig och bajsade. Sen var det svårt att veta om han dissade fågeln som låg precis bredvid eller om han faktiskt glömde bort det hela. Jag tog med honom ut dit och skickade honom på ett närsök att plocka upp den. Han tog den utan nån som helst tveksamhet. Jag kastade tillbaka den, och på tillbakapromenaden nopterade jag i ögonvrån att han identifierade ytterligare en fågel vid en sten (2). Nu visste han alltså om två fåglar. Jag skickade på nytt och det utslängda kom in direkt. Jag hann inte mer än lägga ifrån mig den förrän fågeln vid stenen också var inne.

Nu fanns det tre kvar. Även dessa plockades in efter visst sökande. Trean i mitten kom in rätt snabbt (3), fyran (4) sprang han rätt långt bort på utom synhåll men plockade den på tillbakavägen, och femman (5) ovanpå en sten kom också in efter en stunds sökande.

Jag diskuterade med Annika vad som egentligen brister med hans sök. Kråkor tar han, med ett visst frågetecken på nummer 1. Han höll ett jämnt tempo. Vi kom fram till att det nog mer är en fråga om sinnesstämning snarare än viltvägran eller bristande ork. Hon tipsade om några sätt att på ett lugnt sätt peppa honom mellan skicken. Jag har ju alltid fått sträva efter att ta ner honom i intensitet, eftersom om jag peppar för glatt blir han hoppig. Kanske har jag tagit ner honom för mycket, helt enkelt. Han har ju vid vissa tillfällen, som på några prov och på sökkursen för Johan häromsistens, hållit ett väldigt segt tempo. Det gäller att peppa honom så han håller bra fart, men ändå inte peppa så han blir alldeles lycksalig och börjar hoppa på mig. En lite knepig balansgång.

Annika lade ut tre kråkor på nytt medan vi gick ur vägen, men tyckte när jag skickade honom på dem att jag pekade för mycket. De tre kom iallafall in snabbt och jag ville gärna testa att skicka på lite nytt sätt medan vi ännu höll på. Vi diskuterade hur jag kan ge en sökgest vid första skicket, sedan lugnt peppa utan att hetsa upp honom alltför mycket. Låta honom varva ner mellan skicken genom att jag går undan med viltet först innan jag skickar på nytt, istället för att bara hålla det bakom ryggen och lägga undan när han är på utväg.

Så Annika lade ut alla fem igen på ny mark och nu försökte jag tänka på att presentera sökmarken en gång, sedan skicka utan hand. När han lämnat av fick han mycket beröm och jag klappade om viltet som min bästa vän, sade till honom att sitta och gick sedan och lade ner viltet i hinken. Gick tillbaka och ställde upp mot området: Det finns fler därute! Skick utan att vifta med handen.

Fyra kom in snabbt och effektivt, medan den sista tog en stund. Där var han utom synhåll så jag vet inget om hur tempot var, men när han väl hittat den kom han som skjuten ur en kanon, jätteglad. Fick mycket beröm.

Så möjligen att han mattades lite på den sista, men han kom ändå glatt in med 13 kråkor. Vi avslutade med några kråkmarkeringar.

Nästa gång ska jag tina någon and också och blanda in i kråkleken. Verkligen försöka tänka på vår sinnesstämning mer än något annat, och på så sätt försöka förbereda oss inför nästa provstart.

Tack för hjälpen med att tänka till på det här!

Träning hos Mona

25 september 2013 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Det var skönt att bara behöva åka ett par kilometer från torpet till dagens träning hos Mona. Hon hade förberett med två dolda dirigeringsställen med fem apporter i varje. De låg med ganska spetsig vinkel till varandra och Lakrits drog ut längre åt höger än jag tänkt när han skulle ta den vänstra först. Fick jobba lite för att han inte skulle ta den högra som han fått vittring på (vind snett bakifrån höger), men han lydde och jag fick hem den vänstra.

Sen visste jag ju att han visste exakt var det högra området fanns, men ändå höll jag på att schabbla bort det. Jag fick felaktigt för mig att den högra snitseln var den vänstra (områdena såg ganska lika ut med granar i fonden) och trots att han sprang spikrakt på tvärblåste jag honom till stopp rakt framför målet. De andra berättade för mig hur dum jag var, så jag blåste bara en närsöksignal och så var det klart. 🙂

De andra hade lite fåglar med sig, så det lades ut ett sök med sex vilt. Åt andra hållet sköt vi en dubbelmarkering med min apportkastare. Den första sköts när sökhunden var på väg in med sitt tredje vilt och två hundar fick sedan ta in varsin markeringsapport. Vissa studsade på träden, vilket gjorde det hela lite lurigare.

Markeringarna tog Lakrits i princip bra (även om han bytte område när han inte hittade tvåan meddetsamma och istället mindes var ettan fanns; lämnade kluriga tvåan till Cheysie som ju snabbt spikade den), men på söket var han väldigt storsprungen. Han fick dock in alla vilt utan problem och visade inga tuggtendenser. Det enda var duvan som kom in sist och som gärna hade behållit för sig själv. Bytte den mot godis. En domare skulle inte gillat hur han liksom in i det sista behöll ena vingen kvar i munnen. Mer träning där.

Vi avslutade med att två stod och kastade kråka/duva efter pistolskott medan de andra skickade sina hundar. Skott två sköts när hund 1 var på ingång. Inga problem där, mer än med den trilskandes pistolen. Hundarna skötte sig dock utmärkt.

Tack för ett välbehövligt avbrott mitt i all flyttstress!

Jaktkurs på VaBK

24 mars 2013 / hundadmin / 6 kommentarer

Ja, inte mina hundar då, för de har fortfarande utegångsförbud, mer eller mindre, på grund av kennelhostan. Men jag var och tittade och hjälpte till lite på dagens apporteringskurs på klubben, och passade på att filma lite med mobilen. Åtminstone två av hundarna hade aldrig kommit i kontakt med vilt förut, och första övningen jag filmade gick ut på att bekanta sig lite med detta nya, kuliga.

Gemma bekantar sig med vilt:

Hedda bekantar sig med vilt:

Spira bekantar sig med vilt:

Gemma tar en markering:

Sedan var det dags att testa ett litet sök med bara ett vilt eller kanindummy. Hundarna är på lite olika inlärningsnivå, men det var kul att se att alla till sist förstod vad det hela handlade om. Gemma gör ett sök efter and:

Hedda gör ett sök efter and:

Spira gör ett sök efter kanindummy:

Tack för att jag fick vara med idag och titta på era fina hundar! Nu blir det mycket träning till finalen den 18 maj då ni ska testa ett litet WT. 🙂

Vatten och vilt vid Nygård

21 juni 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Vi träffades redan vid 9.30 vid Nygård. Då hade jag iallafall hunnit jobba en timme innan tack vare strong moral. Tur var det med så tidig träff, för då sken solen, medan det senare mulnade på alltmer. Regnet hängde till sist i luften, men vi slapp undan med ett fåtal droppar.

Annika gick upp på berget medan Mona och jag gick ner till skickplatsen. Hon kastade en dummy ner i vassen som Mixa fick hämta, och sen fick Lakrits en likadan (som han tog med simning i en liten båge in mot land). Därefter kastade hon ner fyra fåglar i vassen för senare hämtning medan våra hundar tittade på. Meningen var att dessa manövrer skulle göra att platsen fanns färskt i minnet på hundarna för de dirigeringar vi tänkte oss lite senare. Utmärkt var att vi hade med hörlurar för att höra vad den andra sade trots det långa avståndet.

Sedan kom Annika bort till oss och vi körde en markeringsövning à la Bolly där det kastades två markeringar. Två hundar stod passiva medan Annika skickade på den senast kastade markeringen. Sen var det dags att ta en dirigering innan nästa markering hämtades in. Det blev då Lakrits och jag som skulle ta vattendirigeringen. Men se… nu hade han glömt vad han skulle göra… dit ut, varför ska jag dit, matte? Vi har ju kastat markeringar här inne på land!
Mona fick knata över till berget och kasta i en sten som plumsade rejält. Nu fattade han och satte full fart ut. När han var framme blåste jag stopp och för säkerhets skull gav jag med detsamma ett Sök. Det var nog tur, för han var visst precis framme vid en fågel, visade det sig. Väl tillbaka skakade han sig först, men släppte inte fågeln iallafall. Bra där.
Därefter fick Mixa ta in markering nummer två som en dirigering.

Sen körde vi detta två varv till. I omgång två var det vi som tog markering nummer två som en dirigering. Den blev ett skolexempel på hur en sådan uppgift ska lösas: rakt ut i rejäl fart aningen åt vänster på grund av vinden, stannade direkt på min stoppsignal, och tog in truten direkt på min Närsök höger-signal. Tjugo poäng, hade det varit prov!

I sista varvet tog vi då den första markeringen. Här sprang han ut ungefär rätt, men satte sen av i en onödig sväng åt vänster för att vända upp och komma tillbaka och hämta in duvan. Jag var inte nöjd med hans avlämning, tyckte han höll i fågeln lite väl mycket när jag skulle ta den, så jag gav honom en reprimand och kastade ut fågeln på nytt varpå jag lät honom hämta in den igen. Nu satt avlämningen riktigt fint.

Det passerade ideligen folk. Var det inte skolklasser eller promenörer så var det folk med hundar. Därför begav vi oss uppåt i sluttningen med tanken att vi kanske kunde ta oss ut på fältet. Men tyvärr växte det sån gröda där som inte var färdig att skörda än. Istället utnyttjade vi åkerkanten till ett smalt sök. Lite som det dikessök som en del gjorde som första övning på kursen för Jens och Sofia, men som jag inte var med om då eftersom vi sökte av andra delar av det stora området.

Mona lade ut sju fåglar och sen gick Mona och Annika passiva med sina hundar medan jag lät Lakrits söka medan jag långsamt gick framåt allt eftersom vi sökte av terrängen åt vänster. De hade då motvind, så det var lätt för dem att identifiera det utkastade viltet. Det var inga problem att plocka in dem, möjligen sprang han lite stort vid något skick, men på det hela taget bra jobbat. Han var ute och sökte medan vi räknade ut att vi redan fått in sju vilt, så jag blåste in honom tom och berömde för ett bra arbete.

En duva kasserades sen, då den översållats av myror, och jag lade ut sex vilt till Cheysie. Den skållade råttan sprang runt omkring och överallt, men plockade in sina, hon med. Även Mixa sprang lite stort. Det här är en nyttig övning när man vill få ner tempot lite och få dem att söka av all mark noggrannare.

Tack för en bra träning!

Viltsök och vattenmarkeringar

28 maj 2012 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Igår åkte Annika och jag till ett nytt ställe med ganska öppen slymark och tränade viltsök. Vi stod uppe på en platå och skickade med utsikt över slyområdet som sedan övergick i skog. Alla tre hundarna jobbade väldigt bra trots värmen. Biltermometern uppmätte 24 grader, rena sommaren, och ingen skugga.

Det var många viltslag: trutar, and, kråkor, korp, kanin och duva. Allt apporterades in med fina grepp.

Annika skriver så här om finurligaste viltstället: ”Jag hade lagt en kråka uppe på en lutande tall med rotvälta som syntes bra bakom slyområdet eftersom det var uppe på en bergsknalle. Cheysie sprang förbi den ett par gånger. Man såg hur hon sniffade till i luften, men när hon inte hittade något så lämnade hon området. Bråttom, bråttom… Lakrits och Tindra löste det på helt annat sätt. När de fick en liten sniff så saktade de ner tempot, stannade upp och pejlade in vart kråkan eller duvan låg och hittade den snart. När jag gick och la ut Tindras sök så fick Cheysie följa med fot. Satte henne en liten bit ifrån och smög upp en duva på trädstammen. Skickade henne att söka reda på den och nu hittade hon den förstås eftersom hon ganska säkert sett vart jag la den. Men jag tänkte att hon skulle få erfarenheten av att söka även upp på träd. Tänker leta efter sådana tillfällen längre fram.”

Nästa övning var markeringar som snabbt doldes av slybuskagen. Vi ställde oss som dolda kastare i det ca 2–3 meter höga slyområdet utan att hundarna såg det. När kastaren hörde att föraren sa ”Duktig hund” var det dags att kasta, för då satt hunden beredd uppe på platån och tittade ut över området. Under tiden som hunden kom in med första fågeln flyttade sig kastaren en bit så att nästa kast hamnade åt ett annat håll. Lakrits letade runt lite på första truten, men spikade korpen bra. Cheysie var superduktig på andra pippin korpen, som blev en fullpottare: ur rakt på, tvärnit, snabbt upplock och rejs tillbaka. Det var en fröjd att se!

Vi avslutade med att åka till vatten i närheten där hundarna fick lite markeringar i vass och bredvid flytpontonbrygga. Det blev enkel- och dubbelmarkeringar. Skönt för dem att få svalka sig, och till och med Kasper gick i till knäna.

Gott nytt 2012!

1 januari 2012 / hundadmin / 6 kommentarer

Som en fin inledning på nya året delar jag med mig av några av alla de fantastiska bilder Rolf tog igår på Lakrits när han hämtade in markeringar med and, trut och kanin. En fantastisk stilstudie! Notera särskilt trutfjunet på nosen på de sista bilderna.