Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: kurs (sida 2 av 9)

Laddar inför Labbecampen

6 juli 2013 / / 3 kommentarer

Det är mycket nu, bloggen blir gravt lidande.

Var iallafall ute både häromdagen och idag och tränade lite närsök à la Jens. Nu sitter han inte som en stenstod längre när man byter sida, utan går ganska självklart. Lite mer nötande så kommer tveksamheterna att vara helt borta.

Annars pågår packandet för fullt inför Labbecampen uppe i Jämtland. En hel vecka med bara hundnörderi och trevligt sällskap. Myggmedel är det som står upprepade gånger på packlistan. Det kan man inte ta med sig nog mycket av!

Får se om det finns täckning nog för någon bild eller annat inlägg därifrån, annars får det väl komma nån sammanfattning senare. Mycket skojigt ska det bli iallafall!

Kennelträffen

5 juli 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Kennelträffen

Det verkar inte som om jag får tid att skriva nåt vettigt om årets mycket trevliga kennelträff.

Snor därför en bild på hela gänget från Thorsvisajten (fotograf: Jörgen Norrblom) och kan bara konstatera att det är en fullträff vartenda år. Du som funderar på om du ska anmäla dig nästa år – sluta fundera och bara gör det! Själv har jag redan antecknat datum för nästa års kennelträff.

Kennelträff 2013

 

Sista kurstillfället på Storsten blev A-provsträning

30 maj 2013 / / 2 kommentarer

Idag hade vi några extra deltagare och var totalt sett 5 aktiva och 2 passiva ekipage. Anita hade klurat ut att A-provsträning skulle stå på dagens program.

Varmt var det i skogen, och myggigt, men enstaka brisar, vatten och myggmedel gjorde att vi ändå klarade av att knalla omkring bland ris, stubbar och stenar under tre timmar.

A-provsträningen var uppdelad i två delar: först gick vi parvis efter skytten (Anita) medan resten gick kopplade passiva bakom. Sen stannade hon och sköt och den med lägst nummer hämtade. Det ekipaget gick sen och ställde sig sist och ett nytt ekipage fick komma fram. De första var rätt enkla som lite uppvärmning, men sen försvårade hon allteftersom, sköt dolt, sköt utan att stanna medan vi gick osv. Lakrits klarade alla sin uppgifter galant, A-apporter rakt igenom, enligt domaren.

Del två var en driven såt. Anita gick ut och sköt i tre områden medan vi stod alla på linje okopplade och tittade på. Så avslutade hon med lite extra eldgivning med tomskott. Alla hundar var trötta och ingen hetsade upp sig över detta. Lakrits tog in en riktigt lång dirigering till det högra området. Jag blåste honom stopp en eller två gånger och sen hade han bärgat hem den. Det jobbet är jag mycket nöjd över.

Mot slutet låg det några apporter kvar ute och vi delades in i par som fick gå ut och göra eftersök i varsitt område. Ulrika och jag fick området rakt fram, längst bort. Vi gick fram en bra bit och sen började Ulrika med att skicka. Det skulle finnas en bollapport kvar här. Inget fynd och Lakrits fick chansen. Sen växlade vi nån gång till innan vi bestämde oss för att köra båda hundarna parallellt. Lakrits var framme en gång och nosade på Aya, men jag kallade direkt tillbaka honom och ut i söket mer åt vänster. Sen sökte de båda fint utan att direkt störa varann. Till sist hittade Aya bollen långt ut i ett ormbunksområde. Bra gjort, den var svår! Lakrits fick en godis för sitt tappra sökande.

Detta var sista tillfället och vi avslutade med lite fika hemma hos Anita. Lilla nytillskottet blev såklart gosat med och min ena stortå provsmakades av de små sylvassa tänderna.

Kurs på Storsten

16 maj 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Kurs på Storsten

lakrits_bagaget

Vilket utrymme! Det känns som om det gått in halvdussinet labbar här, om så vore.
Det taxichaufförsinspirerade plexiglaset var ingen höjdare att se bakåt genom, dock.
Och jag saknade farthållare och riktig ACC. Automatväxlad var den iallafall.

Vi var fyra hundar på kursen idag och Anita hade förberett tre snarlika områden: åt ena sidan sök för två ekipage, åt andra sidan dubbelmarkering respektive dirigering för två ekipage. Jag och Tina bildade hanhundsparet och började med sök.

Vi väntade tills Anita skjutit de båda markeringarna till tikparet och sen skickade jag in Lakrits i söket. Jösses! Han skrämde upp en stackars hare som satt där och tryckte i nåt snår. Haren kutade för livet och Lakrits efter. Jag visslade inkallning några gånger, men när det inte bet tog jag till rösten. Det tog ett par sekunder så avbröt han jakten. Vid det laget var båda inne på markeringsområdet där stackars Aya höll på att komma in med en markering. Hon höll dock huvudet kallt. Bra där!

Då ville jag vänta och coola av Lakrits, så Tina skickade sin flat istället. Flatten for ner till det ställe där haren tryckt och Lakrits satt så till att han inte såg honom ordentligt, men han kunde ana ytterligare en rörelse där nere i det område där den spännande haren suttit och tryckt. Vips drog han som en rem igen! Jag röt i, inte fullt lika tagen på sängen den här gången, och han återkom snopen över att han misstagit en stor svart flat för en liten brun hare.

Vilken start! Men sen gick det lite bättre. Tina fick in två apporter och vi en innan det var dags att rotera. Dagens alla markeringar tog han in bra idag, och dirigeringarna gick skapligt. Lite blåsande, men inte alltför illa. Vid ett tillfälle fick jag för mig att ropa Sök istället för att blåsa närsök, lite klantigt så här i efterhand, men å andra sidan fick jag se att han genast sökte större. Han ser alltså skillnad på närsöksignal och sökrop. Bra att veta.

En gång på ett senare ställe när Lakrits var ute och sökte var han precis i kanten av sökområdet. Just då sköt Anita en markering åt det hållet, tror det var åt Aya. Lakrits blev stående blickstilla bakom ett träd. Jag såg honom inte, men visste att han var bakom trädet, och bara väntade med pipan i mun på hur han skulle bete sig. Tina stod bättre till och såg honom och kunde berätta för mig: han stod helt stilla och bara tittade efter apporten, sen mot mig. När han inte fick nån info från mitt håll gick han mot mig tills vi hade ögonkontakt. Då skickade jag ut honom bort från markeringen ut på sök igen, och han lydde hur fint som helst. Puh där, det var bra gjort av honom!

tinas_flat_in

Tinas flat kommer in med en dirigeringsapport medan Lakrits tittar på.

Vi lyckades alltså med dagens värsta och bästa. Dessutom råkade jag på tredje stället få hjärnsläpp igen och skickade Lakrits på sök innan markeringsskotten var gjorda. Det gick iallafall bra att kalla hem.

Söken var det jobbiga idag – tre ställen där vi skulle ta in två var. Men det var utlagt för cirka fyra timmar sen och svårt att få vittring trots att det för det mesta blåste lite inne i skogen. Så ibland kallade vi in tomt och lät parkompisen försöka. Lakrits resultat blev 1–0–2 intagna apporter. Det här behöver vi träna mycket av. Inte så dumt att lägga ut i förväg och låta ligga till sig om man har chansen nån gång.

Kurs på Storsten

2 maj 2013 / / 2 kommentarer

Efter noggrann kontroll av Lakrits rörelsemönster bestämde jag mig för att han skulle få följa med till kursen på Storsten idag. Vi var med på nästan allt, hoppade bara över den första övningen som bestod av markeringar lite här och där tvärs över allra risigaste terrängen. Vi gick med gruppen och markerade dem, men jag skickade inte på någon. Bra övning det med, för all del.

Nästa station var skick ut till ett dike där Anita satt två vimplar som angav gränserna för bollsök i diket. Jag skickade, men han ville springa snett ut åt höger – det håll vi kommit ifrån och där alla de roliga markeringarna dumpit ner. Jag tog in och gjorde om, men med liknande resultat. Då bestämde vi att jag avstår vidare försök just nu och så fick två ekipage gå emellan. När det så blev vår tur igen (och han hade kikat lite på de andra) sprang han spikrakt ut och över diket. Blåste stopp och han stannade. Bra, för vinden kom bakifrån och jag ville nu att han skulle söka mot mig. Blåste söksignal och först rände han lite ovanför dikeskanten, men snart var han därnere. Han kom lite långt åt höger, men efter lite mekande fick han tag i en boll. Detta var egentligen dagens enda svårighet, sen gick det bara bättre.

Station tre var en utplacerad vimpel med fyra bollar nedgrävda cirka två meter ut åt alla håll. Anita sköt en markering rakt förbi vimpeln, som alla hundar fick se innan alla utom nr 1 plockades utom synhåll bakom en stor gran. Vi startade som nr 2 här och när jag skickade Lakrits på Ut var jag beredd att få blåsa i med stoppsignal. Precis innan jag fick ljud i pipan stannade han dock självmant. Han hade fått vittring på en boll! Piece of cake, sade Lakrits. Den enda som egentligen fick jobba på den här stationen var Ulrika, för den sista bollen låg lite mer i lä bakom några stenar. En jättebra övning, men den måste göras lite svårare nästa gång.

Därefter hade vi en station med fyra utskjutna markeringar medan vi stod på linje och markerade dem alla. Vi tvåbeningar hade lite knepigt att memorera dem alla och fick i läxa att träna detta. Lakrits fick som andra hund ta in den först skjutna, och från vår vinkel visste jag precis hur den skjutits. För att se vart han tog vägen flyttade jag mig dock kanske tre meter åt vänster och genast var det supersvårt att ha koll på exakt vart han skulle. Jag dirigerade något lite så han inte kom för långt åt höger, men sen lämnade jag det åt honom och han kom in med rätt apport. Bra där.

Sen tror jag bara det var en station till, en ganska stor invittrad kvadrat med 8 bollar. Var den 5 eller 7 meter i sidan? Vet inte, men väl definierad med fyra vimplar var den iallafall. Vi skickade uppifrån en lätt sluttning över ett litet dike och så var kvadraten där. Lakrits började denna gång och Anita frågade hur jag tänkte. Jag berättade att jag bestämt mig för att skicka till den vänstra kanten, eftersom vinden nu kom från höger. Sen skulle jag blåsa närsök in åt höger. Sagt och gjort. Det gick ungefär som jag ville, men han gick aningen snabbt i rutan och var nästan framme vid högra kanten innan han fick nos på en boll. Han måste rimligen ha passerat över en eller två bollar till eftersom vi var första ekipage.

Nästa skick hade två bollar tagits in, några hundar hade snopna fått avstå belöning av diverse skäl. Denna gång visste han ju var bollarna fanns, så jag skickade ungefär rakt in och blåste Stopp. Han hade redan fått nos på en, men tvärstannade ändå. Väntade ett par sekunder innan jag blåste närsöksignalen varpå han såklart bara plockade upp den och kutade tillbaka. Ett suveränt bra stopp där!

Mot slutet var det så två bollar kvar. Ulrika ville ta en och jag sade att Lakrits kunde ta den andra. Jag tyckte att Aya hade sökt bra i området (kanske lite väl fort för att få korn på dem, fick jag höra sen) så jag tänkte att det här blir svårt: att hitta den sista lilla nergrävda bollen. Jag skickade in honom och sen sökte han av området ordentligt. Jag blåste ett antal gånger om han kom fram till en kant, stoppade, skickade in honom igen med närsöksignal. Han följde alla tecken jättefint (utom en gång då han ville gå för långt åt vänster och fick ett Error av mig) så till slut sade Anita att blås nu stopp vid lämpligt tillfälle och gå fram och belöna med en kastboll. Jag lånade en boll av Tina och gick fram en bit och kastade. Den flög bra mycket längre än jag tänkt mig, så nu fick han leta en stund efter den istället. 🙂 Jag gick fram för att bistå, men han hittade den själv, och så fick han ett par korta buskast istället som belöning för det fina arbetet. Bättre avslutning kunde vi inte få.

Vid fikat fick vi ett par andra träningstips:

  • Skicka ut på linjetag över vatten till andra sidan och gör ett Därsök där.
  • Vittra in några olika därsöksområden, inte alla nödvändigtvis med boll/dummy, utan några kan vara tomma. När hunden sökt där ett tag kan man skicka vidare till nästa område, där hunden får sin belöning alternativt kasta in en belöning ungefär som det blev ovan med Lakrits.

Jag är så glad att jag vågade ta med honom dit idag och allt gick jättebra med benet. Han haltar inget nu efteråt, mer än att han kanske är lite stel precis när han rest sig upp från vila. Nu tar vi det lite lugnt någon dag och så satsar vi på träning hos Åsa på söndag. Där utlovas hopp över livlig Hågaå med branta sluttningar, ett hinder som är precis i stil med vad Lakrits behöver träna på. 

Väl hemma igen ville Kasper leka med filten. Lakrits är nog lite trött, men låter lillen hållas.

Dirigering på Storsten

25 april 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Dirigering på Storsten

Idag var vi sex ekipage på kursen på Storsten. Jämna par, alltså. Jag och Ulrika körde ihop och varvade med att börja med skottmarkeringen eller dirigeringen. Alla markeringar spikades av lakritsremmen och jag är nöjd även med dirigeringarna. De gick till samma platser som förra vecken, men denna gång utan att de fick någon ledtråd innan.

Den första mindes han nog inte riktigt, utan drog sig lite snett åt höger. Jag blåste stopp för säkerhets skull, kallade tillbaka några meter så han syntes bättre och skickade Back. Gick lysande.

Tvåan och trean gick han rakare på, kanske minnesbilden fanns kvar där. På den fjärde snodde han runt kullen och var på väg ner lite för långt åt vänster i sitt sökande. Jag var på vippen att blåsa när han vände tillbaka och hittade en av de gömda bollarna.

Vi avslutade med dirigering och markering över springvatten. Lite segt ut, men mer fart tillbaka när han konstaterat att det inte var så djupt. Blev rädd att han skulle försöka springa längs kanten runt tillbaka, så jag blåste inkallning, som han lydde direkt. Skönt när signalerna sitter som de ska!

Nästa gång ska det visst bli närsöksövningar. Eller kanske därsök.

Träningen i full gång

18 april 2013 / / 2 kommentarer

havstrut

Havstruten var enorm

Våren är ju seg, men nu har träningen iallafall börjat ta ordentlig fart. Dels träffades Jaktoptimisterna igår och dels var det första kurstillfället på Storsten idag.

Igår var vi fyra hundar (Ulrika körde med två) som körde ett provliknade upplägg med vilt: en dubbelmarkering, en dirigering och ett ganska stort sök med 7 vilt. Allt detta ackompanjerat av Göran, Carinas man, som var bussig och ställde upp med gevär åt oss.

carina_göranVi gick i två par, och när Ulrika körde ena hunden stod Lakrits och jag passiva. Lakrits dirigering gick skapligt, fick blåsa lite. Hans markeringar kan han inte ha sett. Det var knappt så jag såg dem, och jag visste ändå exakt hur de skulle falla, men vi hade en låg sol i rakt motljus, så det var lite väl knepigt. Däremot hade vi tur med vinden som låg på ordentligt åt rätt håll. När han kom ut en bit fångade han alltså upp vittringen och hämtade hem dem, om än inte så spikrakt som det förhoppningsvis hade blivit om han hade kunnat se dem.

mixa

Söket låg i en svag sluttning ner i en gryta, och sen en brantare slänt uppåt. Nu hade vi vinden i ryggen från skickstället, och vinden verkade stanna kvar och snurra runt där nere i grytan, så det blev rejält svårt för alla hundar. Ulrikas nybörjarhund klarade sig nästan bäst. 🙂 Lakrits tog i och för sig för sig ordentligt av marken, så han fick in fyra vilt rätt snabbt. Men sen var det segare, och det blev mycket sök kors och tvärs innan resterande var inne.

aya

Vi avslutade med trevlig fika i solen. På hemvägen passerade jag ju åter Svartrökarna och svängde förbi. Denna gång var det kö! Alla kunder hade sina favoriter och han sålde bra den lilla stund jag var inne. Kul! Köpte mer av den supergoda rökta skinkan, några karréer som visade sig kanonfina senare på kvällen samt en bit hårdrökt renkött som jag tar med till Göteborg som extraproviant.

 

Idag var det så äntligen dags för kursen på Storsten för ökl- och elithundar. Förra torsdagen blev ju inställd pga sjukdom. Vi var fem ekipage plus Carina, som agerade assistent, och Katarina som bara var passiv i bakgrunden. Vi delades in i två ”halvor”, Gruppen och Paret. Eftersom vi i Gruppen var tre fick vi alltid börja. Dock roterade vår inbördes ordning, vilket blev det svåraste på hela dagen. Minnet är kort … 🙂

Vi hade 4 områden som alla i grunden var likadana, enda skillnaden var egentligen terrängen. Anita hade i förväg på varje ställe lagt ut 4 bollar och lade nu ut ytterligare 1 synligt. Man fick välja om man ville gå med fram och titta (det gjorde vi bara på den sista där hunden skulle uppför en kulle, ner i en sänka och uppför nästa kulle och alltså försvann på mitten) eller om man ville stå kvar vid startlinjen och titta. Det gjorde vi alltså på övriga tre.

I Gruppen skulle ett ekipage vara berett att ta in en dirigering till bollområdet. Innan den togs sköt Anita en markering som dirigerarekipaget fick välja om den skulle tas in först av ekipage 2 eller om den skulle ligga kvar tills efter dirigeringen var intagen. Ekipage 3 skulle stå passiv bakom de båda andra ekipagen.

Vi började med en dirigering och då valde jag för säkerhets skull att ekipage 2 skulle ta in markeringen först. Han gick rakt och fint på skicket så jag beslutade mig för att inte blåsa. Trodde han skulle få vind på alla bollarna. Men han försvann utom synhåll och kom tillbaka först efter en bra stund med en boll i munnen. Sett i efterhand tyckte Anita att jag borde ha blåst där, eller iallafall agerat när han försvann. I fortsättningen tog jag inga såna chanser.

Sen var det vi som tog markeringen. Vi fick vänta tills bollen var på ingång, men inga problem.

Att stå passiv var heller inga problem, det enda var att det var svårt att komma ihåg att ställa sig upp bakom de båda andra istället för att sitta kvar på stolsryggan som när Paret körde.

Vid kommande dirigeringar valde jag konsekvent att låta markeringarna ligga kvar och det fungerade utmärkt med ett snällt Nej i riktning mot skottapporten, sen vända om mot dirigeringen och skicka dit.

Vid en markering eyewipade vi en tollare som inte tyckte skottapporterna var lika roliga som bollarna.

På sista stället blev det knepigt, för den skjutna markeringen studsade snett på en trädstam och hamnade närmare vår dirigeringsvinkel än Anita hade tänkt sig. Jag nejade den och riktade om. På den första höjden klämde jag i med ett extra Ut, men just då fick Lakrits vind på skottapporten och tvärvände och stannade upp vänd mot mitt håll. Vilken ska jag ta? Back, ropade jag direkt, och då fortsatte han på en rak linje bakåt ut till nästa kulle. Mycket bra jobbat av grabben där!

En sista kort dold dirigering fick avsluta vår kursdag. Den vållade inga problem alls.

Jag är så nöjd med honom och känner att vår ökl-förberedelse inte är så illa alls. Bortsett från vattenträning, då. Nu återstår det bara att se om det går att hålla Tystberga-provet. De ligger lågt med att skicka ut bekräftelser till sista stund, med tanken på isläget. Vi får se.

Edit: Åsa E hade ögonen med sig och kunde nyss rapportera att det blir start i Tystberga om en vecka. Och jag har kommit med båda dagarna! Den 27 startar jag sist som nr 14 och den 28 som nr 6. Oj, vad spännande! Nu ska jag leta boende. 🙂

Nu ska jag på översättarkonferens i Göteborg fredag–söndag. Kanske husse får väder nog att cykla hundarna lite, och kanske kommer storpudeln Jungman och hälsar på för lite lek. Det blir bra det.

Jaktkurs på VaBK

24 mars 2013 / / 6 kommentarer

Ja, inte mina hundar då, för de har fortfarande utegångsförbud, mer eller mindre, på grund av kennelhostan. Men jag var och tittade och hjälpte till lite på dagens apporteringskurs på klubben, och passade på att filma lite med mobilen. Åtminstone två av hundarna hade aldrig kommit i kontakt med vilt förut, och första övningen jag filmade gick ut på att bekanta sig lite med detta nya, kuliga.

Gemma bekantar sig med vilt:

film

Hedda bekantar sig med vilt:

film

Spira bekantar sig med vilt:

film

Gemma tar en markering:

film

Sedan var det dags att testa ett litet sök med bara ett vilt eller kanindummy. Hundarna är på lite olika inlärningsnivå, men det var kul att se att alla till sist förstod vad det hela handlade om. Gemma gör ett sök efter and:

film

Hedda gör ett sök efter and:

film

Spira gör ett sök efter kanindummy:

film

Tack för att jag fick vara med idag och titta på era fina hundar! Nu blir det mycket träning till finalen den 18 maj då ni ska testa ett litet WT. 🙂

Fler bilder från helgen

12 juni 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Fler bilder från helgen

Här kommer fler bilder från sök- och vattenkursen för Jens och Sofia på Lilla Träskaten i helgen:
Rolfs bilder

Med sikte på öppen klass

20 maj 2012 / / 1 kommentar

Med sikte på öppen klass – så hette kursen i helgen med de två glada värmländska instruktörerna Kicki och Bolly, sex andra kursdeltagare samt värdparet Peter och Jill med stor gästfrihet och underbar mat. Kasper var med och det funkade riktigt bra att bo i härbret med båda hundarna, som fick sova innanför kompostgaller på natten.

Vi började med att presentera oss och lyfta fram varsitt problem. Endast ett problem var, en bra regel som gjorde att alla höll sig kort och konkret i sina respektive presentationer. Jag valde självklart pipet i passivitet, som ju är det som hindrar oss från att gå vidare upp i öppen klass.

Resultatet: Lör fm – lite lågmält pipande av och till på ungefär samma ljudnivå som tar ned oss ett pinnhål på proven. Lör em – i princip tyst, något enstaka pipande. Sön – helt tyst hela dagen!

Exakt varför Lakrits var tyst är ju svårt att säga innan jag testat av vissa grejer nu i efterhand. Kanske var det en kombo av att han vande sig vid miljön och hundarna/förarna och värmen, men jag hoppas också att det har att göra med det tydligare kroppsspråk både jag och Lakrits lärde oss under helgen. För Lakrits del att få stå när han jobbade, men sitta när han inte jobbade, för min del att stå mer aktivt framåt i arbete, mer tillbakalutad vid vila/när andra hundar jobbade. Likaså lite skarpare tillsägelser av mig vid några tillfällen på lördagen följt av täta beröm när han gjorde rätt. Sen har jag fortsatt med vad jag börjat med redan tidigare: undvika ögonkontakt och andas djupt och fint själv när han verkar börja jaga upp sig. Framtiden får utvisa om detta håller i längden.

Ett försök att sammanfatta vilka övningar vi gjorde (med reservation för att jag fått något om bakfoten, då vissa övningar var rätt komplexa i många steg):

Stadga
Vi började med lite stadgeövningar:

  • Fotgående med korrigering och beröm – nolltolerans mot nosande och täta Duktig när han gick rätt.
  • Cirkel, gå runt bland deltagarna (vanlig övning, men jag gillar den, får hundarna att nosa in varandra).
  • Inkallning med ryggen mot utan att ge några kroppssignaler, bara pipan (alla fick tre försök). Det lät ju lätt, men det var bara två som klarade den på första försöket. Lakrits tog den på tredje, rätt många inte alls.

Linje
Vi ställde upp på en linje. Ekipage 1 längst till höger fick ett skott och en markering som vi ignorerade, sen en markering till. Den gick vi runt i löst fotgående utan att ta upp, sen tillbaka till utgångspunkten varifrån vi skickade på första markeringen. Jag och Lakrits var ekipage 2 och han hade inte sett var markering 2 föll (utmed linjen åt vänster), så jag försökte dirigera honom dit. Det blev lite svårt, så vi löste upp det med en kastad dummy.
Hela början av helgen återföll han till sitt gamla nästan bortglömda beteende att hoppa upp på mig för att lämna av, något som löste sig på söndagen med lägre händer och ett bestämt nejande – vips var han tillbaka som den fint avlämnande hunden igen. Jag förstår inte riktigt vad som triggar detta beteende, måste vara nån överslagshandling när det händer mycket runt omkring. Nu vet jag iallafall hur jag ska hantera det om han gör så igen.

Triangelövning 
Triangelövningen fungerade ungefär som dirigeringsfyrkanten. Man gick ut till en pinne B, stannade ett par meter ifrån och kastade apporten sista biten, sneddade vidare till nästa ben, samma där vid C och tillbaka till utgångspunkten A. Om jag minns rätt skickade vi först på en rak dirigering ut till B varpå Kicki lade tillbaka en dummy där. Sen på nästa skick blåste vi stopp halvvägs ut och skickade höger. Sist ett rakt skick till för att laga linjen. Detta gick hur bra som helst för Lakrits.

Stoppövning
Detta var en ganska komplex övning, hoppas jag plitat ner den rätt. Den går dessutom att bygga ut så den blir ännu komplexare, men jag beskriver den så långt Lakrits och jag kom.
Steg 1: Stå vid A. Medhjälparen kastar dummy rakt ut vid B. Rikta men skicka inte. Medhjälparen tar upp dummyn igen. Medhjälparen går tillbaka till ekipaget, därefter skickas hunden. Blås Stopp. Medhjälparen kastar belöningsdummy.
Steg 2: Som ovan, men ingen belöning. Medhjälparen kastar istället en dummy vid A. Nu är det dags för stadga och tid! Gå runt åt vänster till C med stopphand, skicka åt höger till A.
Steg 3: Som ovan, men ytterligare en retningsdummy vid D. Den tas bort, skicka sedan som ovan till A.
Steg 4: Som ovan, men ta bort retning A istället för D. Gå till C och skicka Back till D.
Sen kan man bygga vidare med fler steg. På sikt: 8–9 steg i följd innan apporten kommer som belöning.
Lakrits hade glömt bort Back, så vi avbröt där och koncentrerade oss på att träna det som brast, dvs Back-kommandot. Jag gick närmare och skickade Back. När han grejat det backade jag tillbaka till C och provade att skicka Back igen, men det var fortfarande för svårt. Det var ett tag sen vi tränade Back, så den biten får vi ta tag i.
Det är just det som gör övningen så bra: man stannar där man märker att det brister, oavsett om det är höger, vänster, back eller som i vissas fall, tiden (att gå från A till C med höjd hand). Sen tränar man det enklare och enklare tills hunden grejar det, och provar därefter att göra om detta från den ursprungliga positionen. Ett bra sätt att hela tiden ha koll på bristerna och inte gå varken för fort eller för långsamt fram.

Ständigt återkommande mantra:
Tänk hela tiden på vad vi tränar på!

Närsöksövning
Kickis tips för att skilja på korta avstånd (snäva områden) och långa avstånd (större områden):
Korta närsök: bara hand
Långa närsök: bara pipa (typ 5 m radie)

Här gjorde vi ett enkelt närsök med bara pipa. 
Sätt en bit bort. Inkallning, stopp, störningskast åt vänster, söksignal (dummyn nertrampad åt höger på andra sidan ett litet dike).
Funkade bra för Lakrits.

Försvåra närsöksövningen på egen hand:
Tänk på vinden!
Göm en närsöksdummy i medvind utan att hunden ser. Sätt hunden och gå 50–100 m bort i medvind. Kasta störningsboll med slev, inte ta den. Istället söksignal. Tänk på sökradien 5 m. Störningsbollen måste hamna väl utanför detta område.

Olika inkallningssignaler:
Inkallning som inte ska ända fram: pipa och utbredda händer
Inkallning som ska ända fram: pipa och händer vid låren (apportberedd)

Passivitetsträning – tips 1
Börja med en aktivitet, t.ex. sök, som blåser ur lite.
Sen passivitet.
När hunden är lugn, gå till bilen. INTE belöna med aktivitet!
Gör om upprepade gånger. Kan ta ut hunden ur bilen igen efter en stund och köra detta igen vid samma tillfälle.

Passivitetsträning – tips 2
Låt hunden stå i arbete, sitta i vila.
Stå själv på särskilt sätt i vila (tillbakalutad, avkopplad, stödja på ena benet), på annat sätt i arbete (rakare, mer framåt, mer fokuserad, stödja på båda benen).

Markering – kroppsposition och kommandon
Luta fram som beredd inför markeringen. Titta på skytten (kastaren).
Säg kommandot Titta – när apporten är i luften, inte innan den kastas/skjuts.
Säg kommandot Där med fokus på markeringen/markeringarna.

Säg kommandot Där igen för att få fokus på den markering som ska hämtas. När hunden låst fast på rätt position säger jag Feldy vid själva skicket.
Vid dubbelmarkering: flytta något steg/vinkelposition inför nr 2.
Flytta tillbaka när nr 1 ska tas. Med Där får man tillbaka fokus på denna.
När det inte är den egna hundens tur att ta apporten, luta tillbaka kroppen och ta därmed bort fokus.
Vi övade lite på kroppsförflyttningarna och kommandoorden ovan i en kort linje (3 eller 4 ekipage) där vinklarna i förhållande till linjen blev rejält snäva och ställde stora krav på att vi bytte position riktigt snabbt och tydligt för hunden. Den som markerade bäst skickades.

Markera i linje
Det här gjorde vi en i taget. Det kastades först en storvinklad dubbelmarkering som det inte var några problem att markera och ta in. Sedan flyttade vi oss till en allt snävare vinkel, och till sist så att båda kasten kom i linje efter varann, först längst bort, sen närmast.
Ta in närmaste först oavsett i vilken ordning de kastas.
Här fick Lakrits problem i den sista fasen när de var helt i linje. Man kan ju bara markera en gång med kroppen eftersom båda kasten går i samma linje, och två gånger sprang han förbi den närmaste för att gå vidare ut till den först kastade längst bort. Första gången blåste jag stopp utan att tänka mig för, andra gången felade jag istället. Vi löste det hela med att han fick en enkelmarkering på det korta avståndet.

Pararbete
Vi jobbade två och två: en dirigering snett åt höger, en dirigering snett åt vänster.
Vi markerade båda med riktad hand och kommandoordet Där. Sedan ställde vi oss upp igen som tecken på att det inte var dags nu.
Det sköts en lång markering åt endera sidan.
Någon skulle ta in dirigeringen närmast markeringen, sen skulle markeringen tas in.

Det tog dock lite tid med dirigeringen och påföljande snack, så Lakrits kom inte ihåg var markeringen låg. Han sprang inte rakt i linje, utan snett åt höger där den gamla dirigeringen legat. Ett stopp och Back fungerade inte. Jag blåste stopp och gick ut med höjd hand för att åtgärda backproblemet. Sedan skickade jag Back från närmare håll, och tog emot dummyn.

Steg två blir att sätta på samma ställe igen, kasta ut marleringen, vända om hunden och låta den vänta.
Gå tillbaka och skicka Back från första stället igen. Nu kunde han ta Back även från det längre avståndet.

Sedan lite eftersnack om det här med att Lakrits gick snett ut istället för rakt: Kicki undrade om jag skickat så med flit (hade varit en bra strategi), men det hade jag ju inte, utan han gick snett. Tränar man linje gör man om tills det blir rakt, tänka på det nästa gång.

Bolly och Kickis fem ord:
Vind, Väg, Väntan, Fokus, Kommando.
Egentligen hette Väntan Tid, men eftersom vi frenetiskt jagade ord som började på V gjorde vi om det till Väntan. Vänster var ett förslag som lockade till skratt hela helgen.

Dirigeringssökområde
Den sista övningen vi gjorde var en linje med tre områden att hålla ordning på:
Först gick Bolly rakt åt vänster från linjen bort till en skogskulle där han kastade ut sju dummys i ett sökområde medan vi markerade dem med riktad hand och Där.
Sedan sköts två markeringsskott snett vänster tvärs över fältet respektive snett höger upp i skogsbacken medan vi alla markerade dem och sedan ställde oss upp igen.
Det var de tre personerna längst till höger i linjen som fick jobba:
1 tar sista markeringen.
2 kliver ut från linjen och skickar på söket som en dirigering.
3 tar första markeringen som en dirigering.
Nr 1 ställer sig sist i linjen. Nu fick person nummer två ta rollen som 1 osv tills alla gjort alla tre uppgifterna.

Vi stod som nummer tre och fick därmed börja med den svåra dirigeringen, den dummy som sköts först (tog en bra stund med två jobb och efterföljande snack däremellan). Skulle han komma ihåg?
Jag skickade Ut och han sprang rakt och bra den långa sträckan, men hamnade lite för långt åt höger, även om vinden låg rätt. Jag blåste Stopp och sedan Vänster, och se där – han fick vittring och plockade in den fint. Här blev jag riktigt stolt, för avståndet var på flera hundra meter (gissar jag med kasst sinne för avståndsbedömning) och hela övningen kändes som rätt mycket över hans förmåga.
Nästa jobb för oss blev ju att skicka på sökområdet som en dirigering. Den tog han plättlätt. Här var jag inte lika förvånad, den uppgiften kändes mer bekant och avståndet var aningen kortare.
Vår sista uppgift var att ta den sist skjutna markeringen. Han sprang rakt ut efter att ha fokuserat väl på markeringen, sökte runt en del i skogsbacken (full av sten och nedfallna grenar och annat ris) och kom tillbaka med den rimligt snabbt. Vid det här laget hade avlämningarna dessutom blivit riktigt fina igen så hela övningen var ett mycket lyckosamt slut på kurshelgen. Resten av tiden stod vi som passivt ekipage i linjen, och till sist lade sig Lakrits ned. Han brydde sig inte ens då en hund skulle skickas en meter utanför hans huvud!

Nu ska det bli jättekul att försöka omsätta alla dessa lärdomar i praktiken!
Tummar hållna och fingrar korsade för att vi även fått fungerande redskap att bli av med pipandet genom tydligare kroppshållning för både hund och förare.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑