Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: fotgående (sida 2 av 2)

Jaktlydnad hos Anita

Anita N, vår stöttepelare, ställde upp extra för Anita W och Acke, och mig och Lakrits i torsdags. Det kändes jätteskönt att inte behöva missa just första träffen eftersom Anita gick igenom en mängd termer och begrepp – egentligen i sammandrag allt en apportör behöver kunna under sin livstid.
Vi började ute medan det var ljust och fick träna fotgående i slalombana mellan tallar. Först en och en, men sedan båda ekipagen samtidigt. Det gick lite knackigt i början, men det blev bättre efterhand. Jag körde först kopplat, men efter stund stund övergick jag till lös hund. Jag klickade med tungan och belönade med godis när han gick rätt.
Vi ska gå rakt, normalt, utan att hela tiden kika ner på hunden. Vi ska också vara observanta på egna tics som handklappningar på benet, onödiga ord (det räcker med Nära och Bra) osv.
Det här är det Anita ser som prio 1 att vi alla tränar på framöver.

Vi fick också träna Sitt och bli kvar. Vi satte hundarna mitt emot varandra på cirka fem meters avstånd. Vi stod kvar vid hundarna medan Anita och Speys gick runt oss i åtta. Sedan fick vi gå in i mitten och ställa oss medan Anita och Speys tog ett nytt varv runt. När vi var klara slappnade jag nog av medan jag pratade lite med Anita innan jag återvände till hunden, för då – men inte tidigare – reste sig Lakrits upp. Jag satte honom och gjorde om tillbakagången igen. Men jag är nöjd med honom, för hundstörning har vi verkligen inte tränat mycket.

Sedan kollade hon av hur det står till med inkallningsstatusen. Vi gick en bit bort från de andra, så sade jag Fri och strosade vidare i en halvcirkel medan Lakrits skuttade bortåt. På väg tillbaka till de andra visslade jag inkallning och vips var han uppe vid min sida. Så duktigt!

Nästa grej var markeringar. Den som inte körde tränade passivitet en bit bort. Först kastade Anita en markering framför en granbuske. Jättelätt, tyckte Lakrits. Men istället för att kuta rakt tillbaka till mig med den sprang han först bort till Anita, sen vidare till Speys som satt i Anitas närhet. Jag var helt handfallen. Oftast är det ju bara han och jag som tränar, nån gång har husse kastat en dummy, men det har aldrig vart något problem. Så jag stod helt handfallen tills Anita frågade varför jag inget gjorde. Bra fråga! Jag ropade hans namn och fick upp visselpipan och visslade inkallning. Då kom han direkt.
Nästa gång kastade hon bakom samma gran. Då var jag beredd med pipan i munnen! Men jag behövde inte ta till den, utan han kastade en blick åt Anita men kom sedan in direkt. Sådärja. Det där ska inte behöva hända igen på grund av borttappad matte iallafall.
Instruktion vid markeringar: Stå rakt upp, inte böjd över hunden som vid linjetag. Inga pekande eller fladdrande händer, utan ha hellre händerna på visselpipan. Då vet man var man har dem och är dessutom beredd att sätta den i munnen så fort hunden gått ut. Man kan ha samma kommando Ut som på linjetag, eller Ja eller liknande. Låt hunden lösa problemet själv, styr INTE.

Avlämnandet av apporterna gick skapligt. Inte lika bra som hemma, men jag backade lite extra och fick in honom okej. Här tror jag att det är miljön som gör det svårare för Lakrits att göra lika rätt som han gör i sin vanliga miljö. Allt är lite mer spännande. Det kommer nog med tiden när vi fått träna lite mer tillsammans med andra ekipage i skogen, och inte bara tränar ensamma.

Lakrits bästa gren var annars tystnaden. Ute hördes knappt ett pip från honom. När vi kom in i köket sen och körde teori, gnällde han lite emellanåt. Jag är glad att denna del iallafall går framåt.

Inomhusteorin:
Vi fick ett sammanfattande dokument över allt en apportör behöver kunna.
Del 1 handlade om grunderna som fotgående, sitt, inkallning, passivitet, stadga, passivitet, apportering, hantera vilt.
Del 2 handlade om det förarkontrollerade arbetet.
Linjetag – INTE linje ut, sedan sök själv. Ta isåfall in hunden och underlätta genom att 1) stå och titta ut där apporten ligger, 2) gå fram lite, 3) gå fram och klappa om apporten och gå tillbaka till hunden och skicka om. Vi ska också tänka på att variera avstånd och byta plats (så inte hunden lär sig att där borta vid björken ligger den medan vi tror att den kan klara ett jättelångt linjetag).
Stopp: görs mellan varje annan signal.
Kommando för Längre ut: Gör hellre ett tjejkast med låtsasboll än ett killkast med låtsasboll. Orsak: Handen syns bättre om den stannar ovanför huvudet än om den stannar i brösthöjd. Kommandoord: Ut eller Back är vanligt. Börja lära in detta genom att lägga en dummie tillsammans med hunden, plocka med och sätt hunden halvvägs, gå vidare till startstället. Ge tecknet och ordet. Använder man Ut kan hunden i början komma in till utgångsposition eftersom det är där Ut brukar börja, men detta löser sig snart.
Välj hand att låtsaskasta med beroende på terräng och viltsituation. Om t.ex. det ligger vilt till höger som hunden INTE ska ta: stoppa hunden och skicka den sedan ut med vänster hand. Detta för att hunden oftast vänder upp åt det håll man visar med handen och hamnar då automatiskt IFRÅN det håll man vill undvika.
Kommando för Låt bli: Förslag på kommandoord: Inte nu, Låt bli, Leave it, Nej. Ordet ska betyda inte nu, men kanske sen, vilket kan vara en anledning att undvika Nej. Nej kan ibland ge problem och göra att hunden undviker området om man vill skicka dit senare.
Man ska visa jättetydligt mot det håll där det förbjudna finns, säga sitt Låtbli-kommando och rikta om hunden åt det håll man tänkt sig att skicka.
Kommando för Över: Förslag: Över, Over, Hopp.
Del 3 handlade om hundens självständiga arbete.
Stötta inför markering: Titta ut själv och visa att det händer något. Ha gärna kommandoord för detta: Mark, Titta, Pass på, Häng med. (I övrigt, se ovan.)
Sök påminner om uppletande snarare än personsök. För att skilja på kommanoorden om man kör både jaktsök och bruksuppletande kan man ha Leta = uppletande och Sök = jaktsök.
Hunden ska söka sig utåt från föraren i vänster-höger-spiral. Använd låg vänsterhand med spretande fingrar som man viftar med. Lägre hand = närmare, högre hand = längre ut.
Sök är det viktigaste momentet i nybörjarklass. Det är ett moment som bör tränas separat från allt annat.
Närsök: använd vänster hand om hunden ska söka åt det hållet, höger hand om den ska söka ditåt.

Slutligen kom då del 4vattenarbete, men det är ungefär samma moment som på land.

Fotgående och stoppsignal

Man får passa på medan husse tycker det är roligt och nytt att filma…
Idag gick vi en promenad igen på Lindö golfbana. Denna gång hade vi med lunchfika, riktigt mysigt att det är så varmt att man kan ägna sig åt sådant igen.
Jag passade på att träna lite fotgående framför kameran. Tar tacksamt emot tips på hur jag kan få in Lakrits närmare benet. Annars tycker jag att han ser följsam ut och jag håller inte på med alltför många tics.
I slutet på filmsnutten kommer det ett par stoppsignaler med efterföljande bollkast. Ljudet var bortkopplat på kameran, lika bra det, för det blir mest bakgrundsbrus ändå.

På besök på Wij

Idag kopplade jag av egen hundträning genom att åka och titta på andras hundträning. Vårdagjämning, sol och sju plusgrader till trots blåste det snålt vid parkeringen, men när vi gick in i skogen blev det genast bättre. Det märks att snön smälter undan i rask takt nu, snart kan man börja viltspåra igen.
Idag skulle jag kika på Thorsvis M-kull. Där fanns sex elva månader gamla labbar på plats, tre hanar och tre tikar, varav en löpte. Gruppindelningen på hanar och tikar kändes därför naturlig, och jag hängde med tikarna som började hos Anita med inkallning med lätt störning. Det gick jättebra för samtliga, även om Mackan knappt ville lämna sin husse. 🙂
Innan dess fick jag i egenskap av okänd person känna igenom hundarna för att vänja dem vid hantering av främmande. Det var hur mysigt som helst.
Jag följde med tikgruppen till Peter som hade förberett ett litet terrängspår där förare och hund skulle träna fotgående i terräng. Det var lite svårare. Några hundar ville gärna hamna något steg framför föraren och i en sandig uppförsbacke tog de gärna ett språng upp före föraren istället för att förbli i position bredvid.
Moment tre handlade om avslutning på apportering. Man satte en apport i den kopplade hundens mun, backade med händerna mottagningsberedda, tog tillbaka apporten, satte hunden. Man höll fortfarande apporten synlig, rörde lite på den för att behålla hundens fokus men ändå få den att lugna ner sig. När hunden satt lugnt och fokuserat åkte apporten bakom ryggen, föraren gick och ställde sig i fotposition (inte hunden) och ekipaget vände runt och gick tillbaka. Att föraren och inte hunden skulle gå i position berodde på att Anita ville behålla hundens lugn hela tiden. När man sedan har en äldre och van hund kan man göra tvärtom. Denna övning ska framför allt leda till ett lugnt fokus, men även fina avlämningar utan tappande på vägen. Den här övningen var helt ny för deltagarna, och de fick en fyrstegstrappa att träna: först bara själva för att få in snitsen, sen själva med koppel, sen med hund och till sist även med apport. 🙂
Vi värmde oss med lite lunchfika och sedan avslutade hela gruppen med linjetag. Det var först enkla apporter en bit bort på en stig medan ytterligare en hund arbetade bakom ryggen på den första. Övriga hundar stod och väntade. Sedan var det dubbla apporter, en bakom och en framför. Hunden skickades till den framför.
Som allra sista grej testades stopp med visselpipa. De flesta körde medan hunden var på väg bort, medan en körde när hunden var på väg till henne. Direkt efter vissling kastades boll bakom hunden. Här hade man hunnit lite olika långt, så det var givande att titta på.
Efteråt talades Anita och jag vid lite om Guinness. Hon är ganska säker på att det finns valpar i magen och ska åka och ultraljuda på måndag morgon. Vi får hoppas att det blir lagom många valpar så att det finns en liten svarting där till mig.

Fredagspromenad i Frösunda

Sista träningspromenaden i Frösunda. Den var som vanligt nyttig och givande.

Det är stor skillnad på att träffa en bestämd och konstant hundgrupp mot att, som igår, se nya hundar hela tiden. Kasper är mycket lugnare och mer fokuserad när han har koll på vilka som är där. Det var en fin dag, om än lite blåsig. Vi tränade mycket kontakt och hålla sig vid vänsterbenet, oavsett vad matte gjorde, utmed lång grusväg. Sen ligg med fem hundar på ca 5 m avstånd.

Fotat med mobil, men man kan iallafall skymta Kasper som andra hund i högerkanten. Skulle ta en bild till, men av någon anledning gick videoläget igång då, så det blev en kort videosnutt istället …

Eva försökte få oss att träna läggande under gång, men se det fattade Kasper inte alls i denna nya miljö. Hemma har jag börjat få skaplig respons på det, men här skulle man sitta först, undra lite, och så långsamt lägga sig ned … Jaja, inte världens viktigaste sak just nu …

Sen följde vi en lång, nästan obefintlig, stig ned till liten sjö, där vi fikade. Vi hade några lösa hundar under promenaden (Kasper drog iväg för långt och nedgraderades till långlina, då gick han hur prydligt som helst; han är mycket medveten om han har nåt i halsbandet eller inte…), sen lek på äng med höga tuvor. Vid det laget var t.o.m. Kasper rätt spak.

Det går riktigt skapligt i den här hundgruppen där alla lärt känna varandra nu, det är ställen (som på agilityplanen igår) där det hela tiden kommer in nya hundar inom synhåll som blir för svåra retningar.

Jag kommer att gå de två gånger som är kvar i SoSu innan vi åker till Frankrike för att lära oss alla hindren bättre, men jag räknar inte med att kunna köra bana i någon större omfattning. Jag måste ta mig en allvarlig funderare på hur jag ska göra med agilityn framöver: hittar jag inte en enklare miljö att hålla till på får jag lägga agilityplanerna på hyllan, för det känns som alltför hög överkurs för Kasper just nu.

Nu ska vi bara vila inför anlagsprovet imorgon.

Solig dag

Helgläsningstips: Nu har det kommit upp en artikel om den fotgående-clinic vi var på hos Eva Bodfäldt.

Idag var det en solig och vacker dag, så vi bestämde oss för att ta en långpromenad på golfbanan igen. Den här gången skulle husse få träna inkallning. Som det är nu vågar han aldrig släppa Kasper när han går ut ensam med honom, men det ska det alltså bli ändring på. Typiskt nog glömde vi allt godis hemma, så det blev en extra svårighet vi inte riktigt räknat med.

Tväääärnit! Husse ropar…
Va?! Bara en klapp?

Snörbollen fanns iallafall med, och den tillsammans med Fri-kommandot gjorde övningen genomförbar. I början kom Kasper till mig fast det var husse som kallade in, men jag vände ryggen till och dissade Kasper, och då fattade han vem han skulle gå till.

Jisses, vad högt man måste hoppa när husse är med! Märks att han är längre än matte.
Husse kastade bollen högt i skyn och Kasper skyndar sig att göra en helomvändning.

Nu har jag slutligen (med viss oro) fattat beslutet att trots allt kastrera Kasper, han är inbokad till torsdag nästa vecka. Bakgrunden är att jag iallafall inte kan ha med honom i avel, eftersom han har tandfel, och att han blir otroligt berörd av löptikarna i trakten. Både han och vi härhemma får lida de perioderna, och det jag hört från andra tyder på att han kommer att kunna koppla bort sånt mycket bättre efter kastreringen. Dessutom förebygger vi en del rätt vanliga sjukdomar, som testikeltumörer och prostataproblem, och vi kan träna även tillsammans med löptikar utan risk. Jag hoppas och tror att han kommer att vara samma glada, goa hund efteråt som han är nu.

Golfrunda

Det är klart bättre att gå en runda på golfbanan nu än en skogsstig. Skogen testade vi härom dagen och det var som en nysopad curlingbana bland träden. Det blev i och för sig en nyttig lösövning för Kasper, för det var nästan omöjligt att gå där med honom i koppel, trots mina dubbade sulor.

Men nu valde vi alltså golfbanan igen, och även om där är halt på sina ställen kan man gå i normal promenadtakt och även släppa hunden utan att vara rädd att han ska halka och slå sig fördärvad.

Den här gången dök plötsligt en stor lurvig berner senner upp. Ingen förare syntes till fast vi väntade rätt länge innan vi gick vidare. Undrade lite vad man ska göra i ett sånt läge? Hunden skulle ju kunna vara rejält bortsprungen. Å andra sidan var det långt till närmaste väg där vi befann oss, så det kändes inte som någon omedelbar fara att gå ifrån den. Vid ett tillfälle tog jag till visselpipan på Kasper, dels för att testa om jag kunde kalla in honom under lek med bernern, men även lite med baktanke att visselpipeljudet skulle locka den borttappade föraren i rätt riktning. Inlockningen av Kasper funkade så där, han kom efter ett tag, men inte så där omedelbart. Inlockningen av den okända föraren fungerade sämre, det vill säga inte alls.

Men halloj, vilken stor kul hund som lufsar där…
Men… hur gick det där till? Har Kasper ställt sig på styltor, eller?
Rätt maffig storleksskillnad när man jämför huvudena…
Det är kul att leka med dig, fast du är stor…

På tillbakavägen tränade jag lite Stanna och lite Fot, både lös och med långlina.


Det är ju svårt att se själv hur hunden hänger med i svängen, men det här ser ju rätt okej ut. Som vanligt borde matte hålla upp huvudet mera.

Avslutade med att sätta sista köttbullebiten i en björk. Den var kul och svår att få tag i.

Solig utflykt till golfbanan

Har det lite lugnt på jobbfronten just nu, så jag passade på att njuta av den härliga solen. Kasper och jag åkte till golfbanan och körde vårt vanliga pass: först fin gång, sen lössläppt, lite träning, och så fin gång tillbaka till bilen.

Utvägen var lite lugnare än sist, kan inte kalla honom rodeo dog den här gången, även om jag såg på skuggan att han hoppade ett par gånger bakom mig. Om vi gör det här konsekvent ett antal gånger till så kanske det går in i hans lilla reptilhjärna att han ska hålla sig lugn tills jag säger Fri. Drömma kan man ju…

Idag hade jag med en termosmugg kaffe och sittunderlag, så mitt på rundan satte jag mig på en träbänk och fikade i solen. Kasper är inte så lugn som jag skulle vilja i de sammanhangen, men han var lös och höll sig på ett par meters håll iallafall. Tuggade lite snö, vilket jag tolkar som stress snarare än törst; kan vara en kombo. Vid ett tillfälle lade han sig ned i förhoppningen om att också få lite fika. Alla som har en gårdshund vet hur osannolikt det är att de ska vilja ligga på kalla snön, så jag var tvungen att föreviga det med mobilen. Jadå, han fick en bit som belöning.

Som en jämförelse lägger jag upp en av husses vackra dimbilder från helgen. Samma golfbana, inte direkt samma väder – vilken skillnad det gör! Inte konstigt att vi var nära att tappa orienteringen…

Som vanligt tränade vi små korta pass med Fot, Stanna, Hit och Nära. Nära är väl det kommando som går sämst, har nog blivit lite söndertjatat på koppelpromenaderna. Övrig träning gick bra, nästan bäst när han var lös. Testade även ett Backa för att se om han kunde det även på golfbanan. Jodå, visst kunde han det.

Skogspromenad med geocaching

Idag gick vi skogspromenad med flexi som omväxling till golfbanans fria vidder. Tycker flexit funkade riktigt bra, förutom att låsningen oväntat släppte en gång, så jag fick ta till handen och stoppa linan medan en bil passerade på grusvägen. Därefter funkade låsningen perfekt, så det var nog bara jag som inte fått in knappen riktigt ordentligt.
Han betedde sig mycket civiliserat vid de hästar vi passerade.
Vi tog två cacher under promenaden, varav den första låg gömd i ett gammalt militärvärn. Medan jag stod hopkrupen (bara nån dryg meter högt i tak) och tittade mig omkring hittade Kasper raskt sin första cachegömma. Han nosade väldigt ivrigt på ett visst ställe, så jag kikade efter – mycket riktigt, där under en sten, en bräda och lite gamla löv fanns den. Duktig geohund!
På tillbakavägen tränade jag ett par korta pass fotgående, som gick lika bra som igår. Sen lite Stanna med köttbullskast. Det var populärt nu med.
Ikväll gick hela hans middag till inomhusträning. Vi började med kryp, vilket var ett tag sen vi tränat nu. Körde först med targetpinne, sen med bara handen. Han kryper inte så många steg i stöten, men jag tycker att de krypsteg han tar börjar bli finare och med mer flyt. Så jag är jättenöjd, finns ingen anledning att gå fort fram med detta moment. Jag provade även att dra handen i en böj åt vänster respektive höger, och han kryper med. Jättebra!
Avslutade med lite fotgående, särskilt då vänstervändningar på stället, som gick kanonbra.

Från rocking rodeo dog till lydnadshund på en och en halv timme

Andra besöket på golfbanan den här veckan. Så snart Kasper hoppar ur bilen vet han. Han förvandlas omedelbart till en rocking rodeo dog. Han kan inte alls förstå varför han inte får springa lös på en gång, när han nu ändå ska få det snart?

Det är svårt att ha tålamod att stanna och vänta ut honom, ta kanske två ynka steg, sen vänta igen. Husse gick före och fotade lite natur medan vi sakta men säkert tragglade oss fram. Därför finns inga bilder på hans vildsinta beteende, men jag garanterar – man tror inte han fått en minuts träning någonsin. Han verkar vara en nyss infångad vildhund som för första gången ska prova att gå i lina.

När vi så småningom tagit oss dit jag bestämt att vi skulle nå (björkarna) fick han springa fritt i linans längd ett tag. Vi hade inte hunnit långt när vi plötsligt fick besök av en lös strävhårig jack russell utan halsband. Vi stannade för att invänta en eventuell ägare och efter en stund dök husse upp. Hundarna lattjade av hjärtats lust. De var jämnåriga och båda ville gärna ha titeln Högst i rang. Tror att Hardy vann den.

Nästan exakt samma färgställning och lika tuffa till sinnet.

Det visade sig att Hardy bor ganska nära oss. Tror jag sett honom förut, men det finns rätt många jr i området. Iallafall kom vi att prata om löptikar och Hardys husse påstod att det inte bara var Freja som löpte nyligen, utan att det finns 4–5 tikar i grannskapet som alla löper samtidigt. Tydligen är inte Hardy lika berörd som Kasper är av detta.

Vi promenerade vidare och när Hardy försvunnit på säkert avstånd släppte jag Kasper. Jag hade just kallat in och belönat honom när jag plötsligt hörde någon som ropade Myra bakom mig. Jag tog direkt halsbandet och kopplade upp innan Kasper fattade att det fanns en lös hund till.

Myra visade sig vara en osäker golden som inte riktigt vågade sig fram till ivrige Kasper. När matte lyckats kalla åt sig sin hund fortsatte vi åt ett lite annat håll än vi brukar för att kunna släppa Kasper på nytt utan att han skulle jaga ifatt retreivern. Det var en otroligt dimmig dag, så vi villade nästan bort oss på köpet i all denna vithet, men en lång och härlig promenad fick vi.

Stilstudie. Förstår inte att han inte gör fälleben på sig själv.

Han var verkligen outtröttlig i sitt springande idag, men kom fint på flertalet inkallningar. Ibland bytte vi riktning när han jagat iväg så att han fick hålla lite koll på oss. En gång satte vi oss i ett litet skjul, och då tog det en stund innan han andfådd hittade fram till oss. Nyttigt för den lille vildbasen.

På slutet testade jag lite fotgående, vilket gick över förväntan. Det är väl mest matte som borde hålla huvudet högre, men lillen skötte sig finfint. När vi närmade oss klubbhuset kopplade jag upp som vanligt och tränade Stanna. När han stannar till kastar jag en köttbullebit som han försöker fånga i luften. Det här har han kommit på på senare tid – när han var yngre var det helt bortkastat att kasta något på det sättet till honom. Han fattade inte alls att han skulle ta biten i luften och när den väl landat hittade han den knappast. Men nu har det blivit så kul att fånga köttbullebitar att han börjar gå på min vänstra sida i förhoppning att få en bit till. Det blir helt enkelt svårt att träna Stanna istället. 😉

Men den svårigheten föredrar jag helt klart framför svårigheten att få honom att gå fint på väg till golfbanan. När ska min rocking rodeo dog vara så pass inriden att han kan bete sig hela utestunden?

Clinic i fotgående igår

Inte förrän jag kom hem insåg jag att det första av tre demoekipage på clinicen var Tina och Sabina. Ingen bild har jag på dem heller, att mobilen kunde användas till både kamera och anteckningsblock gick upp för mig först efter ett bra tag… Illa. Iallafall var deras demo mycket bra, liksom Evas åtföljande kommentarer. Det finns mycket där för mig och Kasper att ta tag i och försöka överföra till vår lilla nivå.
Eva och 10 månaders golden som ännu inte börjat sin fotgåendeträning. Eva visade små embryon till ingångsträning med handen som en stolpe. Allt komplicerades av att hunden hela tiden ville visa hur duktig hon var att sitta, så mycket tid fick ägnas åt att klicka in ett stående. Kvällens roligaste inslag var när tiken lyckades få loss Evas ena örhänge, varpå Eva räddade det, satt och kelade med hunden och sen skulle belöna. Hon sträckte av gammal vana fram vänsterhanden – men där fanns inget godis, utan en örhängesplupp! Så nu är denna golden lite extra gyllene… 😉

Malle med matte i elitklass, som har problem med pipande hund. Dock fick vi under kvällen höra väldigt lite pip. Däremot fick vi under detta inslag lära oss mycket om hur man med ytterst liten mimik kan underhandsbelöna och förvarna om vändningar åt ettdera hållet. Det senare gjordes genom att fälla ut ”blinkersen” – en liten huvudvridning åt det håll man skulle aningen innan man själv svängde.
Här kommer mina kortfattade mobilanteckningar, får reda ut dem lite senare:
  • Lek igång
  • ställ upp
  • backa
  • belöna på vänster sida, smek m vänster hand, godis m höger
  • vänd o gå
  • upp m huvudet
  • mimikbelöning:
    belöningsblick hastig, flirt
  • uppnick m hastig slick
  • gäspning
  • blinker m huvudet före vändning
  • gå ner o smek före godis eller lek, öka den sociala kontakten
  • stolpe runt hand
  • håll dig undan vid undanplockning av lekgrej och godis, så hundens intresse hålls vid liv, låt hunden söka upp dej
  • då blir hunden aktiv, ingen snoozning till nästa uppställning
  • håll dig undan med belöning, låt hunden jaga ifatt den
Nyare inlägg