Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: lekstörning

Störningsträning

Idag var Freja på sin tomt när vi kom till gröna ängen för att köra lite övningar. Jag bestämde mig för att idag var det inte lekdag, utan satte Lakrits ned och hivade iväg en boll med chuckiten. Han markerade den, men sen satt han och starrbligade mot tomten. Jag sade nej flera gånger, och han reste sig inte, men hade ohyggligt svårt att fokusera på markeringen. Till slut släppte han henne aningen iallafall och jag chansade på ett skick. Jodå, vimsigare var han inte än att han visste vart bollen tagit vägen, men han kikade ett par gånger åt tomthållet medan han sprang. Men han kom tillbaka med bollen och jag berömde och gav godis för detta fina beteende.

Sedan fick Lakrits ligga platsliggning medan jag lekte med Kasper och en rolig kanintrasa alldeles framför nosen på honom. Störningen Freja försvann nog in i huset efter en stund, men lite jobbigt hade han i början, även om han låg kvar. Jag belönade mellan varven och ökade sen störningen genom att rulla en tennisboll alldeles framför honom. Sen puttade jag på honom, och se då satte han sig upp. Lurad! Ett nytt liggkommando och mera störning och puttande, och snart låg han fint hur jag än bar mig åt. Då fick han kuta och hämta bollen som belöning.

Kasper ska till Karin över helgen medan Lakrits och jag ska på spårkurs. Jag har lovat Kasper att få med sig en mindre kanintrasa till henne, så han kan lära henne nåt nytt om hur man bäst leker med gårdshundar. Den stora åker nog med på spårkursen, som leksak att hitta i spåret. Ja, spårlinan, ja. Hittade den till slut i boden där jag fick åla mig in för att rota i hundlådan. Skönt att snart ta ut alla vinterförvarade grejer och få lite mer utrymme och ordning i boden.

Träningspromenad i solen

Idag hämtade jag Kasper på hundhotellet och for direkt till träningspromenaden i Frösunda. Oj, vilken studsboll det var som mötte mig! Det var suveränt att börja träna direkt efter hämtandet, för efter tre intensiva timmar i Frösunda hade vi kanonfin kontakt, Kasper och jag. Och vilken underbar dag att ta lite extra ledighet och bara vara ute och njuta av solen!

Koppelgåendet var som vanligt jobbigt och jag måste ligga i som en rem hela tiden för att han inte ska hamna några steg framför mig. Nåja, det nöter vi sakta men säkert på.

Ganska tidigt på promenaden lade vi alla hundarna i en ring: förutom Kasper var det jack russeln Palle, airedaleterriern Tosca, amstaffen Bella, border collien (glömt namnet) och elva månaders papillonen Zipp. Tur det var soligt och torrt, annars hade övningen inte gått så bra för Kasper… Nu gick vi först en ring runt hunden, sedan in i mitten och stod där en stund. Därefter blandade vi mattar oss och försökte gömma oss för vår egen hund. I det läget såg jag att Kasper reste på sig, men så fort jag sade till på avstånd lade han sig igen. Därefter gick vi snett bakom hundarna, sedan upp på deras sida. Först därefter var övningen slut. Hela liggövningen måste ha tagit åtskilliga minuter, aldrig att Kasper fått ligga så koncentrerad så länge. Och han klarade det riktigt bra, bara en liten lapsus som jag inte tar så allvarligt på med tanke på att vi inte börjat träna ligg utomhus ännu den här säsongen.

Sen hade vi lite fri lek. Kasper kom spontant till min sida många gånger och alla inkallningar gick kanon. En gång drog han lite väl långt bort, men kom på visselpipsinkallningen. Fika med välbehövlig passivitet satt sen som en smäck i solskenet.

På tillbakavägen satt Kasper lös vid min sida när andra hundar lekte en i taget med sin matte. Övriga hade sina hundar kopplade, men jag utmanade ödet och höll koll på honom. Tanken med leken var att först få upp ett intresse för leksaken, sen kasta iväg den varpå man skulle neja hunden att dra iväg till den. När hunden lydde fick den lov att springa till leksaken som belöning. När första matten kastade iväg en leksak till amstaffen lättade Kasper (typisk jaktsynretning) men mitt morrande fick honom att stanna efter en meter och komma tillbaka och sätta sig igen. Jag är sååå stolt över honom! Resten av lekstunden gick kanon, vi lekte sist.

Nejövningarna med korvbitar i skål respektive retsamt jonglerandes i händerna (med förbud för hunden att ta trots att godiset sedan räcktes fram; först vid ögonkontakt fick hunden belöningen) gick kanonbra. Där hade andra hundar det lite besvärligare.

På tillbakavägen promenerade vi med lösa hundar hela vägen tillbaka längs grusvägen ända till stora vägen. Kasper gick kanonfint vid min sida med bra kontakt och endast någon enstaka gång ville han gå fram lite, framför allt till den lille lekfulle papillonen. Så fort jag sade till honom kom han tillbaka. Är supernöjd med dagen!

Intensiv hundträning i blåsten

Idag blåser det rejält, och jag hörde just att det börjat snöa söder om stan. Kasper och jag infann oss i förmiddags i Frösunda för träningspromenad med fem andra hundar. Vi hade fyra timmars intensiv och högkvalitativ träning. Kasper ligger nu helt däckad nånstans.
Alla ekipage hade hundar med någon form av utmaning/problem, alltså inga lätta hundar. Efter fyra timmar tillsammans känns det som om vi på något sätt befinner oss på samma våglängd och kan utvecklas tillsammans. Där fanns en airedaleterrier (kände igen dem, och det visade sig att de bor alldeles nära oss), en jack russell (visade sig att de bor bredvid vårt närmsta Ica, skojigt), en border collie och en amstaff. Sen var det Kasper och instruktörens papillon, så vi var en salig samling jyckar.
Vi började med att träna koppelgående, sen fick vi byta hund och jag hade papillonen (urenkel, kändes inte att man hade nåt i snöret), jack russelln (var ungefär som Kasper, man var tvungen att vara aktiv och observant hela tiden) och border collien (urmysig, hur följsam och lätt som helst). Hoppas få prova de andra hundarna nästa gång.
Sen gick vi in i skogen och körde inkallningsövning, varpå vi gick stigen fram och en hund i taget fick vara lös och agera störning åt de andra hundarna. Kasper hittade ett intresantare spår, så jag fickvisselpipsinkalla honom. Gick bra.
Så småningom fikade vi i en läglänta, riktigt mysigt. Kasper hade svårt att varva ner, gnällde en del och stressbet på pinnar. Efter ett tag fick han komma upp i famnen och värma sig, hade missat att ta med täcket.
På hemvägen släppte vi hundarna på en äng. Airedalterriern trackade border collien, och fick en ordentlig tillsägelse. Senare stack airedaleterriern utan att lyssna på inkallning. Så skönt att det inte var vi… 🙂 Vid ett tillfälle kom amstaffen och Kasper i rejält gruff. Amstaffen hade munkorg för att ägaren inte var säker på henne vid lek med andra hundar, så inget hände. Bägge fick rejäla tillsägelser och alla släpptes sen igen utan problem. Kasper fick ytterligare en gång för sig att det vore kul att sticka bortåt skogen, men även denna gång fungerade visselpipsinkallningen perfekt. Så skönt!
På grusvägen avslutade vi sedan med att sitta på lång rad och köra inkallning alldeles nära, först med sittande hundar i löst koppel, sen helt lösa. Gick suveränt, inte en gång försökte Kasper dra efter de förbipasserande hundarna. Alla jobbade hårt hela tiden och det kändes som om alla vuxit ett snäpp när vi skildes åt. Vår läxa nu är att träna på backande med godishand, ömsom med ljus lockande röst och ömsom med mörk förbjudande röst. Den övningen hade jag totalt glömt av och därför inte tränat med Kasper på ett år. Det märktes… 😉
Håll nu tummarna för att det inte ska falla alltför mycket snö, och att vi får ett bra MH imorgon bitti!

Grym störningsträning

Varför är galleriorna hundförbjudna här uppe?

Inkallning med lekstörning

Det syns inte riktigt i början av filmen, men jag börjar lattja lite med taggiga repbollen, och det är därför Kasper inte kan hålla sig utan börjar kuta iväg. Jag får dock stopp på honom, och sen klarar han lekstörningen fint. På Hit springer han snabbt in och får leka och kampa med bollen som belöning.

Kurs 4(8) på VaBK

Ikväll var det kurstillfälle på Vallentuna Brukshundklubb igen efter en veckas påskuppehåll. Alla hundarna var stökigare än vanligt. För Kasper och den enda andra hanen på kursen var det kanske inte så konstigt, för det fanns en löptik på planen. Men de två veckornas uppehåll märktes på praktiskt taget alla hundarna.
Vår läxa blev att träna sitt/ligg och stanna kvar med störning, till exempel familjemedlem som leker med leksak framför nosen medan jag håller schack på hunden.
Försökte anamma Eva Bodfäldts nostips idag, men hela planen var så fläckbesudlad att ställde jag mig på en fläck valde han genast en annan tre centimeter bort. Suck.
Men på det hela taget var träningen lyckad. Vi gick konzickzack med störning i form av lekande personer och godisskål. Med hjälp av min mörka röst gick det rätt bra, han var bara lite distraherad, mer vid de lekande personerna än vid godisskålen. Säkert berodde det på att vi tränat att gå förbi godisskålar en hel del nu. Så lekstörning får bli vår nya melodi.
Vi hade lite hanteringsövning, först handledaren, sen en av kursdeltagarna. Kasper var hoppig och social och stod inte alls still. Big surprise. Att lyfta läpparna för en hastig tandtitt gick dock bra.
På slutet körde vi inkallning. Först med hundarna uppställda i linje och inkallning en och en rakt ut. Jag hade Kasper i löplina för säkerhets skull, det hörs ju nästan på namnet varför jag kände att det var en bra idé…
Det gick kanon, snabb som en vessla och rundade mig fint och kom in på vänster sida. Yes!
Däremot var han lite ivrig i starten, halvreste sig och ville gärna iväg. Handledaren sade att det var osäkerhet när jag gick min väg från honom.
Nästa gång skulle vi göra inkallningen parallellt utmed de andra hundarna. Biträdande handledare fick hålla Kasper, och (naturligt nog) tog hon ett grepp i hans sele. Selen har han på sig för bilåkningen, bara min slapphet att inte ta av den under träningen. Använder nu vanligt halsband till träningen, eftersom vi normalt ska binda upp hundarna vid teoripasset. Iallafall, hon kunde ju inte veta att han blivit selarnas Houdini. När jag vände mig om hade han alltså vridit sig loss och kom kutande. Jag ropade på honom och inkallningen satt även denna gång som en smäck. Bortsett från starten, då. Att öva mer på korta avstånd, var handledarens tips. Fast det gör vi ju, dagligen i koppel eller långlina. Hmm. Kanske handlar det snarare om att träna korta avstånd MED NÅGON ANNAN SOM HÅLLARE? Han gillar ju inte heller att bli uppbunden i träd i skogen. Och när Enzos matte höll honom en gång på en äng vred han sig loss på samma sätt. Det här måste vi nog systematisera…