Så glad: båda hundarna har idag kört flera moment i rallyns fortsättningsklass:
Snujjen (kunde de sen gammalt), Hopphindret och Åttans frestelser. Den sistnämnda var ju lite intressant, men med tubost i fickan gick det att locka med dem runt kattmaten.
Hindret tog Kasper som en dans, han har ju gjort det förut. Utmaningen med honom var snarast att inte a) springa till skogs eller b) springa fram till frestande hund (fanns många potentiella lekkamrater på plan ikväll). Men nej då, han återkom till min sida precis som han skulle och vi fortsatte till hindret Åttans frestelser.
Lakrits hade aldrig hoppat rallyns hopphinder förut. Vi har bara hoppat lydnadshindret, och inte supermånga gånger heller, så jag hoppas jag inte sabbat förståelsen för lydnadshoppet nu. Iallafall fick jag ta det lite pö om pö: man ska ju skiljas åt vid skylten – hunden ska hoppa över hindret på kommandot medan föraren går vid sidan om, sedan ska man träffas igen på andra sidan hindret och fortsätta i fotgående.
Nu började vi med att följas åt fram till hindret, jag ställde mig intill så han inte kunde smita vid sidan (det försökte han en gång ändå) och sade Hopp, sedan belönade jag hans återkomst med tubost på andra sidan. När detta satt efter sisådär fyra försök gick vi halva vägen fram till hindret varpå jag pekade på hindret och sade Hopp, skyndade mig att komma intill och förbi hindret och mötte honom. När även det satt så sade jag Hopp redan vid skylten och skyndade fram till mötespunkten. Det sista lilla är ju att hålla samma tempo som i övrigt på den bandelen (kan vara långsamt, normalt eller snabbt tempo beroende på skyltningen), men det får vänta tills senare. Jag är så glad att han lärt sig vad jag menar: att han får skiljas från mig för att hoppa själv och att han sedan ska komma tillbaka intill mig igen efteråt. Vi fortsatte till Åttans frestelser och snirklade oss runt den som om han aldrig gjort något annat.
Jag fick reda på av Carola idag att vi har rallytävling 21 april på VaBK nästa år. Till dess bör vi ha övat in oss tillräckligt för att starta – både Kasper och Lakrits ska startas i nybörjarklass, tänkte jag.
Båda hundarna var emellanåt lite nosiga, men båda gick att motivera upp och lyssna skapligt på vad vi skulle göra. Det kändes rätt bra. Fick till och med lille magkaller att lägga sig på det kalla gräset, hehe.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: snurra runt
Vi lekte lite i morse alla tre tillsammans.
Kasper vill ju gärna springa på bollen, och det utnyttjade jag till en lagom konkurrens. Efter ett par gånger då båda fick springa på bollen lät jag Kasper sitta hos mig medan Lakrits fick en egen chans.
Och jag kan bara säga att bollen blir roligare och roligare! Iallafall inne i köket.
Därefter fick Lakrits ett bad då han rullat sig i något ogreppbart. Det är andra gången jag badar honom, och han står stilla och fin, precis som Kasper.
Efter det tränade vi Snujjen, och det går riktigt bra med kort targetpinne till Lakrits även i rörelse. Kasper har ju emellanåt haft problem vid klockan 10, särskilt om vi rör oss framåt. Stillastående funkar mycket bättre. Men idag tyckte jag att jag fick till det riktigt bra. Lät även båda få köra tillsammans några gånger och konkurrera om Snujjen. Lite lätt rörigt vid min vänstra sida, men kul.
Medan jag läste tidningen vid köksbordet började herrarna leka själva med bollen. När de kom till mig tog jag emot och kastade ut ett par gånger. Kasper är smidigast och snabbast framme vid bollen, men sen är Lakrits där och norpar den och var den som oftast kom tillbaka med bollen. Det där gillade jag verkligen!
Det är första gången jag ser att jag verkligen har köpt en retriever. Han kanske är på väg att blomma upp nu.
Var tvungen på morgonpromenaden att testa om han fortfarande mindes Snurra runt. Jag gjorde först ett par med fingertarget, och väntade sedan ut honom. Backa, Hoppstå, Utgångsposition, Snurra runt. Jajamensan, där kom den!
Det är så kul när han fattar, när poletten ramlar ner. Det är då träningen är som roligast. Själva nötandet, finslipet, är inte alls lika kul, utan det är aha-upplevelserna som är härligast att vara med och uppleva.
Idag har vi tre barn här, två stora och en snart femåring. Jag tror med andra ord att Kasper kommer att få en rätt kul dag.
I klickertränarprojektet är en av läxorna att lära in Snurra runt med target och sedan fejda densamma. Jag har också på senare tid börjat träna Hoppstå som ett led i att få till ett bättre Stå där Kasper inte backar ett par steg. I framförmappen ligger numera Backa, Hoppstå och Utgångsposition väldigt högt upp. Bland frivilliga beteenden kan också nämnas att Ligg bjuds hej vilt, både på kommandot Sitt (suck) och helt utan kommando när vi är ute och går.
När jag så försöker fejda bort fingret som jag använder som target har han inte förstått alls vad han ska göra. Vi kan köra tio Snurra runt med finger, och när jag så provar utan något börjar han bjuda beteenden ur framförmappen. Det lite knepiga är att Utgångsposition är som en halv snurr, så det är lätt att klicka fel för den.
Jag har iallafall haft is i magen, kört vidare med targetfinger och emellanåt testat att vänta ut honom. Nu på senaste promenaden stannade jag till på en parkering och började köra Snurra runt. Först var det precis som vanligt: funkade bra med finger, blev hela framförmappsregistret utan. Efter tio försök gick vi vidare en liten bit och körde tio nya. Och så vidare. Efter kanske ett halvdussin sådana lossnade det plötsligt och sista biten hem fick jag flera frivilliga Snurra runt! Jag är så glad, för nu är det inte så jättelänge kvar till nästa kurstillfälle, och det vore ju bra om det momentet satt ordentligt tills dess.
Att diskriminera mellan Sitt och Ligg har också höjts på träningslistan den senaste tiden, inte minst sedan han drämde i med ett helt obefogat Ligg på rallytävlingen.
Hoppstå har vi alltså kommit så långt med att han nu bjuder frivilligt, så där är det dags att gå vidare till nästa steg. Frågan är bara hur det ser ut, måste läsa in mig på hur detta Hoppstå ska omvandlas till ett snyggt Stå.
När vi just tränat Snurra runt som bäst och Kasper var lös på gatan kom en katt smygande i häcken. Bra! sade jag blixtsnabbt och Kasper vände sig till mig och fick godis. Och sen var den faran över. Puh!
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2024 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer